Mats-Olas Fanclub

Dags att blogga igen. Det är ett tag sedan senast, och främsta anledningen till det är nog att jag för tio dagar sedan fick hem de tre första säsongerna av the wire. Så det är 37 timmar av världens kanske bästa teveserie som har hållit mig på gott humör på sistone. Jag har visserligen fem avsnitt (timmar) kvar att se på, men jag måste bara säga att serien är lysande. Storyn, miljön, skådespelarna och alla små, genomtänkta detaljer. Att varje säsong är en enda berättelse gör att de första avsnitten kan kännas en liten aning meandrande, men när det bara är några avsnitt kvar av säsongen är i alla fall jag helt fast. Och belöningen i de sista avsnitten blir så mycket större eftersom man har haft så många timmar på sig att sakta bygga upp en relation till karaktärerna.

Sigur Rós nya skiva är också bra.

Eftersom jag är på så gott humör idag så blir det även lite beröm till svt för att de visade VM-finalen -58 igår. Jag har efterlyst den innan och det var kul att faktiskt få se en hel match från förr och inte bara målen. Visst var försvarsspelet passivt och lite naivt, men rent allmänt var det ändå klart bättre än vad jag hade trott. Lite fascinerande att det gick att ta sig till en final med två så gamla gubbar som Gren och Lidholm på mittfältet, det syntes att de inte hade kondisen. Speciellt Gren såg ut att vara helt slut redan efter tio minuter. I EM-finalen i kväll kommer det knappast att finnas någon som har en så taskig korpen-kondis, men å andra sidan så är jag osäker på om det kommer att finnas någon med samma bollkänsla heller. Skulle vara Fabregas i så fall. För Gren missade nog inte en enda passning under den första timmen, trots mjölksyran i benen, och det var inte för att han slog lätta passningar. Det är svårt att inte fundera på hur bra han måste ha varit i sin ungdom då fysiken rimligen var bättre.

Jobbet var surt i veckan som gick. Hittills i år har jag jobbat i ett litet projekt, som jag har gillat. Ett projekt där jag har kunnat få lite ansvar och ta egna beslut. Ett klart fall framåt, men nu i veckan började jag sakta flytta över till ett nytt projekt. Och genast fick jag och en nyanställd börja med ett jobb så tråkigt och trivialt att det borde räknas som tortyr. Det måste göras, och då blir det väl lätt å att de nyaste får göra det. Det som stör att jag inte ens får veta vad som händer på den intressanta nivån av projektet. Jag tycker att jag i alla fall kunde ha fått vara med på mötena där de stora strategierna tas fram, om inte annat så i utbildningssyfte. Men det tar sig kanske framöver.

Om inte annat så är det bara en vecka till semestern!

Ett par bilder:

En till vecka i berget har avverkats med allt vad innebär. Hotell, hyrbil, 50-timmars arbetsvecka, Ica-baguetter, för lite sömn (speciellt nu under EM) och annat elände. Men också att arbetsuppgifterna är ovanligt roliga, en massa plus på flexen och ett gäng arbetare som är tagna rakt från en galenskaparna-sketch på fikarasterna och luncherna. Jag kunde ha haft det sämre.

Men jag är inte säker på vem som är Roy och vem som är Roger ännu.

Jobbet har gjort att jag har missat ungefär hälften av EM-matcherna hittills. Det känns lite ovant, för jag har i tidigare mästerskap kunnat se i princip alla matcher. Men jag såg naturligtvis Sveriges match mot Grekland, och vilken skön seger det var. Det är inte så ofta som en svensk seger i ett mästerskap betraktas som en seger för fotbollen. Men eftersom matchen såg ut som den gjorde så är det svårt att bedöma hur bra Sverige egentligen är. Var det vi som gjorde Grekland dåliga, eller klarade de det alldeles själva? Jag tror att det i mångt och mycket var Sverige som gjorde att Grekland såg så usla ut, genom att inte ge dem något gratis. Och då Grekland bara lever på misstag och fasta (som Nordirland förresten) så var det helt rätt. Därmed inte sagt att samma svenska taktik fungerar lika bra mot resten av lagen i EM.

En sak som jag inte kan kommentera är Johan Cronemans åsikter, för jag bojkottar allt fyran gör utöver själva matchkommenterandet. Jag ser matcherna, med ljudet på, men i övrigt så hoppar jag inför, paus och eftersnack. Och det verkar inte som att jag missat något. Dessutom håller jag mig borta från kvällstidningarna. Ett par dagar innan öppningsmatchen tröttnade jag slutligen, det skrevs en massa om vad Ekwall hade ropat till landslagschefen, och Mats Olsson skrev om att Zlatan hade gjort “det mest förbjudna”. När jag såg den löpsedeln började jag undra när Zlatan hade hunnit med ett folkmord eller två, men det visade sig att Zlatan, på en fråga om vilka unga svenskar som kunde få sitt genombrott, svarade de enda två unga spelarna som har en chans att få spela.

Så nu får jag all min rapportering från tre hörnor straff, dn.se, gp.se och text-tv, och hittills har det varit fullt nog.

