Mats-Olas Fanclub

Eftersom Pappa gjorde det för 15 år sedan, har nu även George Bush den yngre valt att spela in en musikvideo. Kanske är det för att han har insett att han måste hitta ett nytt yrke om två år, och upptäckt att musikerna verkar ha det roligt, vad vet jag?

Fast jag undrar om han kommer att bli så framgångsrik?


Ett par fotbollsbilder tänkte jag länka till, dels till den spanska gitarrbacken Pablo Ibañez och även till en högtflygande fransk Barthez.

Lite lika som bär-bilder kan jag ju länka till också, även dessa fotbollrelaterade. Titta här och här, om ni behagar.

Sammanfattningsvis är fotboll en farlig sport.


Vad ska jag förresten göra när det inte är några VM-matcher på kvällarna?

Först tänkte jag jubla lite. Inte för Sveriges insats igår, för det finns det ingen anledning att göra. Nej, jag jublar för att en konsert från Zoo TV-turnén äntligen kommer att släppas på dvd. Det har ryktats om den i säkert fem år, men nu kommer den äntligen. Nu återstår bara väntan, och för all del även valet mellan standardutgåvan eller den dyrare med bonusmaterial. Just nu lutar det åt det senare alternativet.

Påhopp skulle det bli några också. För att göra det enkelt för mig (och för att inte skaffa mig onödigt många ovänner) så låter jag andra stå för dem, själv länkar jag bara. Vill ni läsa påhopp på SVT-s och fyrans VM-personal kan ni göra det här, är ni i stället sura på Tyskland rekommernderas den här länken.

Och så en kommentar. Ni som är trogna läsare av den här bloggen har säkert märkt att mina inlägg allt oftare i princip bara består av länkar, som det här inlägget till exempel. Det är praktiskt för mig eftersom jag inte behöver göra så mycket då, men egentligen är nog de tidigare inläggen bättre. Synd bara att jag inte orkar (eller snarare har någon lust) att skriva långa inlägg med mening längre.

En enkel och elegant lösning hade kanske varit att skriva lite mer sällan, och så kan det nog bli framöver. Med lite tur blir i så fallet innehållet bättre, och jag slipper att känna mig som bloggarnas motsvarighet till åtta nya Beckfilmer. Jag tror jag ska sträva mot kvalitet i stället.

Jag har lagt upp fyra nya låtar på min myspace-sida. Av dem är tre instrumentala, jag har upptäckt att det är väldigt praktiskt så. Jag slipper skriva någon text och, framför allt, jag slipper att sjunga. Enda nackdelen är att det är klart svårare att hitta på namn på låtarna när det inte finns någon text, så namnen är än så länge preliminära.


Som vanligt är inspelningarna långt ifrån perfekta, men det har ni nog vant er vid om ni lyssnat på mina tidigare försök.


Som avslutning måste jag säga att musikrecensenten i den lokala annonsblaskan har ett grymt namn.

Jag var på dop i går, och tänkte berätta om en intressant händelse efter det. Efter själva dopet anordnades det en tipspromenad, och den hade som brukligt en skiljefråga. Frågan löd Hur många var det i kyrkan på dopet?, och givetvis gissade jag på 47. Jag var inte så bra på de övriga frågorna, men skiljefrågan satte jag helt, för givetvis var svaret 47! Jag tror att den här sidan är något verkligt intressant på spåren!


Jag tänkte även säga att jag inte är så orolig inför Sveriges match mot England i morgon. För ett par dagar sedan drömde jag nämligen att vi vann med 2-1, så jag räknar med att det blir så. Fast allt blir kanske inte precis som jag drömde, Sverige kommer knappast att bli klart för semi (eller var det final?) bara genom att slå England. Det verkar även konstigt att våra målskyttar skulle vara Afonso (1-0) och Adrianos bror (2-1). Drömmar är bra konstiga ibland.

Fast frågan är om inte det allra konstigaste var att Jonas Lundén var högerback.

Visst är det underbart när man upptäcker låtar på skivor som man haft i flera år. De senaste veckorna har jag upptäckte Lennonlåten She said she said, som finns på Revolver. Skivan har jag haft länge, men det är först i år som jag har börjat förstå varför den rankas som en av de bästa Beatles-skivorna.


