She walks along the edge of where the ocean meets the land, just like she's walking on a wire in the circus
Jag hade en dröm i veckan som gick. Jag drömde att det helt plötsligt var mars, att solen lyste och att det var den där första doften av vår i luften. Om man kan må riktigt bra i dröm så gjorde jag det. Men sedan så insåg jag, i drömmen, att det ju var typ den 10 januari bara någon dag innan, och att tiden verkade ha gått absurt fort. Två månader bara borta. Så känslan blev helt plötsligt väldigt kluven.
Även när jag vaknade så var kluvenheten kvar. Jag skulle gärna ha mars, sol och vårkänslor, men redan som det är så passerar livet väl fort. Till slut kom jag fram till att jag trots allt inte vill missa de två månaderna som jag har framför mig.
Inte mycket till inlägg det här, inte särskilt speciella tankar. Men det är sällan som livets villkor känns så tydliga, så jag kom fram till att det trots allt var värt att skriva ner. (Om det är värt att läsa är nog en annan sak, men den här bloggen finns för att jag ska kunna skriva, inte för att någan ska läsa.)
Även när jag vaknade så var kluvenheten kvar. Jag skulle gärna ha mars, sol och vårkänslor, men redan som det är så passerar livet väl fort. Till slut kom jag fram till att jag trots allt inte vill missa de två månaderna som jag har framför mig.
Inte mycket till inlägg det här, inte särskilt speciella tankar. Men det är sällan som livets villkor känns så tydliga, så jag kom fram till att det trots allt var värt att skriva ner. (Om det är värt att läsa är nog en annan sak, men den här bloggen finns för att jag ska kunna skriva, inte för att någan ska läsa.)
