Mats-Olas Fanclub

Jag funderar på att använda rubriken på det här inlägget som nytt motto för bloggen. (Kanske världens minsta fanclub! känns inte så 2009.) Jag skulle egentligen vilja skriva mer precist om jobbet, gnälla på mer specifika saker, men jag vågar inte. Inte för att risken är så stor, men jag vet ju inte om någon av mina chefer läser här. (Idag har jag haft en besökare, och det är jag själv.) Så jag skriver med målsättningen att vem som helst ska kunna läsa, utan att det gör så mycket för mig. Och då blir det många tomma ord, många klumpiga omskrivningar. jag hoppas att det i alla fall fins lite mening kvar efter all självcensur.

Jag är inte helnöjd med jobbet just nu. Gnäll, gnäll, gnäll.

Jag har i alla fall varit hygglig på att läsa nu på sista tiden. Jag hittade Slakthus 5 i en kasse med böcker som jag har flyttat med från barndomshemmet. Jag har ingen aning om hur den hamnade i kassen, men den var bra. Rekommenderas nog faktiskt. Jag är nästan igenom Jan Carlzons Riv pyramiderna och den är väl okej. Om inte annat så känns det allmänbildande att ha läst den. Dessutom så läser jag nu (samtidigt) Jesper Högströms Blågult (Fotbollslandslaget genom 100 år) som jag gillar starkt, som den fotbollsnörd jag är. Jag saknar bara bilder i den.

Såhär i friidrottstider så kan kanske den här dängan vara något?