Jag hoppas du hann se det rena, perfekta i mig
Dags att blogga igen. Det är ett tag sedan senast, och främsta anledningen till det är nog att jag för tio dagar sedan fick hem de tre första säsongerna av the wire. Så det är 37 timmar av världens kanske bästa teveserie som har hållit mig på gott humör på sistone. Jag har visserligen fem avsnitt (timmar) kvar att se på, men jag måste bara säga att serien är lysande. Storyn, miljön, skådespelarna och alla små, genomtänkta detaljer. Att varje säsong är en enda berättelse gör att de första avsnitten kan kännas en liten aning meandrande, men när det bara är några avsnitt kvar av säsongen är i alla fall jag helt fast. Och belöningen i de sista avsnitten blir så mycket större eftersom man har haft så många timmar på sig att sakta bygga upp en relation till karaktärerna.
Sigur Rós nya skiva är också bra.
Eftersom jag är på så gott humör idag så blir det även lite beröm till svt för att de visade VM-finalen -58 igår. Jag har efterlyst den innan och det var kul att faktiskt få se en hel match från förr och inte bara målen. Visst var försvarsspelet passivt och lite naivt, men rent allmänt var det ändå klart bättre än vad jag hade trott. Lite fascinerande att det gick att ta sig till en final med två så gamla gubbar som Gren och Lidholm på mittfältet, det syntes att de inte hade kondisen. Speciellt Gren såg ut att vara helt slut redan efter tio minuter. I EM-finalen i kväll kommer det knappast att finnas någon som har en så taskig korpen-kondis, men å andra sidan så är jag osäker på om det kommer att finnas någon med samma bollkänsla heller. Skulle vara Fabregas i så fall. För Gren missade nog inte en enda passning under den första timmen, trots mjölksyran i benen, och det var inte för att han slog lätta passningar. Det är svårt att inte fundera på hur bra han måste ha varit i sin ungdom då fysiken rimligen var bättre.
Jobbet var surt i veckan som gick. Hittills i år har jag jobbat i ett litet projekt, som jag har gillat. Ett projekt där jag har kunnat få lite ansvar och ta egna beslut. Ett klart fall framåt, men nu i veckan började jag sakta flytta över till ett nytt projekt. Och genast fick jag och en nyanställd börja med ett jobb så tråkigt och trivialt att det borde räknas som tortyr. Det måste göras, och då blir det väl lätt å att de nyaste får göra det. Det som stör att jag inte ens får veta vad som händer på den intressanta nivån av projektet. Jag tycker att jag i alla fall kunde ha fått vara med på mötena där de stora strategierna tas fram, om inte annat så i utbildningssyfte. Men det tar sig kanske framöver.
Om inte annat så är det bara en vecka till semestern!
Ett par bilder:
Sigur Rós nya skiva är också bra.
Eftersom jag är på så gott humör idag så blir det även lite beröm till svt för att de visade VM-finalen -58 igår. Jag har efterlyst den innan och det var kul att faktiskt få se en hel match från förr och inte bara målen. Visst var försvarsspelet passivt och lite naivt, men rent allmänt var det ändå klart bättre än vad jag hade trott. Lite fascinerande att det gick att ta sig till en final med två så gamla gubbar som Gren och Lidholm på mittfältet, det syntes att de inte hade kondisen. Speciellt Gren såg ut att vara helt slut redan efter tio minuter. I EM-finalen i kväll kommer det knappast att finnas någon som har en så taskig korpen-kondis, men å andra sidan så är jag osäker på om det kommer att finnas någon med samma bollkänsla heller. Skulle vara Fabregas i så fall. För Gren missade nog inte en enda passning under den första timmen, trots mjölksyran i benen, och det var inte för att han slog lätta passningar. Det är svårt att inte fundera på hur bra han måste ha varit i sin ungdom då fysiken rimligen var bättre.
Jobbet var surt i veckan som gick. Hittills i år har jag jobbat i ett litet projekt, som jag har gillat. Ett projekt där jag har kunnat få lite ansvar och ta egna beslut. Ett klart fall framåt, men nu i veckan började jag sakta flytta över till ett nytt projekt. Och genast fick jag och en nyanställd börja med ett jobb så tråkigt och trivialt att det borde räknas som tortyr. Det måste göras, och då blir det väl lätt å att de nyaste får göra det. Det som stör att jag inte ens får veta vad som händer på den intressanta nivån av projektet. Jag tycker att jag i alla fall kunde ha fått vara med på mötena där de stora strategierna tas fram, om inte annat så i utbildningssyfte. Men det tar sig kanske framöver.
Om inte annat så är det bara en vecka till semestern!
Ett par bilder:
