Mats-Olas Fanclub

Gott nytt år!


Jag har säkert nämnt det tidigare, men jag har en ovana att missbruka musik. Allt som oftast blir jag tokförälskad i en låt och spelar den 30-40 gånger på raken, och därefter blir den aldrig lika bra igen. Korkat, men jag har förfärligt svårt att bryta mitt missbruk.

Men det finns undantag för regeln ovan, ett sådant är Smashing Pumpkins Tonight, tonight. Större delen av mitt liv glömmer jag att den finns, men sådär en gång i halvåret återupptäcker jag den och kommer på att den är urbra. Så jag spelar den ett par gånger innan jag glömmer den igen. Just nu har jag en av mina korta tonight-perioder, men det har ni säkert redan gissat eftersom jag skriver om den.


Robodan tipsade om att det fanns påskägg på sagan om ringen-dvderna, så jag letade upp dem på youtube. Eftersom de var klart roliga så kommer här några länkar, till klipp ett, två och tre.


Krönikan för fotbolls-VM 2006 var i mitt tycke ganska dålig, mycket saknades (som straffläggningen Schweiz-Ukraina) och alldeles för mycket fokus las på Zidanes skallning. Den måste nog nämnas, men den behöver inte vara huvudnummer. Det saknades en vettig målkavalkad (inledningen var sönderklippt) och rent allmänt tröttnade jag på allt gnäll om tråkigt spel. En match kan faktiskt vara rolig även om Italien vinner, och man behöver inte spela sorgemusik när italienare firar ett guld. Gör om, gör rätt!


Jag fick en lysande bok i julklapp, mer om den så småningom. Närmare bestämt när jag orkar skriva mitt nästa bokinlägg.


Om någon undrar varför jag började inlägget med att önska ett gott nytt år så beror det inte bara på att det snart är 2007, utan även på att jag har märkt att en ganska stor del av mina läsare brukar tröttna halvvägs igenom mina inlägg. (Vilket kan bero på mina långa meningar.) Sånt som står först får mycket fler kommentarer än det som står på slutet, så numera skriver jag det viktigaste först.

God fortsättning!


Min blogg har passerat 10 000 sidvisningar under julen, så grattis till bloggen! Undrar hur många tusen av träffarna som jag är ansvarig för?


Jul har det varit. En bra sådan, med julmust, familj, sill, skinka och julklappar. Och allt annat som hör julen till. En förbättring från förra året är att klapparna jag gav inte var något som mottagaren redan hade eller fick dubbletter av. Förra året hände det tre gånger, vilket kändes sådär. Om klapparna även var omtyckta är väl svårare att säga, det enda jag säkert vet är att jag är nöjd med de jag fick. Men jag tänker inte tråka ut er med att räkna upp alla.


Jag såg det första avsnittet av snapphaneserien på svt, och sämre försök till skånska har jag nog aldrig hört. Redan där blev det omöjligt att ta serien på allvar, och när den sedan var någon slags blandning mellan matiné och drama så kraschade den helt. Varför är det nästan alltid så att filmproduktioner med gigantiska budgetar har usla manus? Snapphanar är inget undantag, här gör svt sin största dramasatsning på 10 år och så är manuset totalt ologiskt. Målet med filmen verkar ha varit att hålla ett högt tempo och att få in många häftiga aktionscener. En liten gardering, jag såg inte avsnitt två men jag kan inte tänka mig att det var bra.


IFK Göteborgs hemsida släppte nyheten den 15:e december, och jag länkade till den artikeln den 19:e. Så under julen, juldagen tror jag att det var, blir det plötligt en nyhet i resten av media. SVT text väljer till och med att skriva om det på löpet (sidan 100). Visst kan det låta dramatiskt att skriva kontrakt med en 14-åring, men saken är den att Nicklas Bärkroth, som han heter, får typ tusen kronor i månader för att spela i U-laget, med spelare som är 16-19 år. Fast det är klart, det händer inte så mycket i idrottens värld under julen, så något måste ju fylla ut utrymmet.

