Mats-Olas Fanclub

Tänk hur jobbet kan påverka humöret. Om det går segt med arbetet är det svårt att få något vettigt gjort på kvällarna. Det känns långt när man går hem. Andra dagar, som idag, så är det bara att (trots förkylning) njuta av vädret på hemvägen och känna sig duktig. Vid lunchtid upptäckte jag att ett gammalt problem som jag trodde att jag hade koll på inte alls var löst. Jag börjande felsöka och hittade flera fel, men det fungerade bara sämre för varje fel jag rättade. Fram till en kvart innan jag slutade, för då hittade jag det stora felet. Och vips så fungerade allt, och jag kunde gå hem glad. Jag känner mig fortfarande nöjd, vilket kanske inte är helt bra egentligen. Mitt fritidshumör borde inte bero så mycket av mitt jobbhumör, men det är nog bara så det är.

En ganska trevlig landskamp igår, men hur bra var egentligen Brasilien. Var de inte ganska sega? Jag är rädd för att motståndet igår var mer på Danmarks än Spaniennivå, för att jämföra med lite gamla motståndare.

Om ni visste hur många raka segrar jag har på kungen numera skulle ni säga upp bekantskapen med mig. Eller i alla fall se till att få mig inspärrad på ett ställe med madrasserade väggar.

Min bil börjar närma sig hundra körda mil, påsken innebar mycket körande. 0.53 liter milen med i huvudsak motorvägskörande får väl anses vara godkänt? Synd bara att nästan hundra mils slask och vägsalt har valt att sätta sig på min bil. jag tvättade av den mitt under påsken, men vad hjälpte det?

Det kan vara kul att leka med sina bilder. (För nej, så här såg inte solnedgången igår ut. Alls.)





I år blir det inget allsvenskt tips från mig, det är helt enkelt för svårt.

Det går visst att lägga upp sex låtar på myspace numera, så snart kommer ett par gamla låtar till. Håll utkik! (Uppdatering: En gammal och en ny äppellåt finns numera på min myspacesida!)

Idag blir det bilder direkt.














Bilderna på skärgården togs igår, då jag tog den första riktigt provturen med min nya bil. Det kändes bra, om någon nu undrar. För ett par veckor sedan var det här med bil mest något rationellt, men numera är det även något känsloladdat. Dagarna innan jag fick den gick jag och väntade som ett barn kvällen före julafton. Och efter att jag väl fick den så har det varit synnerligen enkelt att hitta på anledningar till att ta ut den på lite turer. Men jag har i alla fall lyckats hålla dem korta. Till påsk blir det en rejäl vända, men tråkigt nog mest motorvägskörande.

Något mer at säga?

Nej, inte i kväll.

Holmenkollen! Femmil med intervallstart! Svensk utklassningsseger! Vad mer kan man önska av en idrottstävling? Redan i Falun visade Södergren att formen var på gång, men att han skulle kunna göra det så här bra hade jag inte kunnat ana. Att han kunde vinna är väl en sak, men att det skulle bli den största segermarginalen i kollens femmil sedan Tomas Magnussons dagar (Magnusson vann med över fem minuter 1977!) är fantastiskt. Tänk bara om Södergren hade varit en 10-15 år äldre så att han hade tävlat på tiden innan masstarterna. Då hade han nog fått betydligt bättre betalt för sin åkning.

Eller kanske inte, för då hade han väl hamnat mitt i EPO-dopningens tidevarv. Såhär i efterhand är det svårt att inte tycka synd om de svenska skidåkare som sågades konstant under stora delar av nittiotalet. Norrmännen hade upptäckt stenslipningen och kunde ibland ha skidor som gjorde en halvminuts åktid per mil, och jag är övertygad om att en hel del konkurrenter tryckte i sig bra med epo under den här tiden. För ingen kan få mig att tro att Myllylä tog tre guld och ett silver som odopad i VM 1999 för att sedan ta epo under VM 2001.

Holmenkollen var det ja. Även Charlotte Kalla gjorde en strålande insats. Det är lätt att glömma att hon inte var uppe på pallen alls under den förra säsongen (utom i stafett). I det perspektivet är tre pallplatser i världscupen ett bra framsteg bara det. Det är inte resten av säsongen som har varit speciell egentligen, det är fullt normalt att resultaten svänger en del för en 20-årig längdskidåkare. Nej, det är Tour de Ski som sticker ut.

