Mats-Olas Fanclub

Idag blir det ett pladder och länkinlägg. I den ordningen.

Jag har vunnit! Inte vad som helst heller, utan vecka 47-tävlingen som 47.se anordnade. Det är minsann inte så illa! Undrar vad jag har vunnit? Kan det vara 47 kylskåpsmagneter kanske?

Allsvenskans silly season håller på som bäst. För blåvitts del är den lite ovanlig eftersom det finns fler rykten om spelare på väg ut än in, det brukar definitivt vara tvärtom. Fast än har jag inte gett upp hoppet, till exempel måste ju rutan upp till höger på den officiella hemsida betyda något. Revanschens stund närmar sig... står det, och jag hoppas förstås att det syftar på kommande storvärvningar. Dock finns risken att det handlar om något annat, som de kommande skatterättegångarna eller en medial smutskastningskampanj av spelare som har lämnat klubben som bosman. Det hade ju inte varit lika roligt. (Eller ja, smutskastningen låter lite lockande...)

TV4-s Hans Pekkari är en riktig skämtare.

Ett småkul tidningsutklipp.

En helkul filmtrailer.

Den här sidan är en av mina gamla klasskamrater från gymnasiet ansvarig för. Missa inte videolänkarna som finns till höger på den här undersidan.

Slutligen en taskigt tajmad men annars ganska rolig animering.

Ännu inga nya bilder, men jag hoppas fortfarande att kunna ta lite nya snart. Det riktigt rycker i höger pekfinger.


Jag köpte nyligen Beatles Rubber Soul, och den är helt ok. Lite för mycket pop ibland för att jag ska falla helt, men den är välgjord. Gedigen är nog ett bra ord. In my life är en av Lennons bästa låtar, och jag fastnade direkt för McCartneys I'm looking through you. En bra skiva, helt enkelt. Varken mer eller mindre.


Lite bilkörningstankar, eller kanske snarare vindrutetorkartankar. Varför regnar det nästan alltid så mycket så att det hamnar mellan torkarhastigheterna? Oftast mellan intervalltorkning och vanlig hastighet verkar det som. Irriterande. (För det är väl regnet och inte biltillverkarna det är fel på?)

En obehaglig upplevelse från igår också, när jag var ute och körde på eftermiddagen regnade det så lite att torkarna knappt var på. Riksvägen jag körde på är ganska sliten och det fanns spår i vägbanorna som vattenfyllts av regnandet tidigare under dagen. Tydligen måste det ha funnits en ordentlig grop på motsatta körbanan, för helt plötsligt stänker en mötande bil upp en massa vatten på min vindruta. Så mycket så att sikten helt försvann, och det tog någon eller några sekunder innan min hjärna kopplade och jag fick på torkarna. Så under några evighetslånga ögonblick såg jag inte alls vart jag var på väg, i 90 kilometer i timmen. Klart obehagligt som ni nog förstår, men det gick bra.


Något som inte är bra är att SVT har struntat i att sända längdvärldscupen den här helgen. Varför vet jag inte, för såvitt jag vet har de rättigheterna till alla världscuplopp den här säsongen. Inte kan det väl vara så dyrt att skicka Hård och Blomqvist till norra Finland? Jag hade väldigt gärna sett Södergrens och Fredrikssons lopp idag. Anser SVT att de bara kan sända en skidsport per vecka, och att Anja tog den platsen den här helgen?


Ett lite kul klipp så här i slutet. Under Zoo TV-turnén 1992-93 lät U2 konsertbesökarna säga lite vad de ville framför en kamera innan konserten, och visade delar av det under showen. I samband med ett dvd-släpp nyligen fanns ett antal av de bästa/roligaste kommentarerna med, och detta har nu läckt ut på youtube. Vill ni höra hemliga bekännelser, eller bara konstatera att modet under det tidiga 90-talet inte var något vidare, så kan ni göra det här.

November är en ganska seg månad. Regn och mörker, blött och grått. Det taskiga vädret är en av orsakerna till att jag inte har tagit så många bilder på sistone, antagligen den främsta orsaken. Under oktober tog jag över 500 bilder, även om de flesta är bortrensade. I november har det blivit 15. Det gör att jag inte har några bilder att fylla ut bloggen med när jag har bloggtorka. Som nu. Jag hoppas på bra väder de närmaste dagarna så att jag och kameran kan komma ut lite igen.


