Mats-Olas Fanclub

Äntligen helg! Den här dagen har varit seg, redan på morgonen höll jag på att svimma när jag skulle stiga ur sängen. Men jag klarade mig. Dock ingen bra start direkt. På jobbet har jag haft bra enformiga arbetsuppgifter idag. Jag har korrigerat ett tjugotal automatgenererade wordfiler som innehåller gigantiska mängder dokumentation. I varje dokument har jag ändrat datum på fem ställen, gått in i ett trettiotal tabeller för att ta bort en rad i vardera, modifierat sidhuvuden och så vidare. Jag är verkligen förtjänt av en helg nu. Synd bara att det återstår tio filer att modifiera på måndag.

Annars så är jag verkligen i spenderartagen. I tisdags köpte jag elpianot som jag var nere och tittade på förra veckan. Det kändes som ett bra erbjudande (som var tidsbegränsat) så jag ville passa på. Dessutom blev det knappt några prylar alls köpta under tre månader i USA, så jag måste ju ta igen det.

Pianot kändes som sagt prisvärt, och gjorde det ända tills i onsdags kväll. Då hittade jag inställningarna för hur känsligt pianot är för anslag och hur mycket rymdklang det har, och då gick det från att vara prisvärt till att vara lysande. Jag är van att spela på det gamla pianot i föräldrahemmet, och då känns det väldigt skönt att kunna få till inställningar som liknar det. Faktum är att jag nu tycker att mitt piano känns lika bra som de tre-fyra gånger dyrare konkurrenterna som jag provspelade i musikaffären. Fast det är klart, hade jag fått ställa in dem precis som jag hade velat så hade de nog varit ett eller ett par snäpp vassare ändå.

Några ord om staden jag bor i. Som synes på bilderna jag tidigare postat så är Nyköping en i stort sett mysig stad, men den har sina fläckar. I alla fall tycker jag det, och jag stör mig på det storhetsvansinne som dyker upp här och där. Jag har redan gnällt på Brandkärr, och det står jag fast vid. I en stad med mindre än 40 000 invånare borde man inte behöva bygga ett så stora och tråkiga bostäder. Även Stenkulla är ett tämligen tråkigt miljonprogramsområde.

Brandkärr

Stenkulla

Jag kan förstå att höghusen behövs i storstäder, men Nyköping är ju ingen sådan. Miljonprogrammen här blir områden som ingen trivs i. De som gillar storstäder tycker att staden i övrigt är för tråkig, och de som gillar mindre orter tycker att husen är för stora. Nej, om en stad är liten så är det bättre att låta den vara det. Stina berättade att man i Alingsås har en slogan som säger att här är träden högre än husen, och tydligen bygger de efter den devisen. Helrätt tycker jag.

Nu skulle man kunna invända att Brandkärr och Stenkulla är byggda på 60-talet (?), och att man inte ska döma någon för så gamla synder. Men vad sägs då om följande nybyggen?

Jag hade tänkt att äntligen skriva inlägget om själva bussresan till New York, men det får vänta lite till. Men snart så. Idag blir det bara en uppdatering, och lite bilder.

Jag har semester! En hel vecka till och med, vilket känns skönt. Dessutom passar det bra eftersom det är lugnt på jobbet (läs inget viktigt att göra) just nu, men förhoppningsvis är mer jobb (betydligt mycket mer) på gång om en månad eller så.

Semestern inleddes i Linköping, och det kan ju inte vara fel. Helgen där var bara bra. Måndagen tillbringades i diverse affärer i Nyköping. Jag småkollade lite i några bilhallar, mest för att få en uppfattning om prislägen och sånt. Jag letade innebandyklubba, men kom fram till att jag kan vänta med att köpa en ny tills dess att jag behöver en. Jag tog en vända till musikbörsen, eftersom Stina hittat ett digitalpiano från Yamaha för bara 3 000 på butikens hemsida. Så jag provspelade det, och blev positivt överraskad. Riktigt bra ljud, även om tangenterna kändes en aning plastiga. Hur som helst så slutade det med att jag köpte en ... gitarr. Jag vet inte riktigt hur det gick till, mer än att jag har tittat på stålsträngade gitarrer ett tag. På något sätt började jag provspela, och sedan så gick det som det gick. Så här ser min nya gitarr ut.

