But I know I'm on a losing streak, 'cause I passed down my old street
Det sägs att ett av tecknen på att man börjar bli gammal är att man tröttnar på att köra bil, och om det är sant så börjar jag nog bli gammal. För fy vad tråkigt det var i går och i onsdags. Nu kan det kanske bero på att jag körde 78 mil på två dagar, och största delen var på seg motorväg. Men urtråkigt var det hur som helst. I början körde jag lydigt och fint, men efter ett par timmars malande så gick det inte riktigt. Varje gång jag tittade ner på hastighetsmätaren så hade den flugit upp i 120 km/h. Så då saktade jag in igen och la mig på 110, bara för att 10 sekunder senare märka att jag körde i 120 igen. Om det inte råkade vara nerförsbacke eller många långtradare att köra om, för då var det närmare 130.
Min grundsyn på hastighetsbegränsningar är att de som satt dem antagligen är bättre på att bedöma vägarnas säkerhet än vad jag är, och att de knappast bara har gissat när de satt sina gränser. Så jag försöker att följa dem, även om jag inte alltid lyckas helt. Som på min senaste turné då. Annars måste jag uttrycka min beundran för alla dem som kör mycket i jobbet, jag är absolut inte avundsjuk på dem.
Nu har jag äntligen sett dokumentären där robodan gråter!
Bilen som jag körde mina 78 mil hade ingen cd-spelare, utan jag fick lyssna på gamla kassetter. Vilket framkallade ett och annat gammalt minne. Bland annat lyssnade jag igenom det band med U2-låtar som jag fick av min bror på min 15-årsdag (tror jag att det var). Jag fick Achtung Baby samtidigt, men det var blandbandet jag föll för (då, nu är achtung baby min favoritskiva, alla kategorier). På en del av de andra banden fanns det lite fin gammal 80-talsmusik, som Def Leppard, Extreme och King's X. Det enda problemet är väl tiden hade hunnit ända fram till typ 1995 innan jag lyssnade på dem. Kan jag skylla på att jag var ung och dum?
Finns det mer än ett sätt att tolka uteblivna kommentarer om en hårklippning på?
Jobbig reklam här på blogg.se just nu, jag vill inte ha rörlig reklam!
Min grundsyn på hastighetsbegränsningar är att de som satt dem antagligen är bättre på att bedöma vägarnas säkerhet än vad jag är, och att de knappast bara har gissat när de satt sina gränser. Så jag försöker att följa dem, även om jag inte alltid lyckas helt. Som på min senaste turné då. Annars måste jag uttrycka min beundran för alla dem som kör mycket i jobbet, jag är absolut inte avundsjuk på dem.
Nu har jag äntligen sett dokumentären där robodan gråter!
Bilen som jag körde mina 78 mil hade ingen cd-spelare, utan jag fick lyssna på gamla kassetter. Vilket framkallade ett och annat gammalt minne. Bland annat lyssnade jag igenom det band med U2-låtar som jag fick av min bror på min 15-årsdag (tror jag att det var). Jag fick Achtung Baby samtidigt, men det var blandbandet jag föll för (då, nu är achtung baby min favoritskiva, alla kategorier). På en del av de andra banden fanns det lite fin gammal 80-talsmusik, som Def Leppard, Extreme och King's X. Det enda problemet är väl tiden hade hunnit ända fram till typ 1995 innan jag lyssnade på dem. Kan jag skylla på att jag var ung och dum?
Finns det mer än ett sätt att tolka uteblivna kommentarer om en hårklippning på?
Jobbig reklam här på blogg.se just nu, jag vill inte ha rörlig reklam!
