En idol lägger av
Idag meddelade en av mina största idoler att han lägger skorna på hyllan. Beslutet var på sätt och vis väntat men det kom ett år tidigare än jag trodde. På grund av skattehärvan slutar Håkan Mild spela fotboll och blir i stället sportchef i IFK Göteborg. Det innebär att hela skattehärvan känns ännu värre, att Håkan Mild lägger av är ungefär lika illa som att bli tvångsnedflyttad till superettan.
I ärlighetens namn har det nog funnits ett antal spelare i IFK-s historia som varit bättre än Håkan. Så bra som Gud (också känd som Torbjörn Nilsson)var har Mild aldrig varit. Och det senaste året har Niclas Alexandersson varit klassen bättre än Tjalle.
Men på något sätt känns är Håkan Mild viktigare. Han är blåvitt på ett sätt som ingen annan är. Han har antagligen mer klubbkänsla än restan av de allsvenska spelarna tillsammans. Och han är, och har alltid varit, en bra fotbollsspelare. Annars gör man inte 74 landskamper.
Jag kommer att sakna Håkan Mild på plan. En liten tröst är att han i alla fall kommer att finnas kvar inom blåvitt, fast motsatsen är väl otänkbar. Nu gäller det bara att försöka ta sig till Göteborg den 11 december och se Håkans avskedsmatch, och njuta av hans spel en sista gång.
Ett par länkar skickar jag också med, en från expressen, en från aftonbladet och en från GP.
Ett talande stycke från GP:s artikel
HÅKAN MILDS KROPP har tagit mycket stryk under 18 år på elitnivå. Till och med IFK-läkaren Leif Swärd har förvånats över Milds goda läkkött och höga smärttröskel.
- I början av 90-talet slet han av två muskler i underbenet, sa inget, utan spelade vidare i tre månader.
Hur påverkade det läkningsprocessen?
- Inte nämnvärt, mer än att han i dag inte har full rörlighet i ett par tår.
Uppdatering dagen efter:
Även racerföraren Alonso har insett Håkans storhet, och hyllar honom här.
I ärlighetens namn har det nog funnits ett antal spelare i IFK-s historia som varit bättre än Håkan. Så bra som Gud (också känd som Torbjörn Nilsson)var har Mild aldrig varit. Och det senaste året har Niclas Alexandersson varit klassen bättre än Tjalle.
Men på något sätt känns är Håkan Mild viktigare. Han är blåvitt på ett sätt som ingen annan är. Han har antagligen mer klubbkänsla än restan av de allsvenska spelarna tillsammans. Och han är, och har alltid varit, en bra fotbollsspelare. Annars gör man inte 74 landskamper.
Jag kommer att sakna Håkan Mild på plan. En liten tröst är att han i alla fall kommer att finnas kvar inom blåvitt, fast motsatsen är väl otänkbar. Nu gäller det bara att försöka ta sig till Göteborg den 11 december och se Håkans avskedsmatch, och njuta av hans spel en sista gång.
Ett par länkar skickar jag också med, en från expressen, en från aftonbladet och en från GP.
Ett talande stycke från GP:s artikel
HÅKAN MILDS KROPP har tagit mycket stryk under 18 år på elitnivå. Till och med IFK-läkaren Leif Swärd har förvånats över Milds goda läkkött och höga smärttröskel.
- I början av 90-talet slet han av två muskler i underbenet, sa inget, utan spelade vidare i tre månader.
Hur påverkade det läkningsprocessen?
- Inte nämnvärt, mer än att han i dag inte har full rörlighet i ett par tår.
Uppdatering dagen efter:
Även racerföraren Alonso har insett Håkans storhet, och hyllar honom här.