Något som har kommit igång är silly season. De senaste dagarna har det ryktats om att blåvitt jagar Tobias Hysén, Mikael Antonsson och Dusan Djuric. Sannolikheten för att någon av dem kommer är nog nästan noll tyvärr, men ryktena hjälper mig att komma över den dåliga säsongen som varit. För nästa år så...


Det är thanksgiving borta i USA i dag, så därför blir det en länk till William S. Burroughs thanksgiving-tal.


Det får var allt.

Lite ovanligt för den här sidan, men idag börjar jag med en länk. Snacka om talang!


Mer musik, fast nu min egen. (Inte så mycket talang alltså.) I helgen blev en låt skriven, eller i alla fall musiken. Det kommer lite text så småningom, hoppas jag. Jag försökte skriva en psalmliknande låt, vilket väl gick sådär. Jag provade att skriva i harmoniskt moll, men lyckades inte hålla mig till det genom hela låten. Till slut blev det elva olika ackord, och då menar jag verkligen olika. Inte bara variationer med hjälp av sus eller maj7-ackord eller så, utan sju durackord och fyra moll. (C, D, Eb, E, F, G, B, Am, Dm, Em samt Gm.) Så den här låten är säkert unik. Den låter som en blandning av en psalm och svensk folkmusik, med lite modernare inslag. Jag är nöjd, än så länge. Nackdelen med att komponera vid pianot är att melodin blir svårsjungen, jag är lite orolig för hur det ska gå om jag ska sjunga den. Men eftersom låten inte är klar så får ni vänta ett tag till.


Det var "riktig" längdskidåkningspremiär i helgen. Inte några stora svenska framgångar, men det brukar det inte vara i premiärerna. Däremot är det lite oroväckande med alla de sjukdomar och skador som svenskarna har drabbats av. Längdskidåkning måste vara en jobbig sport på så sätt, tänk att träna 700 timmar om året bara för att allt som oftast få höjdpunkten (mästerskapet) spolierad på grund av en förkylning. Rent allmänt kan man nog ta alla förkylningarna som ett tecken på att sporten inte är så hälsosam att utöva, men för att nå riktigt långt så krävs det att man pressar kroppen längre än vad som är bra. Hur som helst är jag svag för längdåkning, och hoppas på en framgångsrik vinter. Det ska bland annat bli kul att följa Kalla, inte för att jag tror att hon kan komma så bra som sjua igen redan i vinter men för att kunna få lite bättre grepp om hur bra hon egentligen är och kan bli.

Skriver man låtar, som jag gör ibland, så ställs man oundvikligen inför problemet att identifiera vad som man själv har skrivit och vad man (omedvetet) har snott från musik som redan finns. Det är synnerligen irriterande att komma på att melodin eller ackordföljden som lät så bra redan finns och är skriven av någon annan, och kanske ännu mer irriterande att tycka att sig känna igen en melodi/ackordföljd utan att kunna placera den.

Det sistnämnde hände mig för någon dag sedan, jag satt vid pianot och började klinka fyra enkla toner, upprepade i det oändliga, och sedan lite ackord över dem. Jag kände igen det, men kunde inte komma på varifrån. Jag tror att det är filmmusik, men vilken film? För att försöka reda ut härvan så ägnade jag gårdagskvällen åt att spela in den på piano (via digitalkameran, så kvaliten är låg) och gjorde sedan lite sång och gitarrpålägg. Så om ni vill lyssna och hjälpa mig att identifiera varifrån pianobiten kommer så vore jag tacksam. Kan den möjligen komma från The straight story? (Jag borde nog varna för mitt försök till trestämmig sång, det är långt ifrån klockrent.)


Jag har fått väldigt mycket besökare (med mina mått mätt) på bloggen på sistone. Efter att ha legat kring 6-7 unika per dag i över ett år ligger nu snittet för november på ca 20, och igår hade jag 32 unika besökare (=ip-nummer). Jag har absolut inget emot detta, det är bara trevligt. (Innan när jag har nämnt att besökarantalet har ökat har effekten varit att siffrorna snart varit nere på "normal" nivå igen, men så ska det väl inte behöva gå den här gången?) Ett tag trodde jag att siffrorna var missvisande och att träffarna var automatgenererade, men ett par anonyma kommentarer har det kommit så det är nog riktiga människor som läser.

