Mats-Olas Fanclub

Jag var alltså och såg Tomas Andersson Wij i lördags. När det gäller TAW så tycker jag nog att de två senaste skivorna har varit lite sämre, och så kändes det också på konserten. Det var låtarna från de äldre skivorna som fungerade bäst. Men jag fick i alla fall höra några av mina favoriter. Dessutom så var sättningen (gitarr & piano) klart lyckad. Jag gillade alltså konserten, om ni vill veta mer om den så finns det en recension här. Själv vill jag bara tillägga att hundra personer är en ganska perfekt publik, intimiteten gör så mycket. Så jag satt där och kände att så här borde musik alltid upplevas.

Så mörkt det börjar bli. Det här med vintertid är ingen höjdare, jag hade föredragit sommartid året om. Det är så mörkt på kvällarna att jag egentigen skule vilja ta fram adventsljusstakarna redan nu, men lite till måste jag nog hålla mig. Förra året kom de upp i mitten av november, och så kan det nog bli i år igen. Jag vet, man får inte, men det är så mörkt...

Det blir inget blåvitt sm-guld i år. Det har väl känts så ett tag, men nu är det definitivt. Jag har ändå svårt att vara sur, en tredjeplats (fjärde?) måste anses som godkänt. Dessutom var matchen mot Elfsborg i söndags så bra genomförd. För första gången testade jag att se en match streamad på nätet, och jag valde rätt match för det. Jag kan inte komma ihåg att jag har sett blåvitt spela bättre. De har de ju naturligtvis gjort, exempelvis i segrarna mot Manchester United, Barcelona och Milan på 90-talet, men de matcherna såg jag inte. För jag var en sådan stackare som växte upp utan trean. Men Elfsborgsmatchen var nästan perfekt genomförd, och vilka mål sedan!

Veckans bild är från bruksvallarna.

Jag behöver boktips! Jag tycker om att läsa, men har svårt att hitta böcker. De senaste veckorna har jag läst Torbjörn Flygts Underdog, och tyckt om den. Jag fick boken av min bror som julklapp för många år sedan, men det blev inte av att jag läste den förrän nu. Riktigt bra är den i alla fall, men nu är den slut. Så är det någon som har ett tips eller två?

Tiden går fort, speciellt så här på hösten. Förra helgen var hösten så intensiv att jag tvungen att gå ut tre vändor och fotografera. Ett par bilder från förra söndagen:







Nu, en vecka senare, har sjuttiotalsfärgerna mattats av betänkligt och ljuset, ja hela stämningen, har blivit mer nostalgisk. Det känns som om man går runt i en super 8-film, snarare än i något modernt digitalfilmat. (Eller beror nostalgin bara på mitt bokläsande och mitt miljonprojekt till bostadsområde?) Och förra helgens risk (att allt var så intensivt vackert att man blev blind) har minskats, de större kontraskterna gör att varje glödande löv syns lite mer.













Så även om förra helgen kanske var lite vackrare så blev jag nog lyckligare av helgens promenad än av förra helgens vändor. Ja, jag tror nog till och med att bilderna blev aningens lite bättre.

Jag hade en konstig känsla inför matchen mellan IFK och Kalmar. Eftersom jag hellre ser Kalmar än Elfsborg som mästare så visste jag inte inför matchen vilka jag skulle hålla på. Men när det väl började så var det glasklart, jag kan inte hålla på ett blåvitt misslyckande. Så jag blev nöjd till slut.

Det känns lite obegripligt att den här bloggen skulle vara över tre år. Vart tog de åren vägen?

Jag var på väg att skriva något om jobbet, fast den här gången ska jag bespara er det. Men jag har märkt en tydlig trend, när det är mycket och roligt på jobbet så blir det mycket om det på bloggen. Och eftersom det nog kommer att bli allt mer (och allt roligare?) framöver, så kan ni ställa in er på att det blir mycket jobbprat här i bloggen också.

Tomas Andersson Wij i Norrköping på lördag, det ser jag fram emot!

Jag tror att hösten peakar just nu, vackrare än vad den är för tillfället blir den nog inte i år. Tyvärr så var gårdagen mulen, men framåt kvällen klarnade det upp. Och om man vill fota höstlöv, som jag vill, så är det oftast kvällen som är bäst. Det är då man kan få det där röda ljuset som får björklöven att glöda. Tyvärr var det inte en sådan kväll igår, men jag gav mig ut och fotade ändå. Här är lite av resultatet:















Idag skiner solen, så jag och min kamera har varit ute och promenerat. Det var så vackert att det egentligen bara var att ställa sig på valfri plats, blunda och trycka av. Det kunde inte bli fel. Samtidigt finns det en risk att allt bara blir småputtigt vackert, En bra bild berättar ju något, den är inte bara vacker.

Å andra sidan så är det kanske bara 70-tals wannabeen i mig som är igång och problematiserar. Är det i stället så att det är just förmågan att bli glad varje gång man ser ett vackert höstträd som ger ett lyckligt liv? Att istället för att fundera på vad folk tycker och tänker om en bara ge ett glatt leende till alla man tycker om? (Eller om man är extrem, även till dem man inte tycker om?) Så här kommer lite fler fina höstlöv.











Men det är svårt att se det man har i stället för det man man skulle vilja ha. På jobbet har årets nya löner satts, ett drygt halvår efter att de skulle ha trätt i kraft. Jag har haft lön så att jag har klarat mig, jag har sällan känt att brist på pengar har begränsat mig. Men ändå, när det nu diskuteras nya löner så känns varje promille viktig, trots att jag inte kan säga vad ska ha de extra kronorna till.

0-0 var väl okej?

Lite bilder.











För några kraschade hårddiskar sedan hade jag hela bootleget från U2-s globenkonsert den 11 juni 1992. En smått klassisk konsert, bitvis eftersom den direktsändes till en lycklig britt som vunnit en MTV-tävling. Men mest känd är den konserten kanske för Björn och Bennys gästspel på Dancing Queen. Nu (eller för ett bra tag sedan kanske, jag har inte följt det så noga) finns det hela på youtube, om ni vill lyssna så kan ni göra det här.

Jag är vanligtvis en positiv och glad människa, men det finns några saker som gör mig sur. Som bilar som inte kan hålla avståndet bakom mig, eller lastbilar som genar i kurvorna på smala vägar så att de plötsligt dyker upp någon meter in på ens vägbana. Eller varför inte båda samtidigt? Sur blir jag, För övrigt hade jag nästan glömt hur jobbigt det är att köra i mörker, tänk att man gör det frivilligt. Om ett par månader kommer det dessutom att vara halt.

Det finns mer som jag skulle vilja skriva, men ibland är det svårt att få fram det. Det får bli en annan gång.