Mats-Olas Fanclub

Enginn sér, á bak við orðin tóm býr alltaf eitthvað

Varje människa är en sol, som jorden cirklar omkring

Publicerad 2008-09-07 14:03:25 i Allmänt

(Jag hoppas att det här inte blir ett gå-med-håven-inlägg, det är i alla fall inte tanken.)

Nästan tre år av bloggande, knappt 400 inlägg och ett oräkneligt antal ord. I tidernas begynnelse postade jag en programförklaring, och skrev något om att det skulle handla om vardagliga trivialieter. Helt fel ute var jag väl inte, men om jag idag ska säga vad bloggen handlar om så är svaret kort och gott mig själv. Det händer att jag sitter och läser gamla inlägg och ser stavfel, långa meningarna, ofullständiga resonemang och allt som jag glömde att ta med. En del småler jag åt, annat känns bara pinsamt. Jag är nog en sämre skribent än vad jag hoppades. Mycket är säkert fullt begripligt, men allt som oftast har jag haft större tankar eller känslor som jag ville få fram. När jag nu läser det känns det inte som att jag lyckades, oftast för att jag inte ville skriva för rakt ut vad jag egentligen kände. Så försökte jag få fram det på något tjusigt, subtilt sätt.

Det jag ville komma till, med svamlet ovan, är att de gamla texterna trots allt fungerar som någon slags dagbok för mig. De får mig att minnas vad jag gjorde, tänkte och kände, även när jag misslyckades med att skriva ner det ordentligt. Mina känslor och minnen finns där, på samma sätt som i amatörmässiga bilder i gamla fotoalbum. Det är inte bilderna i sig som betyder något, utan allt det som man förknippar dem med. Om jag skulle skriva en programförklaring nu så skulle den bli kort: Den här bloggen är en dagbok som försöker vara en massa annat. Men det är som dagbok den fungerar bäst.

Så jag låter stavfelen och de långa meningarna stå kvar, för om jag skulle ändra dem nu så skulle det kännas som en förfalskning. Man ändrar väl inte i en gammal dagbok? Jag trodde inte att det jag skrev skulle ha något större litterärt värde, men någonstans hoppades jag nog att det skulle finnas något allmängiltigt i det jag skrivet. Möjligen är det så, men jag tror att jag äntligen har löst gåtan med vem jag skriver för. Jag är min egen målgrupp. Fast ni får förstås fortsätta att läsa om ni vill, det är bara trevligt med fler läsare. (Jag kommer att skriva ni även i fortsättningen, det blir bara krångligt annars.)

Ungefär här kommer tanken: Om det här nu är en dagbok, varför skriver jag inte då en riktig dagbok istället? Men jag är rädd för att jag inte skulle ta mig för att skriva då. Nu har jag hittat en rutin som gör att jag skriver ungefär en text i veckan, och då är det synd att bryta den rutinen.

Fotboll. Matchen igår fick turkietmatchen i em 2000 att framstå som rena fotbollsporren. Det var kanske tur att Linderoth blev skadad, det var segt nog att se Mellberg, Majstorovic, Hansson och Daniel Andersson bolla gris mellan sig. Ett spelsystem som resulterar i att Mellberg och Hansson får ännu mer boll kan inte vara perfekt. Själv saknade jag Anders Svensson, han är nog viktigare för landslaget spel än vad han får erkännande för.

Kommentarer

Postat av: stina

Publicerad 2008-09-07 16:26:34

ja, fortsätt skriva. det är roligt att läsa gammalt man skrivit:)

Postat av: Robodan

Publicerad 2008-09-07 17:05:12

Skriv på. Jag ska försöka komma igång igen också. Håller med dig fullständigt angående fotbollen.

Postat av: Åsa

Publicerad 2008-09-07 17:25:23

Kan bara hålla med föregående skrivare!



Det blir ju som en dagbok. Jag sparade min, det är alltid kul att gå tillbaka och läsa.

Postat av: Mats-Olas Fanclub

Publicerad 2008-09-12 12:28:03

Tack!



robodan: Ja, du får allt se till att börja skriva igen.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela