Mats-Olas Fanclub

Jag läste en krönika av DN-s Johan Esk tidigare i dag, och känner att jag måste kommentera den. Han tyckar att orden som använts om Charlotte Kalla har varit lite väl tilltagna, och jag får väl ge honom lite rätt i frågan om vad som hade sagts om hon tagit en medalj. Men på det stora hela tycker jag att han har fel. Han jämför med Anjas insatser i motsvarande ålder, vilket rimligen är helt irrelevant. Har man följt alpint ett tag så har man nog märkt att det funnits många unga åkare (speciellt på damsidan) som har presterat bra i teknikgrenarna. I VM i Åre var det ett antal tjejer födda 1989 som kom topp 30, och både Anja och Janica Kostelic var duktigt unga när de slog igenom.

Alpint och längdåkning ställer väldigt olika krav på åkarna. Alpin åkning kräver en hel del styrka (speciellt fartgrenarna), men annars främst teknik, känsla och balans, medans längdåkning framför allt kräver en otrolig kondition. Att slalom och storslalom har genomgått en ordentlig förändring på grund av carvingskidorna de senaste tio åren har nog också hjälpt unga åkare, som har lättare att lära om. Den stora mängden duktiga unga åkare är väl ett gott bevis på att det går att tillhöra världstoppen innan man fyllt 20.

När det gäller längdåkningen säger statistiken något helt annat. SVT hade kollat efter och inte hittat någon junior (varken herr eller dam) som tagit medalj i distansåkning de senaste 30 åren. Jag tror till och med att de sa att ingen varit särskilt nära.

Ett bättre bevis på storheten i det som Kalla har presterat är svårt att hitta. Speciellt som det inte är så att hennes femte och sjundeplatser kommit i lopp under svåra vallaförhållanden eller något liknande. Inte heller har hennes lopp varit helt perfekta, i skidbytesloppet drog hon onödigt i den klassiska delen och i det senaste loppet hade hon svårt att komma igång. Hon är helt enkelt så här bra.

Jag tror på den gamla (och av empirin styrkta) teorin att det tar några års hård träning innan en distansskidåkare når sitt max. Så kan Kalla bara hålla sig frisk och hel de närmaste åren så blir det nog riktigt roligt framöver. Och att hålla sig frisk verkar hon ju vara bra på, enligt den här länken har hon knappt missat en enda dags träning den här säsongen, vilket låter smått sensationellt.


En liten rolig (?) observation. När Kalla passerade fem kilometer trodde jag att hon skulle tappa och hamna runt femtonde plats, men hon åkte snabbare under den andra halvan av loppet än under den första. 12 sekunder närmare bestämt, om man går efter den här statistiken. (Ska väl säga att den första halvan av loppet var aningen längre än den andra, en 30-40 meter vid starten. Men jag anser nog att man ändå kan säga att Kalla åkte snabbare under den andra halvan av loppet.)


Söndagsförmiddagen kan bli något extra, först femmilen i VM och sedan Vasaloppet!


Nej, nu måste jag nog lägga mig om jag ska orka upp till herrarnas 15 kilometer i morgon!

Klockan 05.43 i morse gick min klockradio igång, och den lyckades (lite oväntat) väcka mig. Inte nog med det, jag orkade faktiskt masa mig iväg till teven och starta den. Anledningen var naturligtvis skid-VM, som idag hade kommit till herrarnas skidbyteslopp. När tävlingen började närma sig sitt slut så var det inte utan att jag ångrade mitt beslut att gå upp och se eländet. Inte nog med att svenskarna ägnade sig åt sin vanliga hobby i masstarter, det vill säga att ödsla så mycket kraft som möjligt tidigt i loppet. Nej, tre av dem såg till att vurpa så att det säkert inte skulle gå bra. Det som var bra var väl att jag inte ens behövde börja hoppas på en svensk medalj idag.