En till notis kring blåvitt. I år platsade vi inte på den här listan, förra året gjorde vi säkert det och jag är rädd att vi kommer att göra det under 2007 också. Då är det nämligen rättegång mot Mats Persson, Janne Nilsson och Stefan Selakovic, och den kommer att bli hemsk. Säkerligen mängder av beskyllningar från de anklagade mot allt och alla, för att försöka att rentvå sig själv. Mediabevakningen kommer naturligtvis att vara ordentlig, så jag kommer inte komma undan.


I övrigt får gärna 2007 bli ett bra år, det skulle behövas.

Det dröjer nog några dagar innan jag bloggar igen, så jag passar på att redan nu önska alla mina glada, trevliga och snälla läsare en riktigt god jul!


Äntligen!

Äntligen har jag fått mitt välförtjänta pris från den här tävlingen. Jag har väntat och längtat, ja känt mig som ett barn dagarna innan julafton. Men i går fick jag äntligen priset av budbärare Robodan, och glädjescenerna var obeskrivliga. Vill ni ändå ha en bild av hur det ungefär såg ut så kan ni titta här.

Hur ser då priset ut? Så här snyggt:



Priset sägs vara designat just för den här tävlingen, ett unikt pris som både är vackert och värdefullt. Inte alls som de usla guldmedaljerna norskorna fick efter Handbolls-EM. Fast nu är ju vecka 47-tävlingen på 47.se en större och viktigare tävling än handbolls-Em, så det är ju inte mer än rätt att mitt pris är snyggare. Om ni undrar vad jag har gjort av priset så intar det nu hedersplatsen i min prissamling. Naturligtvis!




Jag missade att länka till den här föraningen om allsvenskan 2007, men bättre sent än aldrig. Det ser tungt ut inför nästa säsong.


Das ist alles!

Jag skulle tro att jag hyllade julmusten redan för ett år sedan, men nu är det dags igen. Julmusten är, precis som sin släkting påskmusten, en fullständigt lysande uppfinning. Det sägs finnas olika kriterier som används för att bedöma hur långt en civilisation har kommit, hjulet och elden och så. Jag skulle vilja påstå att julmusten är det hårdaste kriteriet, det som sållar ut de allra främsta civilisationerna. Musten har en så perfekt balans mellan bland annat kolsyra, socker, humle och kornmalt att jag misstänker att den har ett gudomligt ursprung. Men det krävs lite mer forskning innan jag vågar säga det säkert.

Idag blev det hemmagjord julkorv till lunch, och givetvis julmust att dricka. Gott.


Ingen snö ännu, men idag har det i alla fall varit kallt och frost i gräset. Alltid något.



Jag har rotat lite till bland mina gamla saker, och hittade en liten men tapper skara tennsoldater. Jag hade glömt på att jag faktiskt hade det som hobby i min ungdom. I någon vecka i alla fall. Så här är en bild på alla mina soldater. Notera deras pacifistiska gevär, vilket beror på att de har varit tveksamt förpackade de senaste 15 åren.



Snart kommer det ett gäng bokrecensioner, jag har läst en hel del böcker sedan jag senast skrev någon recension. Så alla ni som längtar, håll ut!


En silly season-kommentar får det bli. För blåvitts del händer ingenting, om man bortser från de som försvinner. Eller ja, något händer. Vi har nyligen värvat två 16-åringar och en 14-åring till vår ungdomssektion, och det ryktas om en 16-åring till. Så se upp för blåvitt årgång 2012!

Kan du förlåta mig, för din skull
kan du lugna dig, för din skull
kan du glömma det som hänt, för din skull
kan du ändra dig, för vår skull

Saknar du mig, som jag saknar dig
drömmer du om mig, som jag drömmer om dig
minns du mig, lika glatt som jag minns dig
tänker du på mig?

Kan du förlåta mig, för min skull
kan du lugna mig, för min skull
kan du glömma det som hänt, för vår skull
kan du förändra mig, för min skull

Så saknar du mig, som jag saknar dig
drömmer du om mig, som jag drömmer om dig
minns du mig, lika glatt som jag minns dig
tänker du på mig?