Anonyma kommentarer var det ja, vad säger nu om den här? (Den femte närmare bestämt.) Mer än ett år efter att inlägget skrevs kommer kommentaren, som enligt ip-numret härrör från Umeå. Synnerligen skumt måste jag säga, och jag är bra nyfiken på hur min anonyma besökare hittade den. Kanske finns det någonstans på nätet en länk hit som är ansvarig för min gigantiska popularitet. I så fall varifrån? (Jag är bra nyfiken.)


Legoband? (Inte jättelika, men ganska roliga.)

Angående den anonyma kommentaren kring matteproblemet så är det fortfarande ingen som har givit sig till känna. Kom igen, om du läser här så kan du väl avslöja vem du är? Jag är nyfiken!

Pandora har fått mig att fastna för ... Billy Joels And so it goes. Efter vissa problem lyckades jag ta ut en hyfsad version av den, och jag har säkert spelat den 50 gånger på pianon sedan dess. Jag är sådan att när jag väl faller för en låt så gör jag det så mycket att jag spelar sönder den. Korkat, men sån är jag.

Oj, nu spelar pandora Beatles Blackbird, grym låt. (Om man nu kan säga att det är en Beatleslåt när det enbart är Paul McCartney som har skrivit och spelat in den.) Beatles sista år brukar allt som oftast sågas, men det finns en hel del där som är riktigt bra. Skivorna efter Sergeant Pepper är i jämförelse med mästerverken Revolver och just Sergeant Pepper ganska ojämna, men topparna är minst lika höga. Blackbird, The long and winding road, Something och Across the universe för att bara nämna några.

Det är bra att planera i god tid.

Häcken åkte lite förvånande ur allsvenkan i går, och på den här bilden kan ni se hur klacken sörjer.

Jag har ett funderat på (och även försökt) att skriva ett argt inlägg om fotbollssupportrar, men inte fått till det. Här finns ett liknande försök, inte klockrent kanske, men jag håller med om det mesta. Ett förslag kan jag lägga till: hur vore det med en åldersgräns på 18 år på fotboll? Om man är yngre så måste man gå med målsman. Det skulle kanske hindra en del hormonstinna tonåringar från att elda bengaler och skrika hata Gais.

Fotbollsgala var det i kväll, och den var väl som vanligt ungefär. Tämligen dålig alltså, men ska jag vara positiv så var det inget som var lika pinsamt som djurgårdarnas back street boys-dans för några år sedan. Talen var bortagna, och det är ju bra. Det kommer reklam, musikframträdanden och dogge/tomten-inslag ibland vilket gör att man kan zappa runt lite. Och ja, sedan var det nog slut på positiva saker. Men jag ska inte gnälla, för jag kunde ju ha stängt av teven om jag hade velat. Dessutom, även sånt som är pinsamt kan ju vara underhållande. Lite som om hela galan hade varit en halvdan parodi på en fotbollsgala gjord av typ Hey Baberiba. Inslagen om Teddy Lucic var överraskande nog bra. För att få in en fotbollsrelaterad mening så kan jag säga att jag tycker att pristagarna på det stora hela taget var rätt valda.

Jag ägnade gårdagskvällen (nej jag har inget liv) åt att spela in musik, en ny låt och en gammal. Eller ja, låtar och låtar. De bara lite drygt två minuter vardera, så snuttar är kanske ett bättre uttryck. Den korta längden har sina fördelar, till exempel gick det att lägga upp båda som ett spår på myspace, så vill ni lyssna så finns sagorna som kommer efteråt och cox orange här. En kort kommentar till. Det är svårt att hitta på namn till instrumentala låtar.

En episod från mataffären. Framför mig i kassakön är en mamma med en otålig knatte på en sådär två, tre år. Den lille grabben berättar glatt för kassörskan att det är en vovve på en lapp vid kortterminalen, och kassörskan konstaterar lite korthugget att det är hund, ja. När jag väl kommer fram och försöker få mitt kortelände att registreras så kommer jag på att det skulle vara ganska roligt om även jag berättade för kassörskan att det är en vovve på lappen. Men jag var för vuxen och tråkig för att säga något.

Det var allt, nu ska jag ägna även resten av dagen åt att titta på sport på teve.



Uppdatering: Tidernas värsta cover?

