Mats-Olas Fanclub

Idag har jag många frågor. Hur tänkte de styrande under 60 och 70-talen egentligen när det gäller miljonprogrammen? Speciellt i en stad som Nyköping, som på sin höjd hade 30 000  invånare på den tiden. Varför bygger man då flera hundra meter långa betonghus som är sju våningar höga? Undrar om arkitekten till höghusen i Brandkärr hade kunnat tänka sig att själv bo i en av lägenheterna? Och framför allt, varför ska jag behöva bo i mitt i detta horribla område?

(Vill få en bild av hur det ser ut så kan ni gå in på eniro och söka på Brandkärrsvägen 70. Eller ja, vilket jämnt nummer som helst mellan 52 och 100 fungerar. Byt sedan till hybrid eller flygfoto så får ni se ett hus som, med ett par små avbrott, är flera hundra meter långt. Jag bor inte i just det huset, men det säger ändå en del om hur området ser ut.)

Utfarterna från centrum mot Brandkärr är intressanta. En rad med små söta villor på varje sida om vägen, ett och annat trafikljus för en korsande cykelbana. Och just som man tror att Nyköping ska ta slut så kommer ett miljonprogramsområde som ser ut att vara hämtat från yttre rymden, eller i alla fall någon Stockholmförort. Jag har ju bott i Linköping, och miljonprogramsområdena där ser betydligt roligare ut. Inga sjuvåningars betonghus där inte.

Och nej, byggnader blir inte roliga bara för att de är lite vridna. Möjligen aningen bättre, men skillnaden är inte stor.


Några har kanske redan gissat det, och ja, jag var i Nyköping idag och hämtade ut nycklarna till min nya lägenhet. Invändigt var den väl okej, även om tapeter och så var lite väl tantiga. (Vilket inte så konstigt eftersom det har bott en tant i lägenheten i många år.) Så den första tanken var att det blir till att fortsätta med bostadsletandet så att jag kan byta upp mig, och den tanken har inte släppt ännu. Jag tänker ställa mig i kö hos alla privata fastighetsägare redan nu (jag får inte byta bostad inom det kommunala bolaget förrän om ett år) och när jag kommer tillbaka från USA så blir det till att leta aktivt. För jag kan inte se att jag kan komma att trivas i Brandkärr.


Flytten är nära! På lördag går flyttlasset, och då försvinner min uppkoppling. Jag har inte skaffat något bredband eftersom jag bara ska vara i Nyköping i en månad innan det bär av över atlanten. Så det kan bli svårt att blogga så särskilt mycket nu ett tag framöver. Men lite korta uppdateringar ska jag nog kunna få till.

Oj vad fort tiden går. Nu är det mindre än en vecka tills jag flyttar, och jag kan väl inte säga att jag har kommit så långt med förberedelserna direkt. Men det löser sig nog ändå, hoppas jag. Mycket har stått nerpackat ända sedan flytten från Linköping.

Vi får se hur mycket jag kommer att skriva här på bloggen framöver. Å ena sidan så räknar jag med att jobbet kommer att ta det mesta av min tid och min kraft, men å andra sidan så kommer knappast min fritid att var direkt fulltecknad i Nyköping. Å ena sidan så kommer det att finnas mycket mer att berätta, å andra sidan så kan jag prata av mig vid fikabordet.

Dessutom finns det ju en hel del som jag inte vill skriva om, som inte behöver mer uppmärksamhet än vad det får ändå. Vilket kanske gör att det som står här är tämligen ointressant, men det är ett pris jag (eller läsaren?) får betala i så fall. Ibland önskar jag att jag hade haft en anonym blogg. Eller ja, det har jag ju på sätt och vis, men en där ingen av läsarna kände mig. Fast då skulle det ju å andra sidan vara svårt att hitta någon som vill läsa. Det blir nog aldrig helt perfekt.


Nu en liten rapport från helgen. Tanken var att jag skulle följa med min syster och hennes barn på fotbollscup i lördags. Det är den äldste av sönerna som skulle ha spelat (även den yngre var sugen, men gick till slut med på att det kanske inte är så lämpligt för en fyraåring att spela mot sju och åttaåringar) men laget fick dra sig ur cupen på grund av för få spelare. Sjukdomar och allmänt ointresse låg visst bakom. Men det blev ett trevligt dygn hos syskonbarnen ändå, med besök på både en lekplats och på McDonald's. I alla fall barnen var fullt nöjda.


Trevligt kan det kanske bli i morgon kväll också, jag ska se Elfsborg-Gefle. Jag har räknat efter och kommit fram till att det blir min fjärde Elfsborgsmatch, alla spelade i Borås. De tre tidigare har varit mot IFK Norrköping 1997 (1-0 till östgötarna), IFK Göteborg 2001 (3-2 till IFE, matchen är också känd som Anders Svenssons avskedsmatch eftersom det var hans sista innan tiden i Southampton) och, min favorit, IFK Göteborg 2005 som slutade med blåvittseger efter mål av George Mourad och Samuel Wowoah. Fast avgörande till IFK-s fördel i den matchen var motståndarmålvakten Håkan Svensson, som hade en tung kväll. Utöver mängder av misslyckade utboxningar så bjöd han på det fösta målet genom att först slå bollen på Mourad och sedan fälla sin egen spelare så att Mourad kunde promenera in med bollen. 2-0-målet kom på frispark efter att Håkan blivit utvisad för att ha tagit med händerna utanför straffområdet. Stackars Håkan.

