Och sådan leda bryter ner en bra frisyr
Jag har sovit bort helgen. Jag sov en och en halv timme direkt efter jobbet i fredags, och två timmar på lördagseftermiddagen. Trots detta så har jag sovit ordentligt även under nätterna. Är det mig eller årstiden det är fel på?
De få vakna timmarna har mest slöats bort framför datorn. Jag fick lite ångest för det i går kväll, men likväl har jag ägnat flera timmar idag åt att titta på youtube-klipp från 100 höjdare. (Man skulle ju kunna tro at det finns 100 klipp, men det är bra många fler än så.) Dagens favorit är nog den här. Inte så avancerad, men ändå...
Ni vill väl ändå inte läsa om mitt jobb?
Under veckan som har gått så har Obama valts till president. Valrörelsen hade börjat när jag var i Baltimore förra sommaren, men då handlade den mest om Hillary. Både i Sverige och i USA faktiskt. Men jag kommer ihåg att jag satt en söndagsmorgon och tittade på C-SPAN (ungefär SVT 24) när de sände ett valmöte med Baracken. När jag kom in hade han talat färdigt och hälsade på alla deltagarna, och jag fascinerades av hur otroligt skicklig han var på att prata. Bara några få ord till var och en, men att han lyckades variera sig och snappa upp något i vad de andra sa och därmed få sina svar att låta personliga.
Dessutom så var tempot på sändnigen rätt så lämpligt för en söndagsmorgon.
Talet i onsdags efter att han blivit vald var lysande. Visst, vad en politiker uträttare är viktigare vad han säger, och det var kanske inte alltid så mycket substans i det han sa. En del är kanske ogörbart, men målsättningarna kändes i alla fall rätt. Alltid något, efter åtta år med Bush.
Det känns skönt att en gång för alla få reda på vem som är tidernas bästa artist.
Allsvenskan är slut. Det är inte Alex, men han slutar ändå. Fast det är okej, med tanke på alla skadorna. Men jag kommer att sakna honom. Blåvitts resultatrad i allsvenskan sedan han kom tillbaka (3-2-8-1-3) är ju markant bättre än de fem föregående åren (6-4-4-12-7). Att tillskriva hela den förbättringen till Alex är kanske att ta i, men jag tror att han är den enskilt klart största anledningen. Speciellt under ett par år (från sommaren 2004 fram till någon gång under 2006) då var han outstanding. Det är nästan tur att han har tappat lite sedan dess, för annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av att han nu slutar. Han kommer att saknas, det är inte det, men de senaste säsongerna så har det ändå varit lönt att diskutera vem som var bäst på plan.
Jag tror inte att jag tippade allsvenskan inför säsongen. (Kanske läge att göra det nu istället?) Annars hade det varit en bra utgångspunkt, men allt som allt var det väl inga större sensationer. Kalmars seger kan jag leva med, och blåvitt har ändå gjort det okej. Det är främst förlusten i Basel som fortfarande känns, och speciellt straffen. Jag är fortfarande sur för den...
Den viktigaste frågan för blåvitt att analysera nu under hösten måste väl vara varför spelet aldrig stämmer under våren. Det skulle vara skönt att som omväxling få vara jagad när nästa höst kommer.
De få vakna timmarna har mest slöats bort framför datorn. Jag fick lite ångest för det i går kväll, men likväl har jag ägnat flera timmar idag åt att titta på youtube-klipp från 100 höjdare. (Man skulle ju kunna tro at det finns 100 klipp, men det är bra många fler än så.) Dagens favorit är nog den här. Inte så avancerad, men ändå...
Ni vill väl ändå inte läsa om mitt jobb?
Under veckan som har gått så har Obama valts till president. Valrörelsen hade börjat när jag var i Baltimore förra sommaren, men då handlade den mest om Hillary. Både i Sverige och i USA faktiskt. Men jag kommer ihåg att jag satt en söndagsmorgon och tittade på C-SPAN (ungefär SVT 24) när de sände ett valmöte med Baracken. När jag kom in hade han talat färdigt och hälsade på alla deltagarna, och jag fascinerades av hur otroligt skicklig han var på att prata. Bara några få ord till var och en, men att han lyckades variera sig och snappa upp något i vad de andra sa och därmed få sina svar att låta personliga.
Dessutom så var tempot på sändnigen rätt så lämpligt för en söndagsmorgon.
Talet i onsdags efter att han blivit vald var lysande. Visst, vad en politiker uträttare är viktigare vad han säger, och det var kanske inte alltid så mycket substans i det han sa. En del är kanske ogörbart, men målsättningarna kändes i alla fall rätt. Alltid något, efter åtta år med Bush.
Det känns skönt att en gång för alla få reda på vem som är tidernas bästa artist.
Allsvenskan är slut. Det är inte Alex, men han slutar ändå. Fast det är okej, med tanke på alla skadorna. Men jag kommer att sakna honom. Blåvitts resultatrad i allsvenskan sedan han kom tillbaka (3-2-8-1-3) är ju markant bättre än de fem föregående åren (6-4-4-12-7). Att tillskriva hela den förbättringen till Alex är kanske att ta i, men jag tror att han är den enskilt klart största anledningen. Speciellt under ett par år (från sommaren 2004 fram till någon gång under 2006) då var han outstanding. Det är nästan tur att han har tappat lite sedan dess, för annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av att han nu slutar. Han kommer att saknas, det är inte det, men de senaste säsongerna så har det ändå varit lönt att diskutera vem som var bäst på plan.
Jag tror inte att jag tippade allsvenskan inför säsongen. (Kanske läge att göra det nu istället?) Annars hade det varit en bra utgångspunkt, men allt som allt var det väl inga större sensationer. Kalmars seger kan jag leva med, och blåvitt har ändå gjort det okej. Det är främst förlusten i Basel som fortfarande känns, och speciellt straffen. Jag är fortfarande sur för den...
Den viktigaste frågan för blåvitt att analysera nu under hösten måste väl vara varför spelet aldrig stämmer under våren. Det skulle vara skönt att som omväxling få vara jagad när nästa höst kommer.
