Mats-Olas Fanclub

Vad kan man göra så här års, annat än att lägga ut höstlövsbilder. Ord känns så futtiga i jämförelse.

 

Tillbaka i Sverige efter min första semesterresa på åtta år. Det är nästan lika länge som jag varit med blogg. Galet båda delarna. Jag är inte någon särskilt bra resare, men några dagar i London var faktiskt inte så dumt. Att se Batterseakraftverket i kvällssol var värt nästan hela resan bara det. Fotobevis finns!

 

Datorn har hämtat sig och semesterbilderna finns fortfarande. Så det får bli en stretig och oförklarad sammanfattning av sommaren, i form av sju blandade bilder.

 

Jag har länge tänkt göra ett bildinlägg, men nu vill inte min dator starta längre. Virus eller bara gammal vet jag inte, men igång kommer den inte. Och alla sommarens bilder ligger enbart på den datorn, så det blir nog inget semesterinlägg. Tur i oturen att jag har gjort backup efter japanresorna, så att alla bilderna därifrån finns sparade.

 

I fortsättningen ska jag minsann ta fler backup oftare också.

Vissa saker verkar vara svåra att undvika, som exempelvis att det tar i runda slängar en vecka att glömma jobbet när jag går på semester. Jag trodde att det skulle vara annorlunda i år. Att de sista veckorna skulle vara så lugna att det skulle gå snabbare och enklare.

 

Men så kom det en småstressig fredag precis innan semestern, med sura kunder som vräkte iväg arga mejl (över att vi har rätt till semester i Sverige, typ) och så har jag mest tänkt på jobb hela helgen. Det kommer nog att ta den där veckan i år också.

 

Lite bilder från mina försök till distraktioner från jobbtankarna nu under helgen.

 

Jag har spelat in musik under helgen, men bara covers så dem struntar jag i att lägga upp här. Det får bli bilder från de senaste veckorna i stället.

 

Jag kan inte påstå att jag var helt oförberedd. För visst känner jag till att många kvinnor gillar bebisar. Jag har hört talas om den biologiska klockan.

 

Men blickarna som kom när jag satt och höll min tio veckor gamla systerdotter under några minuter på McDonald's i Mjölby. De trånande, intensiva ögonen hos ett antal kvinnor i varierande åldrar, utspridda runt omkring mig. Eller, mer korrekt, runt omkring systerdottern.

 

Fast kanske kan jag, om jag inte berättar om det för någon, för en liten minut bara, inbilla mig att det var mig de inte kunde slita blicken från?

 

Lite bilder från en ljus sommarkväll.

 

Jag hade tänkt gnälla på det typiska i att det är fint väder på fredagen, men dåligt under helgen. Det var i alla fall vad SMHI sa så sent som igår, men de hade fel. Vilket ju var bra för helgen, men dåligt för bloggen. För vad ska jag gnälla på nu?

 

Fast visst finns det lite symmertri i att det blir soliga bilder, tagna på dagen det skulle regna, istället för just vädergnyende. Så här är förra veckans (de tre första, regniga) och dagens bilder.

 

Det blev vår i år också. Ett mirakel, i all sin förutsägbarhet. Men efter att ha tagit 700 bilder i april så suget efter att ta bilder varit ovanligt lågt. Och därmed uppdateringsfrekvensen här på bloggen. Men några bilder har det trots allt blivit.

 

 

Och så är jag bara tvungen att skriva att jag har börjat att lyssna på the tallest man on earth. Massvis. Så bra. Skivsamlaren i mig vill köpa, men vad gör man när man tycker att liveversionerna på youtube är klart bättre än albumversionerna?

Kyoto, den andra dagen. (Det här skrevs i söndags, men datorn hade inget fungerande internet. Lite korrigerat och redigerat är det i efterhand, men jag tror och hoppas att andemeningen finns kvar. Tur att internet gav med sig på slutet av resan. Vad hade jag gjort om det hade hänt tidigare?)

Det kan bli för mycket att det goda. För mycket sol för min nacke och mina underarmar, för många tempel på en dag. Jag var ute och gick i mer än åtta timmar (och tog nästan 200 bilder), så det är inte så konstigt att flera delar av mig tröttnade. Fast inledningen var magnefik. Av en slump gick jag in i ett buddisttempel, som visade sig ha 1001 Buddha-statyer av trä från elva och tolvhundratalet. Alla uppställda i oklanderliga rader i en 118 meter lång hall. Helt fantastiska var de. Men foton fick man absolut inte ta där inne, tyvärr.

Det var soligt men inte för varmt och en skönt fläktande vind. Hade det inte varit för den medföljande "röd med sol"-behandlingen så hade vädret varit perfekt att promenera i. Nästa slumpmässiga upptäkt var en kyrkogård. Jag var på väg till ett tempel uppe på en höjd, men tog fel väg och gick igenom en kyrkogård. Lite sådär när jag behövde passera relativt nära en pågående brgravning för att komma fram. Betydligt bättre när jag upptäckte fantastiska vyer, som gjorda för att fota. På några minuter tog jag tre av de bästa bilderna jag har tagit, om jag får säga det själv.

