Mats-Olas Fanclub

I en värld med sex miljarder människor är det tvunget att fullständigt osannolika saker inträffar. Som att folk ägnar sig åt att lyssna igenom sin skivsamling baklänges, i jakt på dolda budskap. Mindre konstigt är kanske att den som väl gör det hör diverse meddelanden.

För något år sedan laddade hem U2-låten Mofo, fast baklänges. Ett fan hade upptäckt att låten hade en (enligt honom) mycket tydlig text även baklänges, och jag var naturligtvis tvungen att höra efter. Föga överraskande var texten en produkt av lyssnarens fantasi, men texten han kom fram till var klart underhållande. Och visst, med texten framför mig kunde jag i alla fall hänga med på vad han hört. Några favoritrader:

She had a soft knit Welsh designed sweater on

She had fishnet

Looks like wine and oaks and symphony

och rubrikraden, Oh yes, I can have her if I think of you


När det gäller U2 och baklängesbudskap måste jag också nämna att den lilla snutten ...and I wait without you / with or without you verkligen låter som mmm... we slap you... mmm... we slap you... we want it spelad på fel håll.


Mer om baklängestexter kan man läsa här, eller lyssna på här. (Missa inte Empty Spaces.)


Idag har jag spelat in en cover på schlagerdängan Evighet. Idén kommer från Tomas Andersson Wij och radioprogramet Lantz i P3, där nämnde artist (Andersson Wij alltså) spelade en akustisk tolkning. Om jag hade känt mig lite säkrare på copyrightregler och sånt hade jag kanske lagt upp min version på myspace, men nu får den nog ligga gömd på min dator. Det är antagligen säkrast så...


En avstickare. Barn är fantastiska. Min äldsta systerson fyller sex till hösten, och har än så länge inte visat någon egentlig förmåga (eller intresse) till att läsa, mer än möjligen korta enstaviga ord (han har kunnat alfabetet länge). Gissa om föräldrarna blev förvånade när han skrivit upp ett par saker själv på sin önskelista inför födelsedagen och julen! Det var inte rättstavat, men ändå fullt läsbart. (Dataspel blev datspil, exempelvis.) Vad säger alla pedagogikkunniga läsare till bloggen om det?

Jag tycker om fotboll. Jag tycker väldigt mycket om fotboll, kanske lite för mycket för att det ska vara riktigt hälsosamt. Jag tycker så mycket om själva spelet att jag kan fastna i nära nog vilken match som helst på tv, jag har sett U17-mästerskap på eurosport, Champions League-repriser från 90-talet på samma kanal och en gång i tiden engelska division 1-matcher på lördagarna. Under förra Serie A-säsongen såg jag skrämmande många bottenmatcher med Lecce och Cagliari.

Jag tycker dessutom väldigt mycket om IFK Göteborg. Så mycket så att jag har järnkoll på A-truppen och halva U-truppen. Jag vågar knappt säga det, men jag följde med glädje p16-lagets seger i sommarens Gothia Cup, och jag kan nog några namn även i det laget. Jag blir glad av att läsa nätbaserade träningsrapporter från A-lagets slitande.

Men jag vet inte om jag vill kalla mig fotbollsfan. Det finns på tok för många på fotbollsläktarna som jag absolut inte vill identifiera mig med. Fan-världen är full med stora och små idioter, både i verkligheten och på nätet. Visst finns det vettiga supportrar, men de drunknar lätt i ett hav av hat, dynga och dravel. Det finns inte längre något blåvittforum som jag orkar skriva i eller ens läsa, det är bara gnäll och krav på avgång hit och dit och hat mot alla andra lags supportrar.

Just nu är medierna fyllda till brädden med det senaste skandalderbyt, och det är ska de väl vara. (Även om jag nog tycker att Laul går aningen för långt i sina förslag på sin blogg. Men hade jag varit på plats hade jag kanske tyckt likadant.) Det pratas nu om hårda straff (poängavdrag, matcher utan publik), men jag tror inte att det hjälper. Tanken verkar vara att om vi straffar klubbarna tillräckligt hårt så kommer inte fansen att göra något, för de vill inte sin klubb illa. En enkel och rationell lösning, men tyvärr tror jag att många fans är för dumma (eller för orationella) för att tänka så.