På mindre än två veckor gick Kalla från lovande till bäst, från talang till stjärna. Vann en sprint och kom tvåa i ett klassiskt lopp. I och med att allt hände så snabbt så var det svårt att riktigt ta in, mot slutet kändes det fullt naturligt, ja nästan givet, at hon skulle ta det. I efterhand så känns det inte alls konstigt, men som exempel på vilken överraskning det faktiskt var kan det väl nämnas att hon inte fanns med bland de nio utmanare som tourens officiella hemsida tog fram innan tävlingen startade.

Så efter Holmenkollen-tävlingarna igår så tog jag mig in på svt-s hemsida och såg om Tour de Ski. Där ligger sammandrag från alla deltävlingarna och till och med hela den sista etappen. Och nu äntligen börjar jag riktigt att inse vilken prestation det var. Direkt efter verkade allt så självkart, men ett par månader senare med blandade resultat för Kalla känns det ännu större nu. En kul sak med den sista etappen är hur säker Anders Blomquist är på att Kalla skulle vinna. Även när avståndet fram till Kuitunen växte så är han lugn, medan Jacob Hård är betydligt mer tveksam. Blomquist enda antydan till tvekan kommer sekunderna innan rycket, men inte ens då är han särskilt orolig.

Lite ickesport också. I veckan som kommer nu så får jag min nya bil! Nu börjar jag att känna mig lite som ett barn kvällen innan julafton, tidigare har det inte känts alls. Fast lite förväntan är nog bara normalt. Bilder kommer när jag har fått den.

En annan sak som har hänt de senaste veckorna är att jag har återupptäckt Simon & Garfunkel. Så bra, och ändå så har jag lyssnat så lite de senaste åren. Nu får det bli bättring.

Jag har tidigare nämnt att jag brukar se morden i Midsomer, men i somras missade jag dem på grund av USA-resan. Tur att det går gamla avsnitt på 24-an nu under vintern så att jag kan ta igen det. En annan sak som jag missade när jag var på andra sidan av atlanten var Robyns With every heartbeat, men har jag tagit igen nu. En klockren hit, jag kan första att den gjorde det bra på listorna Europa över. Men till USA nådde den inte, för där lyssnar de bara på amerikansk musik.

En sak till bara. Konstigt att man lägger ett av de bästa programmen just nu i kunskapskanalen, klockan åtta på fredagskvällar dessutom. Jag brukar tyvärr missa vad är en människa med Fredrik Lindström, men det lilla jag har sett har varit riktigt bra. Seriöst, roligt, lärorikt och med lysande infallsvinklar. Varför gömmer man programmet på ett ställe där ingen kommer att se det? Mer än jag någon gång ibland då.

Nu har även jag gett upp. Efter ungefär ett halvårs motstånd så har jag skaffat mig ett konto på facebook. Om ni undrar vad jag har haft emot sidan så är det egentligen inte så mycket, jag har bara tyckt att det har räckt med blogg, flickr och myspacekonto vid sidan av icq. Men när jag för någon vecka sedan lyckades gissa rätt lösenord till mitt icq-konto så upptäckte jag att det bara var en av mina kontakter som var online, för några år sedan var det väl mellan 10 och 20 på en vanlig kväll. Så det var bara att acceptera att icq är ute, och ansluta sig till den senaste flugan. (Om det nu inte är så att facebook redan är på väg nedåt, det går så snabbt numera.)

I lördags kväll kände jag mig bra dum. Jag var på väg hemåt efter en lång promenad när jag märkte att min mobil inte låg i fickan där den brukar. Jag tänkte att jag hade lämnat den hemma, men där fanns den inte heller. Efter en hel massa letande så var det bara till att acceptera att jag hade tappat den under promenaden. Eftersom det var mörkt ute fick jag vänta med letandet till dagen efter, men det hjälpte inte det heller. Så det var bara till att ringa till comviq och tigga till mig ett nytt simkort. Till slut gick det, så jag har kvar mitt nummer, om än en ny telefon. Tyvärr försvann alla kontakter och gamla sms, vilket känns bra surt. Värre än att min gamla telefon är borta. Även bilderna från USA är borta.

Det finns en nygammal låt med det preliminära namnet cox orange på min myspacesida för den som vill lyssna. Ny eftersom inspelningen gjordes i veckan, gammal eftersom låten skrevs för några år sedan. Tyvärr var jag inte noggrann nog i gitarrspelet, det är lite ostabilt, så egentligen borde jag spela in den igen. Får se om det blir så småningom.