Fast i morgon är det säkert Wiland som står så Elfsborg har nog en hyfsad chans på tre poäng.

En fotbollskommentar till. Jag är bra nöjd att Halmstad vann i kväll. Efter Kalmars osportslighet som ledde till 1-0 så tycker jag att det var helt rätt att KFF förlorade.

Det kan bli svårt att följa upp mitt förra inlägg, för det har inte hänt något sensationellt sedan senast. Inga sexchocker alls, tråkigt nog. Förresten kan jag konstatera att sex säljer, för så många sidvisningar som jag fick efter det inlägget har jag nog aldrig haft innan.

Idag slog det mig att jag snart ska flytta, att det verkligen kommer att hända. Och eftersom jag är en trygghetsnarkoman så känns det mer skrämmande än roligt just nu, men det rationella delen av mig ser i alla fall fram emot det. Förresten ska jag starta i USA den fjärde juni, verkar det som. Jag slog upp Baltimore på wikipedia, och kände mig lite lugnad när jag såg att staden "bara" hade 640 000 invånare. Mindre än Göteborg tänkte jag, bara för att se att Baltimore-Towson Metropolitan Area har ca 2,6 miljoner invånare. Det vill säga, räknar man med förorterna så är Baltimore klart större än Stockholm. Och ännu värre, tar man med Washington och andra närliggande områden så rör det sig om 8 miljoner! Ungefär som London eller Paris, eller hela Sverige. Det känns aningen mycket för mig som är uppväxt i ett samhälle med 4 000 invånare.

Fast jag är inte bara en trygghetsnarkoman, jag är även anpassningsbar. Efter en viss tid på en ny plats brukar jag trivas, så det ska nog gå bra ändå.


Nytt ämne. Det är länge sedan jag uppdaterade min myspace-sida, det som var roligt i början känns inte spännande längre. Jag tänker byta ut ett par av låtarna mot äldre, bättre stycken, och därefter låta sida få förfalla bäst den vill. Om någon har önskemål på någon speciell låt som ni tycker borde ligga uppe, så får ni säga till.

Som en avrundning på musikinspelandet håller jag på med att sammanställa min andra skiva. Arbetet består i stort sätt av att ordna mina tolv överblivna låtar, det vill säga de som inte fick plats på den första samlingen och de som inte var skrivna då. Inte helt lätt, men det ska nog gå. Den andra skivan ska heta Allt efter, har jag i alla fall bestämt.


Sommaren i USA sätter käppar i hjulet för min tradition att se allsvensk fotboll under sommaren. Så för att få se någon match i den högsta svenska ligan så blir det nog så att jag ser Elfsborg - Gefle på måndag. Kanske inte den hetaste matchen, men bättre än ingenting.


Jag har nog länkat hit innan, men eftersom det antagligen är den bästa sidan på hela internet så gör jag det igen. Håll till godo!

Oj så varmt det var idag. Shorts och kortärmat, det är man inte bortskämd med. Så det fick bli en ordentlig promenad i eftermiddags. Några tussilagos och en huggorm såg jag, men det är inget att hänga i julgranen jämfört med min surrealistiska promenad igår.

Så här var det. I gårkväll, efter att det hade blivit mörkt, gav jag mig av på en kort runda som blev lite väl händelserik. Först så blev jag stoppad av en polisbil, som bad mig stanna utanför bilen. Poliserna låste bildörren och en av dem pratade i sin telefon, samtidigt som han granskade mig. Sedan gick han ut och började fråga mig vad jag gjorde. Kanske var svaret bara ute och går för att få lite frisk luft fel, för han tog mina uppgifter (namn, personnummer, körkort) innan han konstaterade att han hade ett signalement som jag inte passade in på.

Varför behövde han då mina uppgifter? Jag brukar inte vara konspiratoriskt lagd, men det faktum att polisen registerar uppgifter om mig bara för att jag går på en gata får mig att bli ganska sur. De borde definitivt ha viktigare saker för sig än att samla in uppgifter om personer som inte passar in på deras signalement.

Hade de till exempel passarat samma cykelväg som jag gjorde tio minuter senare så hade de fått göra ett delikat ingripande. För när jag kom gåendes på en halvdant upplyst cykelväg så passerade jag två riktiga turturduvor. På avstånd trodde jag att det var en full person som hade däckat, men när jag kom närmare insåg jag att det var två ungdomar som ... ja, hur ska jag säga det ... var lite väl intima. Som tur var upptäckte de mig innan jag upptäckte dem, så de hann avbryta och skyla sig med lite kläder innan jag kom nära.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera ovanstående, så jag avstår nog helt enkelt.