Eller så bryr de sig inte så mycket om sin klubb som de vill ge sken av. I blåvitts klack (som så många andra) tänds det bengaler i så gott som varje match. Alla supportrar vet att en tänd bengal ger 5-10 000 kr i böter till förbundet, men ändå eldar de på. Blåvitt har de senaste säsongerna fått betala någonstans mellan 100 000 och 250 000 i böter per säsong på grund av sina supportras beteende. Böter hjälper inte, och jag tror som sagt inte att några andra kollektiva straff gör det heller.

De senaste åren har en omsvängning skett från en mer brittisk-influerad supporterkulter till en sydeuropeisk. Dock finns de brittiskimporterade firmorna kvar, samtidigt som ultrasgrupperna växer. Jag är långt ifrån någon ultras-expert, men jag har fått intrycket att det är de grupperna som står för de flesta bötesorsakande förseelserna. De verkar ha ett otroligt behov av att uttrycka hur mycket de älskar sin klubb (eller bara att synas?), och det tar allt som oftast sitt uttryck i att vifta med den egna gruppens flagga (som sällan har så mycket med föreningen att göra) eller att tända bengaler. Blåvittflaggorna är i klar minoritet i blåvittklacken.

I blåvitts fall är bengalerna särskilt korkade eftersom eldandet sker på en 90 år gammal träläktare som knappast är designad med tanke på brandsäkerhet och utrymningsvägar. För bengaler är farliga, de blir 800 grader varma och är inte helt lätta att sköta. Vilket visade sig i matchen mot AIK i somras då någon inte kunde hantera sin bengal utan kastade in den på plan så att den höll på att träffa en egen spelare.

Vad ska man göra åt problemen? Straffa individerna naturligtvis! En stenhård lagstiftning som möjliggör stränga straff (helst borde många av förseelserna ge fängelse, men i alla fall dryga böter) och livslånga avstängningar från alla Sveriges fotbollsarenor. Om det finns brister i föreningarnas säkerhetsarbete (vakter som missköter sig, bristande visitation eller sånt) så är böter ett rimligt straff, men huvuddelen av straffet bör hamna på de "fans" som beter sig illa.


Lite fotboll till slut. I gårdagens match mot Elfsborg spelade IFK de 30 sista minuterna med fem spelare födda 1986 eller senare, unga nog för att var med i U21-EM 2009, om nu Sverige skulle gå dit!

Med tanke på hur mycket som finns på internet kan man undra om det finns något utanför. (Tur att jag har en blogg på nätet, annars hade jag väl inte funnits!) Mina senaste fynd är detta fantastiska brev, och denna sida. Vad kan man säga, jag är i alla fall mållös.

Nätet väcker även ens behagslustar, visst blir man lite sugen på en sån här manick.

Fast min kärlek till nätet ger även upphov till en hel del frustration, som igår när inte min firefox ville lämna några kommentar på blogg.se-sidor. (Lösningen blev att ladda hem netscape, som ser hemsk ut, men som fungerade.) Idag funkar kommentarerna (även med firefox), men uppkopplingen hoppar upp och ner. Aldrig får man vara riktigt glad.

En länk till orkar ni nog med. Följande låt hade kanske tagit sig in på min lista över de bästa låtarna, om jag hade hört den. Det har jag alltså inte gjort, men håll med om att texten är fantastisk. Sanlöst söt, helt enkelt.

Idén är inte min utan snodd härifrån. Tanken är enkel, bara en lång lista med mina favoritlåtar!
Jag har inte gjort någon inbördes rangordning, men jag har tidigare sagt att Counting Crows Round Here är världens bästa låt, och det står jag nog fast vid. Målet har varit att få ihop någonstans kring 100 låtar, och nästa mål får väl bli att rangordna dem! Jag har säkert glömt massor av låtar, det finns nog 20 låtar som jag definitivt borde haft med. Men två timmars arbete med att sammanställa listan får räcka för den här gången.

En skrämmande sak är hur mainstream listan blev, jag tycker nog att jag är lite mer indie än vad listan antyder!

