Mats-Olas Fanclub

Enginn sér, á bak við orðin tóm býr alltaf eitthvað

Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren, som om vi redan fölorat och vet det

Publicerad 2008-05-27 18:21:51 i Sport

Tänk om kvällstidningarnas och fyrans “sportjournalister” hade haft en anings självdistans. Okej om Lagerbäck är sur på dem, men hur intressant är det för befolkningen i övrigt? Om det hade handlat om bråk inom gruppen, eller att spelare hade kritiserat varandra offentligt så är det klart att det måste rapporteras, Men nu handlar det bara om förbundskaptenens åsikter om “journalisterna”, något som i mitt tycke är lika intressant som vad Lagerbäck säger till sina blommor när han vattnar dem. (Vad tror ni han berättar för blommorna förresten, om hur man gör perfekta överflyttningar och offsidefällor?)

Det som är intressant med idrott är, i alla fall för mig, i första hand själva idrottandet. Sedan kan idrottsupplevelsen förstärkas genom att man har mer bakgrundsfakta, genom att en skicklig journalist kan skildra stämningar som inte går fram genom rutan. Sportjournalism är i första hand stödjande, utan själva tävlandet vore den ju absolut ingenting.

Så efter en landskamp, mindre än två veckor innan ett stort mästerskap, så borde fokus naturligtvis ligga på spelet och spelarna. Inte för att matchen gav särskilt mycket, eller var så intressant, men rimligen måste det ändå vara den som är huvudsaken. Inte att ett gäng uppblåsta egon kissar i byxorna eftersom en riktig kändis bemödar sig med att ha en åsikt om något de har sagt. En riktig kändis, som faktiskt är intresserad av annat än att synas, och som har fått ett kvalificerat jobb på grund av sina stora kunskaper. (Här protesterar väl halva Sveriges befolkning, konstigt nog.)

Själva matchen sa nog inte så mycket nej. Från det jag såg på min relativt lilla teve så har Linderoth en bra bit kvar, jag tycker nog att Daniel Andersson var bättre i första halvlek utan att han för den skull glänste. Och Anders Svensson var definitivt bättre, jag är bra övertygad om att det kommer att bli SvenssonKällström från start mot Grekland. Att Daniel Andersson fick ligga kvar som “offensiv” mittfältare tyder på det, för hade Lagerbäck räknat med Linderoth så hade det väl varit naturligare att spela Svensson offensivt?

I övrigt så tycker jag att Sebastian Larsson var aningen bättre än Chippen, och att det är fördel Larsson inför premiären. (Att Ljungberg startar utgår jag ifrån.) På topp så hoppas jag på Henke tillsammans med Zlatan, om Zlatan är frisk nog.

En liten reflektion över den allsvenska våren och blåvitt. Jag är faktiskt nöjd sammantagen, inte med spelet alltid men definitivt med poängen. Klart att jag hade hoppats på mer, men någonstans så får man komma ihåg att IFK fick ut väldigt mycket av sitt material i höstas. Mer än vad man kan räkna med egentligen. För om man försöker att analysera de allsvenska trupperna med något sånär neutrala ögon så är dt ju knappast så att blåvitt sticker ut. Vi har haft en mer normal utdelning i vår, helt enkelt.

Att vi ändå tar våra poäng beror nog på just spelartypssammansättningen. De allra flesta allsvenska spelarna har sina svagheter, annars hade de inte spelat här. Så när Håkan och de andra sportcheferna sätter ihop sina lag så handlar det i mångt och mycket om vilka svagheter som gör minst skada. Taskig bollbehandling, dålig karaktär eller långsam som Shavar Thomas, vad går att leva med? Väljer man att satsa på karaktärsspelare så är det lätt hänt att man väljer bort sånt som bollkänslan. När det då inte går så bra så ser spelet illa ut, men man kan få med sig poäng ändå. Alternativet (tänk Hammarby) är att satsa på individuell skicklighet, spela riktigt bra när det väl går bra, men dippa ordentligt däremellan. Jag tror att blåvitt, rent cyniskt, har valt rätt trots allt.
Kommentarer (1)

Thirty dollars pays your rent

Publicerad 2008-03-09 11:29:29 i Sport

Holmenkollen! Femmil med intervallstart! Svensk utklassningsseger! Vad mer kan man önska av en idrottstävling? Redan i Falun visade Södergren att formen var på gång, men att han skulle kunna göra det så här bra hade jag inte kunnat ana. Att han kunde vinna är väl en sak, men att det skulle bli den största segermarginalen i kollens femmil sedan Tomas Magnussons dagar (Magnusson vann med över fem minuter 1977!) är fantastiskt. Tänk bara om Södergren hade varit en 10-15 år äldre så att han hade tävlat på tiden innan masstarterna. Då hade han nog fått betydligt bättre betalt för sin åkning.

Eller kanske inte, för då hade han väl hamnat mitt i EPO-dopningens tidevarv. Såhär i efterhand är det svårt att inte tycka synd om de svenska skidåkare som sågades konstant under stora delar av nittiotalet. Norrmännen hade upptäckt stenslipningen och kunde ibland ha skidor som gjorde en halvminuts åktid per mil, och jag är övertygad om att en hel del konkurrenter tryckte i sig bra med epo under den här tiden. För ingen kan få mig att tro att Myllylä tog tre guld och ett silver som odopad i VM 1999 för att sedan ta epo under VM 2001.

Holmenkollen var det ja. Även Charlotte Kalla gjorde en strålande insats. Det är lätt att glömma att hon inte var uppe på pallen alls under den förra säsongen (utom i stafett). I det perspektivet är tre pallplatser i världscupen ett bra framsteg bara det. Det är inte resten av säsongen som har varit speciell egentligen, det är fullt normalt att resultaten svänger en del för en 20-årig längdskidåkare. Nej, det är Tour de Ski som sticker ut.