I morgon bitti är det damernas tur, och jag ger även dem chansen. Dessutom så går det alldeles utmärkt att somna om efter loppen.


Jag skrev om att det var vår i luften för någon vecka sedan. Det är det inte nu. Så här ser det ut på platsen där snödropparna växer(?) till exempel.



När jag tog bilden ovan märkte jag att jag hade glömt bilder i kameran. Inte så märkvärdiga bilder, men en av dem kan väl duga till att läggas upp här.



George Bush är både hal och vig.


Jag har ägnat mycket tid åt att komma på några roliga namn att lägga in här, men jag har inte lyckats. Har ni några förslag?

Tänk att det kan vara så svårt att komma på vad man ska skriva om ibland. Som nu, men jag gör ett försök ändå.

Om inte annat kan jag ju berätta att det inte är så vårlikt här söderöver längre. Idag snöar det.

Mina fyra reaskivor kom idag, så ännu har jag inte hunnit lyssna nog för att kunna ge ett ordentligt omdöme. Men så mycket kan jag i alla fall säga som att det låter lovande. För övrigt är det ganska lämpligt för mig med fyra nya skivor på en gång, det minskar risken för att jag ska lyssna för mycket på någon av dem, och därmed lyssna sönder den.


IFK Göteborg har varit på träningsläger på Marbella i en dryg vecka, och blåvittsidan på svenskafans har följt det noga. Matchrapporter, spelarbetyg, bildspecialer, en ordentlig blogg och mängder av intervjuer. Väldigt trevligt tycker jag, men kanske även lite konstigt att träningarna i Spanien är lättare för mig att följa och få en uppfattning om än de i Göteborg. Två träningsmatcher blev det på lägret, en oavgjord och en seger. Och efter den senare så har mina förhoppningar inför säsongen återigen höjts. Det kan kanske bli bra ändå, speciellt som majoriteten av spelarna i startelvan var födda 1985 eller senare. (Fast å andra sida väger kanske Bengan upp det med sina 41 år.)


Lite youtubelänkar kanske? Den här var ganska rolig, eller passar Fuglesangs uppskjutning bättre? Eller varför inte Robyns pianoversion av Be mine?

Det pågår någon slags skivrea just nu, så i går passade jag på. Fyra skivor från cdon blev det, för 49 kronor styck. Ett alldeles lagom pris, för då det går att köpa en skiva även om man inte är säker på att man kommer att tycka om den. Egentligen räcker det med att en av fyra skivor är så bra som jag hoppas för att det hela ska vara försvarbart. För vanligtvis får man ju inte mer än en skiva för 200 kronor.

Vad är det då jag har köpt? Neil Youngs Harvest, Rogers Waters The Pros and Cons of Hitch Hiking, Johnny Cashs American III och Tomas Andersson Wijs Vi är värda så mycket mer. Gemensamt för alla skivorna är att jag inte har hört så mycket av dem, men att jag har hört mycket gott om dem. Alltså, jag har hört artisterna men inte just de här skivorna. (Fast jag har hört titelspåret på TAW-skivan, och det är värt 50 kronor bara det!) Så nu ser jag med spänning fram mot att få skivorna någon gång i nästa vecka, förhoppningsvis.

Angående Tomas Andersson Wij så ligger två nya låtar uppe på hans myspacesida, och jag tycker nog att båda (Hälsingland och Mellanstora, mellansvenska städer) är klart bra. Men jag tänker inte köpa någon samlingsskiva bara för att få tag på dem. Den här idén med nya låtar på samlingsskivor är hopplös och irriterande. Varför gör ni på detta viset?


Ett litet vårtecken: Snödropparna har kommit!

Det blir nästan bara sportinlägg just nu, men det är det som känns roligast att skriva om för tillfället, så det får bli så.

Anjagulden väller in, och jag har inte mycket mer att säga. Möjligen att VM-guld i alla fem grenarna är otroligt stort.

