Jag har sett dig
Jag har sett dig när du har vunnit
när du gjort det som du inte trodde gick
dina skinande ögon och lätt röda kinder
skriker till hela världen att se på dig
Jag har sett dig när du har tvekat
när alla dina rörelser bara stannat av
och blivit till små steg i alla riktningar
så att tiden tröttnade och gick vidare
Jag har sett dig sitta ensam om kvällen
med popcorn i soffan och skräp på TV:n
undrandes vad dina vänner hittar på nu
själv väntar du på att få krypa till sängs
Jag har sett dig mitt bland vännerna
du har nöjt räknat in alla som lyssnat
de som har skrattat och gråtit med dig
de som har fått se en skymt av dig
Jag har sett dig när du längtat bort
din blick som låst sig vid horisonten
bara snabba små ögonkast på klockan
du är redan i en annan, bättre värld
Jag har sett dig när du har förlorat
då tvivlet och skammen tagit kontroll
när hon har blivit lycklig med någon annan
har jag hört dig gråta dig igenom natten
Jag har sett dig ta dina första steg
jag har gått bakom dig, längs alla vägar
jag har vakat över dig och gråtit med dig
för var och en av dina tårar har jag fällt tio
Jag har sett dig när du sover
dina tysta, lugna, trygga andetag
ingen ångest, inga alltför höga krav
dina vackra ögon har äntligen fått vila
Kommentarer:
Jag hoppas att ni inte tröttnar på mina små försök nu när det kommer några stycken i en klump, men det tror jag inte att ni gör. I alla fall inte med tanke på de vänliga ord jag fick för den senaste. Inspirationen har flutit på så bra på sistone att det inte är så mycket jobb att skriva. Den här ovan tog till exempel inte mycket mer än en halvtimme att skriva. (Jag var likadan med de saker jag lämnade in under min skoltid, så fort de kändes hyfsade så slutade jag. Jag har aldrig har ork eller motivation nog för att sitta och förbättra i efterhand, tyvärr.)
Jag tänkte även nämna att jag försökte få en annan stil på den här än de tidigare, men att det inte gick. Jag har väl helt enkelt mina begränsningar när det gäller skrivandet. (Vill man vara vänlig kan man kanske kalla det en egen och personlig stil.) Ibland känns som om jag skriver samma text om och om igen, men även om det är så så gör det inget. Kraven för att bli publicerad på min blogg är inte så stora. Dessutom tycker jag att jag blir bättre på att skriva allt eftersom, färre rader känns som utfyllnad numera.
när du gjort det som du inte trodde gick
dina skinande ögon och lätt röda kinder
skriker till hela världen att se på dig
Jag har sett dig när du har tvekat
när alla dina rörelser bara stannat av
och blivit till små steg i alla riktningar
så att tiden tröttnade och gick vidare
Jag har sett dig sitta ensam om kvällen
med popcorn i soffan och skräp på TV:n
undrandes vad dina vänner hittar på nu
själv väntar du på att få krypa till sängs
Jag har sett dig mitt bland vännerna
du har nöjt räknat in alla som lyssnat
de som har skrattat och gråtit med dig
de som har fått se en skymt av dig
Jag har sett dig när du längtat bort
din blick som låst sig vid horisonten
bara snabba små ögonkast på klockan
du är redan i en annan, bättre värld
Jag har sett dig när du har förlorat
då tvivlet och skammen tagit kontroll
när hon har blivit lycklig med någon annan
har jag hört dig gråta dig igenom natten
Jag har sett dig ta dina första steg
jag har gått bakom dig, längs alla vägar
jag har vakat över dig och gråtit med dig
för var och en av dina tårar har jag fällt tio
Jag har sett dig när du sover
dina tysta, lugna, trygga andetag
ingen ångest, inga alltför höga krav
dina vackra ögon har äntligen fått vila
Kommentarer:
Jag hoppas att ni inte tröttnar på mina små försök nu när det kommer några stycken i en klump, men det tror jag inte att ni gör. I alla fall inte med tanke på de vänliga ord jag fick för den senaste. Inspirationen har flutit på så bra på sistone att det inte är så mycket jobb att skriva. Den här ovan tog till exempel inte mycket mer än en halvtimme att skriva. (Jag var likadan med de saker jag lämnade in under min skoltid, så fort de kändes hyfsade så slutade jag. Jag har aldrig har ork eller motivation nog för att sitta och förbättra i efterhand, tyvärr.)
Jag tänkte även nämna att jag försökte få en annan stil på den här än de tidigare, men att det inte gick. Jag har väl helt enkelt mina begränsningar när det gäller skrivandet. (Vill man vara vänlig kan man kanske kalla det en egen och personlig stil.) Ibland känns som om jag skriver samma text om och om igen, men även om det är så så gör det inget. Kraven för att bli publicerad på min blogg är inte så stora. Dessutom tycker jag att jag blir bättre på att skriva allt eftersom, färre rader känns som utfyllnad numera.
