Mats-Olas Fanclub

En två veckor gammal bild, och så ett gäng från idag. Det är onekligen höst nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det börjar kännas lite lockande att bara låta bloggen stilla somna in. Skillnaden mot nuvarande inläggsfrekvens skulle ju inte vara så stor. Men så är det det där med att kunna gå tillbaka och läsa och minnas. Även om det är glest mellan inläggen, och de flesta är rätt så meningslösa, så är det ändå bättre än inget. Så jag ska hänga i lite till, tänkte jag.

 

Jag har skrivit en ny låt i helgen. I fredags på jobbet pratade om att vi borde ha en företagssång, som alla anställda skulle stå i givakt och sjunga varje morgon. För att visa vår kärlek och lojalitet till företaget. Vi kom även på en titel. Så i fredags kväll kom jag fram till att det var dags att skriva den låten. Det hela gick ovanligt snabbt, både text och musik mest bara rann ur mig. (Vilket antagligen innebär att jag omedvetet stal musiken från något redan existerande verk. Men även om det är så så kan ni väl vara snälla och inte berätta det för mig. Texten är däremot, med största säkerhet, men helt egna.) Tanken vara att musiken skulle vara både pampig och lite sentimental, typ som den ryska nationalsången. Fast riktigt så storslaget kan jag inte skriva. Och så gick det inte att göra några trumvirvlar i musikskrivarprogrammet, så det fick blå något mer småskaligt istället.

 

Nåväl. Låten (instrumental version) finns här och heter But my love for you.