På mindre än två veckor gick Kalla från lovande till bäst, från talang till stjärna. Vann en sprint och kom tvåa i ett klassiskt lopp. I och med att allt hände så snabbt så var det svårt att riktigt ta in, mot slutet kändes det fullt naturligt, ja nästan givet, at hon skulle ta det. I efterhand så känns det inte alls konstigt, men som exempel på vilken överraskning det faktiskt var kan det väl nämnas att hon inte fanns med bland de nio utmanare som tourens officiella hemsida tog fram innan tävlingen startade.

Så efter Holmenkollen-tävlingarna igår så tog jag mig in på svt-s hemsida och såg om Tour de Ski. Där ligger sammandrag från alla deltävlingarna och till och med hela den sista etappen. Och nu äntligen börjar jag riktigt att inse vilken prestation det var. Direkt efter verkade allt så självkart, men ett par månader senare med blandade resultat för Kalla känns det ännu större nu. En kul sak med den sista etappen är hur säker Anders Blomquist är på att Kalla skulle vinna. Även när avståndet fram till Kuitunen växte så är han lugn, medan Jacob Hård är betydligt mer tveksam. Blomquist enda antydan till tvekan kommer sekunderna innan rycket, men inte ens då är han särskilt orolig.

Lite ickesport också. I veckan som kommer nu så får jag min nya bil! Nu börjar jag att känna mig lite som ett barn kvällen innan julafton, tidigare har det inte känts alls. Fast lite förväntan är nog bara normalt. Bilder kommer när jag har fått den.

En annan sak som har hänt de senaste veckorna är att jag har återupptäckt Simon & Garfunkel. Så bra, och ändå så har jag lyssnat så lite de senaste åren. Nu får det bli bättring.

Jag har tidigare nämnt att jag brukar se morden i Midsomer, men i somras missade jag dem på grund av USA-resan. Tur att det går gamla avsnitt på 24-an nu under vintern så att jag kan ta igen det. En annan sak som jag missade när jag var på andra sidan av atlanten var Robyns With every heartbeat, men har jag tagit igen nu. En klockren hit, jag kan första att den gjorde det bra på listorna Europa över. Men till USA nådde den inte, för där lyssnar de bara på amerikansk musik.

En sak till bara. Konstigt att man lägger ett av de bästa programmen just nu i kunskapskanalen, klockan åtta på fredagskvällar dessutom. Jag brukar tyvärr missa vad är en människa med Fredrik Lindström, men det lilla jag har sett har varit riktigt bra. Seriöst, roligt, lärorikt och med lysande infallsvinklar. Varför gömmer man programmet på ett ställe där ingen kommer att se det? Mer än jag någon gång ibland då.
Kommentarer (2)

Varje slag i mitt bröst, är ett slag för dig

Publicerad 2008-02-09 18:37:07 i Sport

Idag är det en ordentlig träningsvärk i låren. Igår också, men det är än värre idag. Anledningen är att jag var ute och sprang i torsdags kväll, efter ett uppehåll på nästan åtta veckor. Att springa (nåja, lufsa stämmer nog bättre) en mil när man är så otränad som jag är just nu är inte så smart kanske, men jag tyckte att det kändes bra rent andnings/puls/hjärt-lungmässigt. Att benen var lite sega går att leva med, om man inte springer så fort.


Anledningen till uppehållet i träningen är en förkylning som kom redan innan jul, och som inte velat ge med sig riktigt. Jag är fortfarande lite småsnuvig, men det är jag å andra sidan halva året ungefär. Och eftersom jag inte fått något bakslag från milrundan, så är det nog lugnt.


Jag hade tänkt ge mig ut i morgon igen, men nu är jag lite osäker. Benen kändes som stockar och bar mig knappt när jag skulle gå och handla tidigare idag, ja trapporna var en ren plåga. Så vi får se, men det skulle nog vara bra med en runda.


Imponerande att ni har orkat läsa så här långt, men nu blir det inget mer om hur otränad jag är. Till de riktiga idrottsmännen i stället. Det har blivit mycket tevetittande idag, men tyvärr inga nämnvärda svenska framgångar att titta på. Kalla långt efter, Södergren helt okej men inte mer och skidskyttet blev det inte mycket av heller.


När det gäller skidskyttesändningarna så måste jag gnälla lite över att de fokuserar så mycket på skyttet. Det är klart att det är viktigt, men när det gäller svenskarna (och kanske främst svenskorna) så var det väl snarast den långsamma skidåkningen som avgjorde. När en sån som Helena Jonsson hade varit en minut från medaljerna även med fullt skytte så känns det som om det kvittar när det kommer en bom. Det känns som att det knappast blir några medaljer i det här mästerskapet. Möjligen Ferry. Hade avståndet fram till täten berott på missade skott så hade man kunnat hoppas på bättring, men som det är nu krävs det att en massa konkurrenter gör bort sig på vallen, och det är kanske inte så troligt.


Jag måste ta upp en incident från en tidigare skidskyttesändning, från en stafett tidigare på säsongen. Sverige ligger fyra med en fyra eller fem extraskott, samtidigt som Norge, Ryssland och Tyskland ligger klart före trots att de hade använt ett tiotal extraskott, och kanske även någon straffrunda. Då vräker "experten" ur sig, angående svenskarnas (svenskornas?) insats, att här ser man hur viktigt det är att sätta skotten direkt och slippa extraskott. Det ser man väl inte alls? Man ser väl hur viktigt det är att åka snabbt i spåret, för det var ju tveklöst där som Sverige hade tappat på täten.