För min skull
tänk på mig för min skull
känn för mig, för min skull
förlåt mig för min skull




Som ni kanske har gissat är ovanstående en låt, och vill ni lyssna på den så finns den här. En varning kan nog vara på sin plats, för min inspelning låter om möjligt ännu mer demo än vanligt. Allt är inspelat på en tagning (andra tagningen!) och delar av texten är improviserad. Men ibland är det rätt skönt att skriva och spela in en låt på mindre än två timmar, så den hamnar på nätet direkt.

Skönt att blogg.se behagar fungera igen.


Det här kommer att låta konstigt, men jag är lite nöjd med att Sverige missade semin i handbollen. Inte för att jag har något emot spelarna, utan för att laget är för starkt kopplat till tv4. Jag uppfattar inte damlandslaget som ett lag utan som en produkt som tv4 har skapat, även om det säkert är fel av mig att tänka så.

Tjejerna är antagligen trevliga, det är bara det att om jag får höra uttrycket "det leende landslaget" en gång till så blir jag våldsam. Det låter som om en reklambyrå har hittat på det. Här kan man tycka att jag överreagerar, för i princip alla idrotter är ju duktigt kommersialiserade numera. Det är bara det att allt intresse för damhandboll är skapat av tv4 och deras reklambyrå, vilket väl frånvaron av publik på matcherna visar. Ingen annan idrott är så otroligt mycket större i en tv-kanal än i verkligheten.

Plast. Det är vad sändningarna och damlandslaget i handboll känns som. Plast. Förlåt handbollstjejer, det är inte ert fel, ni kunde ju inte hjälpa att ondskan själv (och hans reklambyrå) skulle slå klorna i er idrott. Ni har ju egentligen inget med tv-bönder eller danstävlingar att göra, men ändå. Plast!


Då och då händer det att någon hittar något av mina gamla inlägg och skriver en kommentar. Ibland är det någon jag känner, men oftast är det någon okänd. Det jag försöker att komma till är att det känns konstigt att personer jag inte alls känner kan hitta sånt som jag skrivit för länge, länge sedan. Inte så att det är överraskande för mig, men ändå känns det lite konstigt. Jag har kanske svårt att riktigt fatta hur offentligt internet är. Eller så är jag bara korkad.


December är inte bara vinterväder (ha!), nobelfester och lucia. Det är även adventskalenderns tid. Den konstigaste finns här, och när ni ändå är igång så kan ni kolla in 2004 års kalender. Den är ännu värre. (Bäst av alla adventskalendrar är Nissene på låven, men det är en helt annan sak.)


Ett och annat var bättre 1996. Livet som blåvittsupporter var annorlunda på den tiden, ett av problemen då var att alla Göteborgs kändisar ville vara med på guldfesterna. Det känns numera som ett problem man skulle kunna leva med. Fast en ny arena pratades det om redan på den tiden.

Den kvinna eller man som uppfann rollern förtjänar nästan ett nobelpris för det. Enklare och snabbare än penseln, och det tycker jag förstås om.


Jag gjorde några grymma fynd i går. En tidskrift vid namn svensk fotboll från 1993 som summerar allsvenskan det året (utsåg bland annat Henke Larsson till årets nykomling) och är hyfsat kritiskt mot det landslag som ett halvår senare tar VM-brons. En riktig godbit till tidskrift. En annan höjdare är Världsstjärnorna 1989-1990, en konkurrent till sporten idag som valde att ha Micheal Chang, Janne Boklöv och pingislandslaget på omslaget.

Men bäst av alla mina fynd var nog Teknikens under 13 från 1988 som berättar om de konstiga tekniska framsteg som är på gång. Runda bilar, fyrkantiga isbrytare och (lägligt nog) en hel massa rymdfarkoster. Både en rysk och en fransk rymdskyttel beskrivs, den franska ska visst bli klar 1995. Dessutom finns det ubåtar som kan gå på bottnen, laserkanoner, flygplan som korsar atlanten på 45 minuter och en bil som går på sex ben. Fast jag ska väl vara ärlig och säga att en del av det som står har hänt, de amerikanska stealth-flygplanen finns ju, beskrivningen om varför challenger exploderade stämmer och framtidens långtradare ser helt normal ut numera.