En sur sak drabbade mig nyss. I går var jag ute och gick och fick syn på ett fantastiskt fält, fullt av gula smörblommor. Men eftersom jag inte hade någon kamera med mig så kunde jag förstås inte ta några bilder. Så för någon timme sedan cyklade jag iväg för att fotografera, bara för att se att skördetiden hade kommit. Hela fältet var slaget, inte en blomma fanns det kvar av det som mindre än 24 timmar tidigare var så vackert. Surt, som sagt.


Nu får det bli lite om VM, det går inte att undvika i dag.

För några veckor sedan hade Sverige en högerbackskris, och alla tidningsskribenter var synnerligen oroliga. Efter två matcher sägs det inte ett ord om någon ytterbacksplats, men heller inget beröm för Alexandersson som har spelat där. Förtjänar han inte det? (Enligt de italienska tidningarnas betyg var han fjärde bästa svensk mot Paraguay.)

Tyska der Spiegel verkar vara mer intresserade av svenska kvinnliga fans än spelarna. (Se bildspelet.)

Brittiska the Guardian brukar alltid ha underhållande direktreferat, så också för gårdagens match.

Fifas tekniska studiegrupp är en referensgrupp för fotbollsfrågor, dvs de som fifa frågar när de vill ha expertutlåtanden kring det fotbollsmässiga. Hur tryggt känns det då att en av medlemmarna i den gruppen tror att Fredrik Ljungberg vanligtvis är anfallare?

Gårdagens kanske skönaste bilder finns fångade precis i slutet av det här klippet. Jag tycker det är underbart att se hur glada reserverna blir, det om något är väl ett bra tecken på att stämningen i truppen är god. Sen är det inget fel på själva målet heller.

Och så, för att knyta ihop inlägget, så tycker jag att följande konspirationsteori är underbar.

Sommar och VM-tider gör att jag inte orkar uppdatera bloggen så ofta, och när jag gör det så är det inte så ambitiöst. Den lilla kreativitet som jag lyckats frambringa de senaste dagarna håller på att bli en låt, tror jag. Blir det något av den så återkommer jag kanske.

Sommar är det. Det innebar att jag idag badade för första gången i år. (Utomhus, i en sjö sådär. Och eftersom det kanske finns en risk för feltolkning är det nog säkrast att tillägga att jag duschat en hel massa gånger redan i år, det här har inget med någon sluskighet att göra. Icke!)

När jag stoppade ner tårna i vattnet kändes badandet som en dum idé, men det var (som vanligt) inte så farligt när jag väl kom i. Jag var nog nästan i vattnet i en kvart, vilket ju är ett säkert tecken på att det var hyfsat varmt, egentligen. Fast det hjälpte också att mina badkamrater var fem respektive tre år, de höll igång mig väl. Man fryser mindre om man rör på sig mycket.

Och så lite VM. Det ska bli intressant att se om startelvan läcker ut i natt- efter all uppståndelse om läckor inom VM-laget. När det gäller läckorna så trodde jag att jag hade hört och läst allt jag ville och mer därtill om det, men så dök den här redogörelsen upp. Speciellt översättningarna känns intressanta!

Tyska der Spiegel fortsätter att prestera god journalistik, här är ett påhopp på amerikansk öl.

Det var nog allt för i kväll, nu ska jag fortsätta med att vara nervös inför morgondagens match!

Det är inte så många dagar sedan jag skrev det här, men redan nu måste jag erkänna att jag hade fel. Jag hävdade att jag inte bryr mig så mycket om idrott längre, men om någon hade hört mig skrika på domaren i slutet av matchen mot Trinidad & Tobago så hade den personen hört att det inte stämmer. Tur att ingen var nära mig då.

Ett mera korrekt påstående är kanske att jag inte bryr mig så mycket om annan idrott än fotboll längre.

Smällen mot Trinidad & Tobago tog hårt på mig, och ganska länge var jag förbannad på en hel hög med saker. Framför allt störde jag mig på alla motståndarnas fejkade skador, och att domaren bara la till tre (3!) minuter i andra halvlek. Obegripligt. En väldigt irriterande sak var att resten av världen höll på T&T, och gladde sig åt deras skräll. Själv tyckte jag inte det var värda det, bland annat på grund av allt sitt maskande. Jag hoppas nog fortfarande att de åker på storstryk i kommande matcher, för ännu är inte såret helt läkt. Skulle det dessutom visa sig att poängförlusten blir avgörande kommer det att ta väldigt lång tid innan jag har kommit över eländet.

