So this is the new year, and I don't feel any different
Det påstås att det har blivit 2007, men jag är tveksam. Borde inte 2006 ha varit lite längre?
Det enda 2007 har fört med sig för min del är en förkylning, vilket är irriterande. Inte jobbigt utan irriterande. Men nog om min onda hals.
Nytt år är det ja, och jag väljer att titta bakåt. Jag har suttit och läst i bloggarkivet, och upptäckt att jag var imponerande ambitiös i mitt bloggande i början. Nästan ett inlägg om dagen i snitt, och många av dem är dessutom ganska innehållsrika. Inte som mina nuvarande, utan med genomtänkta tankar och väl presenterade teorier. Inte bara en massa trivialt tyckande. Det skumma är att jag har betydligt fler dagliga träffar på bloggen nu än för ett år sedan. Jag misstänker att statistiken nu inte är så sann, för varför skulle en massa typer som jag inte känner läsa mitt dravel? För ett år sedan kunde jag kanske ha förstått det, men nu? Jaja, det gör absolut inget, det är ju inte ett problem direkt.
Hur som helst så tänkte jag försöka göra något åt förslappningen, så här är en lite ambitiösare tanke. Ambitiös och konturlös är nog en bra beskrivning. Jag tänkte flumma lite om promenader och platser.
Jag har länge tyckt om att promenera, och ännu mer så under de senaste åren. (Eller så är det bara det att jag har fått mer tid till det.) Och jag tycker mig märka ett mönster. När jag är ny på ett ställe blir det väldigt olika rundor, som för att jag ska kunna lära mig omgivningen. Så olika så att jag lär känna alla vägarna, cykelbanorna och stigarna inom de närmaste kilometrarna. Kanske är det orienteraren i mig som tycker om att hitta och som vill ha kontroll över omgivningen. I min ungdom kunde jag namnen på alla gatorna i min uppväxtort, vilket i och för sig bitvis berodde på att jag delade ut tidningar ibland. Men att lära sig över hundra gator är nog ändå lite konstigt.
Men konstigast är den fas kom kommer sedan. Efter att jag har lärt mig hitta ordentligt i omgivningen så börjar mina rundor stelna. Framför allt blir det en del platser som jag återvänder till gång på gång. Inte nödvändigtvis märkvärdiga platser, de kan vara undangömda eller välbefolkade, de kan ligga nära eller långt bort. Men jag börjar få "egna" platser. Jag tror att det är ett försök från min sida att känna mig mer hemma där jag bor, ett försök att få fler fasta platser än lägenheten. Kanske är det ett försök att skaffa något slags revir, som en kvarleva av de hundratusentals år som gått sedan vi våra förfäder valde att bli bofasta.
Hur som helst så behöver jag mina fasta platser.
Om ni vill veta vad det egentligen är som är så irriterande med min förkylning så är det att jag inte kan gå ut och gå!
Det enda 2007 har fört med sig för min del är en förkylning, vilket är irriterande. Inte jobbigt utan irriterande. Men nog om min onda hals.
Nytt år är det ja, och jag väljer att titta bakåt. Jag har suttit och läst i bloggarkivet, och upptäckt att jag var imponerande ambitiös i mitt bloggande i början. Nästan ett inlägg om dagen i snitt, och många av dem är dessutom ganska innehållsrika. Inte som mina nuvarande, utan med genomtänkta tankar och väl presenterade teorier. Inte bara en massa trivialt tyckande. Det skumma är att jag har betydligt fler dagliga träffar på bloggen nu än för ett år sedan. Jag misstänker att statistiken nu inte är så sann, för varför skulle en massa typer som jag inte känner läsa mitt dravel? För ett år sedan kunde jag kanske ha förstått det, men nu? Jaja, det gör absolut inget, det är ju inte ett problem direkt.
Hur som helst så tänkte jag försöka göra något åt förslappningen, så här är en lite ambitiösare tanke. Ambitiös och konturlös är nog en bra beskrivning. Jag tänkte flumma lite om promenader och platser.
Jag har länge tyckt om att promenera, och ännu mer så under de senaste åren. (Eller så är det bara det att jag har fått mer tid till det.) Och jag tycker mig märka ett mönster. När jag är ny på ett ställe blir det väldigt olika rundor, som för att jag ska kunna lära mig omgivningen. Så olika så att jag lär känna alla vägarna, cykelbanorna och stigarna inom de närmaste kilometrarna. Kanske är det orienteraren i mig som tycker om att hitta och som vill ha kontroll över omgivningen. I min ungdom kunde jag namnen på alla gatorna i min uppväxtort, vilket i och för sig bitvis berodde på att jag delade ut tidningar ibland. Men att lära sig över hundra gator är nog ändå lite konstigt.
Men konstigast är den fas kom kommer sedan. Efter att jag har lärt mig hitta ordentligt i omgivningen så börjar mina rundor stelna. Framför allt blir det en del platser som jag återvänder till gång på gång. Inte nödvändigtvis märkvärdiga platser, de kan vara undangömda eller välbefolkade, de kan ligga nära eller långt bort. Men jag börjar få "egna" platser. Jag tror att det är ett försök från min sida att känna mig mer hemma där jag bor, ett försök att få fler fasta platser än lägenheten. Kanske är det ett försök att skaffa något slags revir, som en kvarleva av de hundratusentals år som gått sedan vi våra förfäder valde att bli bofasta.
Hur som helst så behöver jag mina fasta platser.
Om ni vill veta vad det egentligen är som är så irriterande med min förkylning så är det att jag inte kan gå ut och gå!
