Mats-Olas Fanclub

Jag har legat vaken när du sovit bredvid
beundrande sett dina läppar glida isär
sett dina bröst följa dina lugna andetag
undrandes vad jag gjort för att få vara där

Jag har sett dig motsträvigt vakna till
din hand som trevar efter strömbrytaren
dina ögon som långsamt har öppnats
ditt breda leende när du fått syn på mig

Res vart du vill, jag lovar att följa med dig!
även till tystlåtna fjäll eller de saltaste öknar
där du är blommar även den minsta blomma
det enda hem som jag trivs i finns hos dig

På kvällen sitter du bredvid mig i tevesoffan
jag är tryggast med armarna omkring dig
alldeles intill så jag känner dina hjärtslag
med dig kan jag inte vara annat än lycklig

När ditt huvud vilar på min axel är jag stark
jag är modig så länge jag går jämte dig
jag blir fortfarande hög av själva tänken
att du kan känna på samma sätt för mig!




Förtydligande: Se kommentaren till den här.

Hon drev sakta runt på en stor mörk ocean
flöt med i tidens syndaflod
hon hade tappat sin tro
när hon överraskad fördes upp på fasta land

Hennes lilla båt hade strandat på Ararats topp
där marken ännu var fuktig
hon klättrade uppför berget
och blev därmed den nya skapelsens krona

Hon stod högst upp och insåg sin odödlighet
hon var ensam däruppe
och skulle bli allt ensammare
till slut valde hon att dyka ner i tidens flod igen

Hennes jakt efter döden förde henne till mig
en dag knackade hon på
ögonen var vackert blanka
så jag släppte in henne utan att fråga för hur länge

Hon hade inget med sig men lämnade allt till mig
hennes otåliga sällskap fick jag
hennes ögon & läppar vann jag
Nu har de blivit till minnen som jag sakta glömmer

Hon lämnade mig tidigt en regnkall höstmorgon
för jag var aldrig hennes mål
jag var en tuva där hon tvekade
men runt om mig var mossen inte tillräckligt djup

Hon lämnade mig för att hitta sin väg till döden
hon ville inte berätta varför
jag tror att hon alltid gjorde så
hon sökte det enda som hon ännu inte hade nått

Hon måste ha haft mer än kattens nio liv
eller så hade hon inget
utan slut finns ingen början
och allt som är värt något har också ett slut

Hon tog vägen via mig och fann till slut sin död
jag såg när hon valde den
åtta våningar högt var huset
och inte ens hon kunde undfly Newtons lagar

Jag var en liten del av hennes Golgatavandring
jag bar hennes kors en bit
längs hennes Via Dolorosa
innan floden tog med henne till evighetens hav



Det tarvas kanske några ord om texten ovan. Till att börja med. Även om jag använt mycket religiös symbolik finns det inte någon religiös mening eller syfte med texten. Det finns med bara för att det är enkelt och smidigt att kunna använda redan befintliga metaforer.

För det andra. Kan litteratur vara farlig? Med jämna mellanrum anklagar någon filmer eller dataspel för att vara farliga, men hur är det med böcker? För tillfället håller jag på att läsa Peter Nilsons Arken, som på bokens baksida beskrivs som ... en dödsbesatt, intensivt hettande roman. (Mats Gellerfelt, SvD), och den är inte alltid så uppmuntrande. Fast det är klart, böcker är finkultur. Mycket av inspirationen till texten ovan kommer från den boken och dess beskrivning av Noa och Arken, Peter Nilsons text har fungerat som en utgångspunkt för mig.

Jag tycker, till skillnad från Håkan Hellström, att man ska berätta var man snor saker ifrån.