Nåja, jag har så sakta börjat förlika mig med de usla skidskyttekommentatorerna. Jag har hört deras klyschor så ofta (se alltid upp för Sven Fischer!) att jag tror att jag har lyckats träna min hjärna till att förtränga det jag hör.


Lite om landskampen i onsdags också. En stabil laginsats, men inte så mycket mer gör att det är väldigt svårt att bedöma enskilda spelare. Marcus Berg såg lite trög ut, men det är kanske bara den internationella nivån som visade sig. Sebastian Larsson gjorde det helt okej och ska nog med till EM, men gjorde han så mycket mer än vad Alexandersson brukar göra? Jag tycker att de verkar vara samma spelartyp och bidra med ungefär samma saker. Men nu är Sebastian yngre och hetare medialt, och då lyfts han fram som matchens spelare, i alla fall i kvällstidningarna. Men ta inte det här som kritik mot Larsson, för jag tycker att han gjorde det bra.


Fredrik Stoor skötte sig med, hans EM-resa hänger nog på om det blir fyra ytterbackar som kommer med i truppen. Jag misstänker att det bara blir sju backar totalt, men så kom jag på att Daniel Andersson kan fungera som nödlösning på mittbacken, och att Lagerbäck då kanske nöjer sig med tre utpräglade mittbackar. Stoor känns i sig som en bättre spelare än de som konkurrerar om en eventuell fjärde mittbacksplats, och eftersom han i alla fall är hyfsad i det defensiva spelet och positionsspelet så går han säkert före Safari.


Det kommer en trupp från min sida så småningom, men jag väntar lite till. Allsvenskan får gärna börja innan jag ger mig på det.


Jobb och annat? Inget nytt.
Kommentarer (4)

Lika övergivna, lika löftestinna, lika långt hemifrån båda två

Publicerad 2007-05-27 12:47:44 i Sport

Nu är det äntligen dags för Ljungbyreferatet. Fast först lite annat.


För en vecka sedan monterade jag äntligen upp min "nyinköpta" billybokhylla, och började fylla den med böcker från flyttkartongerna. En av böckerna jag hittade heter Författarnas fotbollsbok, en bok som gavs ut på våren 1994. Det vill säga inför VM i USA. Namnet är missvisande eftersom majoriteten av skribenterna är kulturjournalister och inte författare, men det får man väl ta. Dessutom har Torbjörn Fälldin lyckats komma med, trots att i alla fall jag snarare känner honom som före detta statsminister än som författare.


Nåväl. En av texterna handlar om författarens (journalistens) egna karriär som ungdomsspelare, och hur den slutade när han blev högerytter. Han, som hade varit den store målskytten, tappade självförtroendet och la av. Mot slutet av texten undrar författaren (kulturjournalisten!) om det inte är detta som har hänt med Brolin. De korkade italienarna i Parma har gjort högerytter av Brolin, som därmed har knäckts. Brolin är ju en stor målskytt och nu har hela hans identitet förstörts. Som en avslutande knorr konstaterar författaren (kulturjou...) att fotbollen kanske inte var bättre förr, men att då fanns det i alla fall inte någon idiot som ville skola om Gunnar Nordahl till vänsterhalv.


Ni kommer nog ihåg vad som hände några månader senare. Brolin fick spela högerytter i VM, och var bäste spelare i det lag som tog brons. Ja, jag vågar nog påstå att han var en av VM-s fem bästa spelare. Tomas Brolin - Kultureliten 1-0.



Nej, ljungbymatchen var det ju det här skulle handla om. Eftersom det nu är 10 dagar sedan matchen spelades så kommer jag inte att gå igenom alla detaljer, utan mer nämna ett och annat som slog mig under matchen.


Det var trevligt att se att blåvitt verkligen har ändrat spelsätt till i år. Nu ska man väl inte dra för stora växlar på en match mot ett lag som ligger tre divisioner under, men det syntes att mittfältarna ville ha boll hela tiden. Ofta var båda innermittfältarna långt ner i banan för att möta uppspel, till skillnad från hur det såg ut under Arnes tid då Wernbloom försvann högt upp i banan för att nickskarva uppspelen vidare mot anfallarna. Att matchen blev så ojämn som den blev (trots att blåvitt var bra omotiverade) berodde nog på att Ljungby tränas av Zorans sista lärjunge. Det var 4-3-3 trots att laget var ordentligt underlägsna individuellt. Inte så smart kanske.


En rolig detalj var de små klackarna. Ljungby hade väl 20 "högljudda" supportrar som redan innan matchstart hunnit med "Hata Göteborg", "Alla rensar fisk i Göteborg" och "Alla heter Glenn i Göteborg". Fast de kan inte ha hörts så väl, för lokaltidningen ondgjorde sig bara över blåvittfansens "Var är bönderna från ljungby"-ramsa, som kom som svar på "Var är änglarna från götet?". Rent allmänt så är 20-personersklackar mer söta och roande än imponerande, ja kanske till och med lite charmiga.


Jämte mig på läktaren satt en riktig blåvit internetsupporter. (Som väl även jag är för den delen.) Han lyckades gnälla på de rätta syndabockarna (Hjálmar och Sella) och odugligförklarade dem (på en fin och ordentlig småländska) direkt. Det är lite intressant det där med syndabockar. Vår isländske vänsterback Hjálmar Jónsson har väl varit en av dem under alla sina (5?) år i klubben, medans vår högerback Adam Johansson anses vara landslagsaktuell. Tittar man på aftonbladets betyg under de sju första allsvenska matcherna i år så har Hjalle ett aningen högre snitt än Adam. Nu är väl inte aftonbladet den främsta källan till fotbollskunskap, men lite intressant är det i alla fall.


Och Sella gjorde hattrick, trots att han brände några lägen i första halvlek.