A Camp - The bluest eyes in Texas
Adams, Ryan - New York, New York
Adams, Ryan - La cienega just smiled
Adams, Ryan - Dear Chicago
Andersson Wij, Tomas - Landet vi föddes i
Andersson Wij, Tomas - En vän till mig
Andersson Wij, Tomas - Blues från Sverige
Beatles - She said, she said
Beatles - Tomorrow never knows
Beatles - A day in life
Beatles - Strawberry fields forever
Beatles - Hey Jude
Beatles - Blackbird
Beatles - The long and winding road
Bergman, Marit - This is the year
Borgert, Johan - Du ville betyda något för någon
Bono & Gavin Friday - In the name of the father
Buckley, Jeff - Hallelujah
Carlsson, Magnus - Han är min sång och min glädje
Cash, Johnny - Hurt
Coldplay - Fix you
Counting Crows - Round here
Cranberries - Zombie
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Death Cab for Cutie - Marching bands of Manhattan
Death Cab for Cutie - What Sarah said
Foo Fighters - Everlong
Foo Fighters - Times like these
Green Day - Good riddance (Time of your life)
Hellman, Jakob - Tåg
Hellman, Jakob - Vägar hem
Hellstrand, Staffan - Lilla fågel blå
Hellström, Håkan - Nu kan du få mig så lätt
Joy Division - Love will tear us apart
Kent - När det blåser på månen
Kent - 747
Kent - Cowboys
Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Kraftwerk - Neon lights
Lampshade - The hug
Loney, Dear - Hold me
Longroad Orchestra - Dear sister
Metallica - Sad but true
McLachlan, Sarah - Angels
Nordenstam, Stina - Little star
Nordenstam, Stina - Soon after christmas
Outkast - Hey ya
Pearl Jam - Black
Pearl Jam - Release
Pink Floyd - Atom heart mother
Pink Floyd - Wish you were here
Pink Floyd - Sheeps
Pink Floyd - Another brick in the wall (Part one)
Pink Floyd - Comfortably numb
Pogues - Fairytale of New York
Radiohead - High and dry
Radiohead - Street spirit (fade out)
Radiohead - Idioteque
Radiohead - Morning bell
Radiohead - Motion picture soundtrack
Red Hot Chili Peppers - Under the bridge
R.E.M. - Perfect circle
R.E.M. - So central rain
R.E.M. - Country feedback
R.E.M. - Find the river
R.E.M. - Leave
R.E.M. - At my most beautiful
Rice, Damien - Delicate
Robyn - Be mine
Sigur Rós - Von
Sigur Rós - Viðrar vel til loftárása
Sigur Rós - Vaka
Sigur Rós - Glósóli
Sigur Rós - Sé lest
Simon and Garfunkel - Sound of silence (den ursprungliga, akustiska versionen)
Simon and Garfunkel - America
Simon and Garfunkel - The boxer
Smashing Pumpkins - Tonight, tonight
Smashing Pumpkins - Disarm
Smashing Pumpkins - Try, try, try
Soundtrack of our lives - Nevermore
Soundtrack of our lives - In your veins
U2 - New year's day
U2 - Where the streets have no name
U2 - One
U2 - Acrobat
U2 - Love is blindness
U2 - Stay
U2 - Please
U2 - Wake up dead man
U2 - Can't help falling in love (liveversionen från Dublin 93-08-28)
Winnerbäck, Lars - Inte för kärleks skull
Winnerbäck, Lars - Psalm i januari
Winnerbäck, Lars - Vänner
Winnerbäck, Lars - Bortomland
Winnerbäck, Lars - Fria vägar ut
Åström, Kristofer - Yeah, oh that's nice
Åström, Kristofer - Where were you?
Åström, Kristofer - Loupita #3

Drömmar är konstiga. Oftast konstiga på ett roligt sätt, men ibland även jobbiga. Kanske var det för att jag låg och småslumrade länge på morgonen (okej, förmiddagen), men hur som helst så kommer jag ihåg väldigt mycket från nattens drömmar. Jag var tillbaka på min gamla gymnasieskola, dock är jag osäker på vad jag egentligen gjorde där. Lektioner och en massa annat var det i alla fall.