Jag var på väg att posta ett inlägg här på bloggen direkt efter matchen om att jag inte skulle bry mig mer om fotbolls-vm, men så här i efterhand känns det bra att jag valde att inte trycka på Spara & publicera. För nu har jag kommit en bra bit med mitt bearbetande. Idag var det återigen roligt att titta på matcherna, och jag måste säga att Tjeckien imponerar otroligt mycket. Tänk om Sverige kunde spela lika bra som de gör, det hade varit underbart. Kanske är det bäst att poängtera att Tjeckiens fotbollslandslag inte är någon ny förälskelse, de var riktigt bra redan i förra EM. Då var de turneringens klart bästa lag och vann turneringens bästa match (mot Holland i gruppspelet), men rök tyvärr orättvist i semin mot Grekland.

Vackert väder och mycket ledig tid orsakade mig en promenad i dag, och jag fick för mig att ta med mig kameran. Jag knatade upp för sluttningen som ligger på andra sidan ån (från samhället sett), och för att testa kameran tog jag ett antal bilder över hembyn. Ett par exempel syns här under, men det är i fall som dessa som den automatiska nerskalningen till 400 pixlar här på blogg.se verkligen gör skada. Därför rekommenderar jag eventuellt intresserade att se bilderna i bra mycket bättre upplösning här.







Som synes på bilderna består samhället nog av fler träd än hus, men jag lovar att det finns klart fel hus än vad som syns på bilderna.


Tyskar saknar som bekant humor, men elaka kan de vara. Eller vad sägs om följande påhopp som tabloidtidningen Der Spiegel står för.

Explanations abound as to why this game stokes such passion around the globe. It's the people's game with something for everybody. Short people can look up to a Roberto Carlos; tall people to a Michael Ballack, and fat people to a Ronaldo.

Elakt.


En detalj som jag gillade från sändningen av Tysklandsmatchen var att kamerorna var ovanligt utzoomade. Vanligtvis syns bara 4-5 spelare i taget samtidigt i bild, men här syntes ofta 10 spelare samtidigt. Detta ger en mycket bättre överblick, vilket i alla fall jag uppskattar. I Polen-Ecuador-matchen var det tyvärr samma närbilder som vanligt.


Bojan Djordic dök just upp i fyrans VM-sändning. Varför?

För någon dag sedan tittade jag (som en del av min VM-uppladdning) igenom SVT-s EM-krönika från 2004 (kanske inte igenom, om sanningen ska fram tröttnade jag under semifinalerna, när Sverige åkt ut) och det slog mig att jag har glömt ganska mycket om den turneringen. Den sitter inte alls som till exempel VM 1994 gör, och det finns nog ett par anledningar till det. Det gick ju inte lika bra, men den viktigaste anledningen är nog att jag är äldre nu. Dels är minnet inte lika bra som när jag var 14 år, och dels är mina idrottsminnen från den tiden starkare. De första minnena sätter sig hårdare, helt enkelt. (Jag måste få nämna att jag klarade 27 poäng av 40 möjliga på Offsides svåra frågesport om VM -94 härom veckan.)

Visst kan jag bli tokengagerad i idrott även nu, men i de allra flesta fallen går det över mycket snabbare. Jag är nära nog dubbelt så gammal, och glömmer dubbelt så snabbt. Eller för att tala fysikerspråk, minnets halveringstid är halverad. Det är något speciellt med första gången, och tänk vilken tur jag hade som fick uppleva -94 i en ålder då jag uppskattade det som mest. (Nu ska det väl sägas att jag redan 1990 följde VM väl, bland annat samlade min farmor på "idolbilder" åt mig, någon av tidningarna som hon prenumerarade på skickade med sådana. Så någonstans i mina gömmor finns en fylld bok med iklistrade idolkort.Dock var det nästan bara var lagbilder, så jag tror inte det var mer än 30-40 bilder sammanlagt. Det är annat än dagens album som säkert har över 500 kort. Min systerson undrar förresten varför spelarna i lag som Iran och Ecuador är två på varje bild, vilket inte är så lätt att svara på. De är inte så bra? De kommer från konstiga länder långt bort som vi inte bryr oss så mycket om?)

