Mats-Olas Fanclub

Bilder från idag:













Av någon anledning känns det bättre att inte korigera bilderna innan jag lägger upp dem här, annars känns det som om jag fuskar. Och det vill jag ju inte. (Bilderna ovan är okorrigerade.) Men ibland blir inte bilderna som de borde, inte som det såg ut för mina ögon när jag tog dem. Eller ens som när jag kollade på den lilla lcd-skärmen på kameran. Bilden under såg grym ut när den var 2,5 tum stor, men på datorn var den på sin höjd medelmåttig. Så jag har försökt att "återskapa" den, så som den såg ut på kameraskärmen.

Jag funderar på att använda rubriken på det här inlägget som nytt motto för bloggen. (Kanske världens minsta fanclub! känns inte så 2009.) Jag skulle egentligen vilja skriva mer precist om jobbet, gnälla på mer specifika saker, men jag vågar inte. Inte för att risken är så stor, men jag vet ju inte om någon av mina chefer läser här. (Idag har jag haft en besökare, och det är jag själv.) Så jag skriver med målsättningen att vem som helst ska kunna läsa, utan att det gör så mycket för mig. Och då blir det många tomma ord, många klumpiga omskrivningar. jag hoppas att det i alla fall fins lite mening kvar efter all självcensur.

Jag är inte helnöjd med jobbet just nu. Gnäll, gnäll, gnäll.

Jag har i alla fall varit hygglig på att läsa nu på sista tiden. Jag hittade Slakthus 5 i en kasse med böcker som jag har flyttat med från barndomshemmet. Jag har ingen aning om hur den hamnade i kassen, men den var bra. Rekommenderas nog faktiskt. Jag är nästan igenom Jan Carlzons Riv pyramiderna och den är väl okej. Om inte annat så känns det allmänbildande att ha läst den. Dessutom så läser jag nu (samtidigt) Jesper Högströms Blågult (Fotbollslandslaget genom 100 år) som jag gillar starkt, som den fotbollsnörd jag är. Jag saknar bara bilder i den.

Såhär i friidrottstider så kan kanske den här dängan vara något?

Vad gör man när man inte vet vad man ska skriva? Gnäller naturligtvis. Jag har, redan nu ikväll, jobbat 40 timmar den här veckan. Men inte är veckan över för det, jag ska jobba både i morgon och på lördag. Jag är bra trött på mitt jobb. Så vad ska jag göra?

Gnälla!

Det känns faktiskt lite bättre nu.

I kväll är en sådan kväll då tiden har hunnit ifatt, för att travestera från Winnerbäck. Jag tar in allt det jag läser, jag skummar inte som jag så ofta annars gör. Jag klarar att sitta vid datorn utan att lyssna på musik, när jag väl sätter på någon låt så lyssnar jag verkligen på den. Tankarna går snabbt nog för ta in allt, men inte så snabbt så att de börjar spreta och försvinna iväg. Helst av allt skulle jag egentligen vilja spela gitarr, för nu skulle jag nog kunna uttrycka mina känslor. Men mina grannar förtjänar lite respekt. Och tystnad.

Jag vet inte om jag lyckades besriva känslan, så jag försöker lite till.

Jag är inte stressad och jag är inte uttråkad. Möjligen känner jag mig lite trött, men det beror nog bara på att jag verkligen är trött. Och då är det säkert både bra och hälsosamt att även känna det. En del av mig vill gå och sova, men det hade varit synd att inte ta till vara på det här tillståndet. Att missa chansen att tänka färdigt tankarna, att känna efter vad jag innerst inne känner.

Kanske blir det här inlägget lite rörigt, men jag vill inte spendera för mycket tid med att planera och korrigera. Inte i kväll.

Varför just ikväll? En rejäl promenad (15 km?) i eftermiddags var nog nyttig, och så var eternal sunshine on the spotless mind bättre än jag trodde att den skulle vara. (Varför har jag väntat så länge med att se den?) Jag har allt som oftast har svårt att koncentrera mig två timmar i sträck (minus reklampauserna då) på något, känns det som. Men filmen var så bra att det inte var något problem.

Annars så gillar jag inte vad jobbet gör med mig. Jag har varit surare än vad jag brukar, stört mig på att kollegor gör fel. Som om inte jag gör det. Dessutom har de ju försökt att göra saker bättre, det är inte så att de är ute efter att sabotera. Men mitt sura, jobbtrötta jag har ändå suttit och svurit i tystnad. Jag tycker inte om vad övertiden och pressen (som kanske inte är så stor egentligen, men jag känner av den i alla fall) gör med mig. Jag vill ju inte vara en gnällgubbe.

Som tur är så ha avslutningen på veckan varit bra i projektet, vi har gjort ett antal framsteg. Det är möjligt att snart känns lika hopplöst igen, vi har fortfarande en uppförsbacke framför oss, men för tillfället så känns det som att den planar ut. Lite överraskande beröm (eller vad vi ska kalla det) från kundernas kunder (de som slutligen betalar) hjälpte säkert också till.

Och genast så är jag gladare och livet lättare. Jag vill påverkas så mycket av mitt jobb.

I morgon ska jag ut och fotografera, om vädret tillåter. Det är också ett sätt att komma i balans. Lite blåklockar tänkte jag fota, bland annat. Jag ska bara posta det här och få en god natts sömn först.

Känner ni hur intresset ökar? Hur det pratas runt fikaborden på sveriges alla arbetsplatser, hur det spekuleras i tidingarnarna? Kommer Jakob Hårds röst att hålla hela mästerskapet, har Gärderud förfinat sina löpstegsanalyser, kommer Jonas Karlsson återupprepa sina mästerliga släggtekniksdemonstrationer, klarar sig Erica Johansson från förkylningar? Hur ska det gå för Hjältarna, VM-s Titaner, Storstjärnorna, som med sina namn ska sälja mästerskapet? Finns formen där? Jag har redan börja känna av nerverna. Hela VM hänger ju trots allt på deras prestationer.

Synd förresten att inte SVT släppte till lite mer tid till reklamsnutten. Då hade redigerarna möjligen fått plats med Usain Bolts och Jelena Isinbajevas namn också. Eller så hade de tagit med krönikör Karlssons namn två gånger.


Lite bilder kanske? Jag upptäckte idag att det är över två månader sedan jag fotograferade senast, men det är nu åtgärdat. Först en bild som egentligen ska in i den här serien. (Se de fyra sista bilderna i inlägget.)



Och så ett par extra.







För övrigt vaknade jag klockan 7 idag på morgonen, övertygad om att jag hade försovit mig. Det krävdes säkert fem minuters grumligt tänkande innan jag hade lyckats övertyga mig själv om att det var söndag och inte måndag.