Jag har sett dig när du har vunnit
när du gjort det som du inte trodde gick
dina skinande ögon och lätt röda kinder
skriker till hela världen att se på dig

Jag har sett dig när du har tvekat
när alla dina rörelser bara stannat av
och blivit till små steg i alla riktningar
så att tiden tröttnade och gick vidare

Jag har sett dig sitta ensam om kvällen
med popcorn i soffan och skräp på TV:n
undrandes vad dina vänner hittar på nu
själv väntar du på att få krypa till sängs

Jag har sett dig mitt bland vännerna
du har nöjt räknat in alla som lyssnat
de som har skrattat och gråtit med dig
de som har fått se en skymt av dig

Jag har sett dig när du längtat bort
din blick som låst sig vid horisonten
bara snabba små ögonkast på klockan
du är redan i en annan, bättre värld

Jag har sett dig när du har förlorat
då tvivlet och skammen tagit kontroll
när hon har blivit lycklig med någon annan
har jag hört dig gråta dig igenom natten

Jag har sett dig ta dina första steg
jag har gått bakom dig, längs alla vägar
jag har vakat över dig och gråtit med dig
för var och en av dina tårar har jag fällt tio

Jag har sett dig när du sover
dina tysta, lugna, trygga andetag
ingen ångest, inga alltför höga krav
dina vackra ögon har äntligen fått vila




Kommentarer:

Jag hoppas att ni inte tröttnar på mina små försök nu när det kommer några stycken i en klump, men det tror jag inte att ni gör. I alla fall inte med tanke på de vänliga ord jag fick för den senaste. Inspirationen har flutit på så bra på sistone att det inte är så mycket jobb att skriva. Den här ovan tog till exempel inte mycket mer än en halvtimme att skriva. (Jag var likadan med de saker jag lämnade in under min skoltid, så fort de kändes hyfsade så slutade jag. Jag har aldrig har ork eller motivation nog för att sitta och förbättra i efterhand, tyvärr.)

Jag tänkte även nämna att jag försökte få en annan stil på den här än de tidigare, men att det inte gick. Jag har väl helt enkelt mina begränsningar när det gäller skrivandet. (Vill man vara vänlig kan man kanske kalla det en egen och personlig stil.) Ibland känns som om jag skriver samma text om och om igen, men även om det är så så gör det inget. Kraven för att bli publicerad på min blogg är inte så stora. Dessutom tycker jag att jag blir bättre på att skriva allt eftersom, färre rader känns som utfyllnad numera.

Vi är så olika, du och jag
då du är sprudlande är jag tyst
du vill vinna, jag vill inte hamna sist
du hatar de rutiner jag ser som lag

Vi är så lika, du och jag
lika rädda för att inte passa in
lika osäkra på vad vi är värda
visst känner också du dig svag?

När du vill framåt vill jag stanna kvar
trots att vi flyr från samma ensamhet
du färgar håret när livet gått i kras
jag söker tröst i det jag redan har

Du jagar jämt, det kvittar vem du tar
du verkar bara drömma om nästa
du gör allt för en natts bekräftelse
vad gör du om han vill stanna kvar?

Vi är så olika, som av skilda slag
vi som blev över när alla andra valt
om jag inte hade varit så rädd och feg
så hade det nog blivit du och jag



Kommentar:

Det mesta jag skriver här på bloggen är sant eller åtminstone åsikter som jag står bakom. Men när det gäller mina pretentiösa försök, som det ovan, är det inte så. Då är det tvärtom så att nästan allt är påhittat. Det är nämligen klart lättare att skriva när händelserna är påhittade. Visst slinker det väl in en del ibland som stämmer, men det är bara en liten del. Det som jag skriver som däremot är verklighetsbaserat lägger jag inte ut här på bloggen, eftersom det skulle kännas för självutlämnande.

Det är kort och gott inga verkliga personer som texten ovan handlar om, även om den är skriven i jag-form.

Ett mirakel att vi träffades
det förstod jag redan då
Men mot tiden hjälpte inget
varje röd nyans blev grå
Turen är slut nu, käre Vän!
enligt underverksfrekvensen

Jag tror att vi växte ihop
och det tålde nog inte du
Dina brister har blivit mina
du ser dem så tydligt nu
Du skyller dina fel på mig
men är jag problemet för dig?

Jag hatar att det är över
som bländande ljus klockan tre
För jag har alla känslor kvar
det är mycket jag inte hann ge
Men vårt liv tillsammans är slut
Ännu ett mirakel har dött ut