Men än så länge var det mest konstigt. Det jobbiga var att en gammal obesvarad kärlek oväntat dök upp. Kanske inte fullt så uråldrig som min gymnasietid, men det är ändå åratal sedan jag accepterade att det aldrig skulle bli något. Hade någon frågat i går så hade jag svarat att jag glömt henne för länge sedan. Men i dag är klumpen i magen tillbaka, orsakad av en dröm. Skumt.


Drastiskt ämnesbyte. Jag köpte dvd-n U2 - Live in Chicago i veckan, och på den är det en låt som står ut: The Electric Co. Fast även det framförandet bleknar i jämförelse med det här, som jag har letat efter ett tag och nu slutligen hittat. Notera hur Bono sparkar sitt mickställ på the Edge efter 17 sekunder, och att Larry ser glad ut 3:50 in i klippet! Och bokstäverna i bakgrunden, är de gjorda av vattenrör?

Även det här klippet är ganska charmigt, även om kvalitén (eller säkerheten!) inte är den bästa.

Den nya Killerssingeln är ganska bra, även om videon är väl pretentiös. Vill man bara höra musiken så finns den här.

Världen tuffaste maskingevär?

Som avslutning en dikt snodd från ett U2-forum. (Nej, jag är inte ansvarig. Min engelska är i alla fall lite bättre.)


zooropa and pop
is good for my cock
and both are much more better
than their current dad-rock

Tillhör du den stora skara som är oroad över svensk fotbolls framtid? Är du missnöjd med landslagets senaste matcher mot Tyskland och de svenska klubblagens misslyckanden i de europeiska cuperna? I så fall kan du numera vara lugn. Svensk fotbolls räddare, Djurgårdens IF FF har bestämt sig för att åtgärda problemen.

I alla fall om man ska tro dagens expressen. Svensk fotboll ska räddas med en bolagiserad fotbollsakademi! Här hade det kanske varit värt att nämna att det redan finns ett antal fotbollsakademier i Sverige, bland annat har Landskrona och IFK Göteborg var sin. I det sistnämnda fallet är till och med en friskola på gång.

Visst är det lite ironiskt. Djurgården, laget där inte en enda junior har tagit en fast plats i laget de senaste sex åren, är de stora hjältarna. Visst har dif lyckats med mycket under 2000-talet, men att utveckla juniorer är de snarast sämst på. Duktiga är de däremot på att värva utländska spelare, just nu har de tio i truppen. Mest i allsvenskan, skulle jag tro.

Nej, det är andra klubbar som är bäst på att få fram unga spelare. Tittar man på truppen till den senaste U21-matchen, ser man att det är gott om spelare från Elfsborg, Hammarby, Halmstad och IFK Göteborg. IFK har med fyra spelare, förutom Oscar Wendt och Kalle Svensson som sålts (och i Kalles fall även hamnat i A-landslaget).

Att kvällstidningarna inte håller så hög kvalitet är väl sin sak, anledningen till att jag blir lite lätt sur är den här. Först sluter tidningen och klubbarna samarbetsavtal, och sedan börjar tidningen producera propagandamaterial. Inte så imponerande.






Uppdatering: En bonuslänk, att se och beundra. (Har inget med det ovan att göra.)

Det finns upptrampade stigar där du går
vägar där tusentals har gått förut
varje steg har slitit fram dess yta
har skapat en vana, har blivit ett spår

Det är tyst, inte ens vinden hörs
getingar, och regnskurar då och då
det luktar åska och mullrar långt bort
men ta den långa stigen, om du törs

Gå eller rusa, men se till att du rör dig
ingen sörjar de som valt att stanna upp
gå vanligt, du behöver inte vara speciell
ingen väntar att någon ska utmärka sig

Fråga inte vart, utan fortsätt bara att gå
det är vägen, inte målet, som är mödan värd
sök i de korta mötena, de snabba blickarna
och finn trygghet och tröst i att traska på

Nästan varje natt är jag ute och går
tomma cykelvägar, men upplysta ändå
flykt eller jakt, rörelsen i sig är ett mål
så jag går ännu, många vägar återstår





Jag har skrivit (för?) många låttexter på sistone, så det kan vara skönt att skriva "fritt". Jag tror att jag ska göra det ett tag, musiken kan vänta lite. Jag tycker mig nämligen ha märkt att mina texter snarast har blivit sämre på sistone, och sånt känns ju lite jobbigt. Så framöver blir det nog lite fler fristående texter, och om jag hittar några bra utgångspunkter så blir det antagligen bra. Till slut.

