Tomheten efter explosionen
Klockan är mycket, men min hjärna är full så jag kan inte sova ändå. Full på intryck och känslor, är det kanske bäst att förtydliga.
Det har varit bröllop mellan Daniel och Stina, om nu någon av bloggens läsare har missat detta. (Jag skulle tro att de flesta av läsarna var på begivenheten.) Bröllopet var jättebra och roligt, men ändå får den lyckliga känslan i mig slåss med något som jag tror är tomhet. Jag har laddat så mycket för bröllopet och sett fram emot det så länge att det känns lite konstigt att det är över. Det har ju varit lite av en fast punkt långt in i framtiden, men nu har det hänt. Inga mer funderingar på hur det ska bli, vad jag ska ha på mig eller vad jag ska säga i bröllopstalet. (Jag tycker att det är lite imponerande av mig att förbereda det i ett år men ändå vara så gott som helt oförberedd när jag väl höll det.)
Det känns förresten som att bröllopet gick väldigt fort, fast det säger nog mer om mig än något annat. Men bröllopet var som sagt toppen, och jag hade verkligen roligt. Och vackert var det, jag hade tårar i ögonen ett antal gånger under vigselakten. Fast det är kanske så det ska vara. Det var en hel del riktigt bra framträdanden på festen, men det är kanske inte så givande att recensera dem här på bloggen. Roligt hade jag i alla fall, och det är väl det jag försöker få fram.
Usch, den här texten blir osammanhängande för jag får inte till skrivandet riktigt. (Jag får knappast någon Oscar för det här inlägget.) Och det retar mig att det ska vara så svårt att få ner sina känslor och ord i skrift på en dator. Fast det kanske inte är konstigare än att jag borde sova. Fast lite bilder från bröllopet först bara.
Johnny Cashs American IV-skiva var perfekt att lyssna på under hemresan.
Ett par bilder från mitt nya bostadsområde också.
Lasse Winnerbäcks För dig har en fantastisk text.
Det har varit bröllop mellan Daniel och Stina, om nu någon av bloggens läsare har missat detta. (Jag skulle tro att de flesta av läsarna var på begivenheten.) Bröllopet var jättebra och roligt, men ändå får den lyckliga känslan i mig slåss med något som jag tror är tomhet. Jag har laddat så mycket för bröllopet och sett fram emot det så länge att det känns lite konstigt att det är över. Det har ju varit lite av en fast punkt långt in i framtiden, men nu har det hänt. Inga mer funderingar på hur det ska bli, vad jag ska ha på mig eller vad jag ska säga i bröllopstalet. (Jag tycker att det är lite imponerande av mig att förbereda det i ett år men ändå vara så gott som helt oförberedd när jag väl höll det.)
Det känns förresten som att bröllopet gick väldigt fort, fast det säger nog mer om mig än något annat. Men bröllopet var som sagt toppen, och jag hade verkligen roligt. Och vackert var det, jag hade tårar i ögonen ett antal gånger under vigselakten. Fast det är kanske så det ska vara. Det var en hel del riktigt bra framträdanden på festen, men det är kanske inte så givande att recensera dem här på bloggen. Roligt hade jag i alla fall, och det är väl det jag försöker få fram.
Usch, den här texten blir osammanhängande för jag får inte till skrivandet riktigt. (Jag får knappast någon Oscar för det här inlägget.) Och det retar mig att det ska vara så svårt att få ner sina känslor och ord i skrift på en dator. Fast det kanske inte är konstigare än att jag borde sova. Fast lite bilder från bröllopet först bara.
Johnny Cashs American IV-skiva var perfekt att lyssna på under hemresan.
Ett par bilder från mitt nya bostadsområde också.
Lasse Winnerbäcks För dig har en fantastisk text.
