For tonight, at last, I am coming home.
Det är något som är konstigt, verkligt grundläggande konstigt, när man kan vakna i Tokyo på morgonen och avsluta dagen med att spela tevespel i sin lägenhet i gamla Svedala. Speciellt när man, som jag, har varit två månader i Tokyoområdet i år, så att det börjar kännas hemtamt även där. Det är som att leva två parallella, helt olika, liv. Som om man gör paus på det ena och återupptar det andra, helt plötsligt.
Inte konstigt om resorna känns jobbiga, om det är som att byta liv. Så nu ska jag sova, har varit vaken ungefär 41 av de 45 senaste timmarna. (Har svårt att sova innan hemresorna, tror att jag är rädd för att komma hem och se att något hemskt har hänt med lägenheten eller bilen. Gillar inte kanslan av att inte alls ha kontroll, som man lätt får när man är på andra sidan jorden.)
Inte konstigt om resorna känns jobbiga, om det är som att byta liv. Så nu ska jag sova, har varit vaken ungefär 41 av de 45 senaste timmarna. (Har svårt att sova innan hemresorna, tror att jag är rädd för att komma hem och se att något hemskt har hänt med lägenheten eller bilen. Gillar inte kanslan av att inte alls ha kontroll, som man lätt får när man är på andra sidan jorden.)