Just nu är det fotbollskanalen på fyran, och redan när jag fick syn på Olof Lunds fula tryne blev jag lite lätt illamående. När han dessutom öppnade munnen och började prata så blev det till att stänga av teven. Hade fyran haft någon slags anständighet så hade de omöjligen kunnat anställa honom, men nu har de ju en genomrutten skitmoral så det är kanske inte så överraskande trots allt.


En annan sak jag stör mig på är en viss kritik mot Lars Lagerbäck. Sladjan körde den i kvällens sportspegel, och resonemanget påminner lite om de palestinska motståndsmännens klagomål på romarna i Life of Brian. När en av dem frågar vad romarna har gjort för dem, så kommer uppräkningen av skolor, vägar, vatten, säkerhet och så vidare. Fotbollsvarianten går ungefär så här:
- Vad har Lagerbäck egentligen gjort för något bra som förbundskapten?
- Jo han har tagit oss till fyra raka mästerskap och vi är på god väg till ett femte.
- Ja men hur har det gått där då?
- Vi har gått vidare från gruppen de tre senaste gångerna, och bland annat slagit ut Argentina, Nigeria och Italien på vägen.
- Ja men där har vi inte vunnit någon match!

För det första är Sverige en relativt litet fotbollsland och vi bör anpassa våra förväntningar till det, och för det andra är det väl knappast Lagerbäcks fel att Anders Svenssons, Fredrik Ljungbergs och Henkrik Larssons ramträffar inte gick in?


Det var en höjdare att få se Vladimir Smirnov dela ut medaljer under skidskytte-VM. Det finns nog ingen icke-svensk idrottare som jag har hejat så mycket på som Smirre. När jag väl har kommit in på honom så vill jag bara tillägga att han kanske ska vara glad att han inte tävlar idag, jag är inte så säker på att alla masstarterna hade gynnat honom. Men nu tävlade han ju i rätt tid och tog ett OS-guld, fyra VM-guld och ett oräkneligt antal medaljer i övrigt. Stort.


Avslutningsvis en perfekt seger.

Det har trillat in en hög med svenska VM-guld sedan jag skrev här senast, och det måste jag ju kommentera. Skidskyttestafetten var en höjdare och jag bryr mig inte så mycket om att en del andra lag ställde över åkare. Guld är guld och det går bara att slå de motståndare som är med. Uppe i Åre är Anja suverän, vilket jag knappast trodde innan mästerskapet. (Hon fick nog bragdguldet ett år för tidigt, insatserna nu i VM är större än de hon gjorde i OS. Tycker jag i alla fall.) Dessutom verkar det som att mitt gnäll på Årevädret har gjort susen, för nu flyter tävlingarna på bra. Lite kallt möjligen, men det går ju att leva med.


Tyvärr har jag missat det mesta av Anjas guldlopp på grund av lekande med syskonbarn. Jag såg störtloppsdelen idag, och lyckades även se Anjas slalomåk live. Mer tålamod än så har inte mina systersöner med skidtävlingar på teven, även om de blev lite glada när vi sa att en svenska just hade vunnit guld. (4-åringen gjorde en kullerbytta i soffan av glädje när det blev svenskt guld, men det är ändå en ganska försiktig känsloyttring jämfört med hans tårar då fel lag vann energikampen för några månader sedan.)

Super-G såg jag ingenting av, och nu tänkte jag gnälla lite. Jag missade även VM-sändnigen vid 6-tiden, men tänkte ta igen det genom att se sportnytt på kvällen. Problemet var att jag knappt fick se något av Anjas åkning alls då, bara två sekunder i starten och några sekunder innan målgången. Betydligt mer tid ägnades åt intervjuer (vilket väl är okej) och långa slow motion-montage av allt från sälar till hopp. Jag må vara gammelmodig, men jag tycker att själva guldåket är betydligt mer spännande, givande och intressant än svt-sportens försök att visa hur häftiga Anjas hopp är.