Slutet av the wire var riktigt bra, precis som resten av serien. Visserligen nådde inte säsong fem riktigt upp till säsong fyras nivå, men den är fortfarande bland det bästa jag har sett. Nu ska det beställas dvd-er av de tidigare säsongerna.

Ni har kanske redan hört den, det är ett par månader sedan den släpptes, men missa inte Tomas Andersson Wijs svenska tolkning av Andreas Mattsons Summer of Speed. Den heter sommar på speed och finns här, om ni även vill höra originalet så finns det här. En utmärkt låt, och med så många bra rader att jag har rubriker i flera månader framöver.

Det här med mina rubriker ja. Tanken var att det skulle vara lösryckta rader utan samband till texten, som i det här inlägget, men allt som oftast (som i det förra inlägget till exempel) så syftar det på något av det jag har skrivit. Det är alltså inte tanken, och jag ber om ursäkt för det. Det är illa nog att rycka ut rader ur sitt sammanhang, men att dessutom ge dem en egen, trivialare, mening är nog ännu värre. Förlåt!

Vilken landslagsspelare är du på jobbet? Den kanske bästa fotbollsbloggen, tre hörnor straff, har en kul genomgång av spelarna. Jag hoppas (och tror) att jag har passerat Wiland-stadiet, men sedan finns det flera som kan passa. Jag är nog lite Micke Nilsson, lite Anders Svensson men mest är jag nog Sebastian Larsson. Nu i alla fall. Vem är ni?

Har ni förresten tänk på att Andreas Granqvist är med i EM-truppen? Jag hade helt glömt det. Tänk vad mycket det skrevs om vem som skulle bli fjärde mittback inför uttagningen, nu känns det som att det kvittar helt. Undrar förresten om någon skulle märka om han bara stack hem? Media skulle säkert missa det, men man får väl ändå hoppas att lagkamraterna hade märkt det.

Det hade varit lite kul att se reaktionerna i media om Lagerbäck hade valt att spela med Daniel Andersson i premiären. Det är nog faktiskt inte omöjligt, för Lagerbäck pratade mycket om obalans på mittfältet efter matchen mot Ukraina och om bortslagna bollar i fel lägen. Jag hoppas nog ändå på Anders och Kim i premiären, mest för att det är den kombination som har klart störst potential. Det är möjligt att den inte funkar, men för att Sverige ska ha en möjlighet att nå kvartsfinal den här gången så krävs det nog att några chansningar går hem.

I nästa vecka ska jag in i berget igen, så jag kommer nog att missa en del tidiga matcher. Surt, men jag får trösta mig med flexen och traktamentet. Alltid något, och Greklandsmatchen är i alla fall inte i fara.

Djävulen är ute efter mig! Ja hifidjävulen alltså, den riktige bor ju i Ås och har nog inte tid med mig. Men hifivarianten är farlig han också. Han hade mig nästan för knappt tio år sedan, och nu har han gjort en ny attack. Förra helgen köpte jag en ny förstärkare, eftersom min gamla börjat brusa. När jag provlyssnade lät den för all del bra, men jag räknade med att det inte skulle bli så stor skillnad när jag väl kombinerade den med mina högtalare. Men fel hade jag. Hela anläggningen låter klart mycket bättre nu!

Och genast kommer begäret efter mer. Tänk hur bra det skulle låta med nya, bättre högtalare! Grannarna har nog en annan åsikt, men vem behöver glada grannar? Problemet med att börja köpa bättre saker är att det alltid finns ännu bättre, och dyrare, prylar. Förra vändan lyckades komma till ro med det jag hade, och jag ska försöka nu igen. Jag ska verkligen.

Fast en ny subwoofer…









Nu ska jag skriva något som jag aldrig trodde jag skulle skriva. Jag är glad att EM går i fyran! (I stället för i trean alltså.) Klart att det hade varit ännu bättre om det hade gått i svt, men vi slipper Bosse Pettersson. Vi slipper Bosse! Visst har fyran mycket störande personal, men det är främst i införsnacket som Wenström, Lundh, Ekwall och Bojan är bottenlöst dåliga. Men det behöver man ju inte se.

I och med att Jens Fjällström kommer att kommentera i fyran så har de faktiskt en kommentatorsuppsättning som är klasser bättre än treans. Det är, som ni nog har förstått, främst Bosse Pettersson som jag stör mig på. För hans ständiga gnäll på att det inte finns en reservplan, för hans obegripliga hyllande av Kim Källström och för att han är så inkonsekvent. Han gnäller på att anfallarna inte får bollarna på fötterna, och han gnäller när mittfältarna/backarna missar passningarna upp mot anfallarna. Har man inte bättre spelare än vad Sverige har så kommer man att missa ett antal uppspel om man försöker att spela svårt.

En expertkommentators uppgift kan rimligen inte vara att bara säga att spelarna ska spela bättre eller slå bättre passningar. Nej, uppgiften måste vara att hitta och poängtera de val som spelarna faktiskt kan göra. Om en försvarare slår en taskig långboll så är frågan snarare vilka alternativ han hade och vad som eventuellt kan göras för att få fler. Sådana som Fjällström och Strömberg brukar vara betydligt bättre på det.