Det har hänt ett och annat i mitt annars så händelselösa liv de senaste dagarna, så här kommer en kort sammanfattning.

Helgen tillbringades i stugan tillsammans med familjen (vi var tolv personer!), med målsättningen att fiska kräftor. Det gjorde vi, men fångsten var ganska usel. Fyra kräftor fick vi upp, vilket kan jämföras med de 120 vi fick upp 1997. Något har hänt med de stackars kräftorna, men eftersom jag inte är så svag för dem, så gör det inte så mycket. För mig i alla fall. I övrigt var helgen lyckad.



Jag måste få tillägga att jag fångade två gäddor under en fisketur. De var inte jättestora, någonstans mellan ett halvt och ett kilo vardera. Men alltid något.

Idag har jag kört 34 mil. Jag och pappa var på allsvensk fotboll i Växjö, och såg Öster - IFK Göteborg. En hyfsat underhållande match, men ett resultat (1-1) som knappast något av lagen var nöjt med. För blåvitts del var spelet inte i närheten av hur det var mot Halmstad för en dryg månad sedan. Det oavgjorda resultatet innebär att min svit av segermatcher är bruten, de fem tidigare matcher jag har sett med blåvitt under 2004-2006 har slutat med änglasegrar.

Att det blev 34 mil berodde på att jag skjutsade min syster till Värnamo under förmiddagen, och att jag och pappa åkte via stugan. Han hade lyckats glömma sina nycklar där. Jag känner mig lite mör efter allt körande, och lite fundersam till hur de som kan köra 80 mil på en dag kan klara det. Fast det är som tur väl är inte mitt problem.

En länk måste jag ha med, som den länkare jag är.

Jag återkommer nog snart med lite eftertänksammare texter, bland annat har jag återupptäckt en del musik på sistone. Men som sagt, mer om senare.

För nu ska jag sova, i morgon blir det en tur till Ullared!

Jag var hos min syster och hennes familj igår, och det var trevligt. Judith, tre månader var alldeles sanslöst charmig, det räckte i stort sett med att titta på henne för att få ett stort leende tillbaka.

Fast det var mellanbarnet som kom med dagens roligaste kommentar. Han och hans storebror spelade teater med sina kramdjur, och efter ett tag kom igelkotten fram. Nu är det ju inte så lätt med alla namn när man bara är tre och ett halvt år, så han hade lite problem med att komma på vad det var för ett djur han hade i handen. Först kom ett tveksamt ..korre?... som följdes av ett ...äckelkorre? Ett alldeles fantastiskt namn, visst borde det finnas ett djur som heter äckelkorre!


Nu när jag ändå är inne på djur, så stod CMR (Centrum Mot Rasism) för en äkta "hatattack" (på kvällstidningssvenska i alla fall) mot Kolmårdens Djurpark. När jag först läste om den (här) så trodde jag att det var ett skämt, men tydligen är det sant. Riktigt upp i samma nivå som krigsförklaringen mot GB når den kanske inte, men inte långt ifrån. Jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det är Killinggänget som står bakom CMR.


I förra inlägget diskuterade jag mediernas behandling av knarkskandalen under EM. En liknande åsikt som min, fast bra mycket roligare och bättre framförd, finns här.

Så har den hänt igen, Skandalen som överskuggar idrotten. Den här gången handlar det förstås om de narkotikamisstänkta före detta friidrottarna, som fått tidningarnas krönikörer att gå upp i falsett. De går igång med den vanliga ramsan om att det skulle varit en så rolig fest, men så blir allt förstört av dessa hemska människor. Nu kommer ingen längre att minnas idrotten, utan bara Skandalen. Se här vad den kroniskt magsura härdsmältan på gp skriver, för att förstå vad jag menar.