Det var visst en fotbollslandskamp i onsdags. Jag kan väl inte säga att den gav så mycket, men att det var så dåligt som det framställdes i tidningarna dagen efter håller jag inte med om. Sverige gjorde en fullt godkänd första halvlek, och hade vi fått den straff som vi givetvis skulle ha haft så hade det nog gått bättre. Tänk vad små marginalerna kan vara ibland. Hade vi fått straffen och gjort mål på den kunde vi kanske ha fått oavgjort, och då hade det nog inte gnällts alls så mycket på matchen.

Jag tycker alltså att första halvlek var okej, att andra halvlek var sämre men att andrahalvlekar i träningslandskamper är tämligen oviktiga. Det finns alltså ingen anledning till oro inför EM-kvalet, i alla fall ingen oro grundad på Egyptenmatchen. Om det finns något att lära sig av tre kronors insatser under våren 2006 så är det väl att det gäller att prestera i rätt matcher, och träningslandskamper mot Egypten räknas inte till dem.

Samma upplägg som senast, det vill säga först lite skidkommentarer och sedan ett gäng bilder.

I söndags så krockade damernas längdstafetten och jaktstart, så det blev många kanalbyten för min del. Efter hand så blev det mer och mer stafett, och såhär med facit i hand så gjorde jag rätt. En underbart skön stafettseger blev det, och en mycket imponerande sådan. Allra bäst är kanske att svenskorna som åkte är så unga att de antagligen bara kommer att bli bättre framöver.

Det blåser fortfarande i Åre, konstigt nog. Ingen vidare reklam till resten av världen, vilket nog var tanken. Men så småningom kommer kanske det bra vädret, och därmed en positivare bild av Åre.


Bilder igen, och i flera fall liknande de jag la upp i lördags. Lite tråkigt av mig att ta så lika bilder, men jag passerade platserna på väg mot det forsande vattnet och när jag ändå var där så kunde jag ju ta en bild eller två. De två första bilderna kan ha inspirerats en aning av den här. Notera även att de inte är tagna med någon sepiainställning, utan att det är motljuset som får dem att se ut som de gör.













Bilderna ovan är aningens mindre komprimerade än vanligt, och jag hoppas att det syns. Annars får ni titta här.

Nästan lite komiskt att de svenska skidskyttarna lyckas så väl med att bevara den svenska traditionen att komma fyra. Det kan inte vara så lätt att alltid bli just fyra. Vill man vinna så är det ju bara att åka så fort man kan, och vill man komma sist så är det bara att prestera så dåligt som möjligt. Men att bli fyra är ganska lurigt.

Jaja, det blev en medalj så jag ska inte klaga. Spännande att se på var det med.


Angående den inställda tävlingen i Åre så är jag inte förvånad. När jag var där för en massa år sedan så var kabinbanan stängd fem av sex dagar, just på grund av vinden. Halva fjället ligger ju ovan trädgränsen, och på kalfjället blåser det ofta och mycket. Jag kommer dessutom ihåg flera världscuptävlingar i störtlopp i Åre som har fått avgöras i två åk på grund av för mycket blåst i den övre halvan av backen. Det jag vill ha sagt är att det är modigt att arragera ett VM, med en budget på ca 400 miljoner och utan förlustgaranti, på ett ställe där det allt som oftast blåser alldeles för mycket för att det ska gå att genomföra fartgrenarna.

Men hur som helst, lycka till ni tappra arrangörer i Åre!


Fotografering kan vara lite konstigt. När jag var ute och tog kort för ett par veckor sedan blev alla bilderna dåliga, men idag gick allt min väg. Bilden som är tagen i motljuset på järnvägsspåret (första bilden) har jag försökt få till i över ett år, och idag satt den. Tur att det går bra ibland, sånt inspirerar.















Fler bilder här.