Jag har svårt att uppbåda riktigt samma entusiasm för idrott numera, möjligen med undantag för blåvitt. (Nu protesterar kanske de som känner mig och hävdar att jag är bra fanatisk även idag. Sant, men jag var än värre förr.) Visst finns det fortfarande svindlande ögonblick, men kan de inte komma oftare? Min senaste riktigt starka upplevelse är damernas längdstafett i OS. Inför pratades det om att det fanns en liten medaljchans, men det gav jag inte mycket för. Bara för att under loppet allt tydligare få se att den visst fanns. I sista backen släpper tyskan och det är bara tre lag kvar. Ryskan gör ett ryck och italienskan släpper, varvid svenskan (Anna-Karin Strömstedt) går om och försöker följa med ryskan. I just det ögonblicket slår det mig att det kan faktiskt bli guld, en närmast obegriplig tanke. Laget som jag trodde var chanslöst på medalj i OS-längdstafetten (som jag anser vara en av idrottsvärldens höjdpunkter) slåss om guldet!

Hur det gick? Ryskan fick en lucka, italienskan hängde med Strömstedt och precis på slutet kom tyskan tillbaka och det blev bara en fjärdeplats, vilket ännu retar mig något enormt. Fast känslan när svenskan tog sig upp på andra plats och körde för guldet, den sitter kvar.

Det finns en tendens att tycka att allt var bättre när man själv var ung (även om Mark Levengoods farmor brukade svara sin make att det inte alls var bättre förr, det var bara han som var det), och den är nog inte så konstig. Tidiga minnen sitter hårdare än senare, och intrycken är starkare. Jag börjar så sakta acceptera att jag knappast kommer att uppleva någon idrottsinsats lika fantastisk som fotbollslandslagets -94. Inte för att det inte går att göra mer fantastiska saker, utan för att jag ändå inte skulle bli lika hänförd. Så även om jag ser fram emot VM väldigt mycket, så börjar även jag tröttna lite lätt på den myckna bevakningen inför turneringen. Kan vi inte få lite mer fotboll och lite mindre intervjuer snart, snälla?

Fast det är klart, skulle Sverige ta VM-guld så...



Och så en solnedgångsbild som omväxling.

Kan någon förklara logiken i det här.

För det första. Rubriken Alex drömback (borde man inte få in ett genitiv-s här? Eller slipper man eftersom det är ett x sist?) följs upp med "Han var mycket billigare". Om anledningen till att Mikael Nilsson är med är att han är billig är väl benämningen "drömback" lite konstig?

För det andra, underrubriken Petar sig själv i drömelvan: "Han var mycket billigare" innebär väl att Alex väljer Micke Nilsson för sig själv (på grund av priset)? Hur hänger det ihop med det sista stycket, där det står att Alex är uppsatt som mittfältare i drömelvan och följaktligen inte kan placeras som back? I drömelvan (till skillnad från i verkligeheten) konkurrerar inte Mikael Nilsson och Niclas Alexandersson, eftersom man inte kan sätta en mittfältare i försvaret (i drömelvan är väl bästa att tillägga, i verkligheten kan man förstås det).


Jag tröttnade på att inte kunna se quicktime-filer, så i kväll laddade jag hem en ny version av programmet. Så nu har jag sett (och inte bara hört) Lampshades New Legs-video, och måste säga att den är grym. Tror jag, för kvaliten är ju inte extremt hög, men av det som går att se så är videon riktigt bra.

Jag tror jag är beroende. För tredje gången på sex dagar var jag ute och tog (över 50 den här gången) solnedgångsbilder, bland annat från samma ställe som senast! Knappast särskilt normalt. Speciellt inte som det är gott om mygg där, jag fick några bett i kväll. Värst av allt är kanske att bilderna inte alls når upp till torsdagsbildernas nivå.

Någon som vet om det finns någon behandling att få, finns det något Anonyma SolNedgångsFotografer?

Man har jag ändå tagit bilderna kan jag lika gärna lägga upp några här.









Som vanligt finns bilderna, fast med bättre kvalitet, att beskåda här.

Först. Oj då!

Nu till det viktiga, nämligen fotbollen. För det första så betydde gårdagens match ingenting, om det är något som Bengt-Åke lärt oss under vintern så är det att det gäller att vinna de viktiga matcherna.

Så, nog om det nu, till matchen!

Under det senaste året så har jag inte sett så många landskamper på tv, av den enkla anledningen att jag bara har tillgång till svt och fyran. Men i går hade jag lyckats ta mig till ett tv3-hushåll, och fick äntligen se landslaget igen.