Den rutinerade ytterbacken Ölme blandade och gav lite i passningsspelet, ungefär som vanligt alltså. Fast han fick till en fin assist, så det var inte bara negativt. Han gjorde även en riktig Ölmeinsats då han först petade bollen alldeles för långt ifrån sig, för att sedan gå i alldeles för hårt i duellen, skada en motståndare, och få inkast med sig. Det är svårt att inte gilla Ölme.


En som jag blev lite besviken på var Jonathan Berg. Han gjorde några bra matcher under försäsongen, men mot Ljungby lyckades han inte med så mycket. Jag tror inte att han tog sig förbi sin back en enda gång, vilket han nog borde ha lyckats med. Men han satte ett snyggt skott i alla fall, och han klarade sig (precis) ifrån att bryta ljumsken. Det såg illa ut en gång när han halkade till och gick ner i en ofrivillig spagat, men det gick som sagt bra.


I mål stod vårt 18-åriga framtidslöfte Erik Dahlin, som inte hade någon enkel match. Eller jo, det hade han ju på sitt sätt, men ändå inte. Jag tror inte att han gjorde en enda räddning, utan att Ljungbys enda skott på mål gick i mål. Fast han gjorde ett par hyfsade utrusningar i alla fall.


Hur matchen slutade? 6-1 till blåvitt!

Kommentarer (2)

I'm wondering if my thoughts of her, have ever crossed her thoughts of me

Publicerad 2007-04-12 23:08:52 i Sport

Jag borde ha jättemycket roligt att skriva om här, men jag kan bara inte komma på vad. Så jag provar att skriva en massa korta kommentarer. Så som expressens Mats Olsson brukar göra, ungefär.

Hoppas att Port 80 är mer bättre på att sköta de tekniska bitarna än vad blogg esse har varit. Så mycket sämre kan det i alla fall inte bli.

Om media envisas med att kalla Daniel Andersson för sidledsdanne så får de allt, i konsekvensens namn, kalla Christian Wilhelmsson för bakåtchippen. Jag tror inte att han slog en enda pass framåt under hela första halvlek i tisdags.

Om jag hade hållt på ett spanskt, italienskt eller tyskt lag i just champions league så hade jag nog blivit aningens irriterad på Glenn Hysén. Han försöker ju inte ens dölja på att han håller på engelska lag i allmänhet och Liverpool i synnerhet. Läs förresten gärna den här krönikan, jag instämmer helhjärtat.

Jag har nu fått det bekräftat att det är i Baltimore som jag ska tillbringa min sommar.

En poäng i premiären av fotbollsallsvenskan är okej, vi mötte trots allt en nykomling och de brukar prestera bra i början. Visst hade jag hoppats på en seger, men det är inte så lätt att vinna på Vångavallen.

Det är närmast otroligt hur Mogwai-låten Friend of the night sätter sig på hjärnan. På ett bra sätt ska jag kanske tillägga.

USA-resan innebär att jag får svårt att se två blåvittmatcher i år, något som jag annars lyckats med de senaste åren.

Vill ni höra hur det låter när Bono sjunger i fel tonart?

Glenn är nog nöjd nu när det är tre engelska lag i semifinal i svampligan.

Tänk vad lätt det gick att skriva nu! Ingen analys, inga avancerade åsikter. Ingen tanke som inte ryms inom en mening. Smidigt.
Kommentarer (4)

I'm getting closer, we're getting closer to home. It won't be long until the summer comes

Publicerad 2007-03-30 00:08:06 i Sport

Lite sport kanske?

Tänk som det kan vända. När det bara var några minuter kvar av den andra semifinalen mellan Färjestad och Linköping satt jag och Robodan och konstaterade att hela serien i princip var avgjord. När han sa att det hade varit kul att se en semifinalmatch i Lkpg svarade jag med att det bara var en match kvar att gå på, för det verkade omöjligt att LHC skulle ta mer än möjligen en match.

Men med bara ett par minuter kvar så kom det en reducering, och strax därefter en kvittering. Och så var det match igen. FBK hade en puck i stolpen, men det blev ändå Linköpingsseger till slut. Och efter den matcher så har det inte varit något snack, utan LHC har varit bättre. Så till slut visade det sig att det bara blev en semifinal till på Östgötaslätten, men konstigt nog är det ändå Linköping som är i final. Som det kan gå.


Det är tveklöst dags för en blåvittuppdatering, det var länge sedan sist. För någon månad sedan hade jag förlikat mig med att det skulle bli en mellansäsong. Ungt, orutinerat lag med nya tränare som ville spela ett offensivare spel. Inget fel i det, men det kändes som att det nog skulle ta ett år att ställa om.

Men sedan dess har det gått bra. Sammanlagt 12-0 på de tre senaste matcherna (inte mot något jättemotstånd, men ändå), och vi har hållit nollan i 13 av de 14 senaste halvlekarna. Jag har inte sett någon av matcherna, men enligt alla beskrivningar verkar laget spela betydligt stabilare än vad jag ens vågat hoppas på. Att vi dessutom vilat många bra spelare (idag stod Niclas Alexandersson, Stefan Selakovic, Adam Johansson och Andrés Vasquez över) men ändå gjort väl ifrån oss känns också som ett bra tecken.

Nackdelen är att förväntningarna och, framför allt, förhoppningarna inför säsongen börjar höjas. Jag försöker att intala mig att försäsongsresultaten inte betyder något alls, men ändå kommer det tankar som säger att vi kanske kan vara i ett topplag i år, trots allt.


Som den blåvittnörd jag är så uppskattar jag de nya spelarpresentationerna på den officiella hemsidan. Alex framtidsplaner (och backlinje i drömlaget), Jonas Hellbergs En dag, ett liv, Gustav Svenssons ölöppnare och Bastian Anderssons smicker för flickvännen är precis sånt som en nörd som jag vill läsa. Alla ni normala människor som läser min blogg kan nog hoppa över presentationerna.