Riktigt såhär bra kunde dagen förstås inte fortsätta, och åtta timmar var för mycket. På slutet tänkte jag mer på hur det kändes i benen än på hur saker och ting såg ut. Men ändå en riktigt bra dag, speciellt nu med några timmars eftertanke.

Bilder!


Dagen efter (i måndags) blev det ett kortare stopp i Tokyo, så det får bli lite bilder även därifrån.

Tänk vad lite bra väder kan göra. Den senaste veckan har gått fort, och det varit helt okay att vara borta i vad som känns som världens ände. Och jag tror att det har att göra med att förra söndagen var bra. Solig och varm, jag var ute och gick i många timmar. Länge nog för att få både träningsvärk i vaderna och tydlig rödvit kant i nacken. Men för ett antal timmar var jag nästan så lycklig som jag kan vara. Att bara få gå, utan mål eller större mening, med en kamera i handen, så att jag kan ta in allt i både skallen och så småningom på datorn.

 

Speciellt skönt med en så bra dag när det är veckans enda lediga, och arbetsdagarna är klart mer än 8 timmar långa.

 

Vilket i så fall är ett dåligt tecken för den kommande veckan, för idag söndag regnade det. Jag var ute ändå med kameran, men blev mest blöt. Precis innan det blev mörkt så kom solen fram och jag kunde gå ut på en andra, trevligare, men tyvärr alltför kort vända. Så risken är att den kommande veckan blir surare igen. Men i så fall får jag trösta mig med att det är sista jobbveckan här, och att jag sedan kan få åka hem och leva ett mer normalt liv. Ett där jag till exempel kan kommunicera med människor, får somna i min egen säng och får äta mat som jag vet ungefär hur den smakar innan jag testar den. Det ska bli skönt.

 

Några bilder jag hann med innan solen gick ner.

 

På väg från jobbet till hotellet så började bilradion spela Paul Simons "Still crazy after all these years", och jag, som aldrig brytt mig så mycket om den låten, överraskande mig med att bli riktigt glad av att höra den. Nu, när jag lyssnar på den på hotellet (tack youtube!), så känns den inte så märkvärdig, men det var något med att plötsligt få höra något bekant, något som hyggligt hör hemma i min vanliga värld.

 

Annars så är jag, med lite snällt avrundande, halvvägs igenom den här resan. Fortfarande för långt kvar för att räkna ner dagarna, och erfarenheten säger mig att det är under vecka 3 som resorna brukar börja kännas riktigt sega. Så än är det långt kvar. Speciellt som humöret redan är rätt långt nere, delvis beroende på en förkylning som inte vill försvinna.

 

Men idag har varit en bra dag. Veckans lediga dag, och till skillnad från förra veckan väder som det gick att vara ute i. Och körsbärsblomning, så kameran har fått jobba idag.

 

Här är delar av resultatet.

 

Tillbaka i mitt surrealistiska parallelliv. Det känns lika overkligt att komma hit varje gång. Hur hamnade jag här egentligen? Fast kanske, kanske, är det här sista resan. Jag vågar inte ta ut något i förskott, men det är svårt att inte tänka tanken ibland.

 

Mottagandet idag var grått och regnigt. Och fullt av körsbärsblommor, sedda från olika tågförnster. Fast så småningom så kommer nog även körsbärsvåren till den avkrok av landet som jag befinner mig i, och då hoppas jag ha bättre bilder. Här är dagens tolkning av fyra nyanser i grått.

 

Mer än hälften av den dryga månad som jag har i Sverige mellan japanresorna har gått. Det blev en del till bilder tagna i Japan, men de hamnade på facebook i stället för här. Jag är inte helt förtjust i det, men jag har märkt att det lätt blir så. Jag har svårt att säga nej till det större gensvaret där. Så dagens bilder är från Sverige. Men lite pladder först.

 

Jag hade hoppats att mars skulle ha varit lite varmare, lite mer vårlik. Men även om kylan biter är det svårt att vara alltför sur när solen trots allt skiner, och framför allt när den gör det så mycket längre på kvällarna. Som när jag kom hem från Japan och upptäckte att det fortfarande var ljust när jag gick hem från jobbet på eftermiddagarna. Men det gåt snabbt att vänja sig, två veckor räcker, nu skulle det kännas lätt absurt att åter gå hem i mörker.

 

Snart alltså Japan igen, kanske för sista gången. Planen är sådan, men jag vet hur det brukar gå med planer på jobbet, så jag tar inte ut något i förskott. Denna gång blir det ett par dagar i Kyoto på slutet, det fanns inga flygbiljetter under några dagar. (Golden week är den skyldige.) Så jag kan inte åka hem direkt. Men jag, som helst inte vill resa alls, ser faktiskt fram emot ett par dagars semester i Kyoto. Bra att ha något lockande i slutet på resan, det ger den i alla fall lite mening för mig.

 

Bilder var det. Från i fredags, i Stockholm.