Det har ju varit mycket prat om Kim Källström eller Anders Svensson (och här kommer lite till), och nästan samtliga medierepresentanter föredrar Kim. Enligt skriverierna har han tagit stora kliv framåt, så jag var spänd på att se hur han utvecklats.

Ska jag gå på gårdagens match så har det inte hänt så mycket, det var samma gamla vanliga Kim. Ambitiös, bra skott, bra tillslag på liggande boll men även omständig, gick bort sig emellanåt i defensiven och tappat tempo allt eftersom. Jag tyckte jag kände igen mönstret, en bra inledning men efter en kvart tröttnar han, och när han blir trött (eller pressad) är felprocenten hög. Desssutom håller han fortfarande ett lägre bolltempo än Anders Svensson, som oftare spelar på ett tillslag. Fast Kim har sina anhängare i media. (Notera till exempel att journalisten skriver om målvaktens turliga räddning på Kims tunga skott, medan Anders lyckats få huvudet på bollen som studsar i stolpen.)

Nu ska jag väl säga att jag inte tyckte Anders Svensson imponerade så mycket han heller, utan att det är nog ganska hugget som stucket vem av de båda som får starta. Jag misstänker att båda kommer att få chansen från start någon gång under gruppspelet i VM.

Hur kommer laget att se ut? Jag tror att Lagerbäck kommer att välja följande startelva i premiären mot Trinidad & Tobago.

-------------------------------Isaksson------------------------------

Alexandersson---Mellberg-------Lucic------------Edman

------------------------------Linderoth-----------------------------

Wilhelmsson------------Svensson---------------Ljungberg

---------------Zlatan---------------------------Henke-------------


Efter att ha sett gårdagens match så tror jag inte att Anders Svensson är aktuell på kanten längre, utan han och Kim kommer att få göra upp om den centrala mittfältsplatsen. På högerkanten handlar det nog om två av Alexandersson, Micke Nilsson och Christian Wilhelmsson, även Mattias Jonson har en liten chans att få starta mot svårare motstånd. Spelarna som jag ännu inte nämnt kommer inte att få starta i VM om det inte blir skador, de som har chansen på lite speltid är anfallarna Elmander, Allbäck och Rosenberg.


Jag har spelat på min klarinett för första gången på säkert ett år. För ett par dagar sedan återupptog jag arbetet på låten jag tidigare kasserat, bland annat blev det en hornstämma på synthen. I ett försök att slippa synthen så åkte klarinetten fram, men den blev inte någon succé. Det tog inte mer än ett par minuter innan jag fick ont i käkarna av spelandet, så hornstämman får vara kvar. Den låter faktiskt riktigt bra för att vara från min synth, det går till och med att höra att det ska föreställa ett horn.

Det är skönt att lyckas efter en tids ansträngningar. Ni känner nog till min lilla besatthet av att fotografera solnedgångar vid det här laget, många sådana bilder har jag tagit. Fast inte fullt så många de senaste månaderna, vilket delvis har berott på årstiden. För att få en bra bild krävs det att horisonten är fri i riktningen som bilden ska tas, och jag har märkt att mycket av de öppna ytorna häromkring ligger i närmast nord-sydlig riktning. Det passar utmärkt under vintern då solen går ner tidigt, men sämre så här års.

Redan för flera månader sedan slog det mig att det borde gå att ta bra bilder längs med en speciell elledning framåt sommaren, eftersom den ligger i en öst-västlig riktning. Så efter veckor av regn gav jag mig ut i duggregnet i förrgår och upptäckte att det nästan blivit för sent för att ta bra bilder på detta stället (den går mer söderut än vad jag trodde), men som tur är bara nästan. Delar av ett par av bilderna finns i det här inlägget.

Sådär kvart över nio i kväll, när jag lyckats slita mig från datorn ett tag, såg jag att det faktiskt pågick en riktigt vacker solnedgång. För att inte missa den slängde jag mig på cykeln och tog mig snabbt iväg den halvkilometern som krävdes. Turligt nog hann jag fram i såpass god tid att jag fick många (i mitt tycke) riktigt bra bilder. De blev som jag hade tänkt mig, vilket alltid ger en viss tillfredsställelse.

Här är tre bilder, vill ni se dem i bättre upplösning kan ni göra det här.










En hel del av mina läsare befinner Linköping, så  för er skull kommer den här länken, som jag tyckte var riktigt intressant. Om jag flyttar tillbaka så får det bli en rundvandring i stan för mig, fast med nya ögon.