På kvällen köpte jag en dator, som jag sitter och skriver det här på. En bärbar sak, med okej prestanda. Hoppas jag. Det ska nog bli bra, om bara vista vill fungera. Än så länge så har bara bildvisandet strulat, så det är inte så illa. Men jag är misstänksam mot vista, och har gjort det mesta för att det ska se ut som gamla windows. Jag är lite konservativ ibland.

Fast det största köpet blev det inget av. Jag gick och tittade i skyltfönstren, och hamnade utanför en av stadens många fastighetsmäklare. På de små lapparna som satt i fönstret fanns det två lägenheter som såg intressanta ut, så jag gick in. Den ena av dem såldes i samma stund som jag gick in, men den andra var det visning på ett par timmar senare. Så ett par timmar senare befann jag mig i en trevlig lägenhet som låg hyfsat centralt. Så på kvällen fanns det en hel del att fundera på, men det slutade med att jag inte la något bud. Det gick lite för snabbt skulle man kunna säga. Men det kommer väl fler chanser.

Tisdagen ägnades åt tvättande och fotbollstittande.

Idag har jag varit ut och turistat i min egen stad, bilder finns i slutet av inlägget. Det var en fantastisk höstdag, om än lite blåsig. Det känns fel att det redan är höst, jag har ju inte fått någon svensk sommar. Nog för att det var sommar i Baltimore, men ändå var den inte riktigt nog på något sätt. Hösten känns bättre om man har en riktigt fin sommar bakom sig, och det har jag inte.

Fast alla ni som var i Sverige i somras säger kanske samma sak ni också.

För att kompensera för missad svensk sommar så åt jag en glass utomhus idag.

Det här med att känns sig hemma är konstigt. Efter det att jag flyttade från Linköping kändes det jobbigt att besöka staden, men det har känts bättre för varje gång. Fram till i söndags i alla fall. När jag var på väg till tåget insåg jag att det skulle bli knappt med tid, så för att slippa stressa valde jag att sikta på nästa buss och ta en promenad istället. Så jag gick en runda längs strandpromenaden, och kände mig något alldeles oerhört hemma. Att jag strax skulle sätta mig i en buss och åka bort kändes helt fel. Men jag satte mig på bussen ändå, och när jag väl kom till Nyköping kändes det bra. Ja, det kändes till och med lite som att komma hem. Så jag gick genom stan och kände mig hemma. Jag är nog lite konstig.

Då var man tillbaka då. Det finns en hel del att berätta om resa och så, men det får bli en annan gång. (Det vill säga aldrig någonsin, om jag känner mig själv.) Fast några ord kan jag väl skriva. Det är en bit mellan Baltimore och Nyköping, men resan gick nästan helt enligt planerna. Den enda fördröjningen var den halvtimme som tåget var försenat mellan Arlanda och Nyköping, men så länge som SJ bara är en halvtimme efter tidtabellen så räknas det väl knappast.

Förresten. Varför var jag tvungen att ta av mig skorna i säkerhetskontrollen innan avresan från USA? Vad kan man egentligen gömma i ett par skor?

Tidsomställningen har gått bra tycker jag. Det var nattflyg över till Sverige, och jag lyckades sova ett par timmar sammanlagt, tror jag. Ännu bättre var det att jag sedan lyckades hålla mig vaken till halv tio på kvällen, varefter jag sov tolv timmar och vaknade pigg och glad. I och för sig har jag sovit sämre nu under veckan, men det kanske bara beror på att jag börjar bli gammal. Jag vaknade strax efter klockan åtta idag och kunde inte somna om. I stället så låg jag kvar i sängen och lyssnade på P1.

Jag börjar nog bli gammal ja. (Det där med P1 kan kanske förklaras med att det är den enda kanal som jag får in på min klockradio.)

Lite bilder kanske? Jag har lekt turist i min egen stad idag på förmiddagen, och tagit en massa kort. Lite tråkigt väder och ljus, men själva staden tar sig mer och mer. Man har fått till en strandpromenad längs hela Nyköpingsån, som är trevlig. Rent allmänt så slingrar sig ån igenom en stor del av centrum, och sätter sin prägel på staden. Inte som i Linköping, där man har lyckats gömma Stångån bakom en massa vägar och järnvägen. Nåväl, här är bilderna.

Solnedgång över Brandkärr.

Klocktorn och lite tak.

Samma klocktorn fast från andra hållet.

Nyköpingshus. Notera tältduken som är så typisk för svenskt 1500-tal.

Nyköpingsån.

Jobbet.