Mats-Olas Fanclub

Enginn sér, á bak við orðin tóm býr alltaf eitthvað

If I could open my mouth, wide enough for a marching band to march out

Publicerad 2007-08-16 23:26:53 i Allmänt

Det är en sak som jag inte har skrivit så mycket om ännu, som det skulle kunna vara värt att skriva några rader om. Nämligen att de pratar engelska här borta, och hur jag lyckas hantera det. Jag tycker att det fungerar helt okej. Nio års undervisning, ett par kortare resor till England, filmer, musik och internet har gjort en del nytta. Dessutom är det rätt så smidigt att prata halvdan engelska här, eftersom lokalinvånarna är vana. Bara på företaget här borta finns det väl en 10-20 nationaliteter, och en del av de anställda har betydligt mycket svårare med språket än vad jag har.

Nackdelen med att prata engelska i USA är att invånarna här pratar med dialekter som är bra långt från BBC-engelska. För mig låter det som att de har hittat på en dialekt som går ut på att säga så många ord som möjligt på en så kort tid som möjligt, dessutom med korta, ofullständiga meningar. Det är till exempel inte helt lätt att beställa mat på ett genomsnittligt snabbmatsställe, nära nog varje gång måste jag fråga vad de egentligen sa. Och det kan ju vara lite irriterande.

Fast jag kan rapportera om  en trösterikt händelse i förra veckan. Min svenska chef (överstebossen) var över och bjöd på lunch, och även han hade problem att höra vad servitrisen sa vid ett par tillfällen. Och då är han ändå från Storbrittanien och pratar en tjusig oxfordengelska. Så när även han som har engelska som modersmål brukar ha problem med baltimorskan, då kan väl även jag få ha det?

Ni undrar kanske om det är sant att amerikanarna blandar ihop Sverige med Schweiz, och ja det är det. Vid två tillfällen har vi blivit tillfrågade om vi är Federerfans, och då varit tvungna att påpeka att Sverige inte är Schweiz. En av de som frågade blev lite konfunderad, men undrade lite osäkert om Sverige är det landet som ligger i norr, jämte Finland och Nederländerna. Vi sa jag bara för att inte fullständigt vända hans världsbild över ända.

Mindre än två veckor kvar, vilket känns rätt skönt. Inte så att jag vantrivs här, men jag börjar sakna Sverige. Familj, vänner och icke-fet mat känns helt klart lockande. Angående mat så har jag nog lagt på mig något kilo, men det har gått bättre än vad jag befarande. I ett land där maten är fet och motionsmöjligheterna ordentligt begränsade så kunde det ha gått mycket värre. Konditionen är däremot nästan utplånad, så jag ser även fram emot att bo i enstad där det går att promenera. (Det dåliga samvetet har i och för sig fått mig att köpa ett par joggingskor, så det blir förhoppningsvis mer än bara promenader.)

När det gäller fotbollen så har blåvitt lyft sig ordentligt på sistone, och överraskande nog hakat på toppstriden. Jag har följt matcherna via datorn, vilket kanske inte är det bästa för min produktivitet under matchdagarna, men vad ska jag göra? Jag är i vilket fall som helst för nyfiken och nervös för att kunna arbeta ordentligt när matchen väl spelas. Jag måste säga att jag är synnerligen positivt överraskad av Marcus Berg, även om jag var imponerad av honom redan när jag såg honom första gången för två år sedan. (I en bortaseger mot Elfsborg.) Nu är det väl bara att hoppas på att Tobias Hysén kan fylla luckan på ett hyfsat sätt, för i så fall finns det en liten chans på guld. Inte för att jag tror på guld (mitt tips på 4-9:e plats står fast) men lite kan jag ju hoppas.

Det får vara allt för idag!

Kommentarer

Postat av: stina

Publicerad 2007-08-18 00:19:34

jag tycker du ska vara nöjd med din engelska. snabbmatsfolk pratar sluddrigt. oavsett land och stad :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela