Mats-Olas Fanclub

Nu snöar det igen.

Dessutom är det redan söndag eftermiddag, snart är jag tillbaka på jobbet där vi är försenade i mitt projekt.

Och så förlorade ju blåvitt i går, i slutminuten efter att ha genomfört en tämligen usel match.

Utöver det så är det tomt på mitt nattduksbord eftersom jag har läst färdigt Peter Englund-boken. Det är skönt att läsa en kvart eller så på kvällen, nu måste jag hitta något nytt att ge mig på.

Det var nog allt.

För några månader sedan debatterades polisernas nykterhetskontroller, och jag börjar förstå varför. I måndags morse fick jag, för första gången, göra ett nykterhetstest. Jag klarade mig förstås, och började efteråt fundera på om jag någonsin har varit full eller bakfull på en måndagsmorgon. Jag tror inte det. (Gå in här och klicka på Fördelningen dygnsvis av alkoholrelaterade trafikolyckor så kan ni se att det rent allmänt verkar väldig osannolikt att man ska ta fast någon klockan kvart i åtta på en måndagsmorgon.)

Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättebra att polisen är ute och testar bilister, men visst vore det rimligare att välja andra tidpunkter? Fast det är klart, är målsättningen att ta så många prover som möjligt på kort tid, och därmed få statistiken att se bättre ut, så är kanske måndag morgon perfekt.

Jag försöker att jobba mig igenom julklappsböckerna, och har hunnit halvvägs genom Peter Englunds Stridens skönhet och sorg. (Recension här.) Titeln är väl sådär, men boken är bra. Det kan vara lite rörigt med 19 parallella berättelser, men på något skumt sätt fungerar helheten bra ändå.

Jag vet inte varför jag började räkna på det igår, men snart är det jag som är medianen för hur länge ingenjörerna på min "avdelning" har jobbat. Det vill säga, det finns lika många som har jobbat där längre än vad jag gjort som det finns som har jobbat kortare. Lägger man till inlånade personer från andra kontor och konsulter, med ungefär samma uppgifter som jag har, så tillhör jag den rutinerade delen. Lite sjukt, kan man tycka. Jag är ju inte ens uppe i två år än.

Idag blir det bilder, men först ett visdomsord med tanke på skid-vm. När Bosse Johansson tränade blåvitt så hände det då och då att journalister frågade honom om hans förväntningar inför matcherna. Du kan aldrig ha förväntningar, bara förhoppningar, löd alltid svaret. Värt att tänka på, speciellt om man själv sitter i en tevesoffa.

Bilder var det ja. Från igår.