Vet ni vad, kära journalister? Jag tror inte alls att Patrik Sjöbergs kokaininnehav kommer vara det längst bestående minnet hos särskilt många. Det kommer faktiskt idrotten att vara. Höjdfinalerna, Olssons comeback och Kallurs finallopp. Fast vilken av Klüfts alla segrar det var kommer det kanske vara svårare att komma ihåg. Det är möjligt att journalisterna främst kommer att minnas skandalerna, men det beror väl snarast på att de möjligen är större rent journalistiskt. De gör sig bättre på löpsedeln.

Vad grundar jag detta på? Erfarenheten från tidigare mästerskap, naturligtvis. På ett mina videoband finns OS-krönikan från 2004 inspelad, och den är väl ett tydligt exempel på detta. Albert Svanberg och Peter Jihde minns OS, och säger att den största grejen var den grekiska dopinghärvan. Och på ett sätt har de rätt, under mästerskapet var det den största händelsen. Men så här i efterhand, vad är det man minns? I varje fall för min del är det J-O Waldner och friidrottsgulden, speciellt Stefan Holms.

Journalister har en tendens att övervärdera journalistiken. Naturligtvis, alla övervärderar vi väl vikten av det vi håller på med. I nämnda OS-krönika ägnas en hel del tid åt kommentatorernas insats, om Paolo Roberto och skrikaren som kommenterade kanotfinalen. Kul kanske, men inte särskilt bestående minnen hos mig. Själva idrotten har, snarast inbyggt i sig, en fantastisk dramaturgi, en förmåga att fängsla som är större och starkare än de skandaler som journalisterna gräver fram. (Eller får serverade på siverfat, som den senaste.)

I det här fallet är jag övertygad om att knarkskandalen snart är glömd. Före detta stjärnor, som än så länge bara är misstänkta för ett brott som inte ens hamnar i domstol. Enda stället som det här är en stor händelse är på löpsedlarna.

Och ärligt talat, hade det inte varit mer överraskande om Sjöberg hade hållit sig till reglerna?

Gränsen mellan att vara rolig eller patetisk är tunn, och ibland kan det vara svårt att veta vilket. Eller vad ska man säga om den sjungande herren i det här klippet?

Fast det här är otvetydigt roligt. Och det här har sina poänger.


Aftonbladet har skrivit sin bästa artikel på över ett år. Fantastisk nyhet, verkligen. Fast riktigt upp till den här dubbeln når den inte.


Jag har gjort slag i saken och bränt ut en skiva med min musik. Något omslag blir det dock inte, mest beroende på att skrivaren har lagt av. Att paint är det bästa bildbehandlingsprogramet på datorn är också ett litet hinder. Annars var det en spännande upplevelse att höra sin musik i högtalare i stället för i hörlurar, det lät ganska annorlunda. Jag borde nog mixa om en del låtar, egentligen.


Var blåvitt verkligen tvunget att börja vinna? Nu ligger de så nära täten att jag har börjat hoppas på ett SM-guld i år på allvar, vilket i sin tur gjort har gjort mig nervös inför varje match. Jobbigt.

Till att börja med. Jag har ju några låtar på min profil på myspace, men jag börjar tröttna på den sidan. Ligger ofta nere, mycket reklam och för tillfället går det inte att ladda upp låtar. Finns någon annan sida som erbjuder ungefär samma sak, men som fungerar hyggligt? Har du något tips på en sida där det går att lägg upp låtar för andra att lyssna på, så skriv gärna det i kommentarerna.

Som antydes i stycket ovan har jag en ny färdiginspelad låt, den här. Själva inspelningen blev sådär, låten byter (oavsiktligt) tempo efter någon minut. Klick-track är en bra grej, jag ska nog använda det i fortsättningen.


Lite EM-kommentarer. Efter allt uppsnack och alla förhandsspekulationer känns själva tävlingarna nästan som ett antiklimax. Inte för att det har gått dåligt, vi har väl fått en ganska normal utdelning. Men för att det inte blivit någon succé. Roligast har helt klart Kallurs guld och Wissmans silver varit. När det gäller Susanna kan det kanske vara kul att nämna att tiden bara är en hundradel efter Ludmilas segertid i OS -96. Hon vann alltså på en klart respektabel segertid. Bra gjort!

