Sista brevet till Sverige
Så, då var det dags för mitt sista blogginlägg från den här sidan atlanten. För den här gången i alla fall, är det väl bäst att tillägga. Det finns mycket mer att berätta härifrån, men det får jag göra från Sverige. När jag kommer tillbaka ska jag köpa en dator, så efter det kan jag sitta hemma och skriva hur många blogginlägg som helst. (Inläggen härifrån är skrivna på jobbdatorn, den med de två skärmarna.)
Jobbet flyter på, och är för det mesta helt okej. Kanske inte fullt så roligt så att jag skulle göra det på min fritid, men det vore nog för mycket att begära. Det känns i alla fall inte jobbigt att gå upp på morgonen på måndagen, vilket jag betraktar som ett bra betyg. Nåja. På onsdag kväll lokal tid (mitt i natten i Sverige) så sätter jag mig på planet till Sverige, om allt går som det ska. Då landar jag i Sverige mitt på dagen och kan nog vara framme i Nyköping kring fyratiden på eftermiddagen. Lyckas jag bara sova hyfsat på flyget så ska det nog fungera. I annat fall så kommer det snart en helg som jag kan sova mig igenom om det skulle vara så. Dessutom finns det nog möjligheter till lite semester om jag vill.
Veckorna här flyter ihop, vilket gör att tiden går fort. Men en händelse utanför vardagsrutinerna var företagets familjepicknick förra söndagen. Ute i skogen var det grillat och lekar, så nu har jag för första gången ätit krabba. Tydligen är trakten här (Chesapeake bay) kända för sina krabbor, och sin lokala kryddning. De var helt okej, men eftersom jag inte är någon större skaldjursätare så kan man väl diskutera vad min åsikt är värd. Större delen av picknicken gick åt till att spela softboll. Efter att ha sett alldeles för mycket baseboll på teve så har jag lärt mig nästan alla reglerna, och eftersom jag tycker mig ha ett dugligt bollsinne, så fungerade det bra. Jag träffade nog på alla mina försök till slag, och fick även till en dubbel (dvs jag tog mig till andra basen). En taktisk lyrboll till överstechefen och en snygg lyra hann jag även med. Riktigt kul var det hur som helst, synd att jag knappast får så många mer chanser att spela softboll. (Det finns lite bilder på mig när jag spelar som jag hade tänkt lägga upp, men sen så kom jag på att det här är en anonym blogg, så det får vara.)
Annars så längtar jag tillbaka till min skivsamling. Tre månader utan sin egen musik kan vara lite frustrerande, men efter ett tag insåg jag att det ligger väldigt mycket musik på youtube. Riktiga videos eller hemmaklippta, men mycket musik finns det. Ett par av mina favoriter är Death Cab, Jimmy Eat World (stör ni er på sången så finns det andra versioner med bättre sång, men de är sämre i övrigt) eller varför inte Lampshade?
Och när ni väl håller på och tittar på webbvideo så får ni inte missa Colberts beryktade tal på vita huset-korrarnas galamiddag. Mannen bakom det lysande teveprogrammet "the Colbert report" kritiserar Bush och den amerikanska pressen, inför just Bush och den amerikanska pressen. Den videon finns här. Missa inte hur tyst publiken blir ibland.
Over and out!
Jobbet flyter på, och är för det mesta helt okej. Kanske inte fullt så roligt så att jag skulle göra det på min fritid, men det vore nog för mycket att begära. Det känns i alla fall inte jobbigt att gå upp på morgonen på måndagen, vilket jag betraktar som ett bra betyg. Nåja. På onsdag kväll lokal tid (mitt i natten i Sverige) så sätter jag mig på planet till Sverige, om allt går som det ska. Då landar jag i Sverige mitt på dagen och kan nog vara framme i Nyköping kring fyratiden på eftermiddagen. Lyckas jag bara sova hyfsat på flyget så ska det nog fungera. I annat fall så kommer det snart en helg som jag kan sova mig igenom om det skulle vara så. Dessutom finns det nog möjligheter till lite semester om jag vill.
Veckorna här flyter ihop, vilket gör att tiden går fort. Men en händelse utanför vardagsrutinerna var företagets familjepicknick förra söndagen. Ute i skogen var det grillat och lekar, så nu har jag för första gången ätit krabba. Tydligen är trakten här (Chesapeake bay) kända för sina krabbor, och sin lokala kryddning. De var helt okej, men eftersom jag inte är någon större skaldjursätare så kan man väl diskutera vad min åsikt är värd. Större delen av picknicken gick åt till att spela softboll. Efter att ha sett alldeles för mycket baseboll på teve så har jag lärt mig nästan alla reglerna, och eftersom jag tycker mig ha ett dugligt bollsinne, så fungerade det bra. Jag träffade nog på alla mina försök till slag, och fick även till en dubbel (dvs jag tog mig till andra basen). En taktisk lyrboll till överstechefen och en snygg lyra hann jag även med. Riktigt kul var det hur som helst, synd att jag knappast får så många mer chanser att spela softboll. (Det finns lite bilder på mig när jag spelar som jag hade tänkt lägga upp, men sen så kom jag på att det här är en anonym blogg, så det får vara.)
Annars så längtar jag tillbaka till min skivsamling. Tre månader utan sin egen musik kan vara lite frustrerande, men efter ett tag insåg jag att det ligger väldigt mycket musik på youtube. Riktiga videos eller hemmaklippta, men mycket musik finns det. Ett par av mina favoriter är Death Cab, Jimmy Eat World (stör ni er på sången så finns det andra versioner med bättre sång, men de är sämre i övrigt) eller varför inte Lampshade?
Och när ni väl håller på och tittar på webbvideo så får ni inte missa Colberts beryktade tal på vita huset-korrarnas galamiddag. Mannen bakom det lysande teveprogrammet "the Colbert report" kritiserar Bush och den amerikanska pressen, inför just Bush och den amerikanska pressen. Den videon finns här. Missa inte hur tyst publiken blir ibland.
Over and out!