Det var visst en landskamp i fotboll i går, men eftersom jag inte såg den så tänker jag låtsas som att den aldrig har spelats. Så vänta er inga kommentarer kring den.
Kommentarer (5)

Äntligen på väg, jag förlänger mina steg

Publicerad 2007-03-22 00:36:35 i Sport

Det har varit för lite sport på den här bloggen på sistone, så det tänkte jag göra något åt. Egentligen borde jag ha lärt mig efter förra årets totalfiasko, men jag försöker igen. Jag tänker tippa allsvenskan. (Till mitt försvar kan jag kanske säga att mitt hockeytips gick helt okej.)

På sätt och vis är det dumt att tippa redan nu, eftersom det är 10 dagar kvar innan transferfönstret stänger. Och så brukar ju trupperna ändras en hel del under sommaren. Men för att hinna före medias tips så kommer mitt här och nu.

1. Helsingborg - Mest för att Henke och Stuart Baxter kommer att vara med hela säsongen i år. Efter att de två kom i somras så var HIF det bästa laget i allsvenskan.

2. Elfsborg - Inte tappat någon spelare, men fått in två bra nyförvärv i Florén och Keene. Men det är svårt att försvara ett SM-guld så de blir tvåa.

3. AIK - Har nog den bredaste truppen i allsvenskan, och har värvat smart. Men de har lite mer tryck på sig denna säsongen, och motståndarna har nog bättre koll på gnaget i år.

Nu fegar jag ur. Jag har så svårt att placera laget som kommer nu att jag helt enkelt väljar att placera lagen på plats 4-9 i bokstavsordning. Alla de här lagen har hög potential, men också svagheter som kan vara allvarliga. (Lag 10 till 14 presenteras som vanligt.)

4-9.

Djurgården - Ny tränare men ungefär samma spelartrupp som förra året. Borde kunna prestera bättre än förra säsongen, men har ändå en hel del att bevisa.

Halmstad - Jag trodde på dem redan förra året, men då floppade de. Ett par bra kompleteringar av truppen (främst målvakt) samt Halmstads tradition att vara riktigt bra vart tredje, fjärde år gör att de hamnar i den här gruppen.

Hammarby - Kom trea förra året trots poängavdrag och massor av skador. Men till den här säsongen har halva startelvan försvunnit och bara delvis ersatts. Bajen har nog en väldigt hög potential, men känns inte stabila någonstans.

IFK Göteborg - Nya tränare men liten omsättning i truppen. Har kanske inte riktigt samma bredd som tidigare år, men många unga spelare som kan gå framåt. Kan nog (precis som Hammarby) vara riktigt ojämna, läget liknar det som blåvitt hade 2003 då varannan match var utmärkt och varannan tämligen usel.

Kalmar - Liten spelaromsättning, en bra tränare och en skyttekung. Men även en lite tunn och därmed skadekänslig trupp. Och så är frågan om skyttekungen är kvar till hösten. Har dessutom fått ett visst favorittryck på sig, och det undrar jag om KFF trivs med.

Malmö FF - Nog den namnkunnigaste och dyraste truppen, men laget känns precis lika felbalanserat som förra året. Mängder av offensiva spelare på plan, som tröttnar i andra halvlek och då rasar MFF-s mittfältsspel. Då ramlar det in mål i baken, och de är alltid mittbackarna fel. Så då köper Malmö några mittbackar till och hoppas att det hjälper, vilket det inte gjort hittills. Med en annan tränare hade jag haft MFF topp fyra.

10. Örebro - Borde vara bra nog för att slippa bottenstriden, men knappast bra nog för att blanda sig i toppstriden. Och då hamnar man på plats tio i mitt tips.

11. Trelleborg - Hade ett lysande försvarsspel i superettan, och det räcker nog även till att rädda kvar TFF i allsvenskan i år.

12. Gais - Tunga i tapp i form av Stephenson och framför allt Keene, men en bra tränare räcker för att undvika nerflyttning. Att jag ändå bara har dem på plats tolv beror även på det beryktade, svåra andraåret.

13. Gefle - Tappat halva backlinjen, men gnetar sig kvar i år igen.

14. Brommapojkarna - Kanske inte så orginellt att ha dem sist, men något lag måste ju hamna här också. Kan klara sig kvar, men då krävs en bra start.


Och så en sista fråga, som inte alls har med fotboll att göra (tror jag i alla fall.) Vad handlar egentligen Beatles Magical Mystery Tour om? Jag såg större delen av den på youtube för någon dag sedan, och den verkade bra konstig. Fast ganska rolig ibland. Och så är beatlarna söta som magiker.
Kommentarer (2)

No, the sweetness will not be concerned with me

Publicerad 2007-03-05 15:05:18 i Sport

Skid-VM är över, tyvärr. Eller ja, det är väl bra för min dygnsrytm. Att sova fyra timmar, vara vaken i tre och sedan sova tre timmar till sliter. Inte så att det är synd om mig, jag var ju inte tvungen, men det är bra skönt att kunna sova nio timmar i sträck. Annat var det när jag delade ut tidningar på sommaren för en sådär tio år sedan, då blev det till att sova två gånger per natt under en längre tid. En av effekterna är att timmarna som man är vaken och delar ut tidningar känns som en dröm efteråt. Och det kan vara problematiskt när dröm och verklighet flyter ihop. En gång fick jag ett telefonsamtal precis när jag skulle gå och lägga mig igen. Det var från den indiska ambassaden i Stockholm, som ville ha tag på min bror. Visst, visst sa jag, jag ska be honom ta kontakt. Och så somnade jag. Bara för att vakna fyra timmar senare och inte ha en aning om jag hade drömt eller och det verkligen hade ringt från ambassaden.


