En massa tyckande kring bragdguldet 2006
Dagens bloggande blir, i likhet med alla sportkrönikorna i morgondagens tidningar, om bragdguldet. Inte unikt direkt, till råga på allt kommer nog de flesta tycka ungefär som jag. Jonas Karlssons krönika i sportnytt har jag redan sett, och jag kan skriva under på det mesta av det han sa. Ett undantag möjligen. Han konstaterade (ungefär i alla fall) att Anja var värd att vinna, och något liknande kommer nog de flesta att tycka. Ett litet konstigt sätt att tänka kan jag tycka, bragdguldet delas ju ut (eller ska delas ut i alla fall) till den som har gjort den största bragden/prestationen under året, inte till en som har gjort något tillräckligt bra för att få det. Det är ju inte så att utdelningen skulle ställas in om de svenska resultaten hade varit för dåliga under året.
En liten parallell: Linus Thörnblad hoppade 2.34 i EM i somras och det är ju en höjd som brukar räcka till medalj. Att han inte får någon handlar ju inte om att han hoppade för dåligt utan om att tre andra gjorde det bättre. Jag har absolut inget emot Anja, och visst är en som tar OS-guld alltid en värdig vinnare. Men det innebär inte med automatik att hon är värd det.
Nej, bragdguldet delas ut till den som presterat bäst, och då är det jämförelserna med övriga kandidater som är intressanta. Dessa jämförelser är naturligtvis svåra att göra, för hur värderar man olika idrotter och idrottare? Antalet utövare, intresset i Sverige (hur många tv-tittare), hur spännande tävlingen var eller hur bra konkurrenterna bedöms vara? Rimligen spelar alla faktorerna in, olika mycket för olika individer. Jag väljer att ge min syn på saken i form av plus och minus för de olika kandidaterna.
Christian Olsson och Susanna Kallur:
+ Vann EM-guld, i Olssons fall genom en storstilad comeback efter en tuff skada och i Kallurs fall i en ganska prestigefylld gren.
- Em-guld är inte mycket att hänga i julgranen i jämförelse med OS-guld. Alltså är ingen av dem aktuella som pristagare i min värld.
Damhockeylandslaget:
+ Sannerligen en bragd att vinna semin, bäst när det gäller.
- Vann inte guld, så de räcker inte till i det här sammanhanget.
Lina Andersson/Anna Dahlberg:
+ OS-guld, det första svenska på 8 år dessutom.
- Sprintstafett, vad är det?
Anna-Carin Olofsson:
+ Guld och silver i OS, i en relativt stor sport.
- Hade fyra chanser på sig och vann i den nyaste (och därmed den lättast vägande) disciplinen, masstart. Kati Wilhelm får anses vara den totalt sett bästa kvinnliga skidskytten under 2006 då hon tog ett guld och två silver i OS och även vann världscupen.
Anja Pärson:
+ OS-guld i tung gren, ytterligare två medaljer.
- Hade fem chanser, i grenen hon vann var favoriten (Kostelic) sjuk. Inte bästa kvinnliga alpinist under OS (det var Dorfmeister). Kostelic var bättre i världscupen.
Björn Lind:
+ Två guld på två starter, båda efter imponerande uppvisningar. Vann sprintvärldscupen.
- Sprint och sprintstafett är inte direkt de tyngsta titlarna.
Damcurlinglaget:
+ Vann OS, VM och EM. Synnerligen spännade final i OS.
- Curling är en relitivt liten sport.
Tre Kronor:
+ Vann OS och VM, dvs allt. Bara tredje OS-turneringen där alla de bästa var med, vilket jag tycker gör segern tyngre. Jag hörde någonstans att det sammanlagt har spelats tio turneringar där alla de bästa har varit med, men jag tycker inte att man kan jämföra World Cup med de senaste OS-turneringarna då WC spelas på försäsongen. Jag vågar påstå att årets hockeyturnering i OS är en av de fem mest prestigefyllda hockeyturneringarna genom alla tider.
- Inget.
