Har jag lärt mig att leva här, eller bara att stå ut?
Dåligt med uppdateringar här på sistone, men på något sätt är det lite talande. Allt är så segt. En förkylning som vägrar att försvinna, ett jobb kräver mycket mer än det ger. Jag gick och la mig kvart över nio i går kväll (en lördag!) och sov tolv timmar. Hjärnan är full med allt som ska göras, jobbet dyker upp lite titt som tätt i tankarna. Jag till och med drömmer om det. Samtidigt är det så trögt att få något som helst gjort.
Jag vill ha vår nu.
Jag vill ha vår nu.