Mats-Olas Fanclub

Vintern närmar sig, och med den kommer en massa utmärkelser. Nobelpris, MTV-galor och, kanske framför allt, bragdguld. Naturligtvis är det idrotten det här kommer att handla om. (Ni som inte är idrottsintresserade kan hoppa ner till de skojsiga länkarna i slutet av inlägget.) Traditionellt sett väger ett OS-guld väldigt tungt när bragdguldet ska utses, och konstigt vore väl annars. OS är ju, som man brukar säga, ändå OS.

Men vad är de svenska OS-gulden egentligen värda? Sju medaljer av ädlaste sort blev det, vilket är det bästa på mycket länge. Men, så här i eftertankens kranka blekhet, vill jag nervärdera prestationen en aning. Faktum är att om programmet sett ut som det gjorde i Lillehammer -94 hade vi bara tagit två guld. Herrhockeyn och damernas slalom fanns naturligtvis med för tolv år sedan, det är ju två tunga titlar. (Intressant detalj: 1994 tog vi guld i herrhockeyn och damernas alpina, fast den gången var det Pernilla Wiberg i kombinationen.) Sprintstafetterna i längd var med för första gången i år, vanliga sprinten gjorde sitt andra OS, masstarten i skidskyttet var med för första gången och damernas curling kom med i Nagano 1998. Så var Turin verkligen bättre än Lillehammer?

Jo, Turin är ändå strået vassare. Rensar man bort grenar som tillkommit efter 1994 så ryker även damernas hockeysilver och Thobias Fredrikssons sprintbrons, men kvar blir ändå två guld, ett silver och fyra brons. Klart bättre än två guld och ett silver. Dessutom är det väl tveksamt att ta bort nya grenar, även om till exempel ett guld i sprintstafett känns mindre värt än ett i vanlig stafett så är det ett guld. Alla har varit medvetna om att grenen finns och att det delas ut OS-medaljer i den. Ett OS-guld är ju, som man brukar säga, ändå ett OS-guld.

Vem som tar bragdguldet? Tre kronor så klart, det är nog rätt givet.


Jag är svag för manipulerade djurbilder.


Hur gör man om man vill bli huligan? (Nej, jag hänger inte på flashback, jag fick länken skickad till mig. Vill jag ha lösa rykten och annat som är moraliskt tveksamt så läser jag kvällstidningarna.)

Idag är det grått och regnet hänger i luften. Det kom lite som en chock, vädret har varit så bra så länge att jag har glömt hur det brukar vara. Men det är väl så här grått det vanligen är.


I måndags gjorde U2 och Green Day ett gemensamt framförande när Superdome i New Orleans återinvigdes. Jag fick för mig att stanna uppe och lyssna på det över nätet, trots att det var mitt i natten (halv tre närmare bestämt). Och det var det nog värt. Ett medley av Wake me up when September ends, The saints are coming och Beautiful day blev det, vilket funkade bra. Kanske borde det vara vanligare med grupper som har två trummisar och två basister?

Hur det lät och såg ut? Video finns både här och här, jag föredrar youtubelänken, men det är ju bara min åsikt.


Allsvenskan är i princip över för min del. Blåvitt har nog med poäng för att säkert hänga kvar, men alldeles för få för att utmana om guldet. Om inget mirakel inträffar vill säga, men de brukar ju vara rätt sällsynta. En kamp om tredje till åttonde plats känns inte så intressant, efter en andra och en tredjeplats de senaste åren.

IFK-s säsong är rätt skum. Ingen seger på de fem första matcherna, sedan sju segrar på åtta matcher och nu en seger på de sju senaste matcherna. Snacka om bergochdalbanesäsong. På lördag är det i alla fall tevematch, mot Henkeborgs IF (a.k.a. Kommunens IF). Det är alltid intressant att se blåvitt, och eftersom vi ligger där vi gör så behöver jag ju inte vara nervös när jag ser matchen. Det finns fördelar med allt.

Det bästa med fotbollen är att silly season har startat igen. I IFK Göteborgs fall behövs det framför allt en ny tränare, ett gäng nya backar och möjligen ett par kantspelare. Vilka rykten är det som går? Stefan Rehn påstås vara klar som huvudtränare, chansen finns att han tar med sig Johan Arneng, Sundsvalls U21-back Mikael Lustig är tydligen intressant och så pratas det om en bytesaffär med Gais, Jonathan Berg mot Bobbie Friberg da Cruz. Dessutom verkar en spelare som harvade i femman förra säsongen vara aktuell! Det enda som är synd är väl att det inte kommit fram några namn på de positioner som vi verkligen behöver fylla, nämligen mittbackar och en vänsterback. Men det kommer säkert det också, så småningom.

