Dagens dubbel
Hem
Träden står tätare och solen går ner
många timmar sedan jag lämnade er
jag gick ut i skogen, bort från alla dem
som med kraven styr vem jag ska vara
de som placerar mig i förlorarnas skara
jag flydde i jakten på ett bättre hem
Solen sjunker och lämnar en kall värld
så jag kryper tätare intill min eldhärd
stenarna stirrar på mig och undrar vem
vem kan av egen vilja söka deras sällskap?
frivilligt fångas i vildmarksnattens gap?
jag är ensam här och har lång väg hem
Ljuden tystnar och mörkret sluter sig
ett stilla regn faller och jag har ångrat mig
så kom närmre, kom hjälp mig bestäm
vilken av vägarna härifrån jag ska följa
rädda mig från fällorna som natten vill dölja
kom ta min hand och led mig hem
Fjällkänsla
Stigen klättrar oförtrutet uppåt
och jag tar mig upp längs den
spanandes mot nästa krön
har jag nått den sista toppen?
Gräset är blekt trots julisolen
blommorna mindre, saknar färg
vindpinade har de vågat sig upp
över gränsen, till den eviga snön
Jag stannar vid bäcken och dricker
vatten utan färg, på väg till dalen
ner till skogarna och kretsloppet
med högsta fart från brunt till grönt
Jag vänder mig om och kisar
ser stigen som jag kom ifrån
tittar nöjt på vidderna framför mig
min färd är den motsatta till vattnets
Det blåser upp, jag borde gå vidare
inte titta bakåt utan skynda framåt
nu är bruntonsvärlden min värld
den livfulla gröna ligger bakom mig
Min värld bleknar bort när tiden går
den krymper och börjar tränga sig på
allt som var möjligt känns nu svårt
jag är samma lilla mänska nu som då
Träden står tätare och solen går ner
många timmar sedan jag lämnade er
jag gick ut i skogen, bort från alla dem
som med kraven styr vem jag ska vara
de som placerar mig i förlorarnas skara
jag flydde i jakten på ett bättre hem
Solen sjunker och lämnar en kall värld
så jag kryper tätare intill min eldhärd
stenarna stirrar på mig och undrar vem
vem kan av egen vilja söka deras sällskap?
frivilligt fångas i vildmarksnattens gap?
jag är ensam här och har lång väg hem
Ljuden tystnar och mörkret sluter sig
ett stilla regn faller och jag har ångrat mig
så kom närmre, kom hjälp mig bestäm
vilken av vägarna härifrån jag ska följa
rädda mig från fällorna som natten vill dölja
kom ta min hand och led mig hem
Fjällkänsla
Stigen klättrar oförtrutet uppåt
och jag tar mig upp längs den
spanandes mot nästa krön
har jag nått den sista toppen?
Gräset är blekt trots julisolen
blommorna mindre, saknar färg
vindpinade har de vågat sig upp
över gränsen, till den eviga snön
Jag stannar vid bäcken och dricker
vatten utan färg, på väg till dalen
ner till skogarna och kretsloppet
med högsta fart från brunt till grönt
Jag vänder mig om och kisar
ser stigen som jag kom ifrån
tittar nöjt på vidderna framför mig
min färd är den motsatta till vattnets
Det blåser upp, jag borde gå vidare
inte titta bakåt utan skynda framåt
nu är bruntonsvärlden min värld
den livfulla gröna ligger bakom mig
Min värld bleknar bort när tiden går
den krymper och börjar tränga sig på
allt som var möjligt känns nu svårt
jag är samma lilla mänska nu som då