I morgon hoppas jag mycket på Christian Olsson. Ett guld där skulle kännas stort, och välförtjänt. Jag tycker nog att Christian har hamnat lite väl mycket i bakgrunden bakom Klüft, Bergqvist och Holm. Som tur är verkar han vara i klart bättre form än konkurrenterna, så jag tror att det kommer att gå bra. Och när misslyckades han senast?

Jag tycker bra mycket mer synd om Mohamed och Thörnblad för att de missade medalj än vad jag gör för Holms och Kajsa som "bara" tog brons. De två sistnämnda har ju redan en hel del framgångar, i större sammanhang än EM dessutom.





Uppdatering så här mitt i natten: Jag lyckades just få upp låten, så vill man lyssna kan göra det här. (Det här innebär väl också att mitt behov av en annan sajt att lägga upp musiken på har minskat lite.)

Jag tror att du lever i en dröm
så vacker att den måste vara sann
stannat upp i ett klart bättre liv
där du får den kärlek du är värd

Jag vill inte döda din dröm
om stabil tvåsamhet
om någon att få somna hos
att anpassa sig till


Men sov du hur du vill
du är själv i din säng


Du har jagat resor till lägsta pris
bokat en plats i din sista minut
under några timmar bland främlingar
har du sneglat blygt på hon mittemot

I fönstret ser du tågen rusa förbi
sena till nästa station
på dess perronger har du stått och
väntat på att kliva in


Så sätt dig lugnt i sätet
det blir en lång resa hem




Äntligen är min första skiva klar. Eller ja, det finns ett par invändningar till det påståendet. Den första är att låten ovan (och därmed skivan) inte är färdiginspelad, sången är inte klar än. Jag är lite osäker på melodin, och på hur jag ska få in orden rätt.  Texten kan mycket väl komma att ändras. Den andra invändningen är att det är tveksamt att prata om en skiva när det bara rör sig om egenhändigt gjorda inspelningar av dålig kvalitet. Knappt demo-värdiga faktiskt.

Men jag har ändå bestämt att min skiva (finns det något annat ord?) ska bli klar nu. Namn, låtval och låtordning är bestämt och jag har börjat på att fundera på omslag. Naturligtvis kan vän av ordning fråga sig varför jag lägger ner jobb på något som knappt finns, men det känns, konstigt nog, viktigt att få färdigt just sådant som omslag och låtordning. Så därför gör jag det. På något sätt känns det som att jag har gjort en hel skiva då.

Jag har inte skrivit så mycket om vad jag har hittat på den senaste tiden, vilket nog snarast beror på att det inte har hänt så mycket spännande.

Fast jag kan berätta att jag var i Göteborg i lördags och hjälpte min bror att flytta. Han och hans nyblivna sambo har hittat en riktigt trevlig lägenhet som visade sig ligga i Örgryte! Eller i alla fall i Örgrytes stadsdelsförvaltning, kanske ligger det utanför det "egentliga" Örgryte. Lite snobbigt hur som helst. Utsikten över bland annat Ullevi och Älvsborgsbron från balkongen var ganska bra.

Efter flyttandet blev det en vända till Liseberg, där Balder var kvällens höjdpunkt och andraplatsen i femkampen, en poäng efter segraren, var kvällens missräkning. Men trevligt var det.

Nu får det vara nog om mig och vad jag gör, till Hjálmar Jónsson! Blåvitt fortsätter att gå bra, och nära nog bäst av alla efter vm-uppehållet har Hjálmar Jónsson varit. Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att han gjorde mål i matchen jag såg (mot Halmstad), och det blev nog någon slags lidnersk knäpp. För under sina tidigare fyra år i blåvitt har han fått mycket skit av majoriteten av de egna supportrarna. Oförtjänt gnäll anser jag, men mer om det senare.

Här är vi inne på något som jag inte riktigt begriper, nämligen behovet som många "fans" verkar ha av att klaga på sina egna spelare. Kanske är det så enkelt att en del använder fotbollsmatcher för att få utlopp för sina aggressioner, och för det syftet skaffar sig hackkycklingar. Och Hjálmar har varit en av de värst drabbade. Själv kan jag inte förstå hur man kan klaga så mycket på en spelare i ett eget lag, så länge spelaren gör så gott han kan. Om en spelare inte gör sitt bästa så kanske, men aldrig annars.