Jag har sagt det innan, men jag måste säga det igen. Silly season är den bästa delen av att vara fotbollssupporter, då finns det ingen hemsk verkligehet som brutalt krossar alla stora drömmar.

Ner med verkligheten!

Det är ett tag sedan jag uppdaterade, och den främsta anledningen är att jag har varit och hälsat på min bror i Göteborg i helgen. En trevlig utflykt som bland annat innehöll Carl-Einar Häckners föreställning Pusseldrömmar. Jag tillhör väl inte Häckners fanclub, dock verkade det som att en stor del av den var på plats. Det räckte med att Carl-Einar petade lite på en pruttkudde för att ett stort skratt skulle utbryta. Men jag ska inte låta alltför negativ, för jag tyckte faktiskt att föreställningen var bra. En stark trea på en femgradig skala får det nog bli. Speciellt trolleriet var lysnade.

Till det bra betyget bidrog också själva teatern, Aftonstjärnan. Gömd bakom en science park och Chalmers lindholmens alla flashiga, själslösa stål och glasbyggnader ligger den, som i en helt annan värld. En värld där tiden stannade någon gång på 50-talet och lämnade kvar ett lätt nostalgiskt folkhemsminne. Taket i teatern består av trä och ser ut som om det satt i en gammal kyrka, och hela byggnaden känns folkets hus. Allt detta ska tolkas positivt.

En sak till kan vara kul att nämna. De ca 200 i publiken bestod inte bara av folk som dyrkade Carl-Einar, utan även en av dennes idoler. Galenskaparnas Claes Eriksson var på plats, och som jag har förstått det så har Claes fungerat lite som en mentor till Häckner. Lite stort kändes det i alla fall att passera precis förbi Claes på väg ut ur teatern. Fler kändisar på plats? Vi var inte helt säkra, men vi tror att även Birgit Carlstén var där. Och var det inte hon så var det någon som var skrämmande lik.


Jag har säkert tillbringat ett par timmar på val.se, och letat efter allt möjligt. De handskrivna rösterna är lite roliga, partier som till exempel batmanpartiet, det kvinnliga höftpartiet och Rickard Norlings - Aik parti känns som Sveriges framtid. Andra intressanta sidor kan vara Fagerstas och Markaryds kommunalval, i en kommun kan en skicklig politiker ändra om den politiska kartan själv. Lite häftigt faktiskt.


TV 4 slår till igen. När det här skrivs står teven på i bakgrunden, och det är premiär på programmet fotbollskanalen. Och herregud vad uselt det är. Trion Ola Wenström, Zoran Lukic och den tidigare avstängde Olof Lundh får den fjärde soffsittaren Magnus Hedman att framstå som en superkunnig expert, och då är det riktigt illa. Tanken på att de här klåparna ska få göra en sändning med mitt kära IFK på lördag (mot henkeborg naturligtvis) får det att vända sig på magen på mig.

För övrigt tycker jag att följande screen-shot från fyrans hemsida är lite roligt.





^{Bilden är från tv4.se}

Jag har nämnt det tidigare (men kan inte hitta det gamla inlägget), idag släpptes äntligen U2:s Zoo TV live från Sydney på dvd. Eftersom jag har sett den på vhs tidigare så blev jag kanske inte så överraskad, men ändå. Vilken grymt bra konsert det är! Inledningen med Zoo station och the Fly, den bästa liveversionen av One, hela avsnittet mellan Dirty day och Where the streets have no name (speciellt övergången mellan Running to stand still och streets) och, kanske allra bäst, extranumren. Lemon, With or without you, Love is blindness och Can't help falling in love, och Bono som sakta förvandlas från ditt djävulska alter ego MacPhisto till sig själv. Sanlöst bra, helt enkelt.


Idag har jag skrivit mina första rader html! Anledningen var att när jag  försökte se en video som låg på yahoo fick jag bara en svart ruta. Men efter lite tips lyckades jag då lösa problemet genom följande fantastiska kodning:

<html>
<body>
Jättelång textsträng kopierad från den här sidan, tagen från fältet till höger om add to site.
<body>
<html>

Jag sparade som en html-fil, som jag öppnade i webbläsaren. Och det fungerade, så jag kände mig som värsta superhackern! Precis efter att jag lyckats med detta mästerstycke, så funkade yahoosidan. Jag hade lika gärna kunnat vänta en kvart eller så! (Om filmsnutten var bra? Hyfsat, i alla fall den walesiska yogan.)