Som ni nog förstår tycker jag att tre kronor skulle ha vunnit. För mig var damcurlinglaget och Björn Lind de främsta utmanarna, för att de i likhet med tre kronor vann allt de kunde vinna. De var otvivelaktikt bäst inom sina grenar under året, till skillnad från Anna-Carin Olofsson och Anja Pärson som kommer på en delad fjärdeplats på min lista. (Tydligen var det mellan dessa två som slutomröstningen i juryn stod.)
Tre Kronor får mitt alternativa bragdguld!
En liten parallell: Linus Thörnblad hoppade 2.34 i EM i somras och det är ju en höjd som brukar räcka till medalj. Att han inte får någon handlar ju inte om att han hoppade för dåligt utan om att tre andra gjorde det bättre. Jag har absolut inget emot Anja, och visst är en som tar OS-guld alltid en värdig vinnare. Men det innebär inte med automatik att hon är värd det.
Nej, bragdguldet delas ut till den som presterat bäst, och då är det jämförelserna med övriga kandidater som är intressanta. Dessa jämförelser är naturligtvis svåra att göra, för hur värderar man olika idrotter och idrottare? Antalet utövare, intresset i Sverige (hur många tv-tittare), hur spännande tävlingen var eller hur bra konkurrenterna bedöms vara? Rimligen spelar alla faktorerna in, olika mycket för olika individer. Jag väljer att ge min syn på saken i form av plus och minus för de olika kandidaterna.
Christian Olsson och Susanna Kallur:
+ Vann EM-guld, i Olssons fall genom en storstilad comeback efter en tuff skada och i Kallurs fall i en ganska prestigefylld gren.
- Em-guld är inte mycket att hänga i julgranen i jämförelse med OS-guld. Alltså är ingen av dem aktuella som pristagare i min värld.
Damhockeylandslaget:
+ Sannerligen en bragd att vinna semin, bäst när det gäller.
- Vann inte guld, så de räcker inte till i det här sammanhanget.
Lina Andersson/Anna Dahlberg:
+ OS-guld, det första svenska på 8 år dessutom.
- Sprintstafett, vad är det?
Anna-Carin Olofsson:
+ Guld och silver i OS, i en relativt stor sport.
- Hade fyra chanser på sig och vann i den nyaste (och därmed den lättast vägande) disciplinen, masstart. Kati Wilhelm får anses vara den totalt sett bästa kvinnliga skidskytten under 2006 då hon tog ett guld och två silver i OS och även vann världscupen.
Anja Pärson:
+ OS-guld i tung gren, ytterligare två medaljer.
- Hade fem chanser, i grenen hon vann var favoriten (Kostelic) sjuk. Inte bästa kvinnliga alpinist under OS (det var Dorfmeister). Kostelic var bättre i världscupen.
Björn Lind:
+ Två guld på två starter, båda efter imponerande uppvisningar. Vann sprintvärldscupen.
- Sprint och sprintstafett är inte direkt de tyngsta titlarna.
Damcurlinglaget:
+ Vann OS, VM och EM. Synnerligen spännade final i OS.
- Curling är en relitivt liten sport.
Tre Kronor:
+ Vann OS och VM, dvs allt. Bara tredje OS-turneringen där alla de bästa var med, vilket jag tycker gör segern tyngre. Jag hörde någonstans att det sammanlagt har spelats tio turneringar där alla de bästa har varit med, men jag tycker inte att man kan jämföra World Cup med de senaste OS-turneringarna då WC spelas på försäsongen. Jag vågar påstå att årets hockeyturnering i OS är en av de fem mest prestigefyllda hockeyturneringarna genom alla tider.
- Inget.
Som ni nog förstår tycker jag att tre kronor skulle ha vunnit. För mig var damcurlinglaget och Björn Lind de främsta utmanarna, för att de i likhet med tre kronor vann allt de kunde vinna. De var otvivelaktikt bäst inom sina grenar under året, till skillnad från Anna-Carin Olofsson och Anja Pärson som kommer på en delad fjärdeplats på min lista. (Tydligen var det mellan dessa två som slutomröstningen i juryn stod.)
Tre Kronor får mitt alternativa bragdguld!