Fast allra roligast är nog texten (och bilderna!) om hushållsroboten Hero 2000, som kan ladda upp sig själv. Sista bildrutan handlar om att det inte dröjer så länge innan Hero vill på teve med dig och din flickvän och att han nog kommer att föredra tekniskt magasin före Dallas! (Snacka om att enbart vända sig till manliga läsare om man använder ett uttryck som dig och din flickvän.)


Bilden på länken fanns i betydligt större storlek på ett av aftonbladets bildspel, men den kunde jag inte länka till så det får bli en pluttliten version i stället. I pappersupplagan av dagens DN finns den i jätteformat, 25*35 cm, men den går heller inte att länka till. Men en otroligt snygg bild är det.


Metallicalåtar som barnvisor? Ja, otroligt nog finns det. Kollar ni vidare hittar ni även snälla, sövande covers av U2, coldplay, Led Zeppelin, Nirvana och många fler. Obegripligt.

Det var ett duktigt antiklimax i natt. Ni som var uppe för att se uppskjutningen av Discovery vet nog vad jag menar, här masar man sig upp mitt i natten och så avbryts nedräkningen när det är fem minuter kvar. Att de kan göra så mot mig! Fråga mig inte varför jag fick för mig att se uppskjutningen, men antagligen har det något med min nördighet att göra.


Säsongens sista avsnitt av Fråga Anders och Måns gick i går, och om ni inte har fått nog av dem så har Sveriges Radio en hel del gamla klipp från Så funkar det uppe på sin hemsida. Jag rekommenderar särskilt riddarborgen, biblioteket, "Sverige" och triangeldramat. Riddarborgsfrågan är grymt bra!


En liten fundering till får det bli idag. Jag har återupptäckt Winnerbäcks Singel, som är klart bättre än vad jag hade för mig. Visserligen är den för rockig för att få ut hela Lasses potential (jag tycker att han gör sig bättre som ledsen man med gitarr än som gubbrockare) men texterna är bra. Det känns lite tråkigt att säga det, men jag tycker bättre om singellasses texter än om lyckliga familjelasses. Jag känner mig lite elak som tycker så, och rent allmänt tycker jag att det behövs fler lyckliga texter. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Lasses texter har blivit lite lätt ointressanta på de senare skivorna. För min synnerligen egoistiska del vore det nog bäst om flickvännen (frun?) dumpade honom hårt, men så kan jag ju inte tänka. Fullt så elak och ond kan jag ju inte vara. Jag får väl lyssna vidare på de gamla skivorna istället.

Dagens bloggande blir, i likhet med alla sportkrönikorna i morgondagens tidningar, om bragdguldet. Inte unikt direkt, till råga på allt kommer nog de flesta tycka ungefär som jag. Jonas Karlssons krönika i sportnytt har jag redan sett, och jag kan skriva under på det mesta av det han sa. Ett undantag möjligen. Han konstaterade (ungefär i alla fall) att Anja var värd att vinna, och något liknande kommer nog de flesta att tycka. Ett litet konstigt sätt att tänka kan jag tycka, bragdguldet delas ju ut (eller ska delas ut i alla fall) till den som har gjort den största bragden/prestationen under året, inte till en som har gjort något tillräckligt bra för att få det. Det är ju inte så att utdelningen skulle ställas in om de svenska resultaten hade varit för dåliga under året.

En liten parallell: Linus Thörnblad hoppade 2.34 i EM i somras och det är ju en höjd som brukar räcka till medalj. Att han inte får någon handlar ju inte om att han hoppade för dåligt utan om att tre andra gjorde det bättre. Jag har absolut inget emot Anja, och visst är en som tar OS-guld alltid en värdig vinnare. Men det innebär inte med automatik att hon är värd det.

Nej, bragdguldet delas ut till den som presterat bäst, och då är det jämförelserna med övriga kandidater som är intressanta. Dessa jämförelser är naturligtvis svåra att göra, för hur värderar man olika idrotter och idrottare? Antalet utövare, intresset i Sverige (hur många tv-tittare), hur spännande tävlingen var eller hur bra konkurrenterna bedöms vara? Rimligen spelar alla faktorerna in, olika mycket för olika individer. Jag väljer att ge min syn på saken i form av plus och minus för de olika kandidaterna.

