Jösses vad tiden har gått sedan mitt senaste blogginlägg. Riktigt varför det dröjer vet jag inte, för så upptagen är jag inte. Kanske beror det på att det inte känns så lockande att sätta sig framför datorn efter åtta timmars stirrande på jobbskärmen. Nåväl, desto mer att ta upp nu då. För det första så ska jag förvisas till företagets version av Gulag. En månad bara sägs det, men jag har arbetskamrater som fick höra samma dom men som fastnade där i flera år. Vårt arbetsläger består av att arbeta som konsult åt ett företag i vår bransch som ligger ett par mil utanför staden. Fast nej, så tråkigt är inte jobbet därute. Det som stör är väl snarast de 40 minuter som resan ut dit tar med buss, och att den mest lämpade bussen går redan klockan sju. Det blir till att ställa ett gäng väckarklockor nästa vecka om det ska gå.
Å andra sidan har det ryktats om Kazakstan, och då känns ju Sörmländsk skärgård ganska så okej ändå. För att trösta mig och för att kunna ladda upp så har jag tagit ledigt på torsdag och fredag den här veckan. Det ska däremot bli skönt.
Ny Winnerbäck skiva har det kommit, så den har jag förstås köpt. Jag vet inte om jag är redo för ett omdöme redan nu, men några bra låtar finns det allt. Tidvis är min favorit, tror jag. För några år sedan diskuterade jag och min syster just Winnerbäck, och kom fram till att han hade blivit lite för lycklig. Genren ledsna vita män med akustiska gitarrer fungerar bättre än glada vita män med akustiska gitarrer typ. Så vi kom fram till att för musiksveriges skull så borde sambon helt enkelt dumpa Lasse. Lite hårt kan det kanske tyckas, men allt för konsten och så. Lyssnar man på skivan så kan det verka som att det är just precis det som har hänt. Fast å andra sidan så måste ju det lilla ordet manus efter Winnerbäcks namn betyda något. Jag har inte sett det på någon av hans tidigare skivor.
Nu så väntar jag på den nya kentskivan, även om jag måste säga att singeln inte har fastnat alls. Medelmåttig på sin höjd, men det ska väl sägas att jag bara har hört den ett par gånger. Jag lyssnar ju bara på P1 numera.
Allsvenskan är lite onödigt spännande, hur ska jag kunna vänta i två veckor innan nästa omgång? Jag borde ju kunna njuta eftersom blåvitt redan har överträffat mina förväntningar, men när guldet bara är två omgångar bort så är det mer ångest än glädje. Tur att det kommer lite EM-kvalmatcher att vara nervös för under tiden.
Lördagen var fantastiskt fin. Sol, hyfsat varmt och väldigt vackra höstlöv. Jag tycker ju om att fotografera höstlöv och sånt, men i lördags hade jag lämnat kameran hemma. Jag skulle bara lämna in böcker på biblioteket, men det blev en promenad på några timmar som även innehöll en del biltittande. Lite som av misstag hamnade jag mitt i både enbackar och lövskogar, och insåg att bättre möjligheter än så här för att fotografera hösten får man sällan. Hur som helst beslöt jag mig för att fota löv dagen efter. Problemet var bara att vädret inte var alls lika mysigt på söndagen. Men på eftermiddagen började dock molnen spricka upp, så jag gick ut på lövjakt.
Men naturligtvis molnade det på igen. Jag tog lite bilder ändå (se nedan), men de blev på sin höjd halvbra. Efter någon timme började de ljusna vid horisonten igen, men då tog kamerabatterierna slut. Det var väl helt enkelt inte min dag.