Först. Jag tror att jag är lite kär i pandorasidan. Det kommer nog snart att gå över, men för tillfället är jag bra fast.


En lätt absurd sak. För ett par dygn sedan fick jag en anonym kommentar på ett nästan årsgammalt inlägg. Vem hittade det, och hur? Berätta gärna, för jag undrar så!


Jag har även lite sporttankar som jag tänkte dela med mig av. Först måste jag bara kommentera Magnus Hedmans provträning med Chelsea. Nog för att han var en hyfsad målvakt en gång i tiden, och nog för att det inte finns så många bra kontraktslösa målvakter lediga i november, men ändå. Det senaste året och mer därtill har han ägnat åt att vara självgod och att prata strunt i teve, tänk bara hur han skulle låta om han kommer tillbaka till fyran efter ett halvår i Chelsea. Han hade nog börjat varannan mening med Jag vet ju hur vi gjorde när jag var i Chelsea. Hemska tanke!

Jag har skrattat dubbelt åt svt-sporten i kväll. För det första verkar de anse att vi människor kan vara av tre olika kön, eller hur ska man annars tolka reklamen för helgens slalom? Den är något i stil med På lördag kör Anja Pärson och damerna, och på söndag är det herrarnas tur. Vet de något om Anja som vi andra inte vet?

Fast det är kanske bara samma fenomen som när kvällspressen benämner spelare som Zlatans lagkamrat och klubbar som Foppas klubb. Höjdaren var väl förra fotbollsgalan då ryktet gick att Madonna (var det väl?) skulle sjunga för Zlatan (underförstått: och tusentals andra på fotbollsgalan).

Det andra skrattretande var svt-sportens fantastiska avslöjande om att 18 av 24 Royal League-lag presterat sämre i sin serie efter en vinter med nordisk fotboll. Jag grävde vidare och upptäckte att av de 16 lag som under 2000-2003 placerat sig topp 4 i allsvenskan (dvs på platser som från och med 2004 innebär Royal League) så var det bara två som förbättrade sin position året efter! Det är alltså inte bra att hamna topp fyra!

För att vara allvarlig så är det väl ganska givet att de flesta av topplagen ett år kommer längre ner nästa säsong, det är ju svårt att komma bättre än topp 4! Ju högre man har hamnat ju troligare är det att man kommer att falla nästa år. Det är möjligt att Royal League sliter på spelarna, men svt-s siffror visar absolut ingenting.

Efter att ha fått igång pandora på allvar så har jag fastnat ordentligt. Det är nästan otroligt hur mycket bra musik det finns, och hur bra sidan är på att hitta sånt som jag tycker om. För er som inte har provat så kan jag beskriva sidan som en radiokanal som spelar de låtar man vill höra, trots att man inte har hört dem innan! Kan det bli mycket bättre? Dagens höjdpunkt var nog när den prickade in en av de låtar jag lyssnat mest på de senaste månaderna, Beatles She said, she said.

U2-låten som jag nämnde i förra inlägget (window in the sky) läckte ut i kväll, och efter att ha hört den så är jag säker på att den kommer att bli en hit. Den fastnar på hjärnan, men jag tycker att den helt saknar "emotionell tyngd". En radioanpassad poplåt helt enkelt, antagligen kommer jag att ha tröttnat på den snart. En genomsnittliga låt på någon av mina pandorastationer är bättre.


IFK Göteborg presenterade nya tränare idag. Tre stycken är det, och jag vet inte vad jag ska tycka om dem. Rehn blir nog bra (har trots allt två SM-guld som assisterande tränare), Jonas Olsson har däremot snarast misslyckats med hårdsatsande FC Trollhättan de senaste säsongerna. Men de måste få tid på sig, så jag ska inte vara för negativ nu.

En rolig sak med utnämningarna, aftonbladets Robert Laul "avslöjade" tränartrion igår och var sur på sin blogg för att han inte fick den uppskattning han förtjänade. När det idag visade sig att han hade fel så svarade han med ett inlägg (med den negativa rubriken Cirkusen växer) om hur synd det är om Stefan Landberg. Är det så jobbigt att ha fel?

Idag blir det lite fotboll och lite musik, vilket rimligen borde vara den perfekta blandningen här i livet. Först fotboll.

