Mats-Olas Fanclub

Enginn sér, á bak við orðin tóm býr alltaf eitthvað

Our lives becomes less ordinary, show us that it doesn't hurt to die

Publicerad 2006-10-01 20:40:52 i Allmänt

Kan någon förklara för mig varför jag blir tokinspirerad (och vill skriva en massa) av att läsa Peter Nilson, när jag blir alldeles knäckt av att lyssna på Ryan Adams och därmed glömmer varje tanke på att skriva mer musik? Jag tycker att båda är grymma på det de gör, så vad är skillnaden? Jag har ingen förklaring till det.

Tvivlet fick mig att undra varför jag bemödar mig med att spela in musik, så igår lyssnade jag på mina alster för första gången på drygt en månad. Som tur väl är lät det fortfarande okej, visst är kvalitén bitvis usel men det finns även en del idéer som inte är så dåliga. Och dessutom är det ju ganska roligt att spela in musik.

Jag tog även en återblick på min flickr-sida, och jag tycker nog att det finns en hel del bra bilder där. Så därför har jag lagt upp tio bilder ytterligare i kväll. (Smakprov längst ner i inlägget.)


Två länkar får det bli också, idag är det Helsingborgs dagblad som gäller. Sågningar är alltid roliga, och Christels fråga

Hej Björck! Du är ju ofta ute och cyklar, skulle du kunna klämma på mina tutor någon gång?

på den här chatten är ju värd att uppmärksammas. Hur ont om frågor var det egentligen om moderatorn släppte igenom den?


oktobersol 1

oktobersol 2

Kommentarer

Postat av: stina

Publicerad 2006-10-02 01:06:45

tre steg bak och du får med vajrarna. fint tycker jag.

Postat av: Mats-Olas Fanclub

Publicerad 2006-10-02 01:29:41

Snarare 50 meter bakåt, om inte mer:) Men jag föredrar bilden utan vajrar, tror jag. (Eller möjligen någon av de 18 andra bilderna jag tog:) Bäst att ta många så att någon säkert blir bra!)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela