Mats-Olas Fanclub

Tänk vad lite bra väder kan göra. Den senaste veckan har gått fort, och det varit helt okay att vara borta i vad som känns som världens ände. Och jag tror att det har att göra med att förra söndagen var bra. Solig och varm, jag var ute och gick i många timmar. Länge nog för att få både träningsvärk i vaderna och tydlig rödvit kant i nacken. Men för ett antal timmar var jag nästan så lycklig som jag kan vara. Att bara få gå, utan mål eller större mening, med en kamera i handen, så att jag kan ta in allt i både skallen och så småningom på datorn.

 

Speciellt skönt med en så bra dag när det är veckans enda lediga, och arbetsdagarna är klart mer än 8 timmar långa.

 

Vilket i så fall är ett dåligt tecken för den kommande veckan, för idag söndag regnade det. Jag var ute ändå med kameran, men blev mest blöt. Precis innan det blev mörkt så kom solen fram och jag kunde gå ut på en andra, trevligare, men tyvärr alltför kort vända. Så risken är att den kommande veckan blir surare igen. Men i så fall får jag trösta mig med att det är sista jobbveckan här, och att jag sedan kan få åka hem och leva ett mer normalt liv. Ett där jag till exempel kan kommunicera med människor, får somna i min egen säng och får äta mat som jag vet ungefär hur den smakar innan jag testar den. Det ska bli skönt.

 

Några bilder jag hann med innan solen gick ner.

 

På väg från jobbet till hotellet så började bilradion spela Paul Simons "Still crazy after all these years", och jag, som aldrig brytt mig så mycket om den låten, överraskande mig med att bli riktigt glad av att höra den. Nu, när jag lyssnar på den på hotellet (tack youtube!), så känns den inte så märkvärdig, men det var något med att plötsligt få höra något bekant, något som hyggligt hör hemma i min vanliga värld.

 

Annars så är jag, med lite snällt avrundande, halvvägs igenom den här resan. Fortfarande för långt kvar för att räkna ner dagarna, och erfarenheten säger mig att det är under vecka 3 som resorna brukar börja kännas riktigt sega. Så än är det långt kvar. Speciellt som humöret redan är rätt långt nere, delvis beroende på en förkylning som inte vill försvinna.

 

Men idag har varit en bra dag. Veckans lediga dag, och till skillnad från förra veckan väder som det gick att vara ute i. Och körsbärsblomning, så kameran har fått jobba idag.

 

Här är delar av resultatet.

 

Tillbaka i mitt surrealistiska parallelliv. Det känns lika overkligt att komma hit varje gång. Hur hamnade jag här egentligen? Fast kanske, kanske, är det här sista resan. Jag vågar inte ta ut något i förskott, men det är svårt att inte tänka tanken ibland.

 

Mottagandet idag var grått och regnigt. Och fullt av körsbärsblommor, sedda från olika tågförnster. Fast så småningom så kommer nog även körsbärsvåren till den avkrok av landet som jag befinner mig i, och då hoppas jag ha bättre bilder. Här är dagens tolkning av fyra nyanser i grått.