Mats-Olas Fanclub

Träningsvärk både igår och idag, men den har ingen giltig grund. Jag har ont i vänster skinka efter att ha spelat bowling. Träningsvärk efter bowling, jag har verkligen gått ner mig. Bowlandet började annars bra, tre raka strikes som start och 159 poäng i den första serien. Sedan gick det tyvärr bara sämre, öl kanske inte är prestationshöjande trots allt. Men kul var det.

Min kamera fyller snart fyra år (och 8000 bilder), så för någon dag sedan satte jag mig och kollade igenom mina första bilder. Det som var tydligast var att jag hade hopplöst svårt för att slänga bilder då. Bilderna kunde vara suddiga som bara den, men sparade dem, det gjorde jag. Tur att jag har blivit bättre på att slänga. Jag har nog även blivit bättre på att ta bilder, framför allt så har nog (för att ta en sportklyscha) min lägstanivå höjts ordentligt. Men samtidigt, mitt bland alla usla bilder, fanns en del som jag även nu hade varit riktigt nöjd med. Det är nog så att de bra bilderna hittar mig, snarare än tvärt om. De är inte riktigt min förtjänst. Ibland är ljuset och omgivningarna så tacksamma att det mest är att blunda och trycka av. Att det är jag som gör det spelar mindre roll.

Här är veckans fåfänga försök:

Om ett halvår kommer jag kanske ångra att jag bara postar bilder, och inte skriver något. Det finns sånt som jag borde skriva ner, skriva ur mig, men jag orkar inte riktigt i kväll. Insikter om mig själv är lite för mycket, det får bli en annan gång. Det här är trots allt inte någon dagbok, utan en blogg. Så i stället får det bli bilder från veckan. Det är lite speciellt att fota nu, när det är sommar på varannan bild och höst på de andra.

Det måste vara mötet mellan sommaren och hösten som gör det så enkelt att fotografera nu. Det finns så många stämningar att skildra, bredvid den upplöjda åkern spirar fortfarande mängder av blommor. Blombildena är nästan alltid som vackrast om det även finns lite vemod i dem. Och det får man nära nog gratis såhär års.

Här är helgens skörd:













Jag har märkt att jag alltmer har övergått från att ta "liggande" till att ta "stående" bilder. (Det finns säkert bättre ord, men ni förstår vad jag menar.) De ser mindre ut på skärmen, men de är lättare att komponera. Får se om det håller i sig, eller om det bara är en fas som jag måste igenom.

Skön bortaseger för blåvitt idag, nu börjar den riktiga pulsen inför höstspurten att komma. Det ser faktiskt lovande ut, men jag ju vet hur det är. En förlust och allt ser totalt hopplöst ut igen. Fast det är väl det som är lite av charmen med att vara fotbollssupporter.

Det är tur för mina armar att jag inte är heroinist, när de kan se ut så här efter ett enkelt litet blodprov.



Det är också tur att viasat har Bosse Pettersson. Jag menar, när Kim Källström ohotad drar ut en crossboll över sidlinjen så kan man ju få för sig att det inte var så bra. Men hör man då Bosse stöna fram något slags erotiskt läte, så kan ju även idioter som jag förstå att det egentligen var ett litet mästerverk.

Kanske är det fel tiden på året, men jag gillar verkligen rubriklåten just nu. Kul och lätt att spela är den också.

Några bilder från idag. Jag hade inte tänkt gå den här vägen, så det var väl tur att jag ändå gjorde det.















Och så slutligen gårdagens solnedgång.

September. Det är möjligt att det märks på vädret att sommaren är på väg att ta slut, men jag har helt enkelt inte tänkt på det. Tiden flyter liksom bara på (åttonde veckan efter semestern för min del!), men det är faktiskt snart höst. Jag har ingen större problem med att sommaren är på väg att ta slut, men jag är inte alls förberedd på hösten. jag borde njuta mer av solen och värmen, medan tid finns. Inte så att det är något fel på hösten, men den känns ändå lite som en utförsbacke. Man vet ju att november väntar runt hörnet.

Det är inte alls logiskt, men jag har börjat känna mig som en bluff på jobbet igen. Jag skulle vilja orka mer.

Ett par bilder från i söndags. Kanske inte så bra, men för höstkänslans skull så...