Lost in translation
Det är orimligt hur fort tiden går just nu. Veckorna bara rusar förbi, och helgerna går ännu snabbare. Men det måste ju innebära att våren kommer allt närmare, och det kan omöjligt vara fel.
Att tiden går så fort innebär dock inte att oktober känns särskilt nära än. Så när de första reseplanerna för det japanska projektet jag jobbar i nu kom (den första vändan verkar bli i just oktober) så var det svårt att riktigt ta in det. Det är så långt borta att jag inte vet riktigt hur jag känner för det. Å ena sida så ser jag fram emot att få komma till Japan. Det är ett ställe som jag gärna vill besöka, men ändå är det inte riktigt något semesterresmål.
Å andra sidan kommer det att bli mycket jobb där, i ett projekt som jag (negativ som jag är) tror har rätt små chanser att lyckas. I alla fall inom den tidsplan som gäller. Samtidigt hoppas jag att jag har lärt mig något från det tyska projektet, nämligen att ha realistiska förväntningar på hur det kommer att gå. Om jag räknar med problem så känns det förhoppningsvis inte lika illa när de kommer. Och går det knackigt kan jag inte rädda projektet, hur mycket jag än vill. På det stora hela så är min påverkan ganska liten, både när det gäller motgångar och eventuella framgångar.
Och vem vet, kanske stöter jag på Scarlett Johansson i någon bar där...
Att tiden går så fort innebär dock inte att oktober känns särskilt nära än. Så när de första reseplanerna för det japanska projektet jag jobbar i nu kom (den första vändan verkar bli i just oktober) så var det svårt att riktigt ta in det. Det är så långt borta att jag inte vet riktigt hur jag känner för det. Å ena sida så ser jag fram emot att få komma till Japan. Det är ett ställe som jag gärna vill besöka, men ändå är det inte riktigt något semesterresmål.
Å andra sidan kommer det att bli mycket jobb där, i ett projekt som jag (negativ som jag är) tror har rätt små chanser att lyckas. I alla fall inom den tidsplan som gäller. Samtidigt hoppas jag att jag har lärt mig något från det tyska projektet, nämligen att ha realistiska förväntningar på hur det kommer att gå. Om jag räknar med problem så känns det förhoppningsvis inte lika illa när de kommer. Och går det knackigt kan jag inte rädda projektet, hur mycket jag än vill. På det stora hela så är min påverkan ganska liten, både när det gäller motgångar och eventuella framgångar.
Och vem vet, kanske stöter jag på Scarlett Johansson i någon bar där...