Det sägs vara jättegammalt (typ tre år), men eftersom jag hade missat det så kommer här resultaten från en google-sökning av "failure". Notera första träffen!

The Johanssons

Tränare: Bosse (fd Dansk förbundskapten, IFK, mm)

------------------------------ Conny (HBK) -------------------------------------------

Adam (IFK) - Magnus (IFK) ------ Nils-Eric (1) --------- David (Bajen)

Erik (Bajen) - Sebastian (2) ---- Andreas (HBK) ------- Lasse (KFF)

------------- Jonathan (MFF) ------- Andreas (Wigan) -----------------------

Reserver: Per "Texas" (HBK), Joel (HBK)

1) Leicester City
2) Malatyaspor, Turkiet

Kommentar: Mittbacken Magnus från IFK är kanske mer känd under smeknamnet Ölme.


The Anderssons

Tränare: Janne (HBK)

--------------------------------- Bengt (IFK) ------------------------------------------

Martin (IFE) --- Daniel (MFF) ---- Thomas (ÖSK) ----- Christoffer (1)

Magnus (HBK) - Anders (MFF) - Petter (Bajen) ------ Johan (LBois)

------------- Gustaf (HIF) ----------- Patric (BKH) ------------------------------

Reserv: Daniel (HIF), Micke (Sandefjord)

1) Hannover

Kommentar: Alex Andersson godkänns naturligtvis inte som särskrivning av Alexandersson! Här har jag varit tvungen att hämta två spelare från superettan för att fylla laget.


Vilka skulle vinna om det spelades en match mellan Anderssons och Johanssons? Jag tror att Johanssons skulle ta hem det, men jag är inte säker. Johanssons har definitivt bättre anfallare. Anderssons har å sin sida tappat ett par riktigt bra spelare på grund av skador de senaste åren, som Patrik "Bjärred" och Andreas. För att få vara med måste spelarna fortfarande vara aktiva, tränarna behöver inte vara det.

Fast om man går efter antalet landslagsspelare så vinner Anderssons, fyra spelare (Daniel, Christoffer, Petter och Anders) har spelat landskamper relativt nyligen (typ de två senaste åren), och Bengt borde ha gjort det. I Johanssons är det nästan bara Jonathan som har spelat i landslaget (i hans fall det finska). Andreas (Wigan) har iofs också gjort några matcher för inte alltför länge sedan, och Nils-Eric har provat på han med (om än bara några få matcher för typ fyra år sedan).


Som en liten bonus kommer även:

The Svenssons

Tränare: Tommy

------------------------------- Håkan (MFF) ------------------------------

Gustaf (IFK) - Kalle (Rangers) - Michael (1) -

Magnus (HBK) - Anders (IFE) - Daniel (ÖIF) -

-------------------- Mathias (IFE) -


1) Southhampton, eller kanske snarare deras medicinska team. Stackarn är ordentligt skadedrabbad.

Kommentar: Här saknas det tre spelare, är det någon som har några bra förslag? Värt att notera är kanske att sex av de åtta spelarna ovan har spelat i landslaget, så om det gick att få ihop ett fullt lag skulle det kunna bli riktigt bra!



Om jag har för lite vettigt att fylla mitt liv med? Går väl inte att svara annat än ja på det, efter det här inlägget!

Igår var det val, men jag tänker inte skriva något om det. Vill ni läsa om det så har tidningarna skrivit uppskattningsvis 47 tusen miljarder spaltmeter om det, så det är svårt att missa. Tur att det är fyra år till nästa val, för jag är lite lätt trött på valkampanjer. (Jo, jag vet att det finns något som heter EU-parlamentet, jag röstade i det valet senast, men de valrörelserna håller ju en avsevärt lägre profil.)


Nej, dags nu för något roligare.

Har Radiohead från tiden kring the bends/ok computer återuppstått? Nej, men ett tappert försök har begåtts av vib gyor. Nu kan man ju ha sämre förebilder än Radiohead, och musiken låter faktiskt bra. Vill ni lyssna så kan ni göra det här (missa inte How long have I lost), och om fyra låtar inte räcker så finns det åtta till här. Men frågan är väl om inte en del av royalty-intäkterna bör hamna hos Thom Yorke, och kanske att Chris Martin också vill ha en liten del. Att det dessutom finns spår i musiken av både Mogwai och U2 gör det inte sämre för min del.