Christian Olsson och Susanna Kallur:

+ Vann EM-guld, i Olssons fall genom en storstilad comeback efter en tuff skada och i Kallurs fall i en ganska prestigefylld gren.

- Em-guld är inte mycket att hänga i julgranen i jämförelse med OS-guld. Alltså är ingen av dem aktuella som pristagare i min värld.

Damhockeylandslaget:

+ Sannerligen en bragd att vinna semin, bäst när det gäller.

- Vann inte guld, så de räcker inte till i det här sammanhanget.

Lina Andersson/Anna Dahlberg:

+ OS-guld, det första svenska på 8 år dessutom.

- Sprintstafett, vad är det?

Anna-Carin Olofsson:

+ Guld och silver i OS, i en relativt stor sport.

- Hade fyra chanser på sig och vann i den nyaste (och därmed den lättast vägande) disciplinen, masstart. Kati Wilhelm får anses vara den totalt sett bästa kvinnliga skidskytten under 2006 då hon tog ett guld och två silver i OS och även vann världscupen.

Anja Pärson:

+ OS-guld i tung gren, ytterligare två medaljer.

- Hade fem chanser, i grenen hon vann var favoriten (Kostelic) sjuk. Inte bästa kvinnliga alpinist under OS (det var Dorfmeister). Kostelic var bättre i världscupen.

Björn Lind:

+ Två guld på två starter, båda efter imponerande uppvisningar. Vann sprintvärldscupen.

- Sprint och sprintstafett är inte direkt de tyngsta titlarna.

Damcurlinglaget:

+ Vann OS, VM och EM. Synnerligen spännade final i OS.

- Curling är en relitivt liten sport.

Tre Kronor:

+ Vann OS och VM, dvs allt. Bara tredje OS-turneringen där alla de bästa var med, vilket jag tycker gör segern tyngre. Jag hörde någonstans att det sammanlagt har spelats tio turneringar där alla de bästa har varit med, men jag tycker inte att man kan jämföra World Cup med de senaste OS-turneringarna då WC spelas på försäsongen. Jag vågar påstå att årets hockeyturnering i OS är en av de fem mest prestigefyllda hockeyturneringarna genom alla tider.

- Inget.


Som ni nog förstår tycker jag att tre kronor skulle ha vunnit. För mig var damcurlinglaget och Björn Lind de främsta utmanarna, för att de i likhet med tre kronor vann allt de kunde vinna. De var otvivelaktikt bäst inom sina grenar under året, till skillnad från Anna-Carin Olofsson och Anja Pärson som kommer på en delad fjärdeplats på min lista. (Tydligen var det mellan dessa två som slutomröstningen i juryn stod.)

Tre Kronor får mitt alternativa bragdguld!

Låten med elva ackord som jag nämnde för ett par veckor sedan finns numera inspelad. Den är ovanlig, inte bara på grund av sina avancerade ackordföljder utan även för att jag spelar melodistämman på klarinett. Här ska det nog nämnas att jag knappt har rört min klarinett de senaste sju åren. Tyvärr hade jag svårt att få den att stämma med gitarren, det verkar som att min klarinett är lite ostämd i sig. Tror ni att ni står ut med detta (och själva låten) så kan ni som vanligt lyssna här, låten heter (preliminärt) Visa för en regnig novemberdag.


Idag har jag varit på ett födelsedagskalas för en sexåring, vilket var trevligt och bra. Undrar om inte sexårsdagen är en av de största födelsedagarna, i alla fall och man räknar efter hur viktig födelsdagsfiraren tycker att den är. Min systerson har var och varannan dag frågat hur länge det är tills han fyller år, under minst ett halvår. Den senaste veckan har han haft svårt att somna på kvällarna för att han har funderat så mycket på vad han ska få för presenter. Tänk om man själv hade tyckt att ens födelsedag var så viktig!




Jag skrattade gott åt delar av den här skuggregeringen, antagligen för att många av skämten och personerna har blåvittanknytning. Fast det finns kanske ett och annat som är kul där även för den som struntar i änglarna.