Mats-Olas Fanclub

Nu är det äntligen gjort! I tisdags var jag inne hos Toyota-handlaren här i stan och beställde en bil. Jag har letat sedan i september förra året, så det var väl dags att göra något nu. Jag har velat fram och tillbaka, men till slut blev det en sån här liten pluttbil. Bränslesnål och miljövänlig är den i alla fall, även om den utrymmesmässigt är klart begränsad. Men eftersom jag kommer att vara själv i den allt som oftast så borde inte det vara något större problem.

Jag återkommer när jag har fått bilen.

En annan sak som jag också tagit tag i är mitt förråd. Jag glömde att fråga om var det låg när jag flyttade in, så ett tag gick jag och kollade lite smått efter det. Som tur är så har jag en liten (3-4 kvadratmeter) tvättstuga som jag har kunnat slänga in saker i, men för ett tag sedan passade jag på att fråga var förrådet egentligen fanns. I källaren blev svaret, så jag tog trappan ner men upptäckte att dörren där var låst, och att min nyckel inte passade.

Så i torsdags var jag inne på bokontoret och fråga hur man egentligen tar sig in i förrådet. De visste inte utan fick ringa några samtal, men då kom det i alla fall fram att man måsta ta hissen ner. Jag trodde inte att man kunde det eftersom man var tvungen att ha en nyckel för att få hissen att åka ner under markplan, men det visade sig att lägenhetsnyckeln fungerade i hissen. Väl nere var man tvungen att använda sin tag för att ta sig förbi en låst dörr, men efter det så hittade jag mitt förråd! Tyvärr satt det ett hänglås där, som jag inte har någon nyckel till, så jag kom inte in ändå. Men det närmar sig!

Det blåste ordentligt när jag gick till affären tidigare i dag, men det kändes ändå som vår på något sätt. Jag vet inte om det var fågelsången som gjorde det, men trevligt var det i alla fall. För nu får det gärna bli en lång, varm, grön vår.

Ett par bilder som avslutning, från en soluppgång i veckan.

Idag är det en ordentlig träningsvärk i låren. Igår också, men det är än värre idag. Anledningen är att jag var ute och sprang i torsdags kväll, efter ett uppehåll på nästan åtta veckor. Att springa (nåja, lufsa stämmer nog bättre) en mil när man är så otränad som jag är just nu är inte så smart kanske, men jag tyckte att det kändes bra rent andnings/puls/hjärt-lungmässigt. Att benen var lite sega går att leva med, om man inte springer så fort.

Anledningen till uppehållet i träningen är en förkylning som kom redan innan jul, och som inte velat ge med sig riktigt. Jag är fortfarande lite småsnuvig, men det är jag å andra sidan halva året ungefär. Och eftersom jag inte fått något bakslag från milrundan, så är det nog lugnt.

Jag hade tänkt ge mig ut i morgon igen, men nu är jag lite osäker. Benen kändes som stockar och bar mig knappt när jag skulle gå och handla tidigare idag, ja trapporna var en ren plåga. Så vi får se, men det skulle nog vara bra med en runda.

Imponerande att ni har orkat läsa så här långt, men nu blir det inget mer om hur otränad jag är. Till de riktiga idrottsmännen i stället. Det har blivit mycket tevetittande idag, men tyvärr inga nämnvärda svenska framgångar att titta på. Kalla långt efter, Södergren helt okej men inte mer och skidskyttet blev det inte mycket av heller.

När det gäller skidskyttesändningarna så måste jag gnälla lite över att de fokuserar så mycket på skyttet. Det är klart att det är viktigt, men när det gäller svenskarna (och kanske främst svenskorna) så var det väl snarast den långsamma skidåkningen som avgjorde. När en sån som Helena Jonsson hade varit en minut från medaljerna även med fullt skytte så känns det som om det kvittar när det kommer en bom. Det känns som att det knappast blir några medaljer i det här mästerskapet. Möjligen Ferry. Hade avståndet fram till täten berott på missade skott så hade man kunnat hoppas på bättring, men som det är nu krävs det att en massa konkurrenter gör bort sig på vallen, och det är kanske inte så troligt.

Jag måste ta upp en incident från en tidigare skidskyttesändning, från en stafett tidigare på säsongen. Sverige ligger fyra med en fyra eller fem extraskott, samtidigt som Norge, Ryssland och Tyskland ligger klart före trots att de hade använt ett tiotal extraskott, och kanske även någon straffrunda. Då vräker "experten" ur sig, angående svenskarnas (svenskornas?) insats, att här ser man hur viktigt det är att sätta skotten direkt och slippa extraskott. Det ser man väl inte alls? Man ser väl hur viktigt det är att åka snabbt i spåret, för det var ju tveklöst där som Sverige hade tappat på täten.

Nåja, jag har så sakta börjat förlika mig med de usla skidskyttekommentatorerna. Jag har hört deras klyschor så ofta (se alltid upp för Sven Fischer!) att jag tror att jag har lyckats träna min hjärna till att förtränga det jag hör.

Lite om landskampen i onsdags också. En stabil laginsats, men inte så mycket mer gör att det är väldigt svårt att bedöma enskilda spelare. Marcus Berg såg lite trög ut, men det är kanske bara den internationella nivån som visade sig. Sebastian Larsson gjorde det helt okej och ska nog med till EM, men gjorde han så mycket mer än vad Alexandersson brukar göra? Jag tycker att de verkar vara samma spelartyp och bidra med ungefär samma saker. Men nu är Sebastian yngre och hetare medialt, och då lyfts han fram som matchens spelare, i alla fall i kvällstidningarna. Men ta inte det här som kritik mot Larsson, för jag tycker att han gjorde det bra.

Fredrik Stoor skötte sig med, hans EM-resa hänger nog på om det blir fyra ytterbackar som kommer med i truppen. Jag misstänker att det bara blir sju backar totalt, men så kom jag på att Daniel Andersson kan fungera som nödlösning på mittbacken, och att Lagerbäck då kanske nöjer sig med tre utpräglade mittbackar. Stoor känns i sig som en bättre spelare än de som konkurrerar om en eventuell fjärde mittbacksplats, och eftersom han i alla fall är hyfsad i det defensiva spelet och positionsspelet så går han säkert före Safari.

Det kommer en trupp från min sida så småningom, men jag väntar lite till. Allsvenskan får gärna börja innan jag ger mig på det.

Jobb och annat? Inget nytt.