Skriker, fäktar förtvivlat framför domaren, som om vi redan fölorat och vet det
Tänk om kvällstidningarnas och fyrans “sportjournalister” hade haft en anings självdistans. Okej om Lagerbäck är sur på dem, men hur intressant är det för befolkningen i övrigt? Om det hade handlat om bråk inom gruppen, eller att spelare hade kritiserat varandra offentligt så är det klart att det måste rapporteras, Men nu handlar det bara om förbundskaptenens åsikter om “journalisterna”, något som i mitt tycke är lika intressant som vad Lagerbäck säger till sina blommor när han vattnar dem. (Vad tror ni han berättar för blommorna förresten, om hur man gör perfekta överflyttningar och offsidefällor?)
Det som är intressant med idrott är, i alla fall för mig, i första hand själva idrottandet. Sedan kan idrottsupplevelsen förstärkas genom att man har mer bakgrundsfakta, genom att en skicklig journalist kan skildra stämningar som inte går fram genom rutan. Sportjournalism är i första hand stödjande, utan själva tävlandet vore den ju absolut ingenting.
Så efter en landskamp, mindre än två veckor innan ett stort mästerskap, så borde fokus naturligtvis ligga på spelet och spelarna. Inte för att matchen gav särskilt mycket, eller var så intressant, men rimligen måste det ändå vara den som är huvudsaken. Inte att ett gäng uppblåsta egon kissar i byxorna eftersom en riktig kändis bemödar sig med att ha en åsikt om något de har sagt. En riktig kändis, som faktiskt är intresserad av annat än att synas, och som har fått ett kvalificerat jobb på grund av sina stora kunskaper. (Här protesterar väl halva Sveriges befolkning, konstigt nog.)
Själva matchen sa nog inte så mycket nej. Från det jag såg på min relativt lilla teve så har Linderoth en bra bit kvar, jag tycker nog att Daniel Andersson var bättre i första halvlek utan att han för den skull glänste. Och Anders Svensson var definitivt bättre, jag är bra övertygad om att det kommer att bli SvenssonKällström från start mot Grekland. Att Daniel Andersson fick ligga kvar som “offensiv” mittfältare tyder på det, för hade Lagerbäck räknat med Linderoth så hade det väl varit naturligare att spela Svensson offensivt?
I övrigt så tycker jag att Sebastian Larsson var aningen bättre än Chippen, och att det är fördel Larsson inför premiären. (Att Ljungberg startar utgår jag ifrån.) På topp så hoppas jag på Henke tillsammans med Zlatan, om Zlatan är frisk nog.
En liten reflektion över den allsvenska våren och blåvitt. Jag är faktiskt nöjd sammantagen, inte med spelet alltid men definitivt med poängen. Klart att jag hade hoppats på mer, men någonstans så får man komma ihåg att IFK fick ut väldigt mycket av sitt material i höstas. Mer än vad man kan räkna med egentligen. För om man försöker att analysera de allsvenska trupperna med något sånär neutrala ögon så är dt ju knappast så att blåvitt sticker ut. Vi har haft en mer normal utdelning i vår, helt enkelt.
Att vi ändå tar våra poäng beror nog på just spelartypssammansättningen. De allra flesta allsvenska spelarna har sina svagheter, annars hade de inte spelat här. Så när Håkan och de andra sportcheferna sätter ihop sina lag så handlar det i mångt och mycket om vilka svagheter som gör minst skada. Taskig bollbehandling, dålig karaktär eller långsam som Shavar Thomas, vad går att leva med? Väljer man att satsa på karaktärsspelare så är det lätt hänt att man väljer bort sånt som bollkänslan. När det då inte går så bra så ser spelet illa ut, men man kan få med sig poäng ändå. Alternativet (tänk Hammarby) är att satsa på individuell skicklighet, spela riktigt bra när det väl går bra, men dippa ordentligt däremellan. Jag tror att blåvitt, rent cyniskt, har valt rätt trots allt.
Det som är intressant med idrott är, i alla fall för mig, i första hand själva idrottandet. Sedan kan idrottsupplevelsen förstärkas genom att man har mer bakgrundsfakta, genom att en skicklig journalist kan skildra stämningar som inte går fram genom rutan. Sportjournalism är i första hand stödjande, utan själva tävlandet vore den ju absolut ingenting.
Så efter en landskamp, mindre än två veckor innan ett stort mästerskap, så borde fokus naturligtvis ligga på spelet och spelarna. Inte för att matchen gav särskilt mycket, eller var så intressant, men rimligen måste det ändå vara den som är huvudsaken. Inte att ett gäng uppblåsta egon kissar i byxorna eftersom en riktig kändis bemödar sig med att ha en åsikt om något de har sagt. En riktig kändis, som faktiskt är intresserad av annat än att synas, och som har fått ett kvalificerat jobb på grund av sina stora kunskaper. (Här protesterar väl halva Sveriges befolkning, konstigt nog.)
Själva matchen sa nog inte så mycket nej. Från det jag såg på min relativt lilla teve så har Linderoth en bra bit kvar, jag tycker nog att Daniel Andersson var bättre i första halvlek utan att han för den skull glänste. Och Anders Svensson var definitivt bättre, jag är bra övertygad om att det kommer att bli SvenssonKällström från start mot Grekland. Att Daniel Andersson fick ligga kvar som “offensiv” mittfältare tyder på det, för hade Lagerbäck räknat med Linderoth så hade det väl varit naturligare att spela Svensson offensivt?
I övrigt så tycker jag att Sebastian Larsson var aningen bättre än Chippen, och att det är fördel Larsson inför premiären. (Att Ljungberg startar utgår jag ifrån.) På topp så hoppas jag på Henke tillsammans med Zlatan, om Zlatan är frisk nog.
En liten reflektion över den allsvenska våren och blåvitt. Jag är faktiskt nöjd sammantagen, inte med spelet alltid men definitivt med poängen. Klart att jag hade hoppats på mer, men någonstans så får man komma ihåg att IFK fick ut väldigt mycket av sitt material i höstas. Mer än vad man kan räkna med egentligen. För om man försöker att analysera de allsvenska trupperna med något sånär neutrala ögon så är dt ju knappast så att blåvitt sticker ut. Vi har haft en mer normal utdelning i vår, helt enkelt.
Att vi ändå tar våra poäng beror nog på just spelartypssammansättningen. De allra flesta allsvenska spelarna har sina svagheter, annars hade de inte spelat här. Så när Håkan och de andra sportcheferna sätter ihop sina lag så handlar det i mångt och mycket om vilka svagheter som gör minst skada. Taskig bollbehandling, dålig karaktär eller långsam som Shavar Thomas, vad går att leva med? Väljer man att satsa på karaktärsspelare så är det lätt hänt att man väljer bort sånt som bollkänslan. När det då inte går så bra så ser spelet illa ut, men man kan få med sig poäng ändå. Alternativet (tänk Hammarby) är att satsa på individuell skicklighet, spela riktigt bra när det väl går bra, men dippa ordentligt däremellan. Jag tror att blåvitt, rent cyniskt, har valt rätt trots allt.