Skid-VM var det ja. Bara för jag skrev om att ingen junior hade tagit någon VM-medalj på distansåkning så gjorde två stycken det precis efteråt. Dels vitryssen som hade en sjuk tur med startnumret, men även norskan Johaug som till och med är ett år yngre än Kalla. Johaugs insats var verkligen imponerande, där har Kalla något att bita i framöver. Närmast på junior-VM, men där vinner nog Kalla. 5 km fritt och 5+5 km med skidbyte gynnar tveklöst fristilsspecialisterna, och på fristil är Kalla redan i den yttersta världseliten.

På det stora hela taget var VM bra, även om de svenska resultaten var lite svaga. Eller ja, 14 topp 10-placeringar är inte så illa, men bara två medaljer var lite lite. Masstarterna var ovanligt underhållande, och bara ett dopingfall (än så länge). Fast nu börjar man ju undra kring de ryska herrarna, som har lyft sig ordentligt i år. En fast för EPO och två andra avstängda i fem dagar på grund av för höga blodvärden. Det blir nog svårt att lita på ryssarna framöver.


Samtalet från ambassaden var verkligt, ifall någon undrar.


Den här bilden är från i lördags, och visar att det har grott under snön. Alltid något.

V?r igen
Kommentarer (13)

It's no secret that ambition bites the nails of success

Publicerad 2007-02-28 00:37:36 i Sport

Jag läste en krönika av DN-s Johan Esk tidigare i dag, och känner att jag måste kommentera den. Han tyckar att orden som använts om Charlotte Kalla har varit lite väl tilltagna, och jag får väl ge honom lite rätt i frågan om vad som hade sagts om hon tagit en medalj. Men på det stora hela tycker jag att han har fel. Han jämför med Anjas insatser i motsvarande ålder, vilket rimligen är helt irrelevant. Har man följt alpint ett tag så har man nog märkt att det funnits många unga åkare (speciellt på damsidan) som har presterat bra i teknikgrenarna. I VM i Åre var det ett antal tjejer födda 1989 som kom topp 30, och både Anja och Janica Kostelic var duktigt unga när de slog igenom.

Alpint och längdåkning ställer väldigt olika krav på åkarna. Alpin åkning kräver en hel del styrka (speciellt fartgrenarna), men annars främst teknik, känsla och balans, medans längdåkning framför allt kräver en otrolig kondition. Att slalom och storslalom har genomgått en ordentlig förändring på grund av carvingskidorna de senaste tio åren har nog också hjälpt unga åkare, som har lättare att lära om. Den stora mängden duktiga unga åkare är väl ett gott bevis på att det går att tillhöra världstoppen innan man fyllt 20.

När det gäller längdåkningen säger statistiken något helt annat. SVT hade kollat efter och inte hittat någon junior (varken herr eller dam) som tagit medalj i distansåkning de senaste 30 åren. Jag tror till och med att de sa att ingen varit särskilt nära.

Ett bättre bevis på storheten i det som Kalla har presterat är svårt att hitta. Speciellt som det inte är så att hennes femte och sjundeplatser kommit i lopp under svåra vallaförhållanden eller något liknande. Inte heller har hennes lopp varit helt perfekta, i skidbytesloppet drog hon onödigt i den klassiska delen och i det senaste loppet hade hon svårt att komma igång. Hon är helt enkelt så här bra.

Jag tror på den gamla (och av empirin styrkta) teorin att det tar några års hård träning innan en distansskidåkare når sitt max. Så kan Kalla bara hålla sig frisk och hel de närmaste åren så blir det nog riktigt roligt framöver. Och att hålla sig frisk verkar hon ju vara bra på, enligt den här länken har hon knappt missat en enda dags träning den här säsongen, vilket låter smått sensationellt.


En liten rolig (?) observation. När Kalla passerade fem kilometer trodde jag att hon skulle tappa och hamna runt femtonde plats, men hon åkte snabbare under den andra halvan av loppet än under den första. 12 sekunder närmare bestämt, om man går efter den här statistiken. (Ska väl säga att den första halvan av loppet var aningen längre än den andra, en 30-40 meter vid starten. Men jag anser nog att man ändå kan säga att Kalla åkte snabbare under den andra halvan av loppet.)


Söndagsförmiddagen kan bli något extra, först femmilen i VM och sedan Vasaloppet!


Nej, nu måste jag nog lägga mig om jag ska orka upp till herrarnas 15 kilometer i morgon!
Kommentarer (1)

Love is blindness, I don't want to see. Won't you wrap the night around me?

Publicerad 2007-02-12 00:06:16 i Sport

Det blir nästan bara sportinlägg just nu, men det är det som känns roligast att skriva om för tillfället, så det får bli så.

Anjagulden väller in, och jag har inte mycket mer att säga. Möjligen att VM-guld i alla fem grenarna är otroligt stort.

Just nu är det fotbollskanalen på fyran, och redan när jag fick syn på Olof Lunds fula tryne blev jag lite lätt illamående. När han dessutom öppnade munnen och började prata så blev det till att stänga av teven. Hade fyran haft någon slags anständighet så hade de omöjligen kunnat anställa honom, men nu har de ju en genomrutten skitmoral så det är kanske inte så överraskande trots allt.


En annan sak jag stör mig på är en viss kritik mot Lars Lagerbäck. Sladjan körde den i kvällens sportspegel, och resonemanget påminner lite om de palestinska motståndsmännens klagomål på romarna i Life of Brian. När en av dem frågar vad romarna har gjort för dem, så kommer uppräkningen av skolor, vägar, vatten, säkerhet och så vidare. Fotbollsvarianten går ungefär så här:
- Vad har Lagerbäck egentligen gjort för något bra som förbundskapten?
- Jo han har tagit oss till fyra raka mästerskap och vi är på god väg till ett femte.
- Ja men hur har det gått där då?
- Vi har gått vidare från gruppen de tre senaste gångerna, och bland annat slagit ut Argentina, Nigeria och Italien på vägen.
- Ja men där har vi inte vunnit någon match!

