47!
Frågar ni mig så säger jag att ett av de vackraste orden i svenskan är Cikada. Cikadorna är, för dem som inte redan vet, en insekt mest känd för sin "sång". Fast sång är inte rätt ord, ljudet de gör kommer från en trummande rörelse de gör flera hundra gånger per sekund, vilket åstadkommer den entoniga musik som hörs under de varmaste timmarna i länder som ligger långt söder om Sverige. Upp till oss i kalla nord kommer de bara i undantagsfall.
Varför denna utläggning? Jo, i torsdags lånade jag Harry Martinssons diktsamling Cikada, och det jag har läst hittills i den tycker jag om. Jag kände mig väldigt djupsinnig när jag lämnade biblioteket, det blev två Peter Nilson-böcker, Dick Harrisons digerdödsbok och två Harry Martinson, Cikada då och även Aniara (som jag läst tidigare).
En intressant sak när det gäller Aniara. När jag öppnade boken letade jag upp min favorit från förra läsningen, och det visade sig vara den 47:e sången. Slump? Knappast, i alla fall inte om jag skulle fråga Stina. Jag avslutar med ett litet stycket från just Aniaras 47:e sång (En talmängdsfilosof och mystiker...).
...
Ty frågan gällde underverksfrekvensen
i Alltet tänkt som talmängdsuniversum.
Den synes sammanfalla så med Slumpen
att slump och underverk har samma källa,
och samma svar för båda synes gälla.
Och talmängdsmannen, som vi honom kallar,
gör tyst en bugning, sorgsen undergiven
och tassar bort i Aniaras hallar.
Varför denna utläggning? Jo, i torsdags lånade jag Harry Martinssons diktsamling Cikada, och det jag har läst hittills i den tycker jag om. Jag kände mig väldigt djupsinnig när jag lämnade biblioteket, det blev två Peter Nilson-böcker, Dick Harrisons digerdödsbok och två Harry Martinson, Cikada då och även Aniara (som jag läst tidigare).
En intressant sak när det gäller Aniara. När jag öppnade boken letade jag upp min favorit från förra läsningen, och det visade sig vara den 47:e sången. Slump? Knappast, i alla fall inte om jag skulle fråga Stina. Jag avslutar med ett litet stycket från just Aniaras 47:e sång (En talmängdsfilosof och mystiker...).
...
Ty frågan gällde underverksfrekvensen
i Alltet tänkt som talmängdsuniversum.
Den synes sammanfalla så med Slumpen
att slump och underverk har samma källa,
och samma svar för båda synes gälla.
Och talmängdsmannen, som vi honom kallar,
gör tyst en bugning, sorgsen undergiven
och tassar bort i Aniaras hallar.