För sådär sju månader sedan slängde jag ur mig ett allsvenskt tips. Ni kan väl vara snälla och strunta i att jämföra med sluttabellen, och skulle ni ändå göra det kan ni väl vara snälla och bespara mig allt det spott och spe som jag nog egentligen förtjänar. Vi kan väl nöja oss med att säga att tippande inte är min starkaste sida? Ett grattis Elfsborg kan väl vara på sin plats, hur som helst. I övrigt tänker jag göra mitt bästa för att glömma allsvenskan 2006 så snabbt som möjligt.


I förra inlägget efterlyste jag ny musik, och fick några tips. Pandora verkade lovande, men krävde visst att man var amerikan för att kunna registrera sig. Synd. Istället har jag börjat lyssna mig igenom gamla skivor som jag antingen hade slutat lyssna på eller egentligen aldrig gett någon riktig chans. Det funkar ganska bra som substitut för ny musik, och är dessutom både billigt och praktiskt. Bland annat är kents Verkligen återupptäckt, och min Aretha Franklin-samling är inte alls så dum. Men tips på ny musik är hur som helst välkomna, och jag tackar för de jag fick.

Jag ägnade gårdagskvällen åt att spela in en cover av lampshades cover av Damien Jurados Tonight I will retire (jag har inte hört orginalet). Av misstag blev sången (bitvis) trestämmig, vilket jag inte alls fixade att sätta. Men det var kul att försöka.

Jag går i väntans tider, på att Window in the skies (ny U2-låt) ska läcka ut på nätet. Det sägs att den ska börja spelas på radio på onsdag, så det borde inte dröja så länge. Jag återkommer när låten läcker ut, om den är något att ha.

Jag har nära nog slutat att lyssna på ny musik. Jag lyssnar knappt alls på radio, har en dålig internetuppkoppling och långt till närmaste skivaffär, vilket tydligen räcker för att jag ska missa allt som är nytt och spännande. Det har hunnit bli november och jag har bara en skiva utgiven 2006, vilket känns ganska uselt. Inte så att jag någonsin varit sådär riktigt bra på att hitta musik, men så här dålig brukar jag inte vara. Så om någon har tips på ny, bra musik så är det välkommet. Gammal musik som jag inte har hört går också bra.

Istället för att lyssna på ny musik så får jag väl gnälla på gammal. Jag har redan gnällt på den kommande U2-samlingen, så jag ska försöka att hålla mig kort den här gången. Det som har hänt är att låtlistan har publicerats, och jag tycker inte om den. Nu är det här en singelsamling som vänder sig till den som inte har någon U2-skiva, och inte till mig som har alla, så tanken är väl att den ska innehålla de mest välkända låtarna. Men jag kan ändå inte låta bli att surna till över att hela 90-talet bara är representerat med två låtar. 2000-talet, som jag anser vara U2-s svagaste får med sex låtar utöver de två nya låtarna. Bland annat fyra från All that you can't leave behind, vilket gör detta mediokra album till det mest välrepresenterade på skivan. Nu är det här ju inte något särskilt viktigt för mig, jag kommer helt enkelt att strunta i att köpa skivan (trots att det kommer en "begränsad" upplaga med en halv konsert-dvd).

Lite mer U2 får det bli, fast positivt. En av de nya låtarna på skivan är samarbetet med Green Day, The saints are coming. Nu har en video kommit (och fått över 5 000 blandade kommentarer på youtube!), och det glädjer mig att den är den mest politiska på länge. Eller ja, Bono har ju varit väldigt aktiv i sin kamp mot fattigdomen de senaste 7-8 åren, och den kampen är ju också politisk. Men den har inneburit att bandet tidigare inte tagit ställning i några andra politiska frågor, av rädsla för att skapa sig fiender bland politiker som Bono måste samarbeta med (läs republikanerna och speciellt Bush). Bandet har säkert haft åsikter (Larry Mullen fångades på bild, gömd under en luva och solglasögon, när han gick i ett protesttåg mot Irakkriget och Edge har i någon intervju nämnt hur mycket han stör sig på bilderna med Bono och Bush) men valt att hålla en låg profil för att få maximal genomslagsförmåga för Bonos Afrikaarbete. Men den nya videon innehåller ju faktiskt ganska skarp kritik mot att de styrande i det stora landet i väst prioriterade ett krig i Irak före att skydda och hjälpa sin egen befolkning. Är det Green Day som fått fart på U2 igen?


Och en småkul länk.