För det första är Sverige en relativt litet fotbollsland och vi bör anpassa våra förväntningar till det, och för det andra är det väl knappast Lagerbäcks fel att Anders Svenssons, Fredrik Ljungbergs och Henkrik Larssons ramträffar inte gick in?


Det var en höjdare att få se Vladimir Smirnov dela ut medaljer under skidskytte-VM. Det finns nog ingen icke-svensk idrottare som jag har hejat så mycket på som Smirre. När jag väl har kommit in på honom så vill jag bara tillägga att han kanske ska vara glad att han inte tävlar idag, jag är inte så säker på att alla masstarterna hade gynnat honom. Men nu tävlade han ju i rätt tid och tog ett OS-guld, fyra VM-guld och ett oräkneligt antal medaljer i övrigt. Stort.


Avslutningsvis en perfekt seger.

Kommentarer (1)

There's a black car parked at the side of the road, don't go to the door, don’t go to the door

Publicerad 2007-02-09 21:55:32 i Sport

Det har trillat in en hög med svenska VM-guld sedan jag skrev här senast, och det måste jag ju kommentera. Skidskyttestafetten var en höjdare och jag bryr mig inte så mycket om att en del andra lag ställde över åkare. Guld är guld och det går bara att slå de motståndare som är med. Uppe i Åre är Anja suverän, vilket jag knappast trodde innan mästerskapet. (Hon fick nog bragdguldet ett år för tidigt, insatserna nu i VM är större än de hon gjorde i OS. Tycker jag i alla fall.) Dessutom verkar det som att mitt gnäll på Årevädret har gjort susen, för nu flyter tävlingarna på bra. Lite kallt möjligen, men det går ju att leva med.


Tyvärr har jag missat det mesta av Anjas guldlopp på grund av lekande med syskonbarn. Jag såg störtloppsdelen idag, och lyckades även se Anjas slalomåk live. Mer tålamod än så har inte mina systersöner med skidtävlingar på teven, även om de blev lite glada när vi sa att en svenska just hade vunnit guld. (4-åringen gjorde en kullerbytta i soffan av glädje när det blev svenskt guld, men det är ändå en ganska försiktig känsloyttring jämfört med hans tårar då fel lag vann energikampen för några månader sedan.)

Super-G såg jag ingenting av, och nu tänkte jag gnälla lite. Jag missade även VM-sändnigen vid 6-tiden, men tänkte ta igen det genom att se sportnytt på kvällen. Problemet var att jag knappt fick se något av Anjas åkning alls då, bara två sekunder i starten och några sekunder innan målgången. Betydligt mer tid ägnades åt intervjuer (vilket väl är okej) och långa slow motion-montage av allt från sälar till hopp. Jag må vara gammelmodig, men jag tycker att själva guldåket är betydligt mer spännande, givande och intressant än svt-sportens försök att visa hur häftiga Anjas hopp är.


Det var visst en fotbollslandskamp i onsdags. Jag kan väl inte säga att den gav så mycket, men att det var så dåligt som det framställdes i tidningarna dagen efter håller jag inte med om. Sverige gjorde en fullt godkänd första halvlek, och hade vi fått den straff som vi givetvis skulle ha haft så hade det nog gått bättre. Tänk vad små marginalerna kan vara ibland. Hade vi fått straffen och gjort mål på den kunde vi kanske ha fått oavgjort, och då hade det nog inte gnällts alls så mycket på matchen.

Jag tycker alltså att första halvlek var okej, att andra halvlek var sämre men att andrahalvlekar i träningslandskamper är tämligen oviktiga. Det finns alltså ingen anledning till oro inför EM-kvalet, i alla fall ingen oro grundad på Egyptenmatchen. Om det finns något att lära sig av tre kronors insatser under våren 2006 så är det väl att det gäller att prestera i rätt matcher, och träningslandskamper mot Egypten räknas inte till dem.
Kommentarer (5)

How could you know just what you did? So full of faith yet so full of doubt I ask

Publicerad 2007-02-05 23:49:19 i Sport

Samma upplägg som senast, det vill säga först lite skidkommentarer och sedan ett gäng bilder.

I söndags så krockade damernas längdstafetten och jaktstart, så det blev många kanalbyten för min del. Efter hand så blev det mer och mer stafett, och såhär med facit i hand så gjorde jag rätt. En underbart skön stafettseger blev det, och en mycket imponerande sådan. Allra bäst är kanske att svenskorna som åkte är så unga att de antagligen bara kommer att bli bättre framöver.

Det blåser fortfarande i Åre, konstigt nog. Ingen vidare reklam till resten av världen, vilket nog var tanken. Men så småningom kommer kanske det bra vädret, och därmed en positivare bild av Åre.


Bilder igen, och i flera fall liknande de jag la upp i lördags. Lite tråkigt av mig att ta så lika bilder, men jag passerade platserna på väg mot det forsande vattnet och när jag ändå var där så kunde jag ju ta en bild eller två. De två första bilderna kan ha inspirerats en aning av den här. Notera även att de inte är tagna med någon sepiainställning, utan att det är motljuset som får dem att se ut som de gör.













Bilderna ovan är aningens mindre komprimerade än vanligt, och jag hoppas att det syns. Annars får ni titta här.
Kommentarer (1)

Is tomorrow just a day, like all the rest?