Inte nog med att Hjálmar har varit en hackkyckling, det har dessutom varit oförtjänt. I mitt tycke i alla fall. Jag kommer ihåg att jag såg honom i en match mot Trelleborg 2004, och tyckte att han var en av de tre-fyra bästa spelarna på plan. Alltså blev jag mycket förvånad när det mesta som skrevs om honom på supportersajter efter matchen var negativt.

Och så har det fortsatt. I de matcher jag har sett med honom (främst på teve i Royal League) har jag tyckt att han har skött sig bra, men han har ändå fått dålig kritik för de matcherna från många. Inte alla ska väl sägas, han har alltid haft sina förespråkare också.

Våren 2005 drog han på sig en ljumskskada, och det är först nu i sommar som han har kommit tillbaka. (Om man bortser från att han plötsligt var "frisk" nog att sitta på bänken ett tag i höstas, lämpligt nog när blåvitt hade backkris.) Under tiden slog Oscar Wendt igenom, men eftersom han nyligen blev såld till FC Köpenhamn så fick Hjálmar chansen. Det konstiga är väl att han var bättre än någonsin i comebacken, efter ett års skada, men så är det.

Visst är det skönt när en av ens favoriter verkligen lyckas och får sin revansch!


(Undrar bara vad hans flickvän anser om att han rankar sin soffa högre än henne.)

Det har kanske redan märkts, men nu kommer det i så fall igen. Jag tycker om youtube. Den här gången är det fotbollssnuttar som jag har fastnat för. Speciellt den här, som är bland det roligaste jag sett, tror jag. Men det finns fler.


För övrigt känns det skönt att blåvitt är borträknat från guldstriden, trots att vi tagit 19 poäng av 21 möjliga i de sju senaste matcherna. Fast det är klart, vi borde ju kanske ha klarat 21 poäng. Själv är jag toknöjd med tre poäng borta mot Kalmar, till exempel fick serieledande Hammarby stryk med 4-1 i sin match på Fredriksskans.

Fast vad betyder medias skriverier egentligen?

För någon vecka sedan eller möjligen två skrev jag om att nya U2-låtar hade läckt ut. Jag var inte överdriver imponerad, men en av låtarna lät intressant. Nu har det dock kommit fram att just den låten inte är en U2-låt, utan att det är en av gitarristerna i the Strokes som är ansvarig. Han hade tydligen varit på besök hos Bono, och då spelat upp lite låtar från sin kommande soloplatta. Vill ni lyssna på en tidigare version av låten (som tydligen heter In transit) så kan ni göra det här.

Dock verkar resten av låtarna som läckt ut vara skrivna och framförda av U2.


Det inträffade får mig återigen att tro att det bästa för mig vore att strunta i U2. Men det finns några småsaker som gör att jag inte vill, och en av dem heter Mercy. Låten skrevs och spelades in till förra skivan, men valdes i sista stunden bort. Enligt Blender gick det till så här:


As it stands, the album is three seconds shy of an hour and, as Bono says, "too much of a good thing is a bad thing," so drastic measures need to be taken.

"I have a theory," Mullen begins, and a reverential silence descends as the drummer -- traditionally the first band member to be shouted down in these situations -- states his case. After just five minutes, it has been unanimously decided that the track "Mercy," a six-and-a-half-minute outpouring of U2 at its most uninhibitedly U2-ish, must go.

Hence a song that any self-respecting band would be proud to call a single becomes what Bono immediately anoints "the best B-side you've ever heard."


Någon b-sida har Mercy inte blivit (ännu i alla fall), men lyckligtvis läckte den ut. För enligt mig är det den bästa låt U2 gjort under 2000-talet. I och för sig misstänker jag att en av anledningarna till att jag tycker så mycket om den är för att den är outgiven, men jag tror inte det räcker för att förklara allt. Hur som helst, än vill jag inte ge upp U2.


För övrigt var min mormors farfar och min mormors farmor kusiner. Om ni undrar varför jag är som jag är alltså.


Det spöregnar ute, när jag kollade för någon timme sedan hade det kommit 40 mm sedan i går kväll. Men det behövs kanske.