Jag borde ha jättemycket roligt att skriva om här, men jag kan bara inte komma på vad. Så jag provar att skriva en massa korta kommentarer. Så som expressens Mats Olsson brukar göra, ungefär.

Hoppas att Port 80 är mer bättre på att sköta de tekniska bitarna än vad blogg esse har varit. Så mycket sämre kan det i alla fall inte bli.

Om media envisas med att kalla Daniel Andersson för sidledsdanne så får de allt, i konsekvensens namn, kalla Christian Wilhelmsson för bakåtchippen. Jag tror inte att han slog en enda pass framåt under hela första halvlek i tisdags.

Om jag hade hållt på ett spanskt, italienskt eller tyskt lag i just champions league så hade jag nog blivit aningens irriterad på Glenn Hysén. Han försöker ju inte ens dölja på att han håller på engelska lag i allmänhet och Liverpool i synnerhet. Läs förresten gärna den här krönikan, jag instämmer helhjärtat.

Jag har nu fått det bekräftat att det är i Baltimore som jag ska tillbringa min sommar.

En poäng i premiären av fotbollsallsvenskan är okej, vi mötte trots allt en nykomling och de brukar prestera bra i början. Visst hade jag hoppats på en seger, men det är inte så lätt att vinna på Vångavallen.

Det är närmast otroligt hur Mogwai-låten Friend of the night sätter sig på hjärnan. På ett bra sätt ska jag kanske tillägga.

USA-resan innebär att jag får svårt att se två blåvittmatcher i år, något som jag annars lyckats med de senaste åren.

Vill ni höra hur det låter när Bono sjunger i fel tonart?

Glenn är nog nöjd nu när det är tre engelska lag i semifinal i svampligan.

Tänk vad lätt det gick att skriva nu! Ingen analys, inga avancerade åsikter. Ingen tanke som inte ryms inom en mening. Smidigt.

Bättre sent än aldrig sägs det. Så glad påsk!!!





(Eller så är det kanske först idag som man ska säga glad påsk, i alla fall från en biblisk synvinkel. Fast även om det skulle vara fel att säga glad påsk för tidigt så borde det vara en av de allra lindrigaste synderna...)

Som jag nämnde i en kommentar till förra inlägget så verkar det lösa sig med lägenhet. Skönt. Fast idag kom det ett mejl som gör att jag inte kommer att vara så mycket i den lägenheten det närmsta halvåret eller så. Jag kanske redan har nämnt att det kunde hända, men idag blev det klart att jag ska till USA i ca tre månader. Någongång kring månadsskiftet maj/juni ska jag åka över. Anledningen är att jag ska få utbildning hos moderföretaget over there, eftersom det inte finns något lämpligt projekt att börja på här i Sverige i sommar.

En sak som jag borde veta men inte är säker på är vart i USA jag ska. Det nämndes nog på den första anställningsintervjun, men jag har glömt det sedan dess. Men kollar man på nätet så verkar huvudkontoret ligga i Baltimore, så det kan väl vara en rimlig gissning. Jag återkommer när jag vet...


Jag måste säga att jag känner mig lite kluven. Dels ska det bli kul att äntligen få åka över pölen, och visst är det kul att företaget satsar på en. Samtidigt känns det lite tråkigt att bara få bo i den nya lägenheten i en månad innan det är dags att dra vidare, och framför allt: Det känns surt att vara borta hela sommaren! Kunde det inte ha varit under några andra månader?

Men allt som allt känns det ganska bra. Tre månader i det stora landet i väst är ändå lite lockande.


Helt orelaterat, men här är en svensk sida med många goa fotbollsklipp.

Ett par bilder först.





Jag var och handlade i lördags. Om man som jag bor mitt ute i ingenstans så blir det ett större företag än annars, och det kräver lite mer planering. Eller i alla fall mer bestämdhet och beslutsamhet. Nåja, lördagens uppgift bestod i att hitta en vårjacka och ett eller flera par byxor. Jackan var snabbt ordnad, men hur jag en letade så hittade jag inte inga bra byxor. Lite konstigt, för just byxor brukar vara enkelt för mig. Har byxindustrin valt helt andra modeller i år, eller vad är det frågan om?

Tur att det finns annat som jag är bättre på att köpa. Som skivor. Med motiveringen att jag faktiskt har fått ett jobb därmed snart kommer att få en fast och stabil inkomst så motiverade jag köpet av två "nya" skivor. (Kents b-sidor och Mogwais mr. Beast, om någon är intresserad.)

Jobb och flytt var det ja. Jag har nu fått tag på en lägenhet som blir ledig från och med början av maj. En stooor tvåa (68 kvadratmeter) i Nyköpings enda miljonprojektsområde, som sin storlek till trots hade en överkomlig hyra. Nu återstår bara det lilla problemet att hinna flytta in i den. Jag börjar jobbet på morgonen den andre maj, och får antagligen inte ut nycklarna till lägenheten förrän lunchtid den andre maj. Men det får lösa sig på något sätt. Annars är det ganska roligt att titta på lägehetsritningen och fundera på hur jag ska möblera den.