Publicerad 2007-02-03 19:04:45 i Sport

Nästan lite komiskt att de svenska skidskyttarna lyckas så väl med att bevara den svenska traditionen att komma fyra. Det kan inte vara så lätt att alltid bli just fyra. Vill man vinna så är det ju bara att åka så fort man kan, och vill man komma sist så är det bara att prestera så dåligt som möjligt. Men att bli fyra är ganska lurigt.

Jaja, det blev en medalj så jag ska inte klaga. Spännande att se på var det med.


Angående den inställda tävlingen i Åre så är jag inte förvånad. När jag var där för en massa år sedan så var kabinbanan stängd fem av sex dagar, just på grund av vinden. Halva fjället ligger ju ovan trädgränsen, och på kalfjället blåser det ofta och mycket. Jag kommer dessutom ihåg flera världscuptävlingar i störtlopp i Åre som har fått avgöras i två åk på grund av för mycket blåst i den övre halvan av backen. Det jag vill ha sagt är att det är modigt att arragera ett VM, med en budget på ca 400 miljoner och utan förlustgaranti, på ett ställe där det allt som oftast blåser alldeles för mycket för att det ska gå att genomföra fartgrenarna.

Men hur som helst, lycka till ni tappra arrangörer i Åre!


Fotografering kan vara lite konstigt. När jag var ute och tog kort för ett par veckor sedan blev alla bilderna dåliga, men idag gick allt min väg. Bilden som är tagen i motljuset på järnvägsspåret (första bilden) har jag försökt få till i över ett år, och idag satt den. Tur att det går bra ibland, sånt inspirerar.















Fler bilder här.
Kommentarer (6)

His ears have heard the holy word and walked among the ancient trees

Publicerad 2007-01-16 22:26:48 i Sport

Jerringpriset delades ut igår, och jag blev överraskad över att Kallur vann. Jag tycker ju inte att ett EM-guld borde räcka, men jerringpriset handlar ju inte så mycket om prestationen som om hur populär idrottaren är. Så det var kanske inte så förvånande trots allt, och absolut inget att hetsa upp sig över. En liten reflektion bara. Christian Olsson kom inte ens topp 10 trots att han hade samma meriter som Kallur, ja snarare bättre. Olsson var trots allt världsetta 2006, och konkurrensen i Europa är hårdare i tresteg än i 100 häck.


Jag har kommenterat fördelarna med silly season innan, och idag kom det äntligen en ordentlig träningsrapport. Det tråkigaste med den var väl att den provspelande reggaepojken "Bling Dawg" (Shavar Thomas) inte var något vidare (missa inte legoliknelsen), men under försäsongen kan man fokusera på allt det som är positivt. Som orden om 16-åringen Jakob Johansson, som av en annan rapportör liknades vid Kim Källström. Kanske är det vi som har "näste Kim Källström" trots allt!

Vill man vara negativ så kan man förstås tolka Johanssons och den från division 2 värvade Ranegies framfart som att resten av vårt lag knappt håller division 1-klass, men jag väljer givetvis att se det som att vi har ett par blivande landslagsspelare på gång!

En liten parantes. Ölme har skrivit på ett kontrakt för 2007, och är därmed lagkamrat med Jakob Johansson. Vad är poängen? Jo, att Ölme hann debutera i allsvenskan för IFK innan Jakob föddes, det ni! (Debuten skedde våren 1990, Jakob är född i juni det året.)


Jag har sökt på youtube efter filmer med svenska framgångar i OS, men bara hittat ett sammandrag från hockeyfinalen och en skakig version av herrarnas sprintfinal. Men det är kanske bättre än inget, trots allt.
Kommentarer (0)

The gift of memory is an awful curse, with age it just gets much worse

Publicerad 2007-01-09 16:47:52 i Sport

Innan jag ger mig in på dagens sporttankar så blir det en länk till tidernas snyggaste frisyr, bortsett från Håkan Milds munkfrilla då förstås. Bilden är kanske inte helt ny, men så bra att den förtjänar att spridas ändå.


Trots att jag riskerar att låta som Gert Fylking så säger jag ändå: Äntligen! Klockan 11.15 idag satte grävskoporna igång med rivningen av gamla ullevi, vilket inte en dag försent om ni frågar mig. Visst hade gamla en viss öststatscharm och som publik kom man nära spelarna, men det märktes att den var 90 år. Att en näraliggande stadion från 1958 fortfarande har epitetet "nya" säger väl det mesta om hur sliten gamla egentligen är/var.

Det har varit en hel del diskussioner om att den nya arenan inte kommer att bli bra, men just nu är det svårt att inte vara glad. Och bilderna ser ju klart lockande ut. Kanske borde jag känt något slags vemod för att gamla nu rivs, men jag kan inte göra det. Nu ska det väl erkännas att jag bara sett tre matcher på gamla, hade jag sett hundratals hade det nog känts mer. De tre matcherna är en 0-2-förlust mot Västra Frölunda 2001, en 2-0-seger mot Trelleborg 2004 (Ijehs två första mål i rätt tröja) och 1-0-segern mot Häcken 2005. Hoppas att jag får se många vinster på den nya arenan!


En kort fundering mitt i all Henke-hysteri. Vad är egentligen störst, att som 35-åring slåss om att vara första inhoppare i anfallet i Man U eller att som 25-åring vara förstaval i anfallet i Inter? Inte så att jag tycker att det skrivs för lite om Zlatan, men så särskilt många hyllningskrönikor får han inte. I alla fall inga som försöker förklara för oss hur stort det är att Crespo, Adriano, Cruz och Recoba slåss om att få spela jämte honom. Nåja, det finns ju bra saker med Henkehysterin också. Till exempel slipper vi att dagligen behöva höra hur det går för Hedman i Chelsea.
Kommentarer (4)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela