Offside
Idag är jag offside. Min bror kan mig en prenumeration av det eminenta fotbollsmagasinet Offside i julklapp, och i dag damp det första numret ner i brevlådan. Trevligt! Kanske inte något av deras absolut bästa (jag har tjuvläst några innan, se till exempel den här intervjun om Håkan Mild från 2002) men ändå mycket underhållande. Vem kan motstå tjusningen som en taktikgenomgång av Kalmars tränare Nanne Bergstrand? Inte jag i alla fall. Tidningen innehåller även repotage om Tobias Linderoth, Johan Elmander, Guus Hiddink, Cristiano Lucarelli och japanernas plan att bli bäst i världen om 50 år. Jag är bara halvvägs än så länge, jag har många godbitar kvar!
Jag är inget fan av Robyn men Be Mine är en klockren hit. (Ingen nyhet direkt, men ändå.)
Min inspiration lever och mår väl. I går kväll blev tre (!) nya mästerverk skrivna, men de hamnar inte här. Två av dem är alldeles för mörka för det och det tredje är på tok för glatt och lyckligt, ja till och med romantiskt. De får stanna kvar i mitt block och mogna, kanske kan någon av dem fungera som utgångspunkt för andra försök. De här började hyfsat bra men höll inte hela vägen, så att säga.
De senaste dagarna har jag upptäckt att Sigur Ros ( ) (den heter inget utan har fått två paranteser, eller vad det nu ska vara, som symbol) är alldeles utmärkt. På något sätt är det underbart med skivor som man glömmer bort och för att sedan återupptäcka och det visar sig att de är mycket bättre än man kom ihåg dem. Som den här.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Den blogg som blåvittbacken Adam Johansson skriver är förvånansvärt bra, speciellt det senaste inlägget. Det skrattade jag länge åt, men så är jag blåvittfan också. Är man inte det får man kanske inte ut så mycket av bloggen.
Jag är inget fan av Robyn men Be Mine är en klockren hit. (Ingen nyhet direkt, men ändå.)
Min inspiration lever och mår väl. I går kväll blev tre (!) nya mästerverk skrivna, men de hamnar inte här. Två av dem är alldeles för mörka för det och det tredje är på tok för glatt och lyckligt, ja till och med romantiskt. De får stanna kvar i mitt block och mogna, kanske kan någon av dem fungera som utgångspunkt för andra försök. De här började hyfsat bra men höll inte hela vägen, så att säga.
De senaste dagarna har jag upptäckt att Sigur Ros ( ) (den heter inget utan har fått två paranteser, eller vad det nu ska vara, som symbol) är alldeles utmärkt. På något sätt är det underbart med skivor som man glömmer bort och för att sedan återupptäcka och det visar sig att de är mycket bättre än man kom ihåg dem. Som den här.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Den blogg som blåvittbacken Adam Johansson skriver är förvånansvärt bra, speciellt det senaste inlägget. Det skrattade jag länge åt, men så är jag blåvittfan också. Är man inte det får man kanske inte ut så mycket av bloggen.