En valrelaterad kommentar får det bli. Jag inser att det är lite lätt patetiskt och felaktigt, men jag tycker att resultatet i kvällens Göteborgsderby (IFK-Öis) är viktigare än valresultatet. Men jag skäms i alla fall för att jag tycker så. Lite.


Elitserien i hockey börjar i kväll. Bara 55 omgångar kvar tills det börjar gälla något! (För de flesta lagen i alla fall.) Men ett tips kan jag ju komma med. Tipset är inte det minsta orginellt, men varför ska man vara orginell när man kan vara en blek kopia av en kvällstidningsjournalist?

1. Färjestad
2. HV 71
3. Linköping
4. Timrå
5. Frölunda
6. MoDo
7. Luleå
8. Brynäs
9. Djurgården
10. Mora
11. Malmö
12. Skellefteå


Som avslutning av inlägget blir det lite bilder. Kanske inte mina allra bästa, men något ska jag ju fylla ut med.

Texten som kom upp för ett par dagar sedan är numera kombinerad med min senaste låt, och resultatet kan man få höra på min myspacesida. (För en gångs skull fungerde uppladdningen av musiken perfekt, tack myspace!)


Idag såg jag äntligen superbrassen, Djurgårdens Quirino. Ni vet, han som var fotbollseuropas tionde hetaste värvning i vintras. Ja, jag såg ju honom inte live, och heller inte så länge. Men en halv halvlek på teve blev det i alla fall, och nej, jag kan inte begripa hur Djurgården kunde betala över 10 miljoner för honom. Men, det är väl bara att tacka och ta emot när motståndarlag bränner pengar.

Lite mer allsvenska. Det är närmast otroligt hur lämpliga resultaten just nu är för IFK Göteborg. Mängder av oagjorda matcher för guldkonkurrenterna, synd bara att inte Malmö fick in ett kvitteringsmål bara. Men man kan väl inte få allt.


Slutligen en bild från en varm septemberdag.

Jag har en kategori här på bloggen som heter böcker, men det har inte blivit så mycket av den. Så därför kommer här några korta recensioner av en del av de böcker jag har läst den sista tiden.

* Åke Jönssons Fotboll: hur världens största sport växte fram handlar om fotbollens historia, förvånande nog. Främst handlar den om utvecklingen i England mellan 1850 och 1900, kring hur cupen och ligan startades, striden mellan amatörer och proffs och hur rugby och fotboll blev två olika sporter. En rolig detalj kring det sistnämnda, en av de stora stridsfrågorna inom den tidiga fotbollen var om "hacking" (rätten att sparka på motståndarens smalben, oavsett om denne hade bollen eller inte) skulle vara tillåtet. Fotbollen förbjöd det, rugbyn behöll det, men bara i 5-10 år. Sedan förbjöd även de hacking, eftersom lagen hade svårt att få ihop nog med spelare på grund av alla benbrott!

* En hög med Agatha Christie-böcker. Trevliga, om än inte världsomstörtande.

* Walter R. Fuchs Vår tids matematik. En ohyggligt tråkig bok! Hemsk, hemsk, hemsk! Jag tycker om matematik, jag har i runda slängar 60 högskolepoäng i ämnet, men även jag tyckte att boken var genomtråkig. Dessutom är den ful. Tanken att börja från grunden, med matematikens grundläggande konstruktion, kändes lovande, men jag stod inte ut med den första halvan av boken. Boken är så grundläggande att det tar tre kapitel innan talen kommer in. Om jag tycker så här illa om boken vågar jag knappt tänka vad någon som är mer normalintresserad av matematik skulle tycka. När jag lämnar tillbaka boken på biblioteket tänker jag föreslå att de gömmer den väl, så att den inte riskerar att döda någon annan stackares intresse för matematik.

* Vetenskaplig och detaljerad är även Peter Froms bok Karl XII:s död, men den är till skillnad från ovanstående bra. Författaren redogör noggrant (bokens över 1000 noter fyller 74 sidor!) för de teorier och det forensiska material som finns, och bevisar hur det hela gick till. Vem som avfyrade den dödande kulan? Det avslöjar jag inte!

* Diverse Peter Nilson. Novellsamlingen Messias med träbenet var riktigt bra, romanen Äventyret var meandrande och bitvis tungläst, men så bra skriven att den ändå får ett högt betyg. Ofta är Nilsons böcker sådana att de bitvis är svåra att ta sig igenom, men att man får god belöning om man gör det. Tyvärr har jag inte orkat ta mig längre än två kapitel in i romanen Guldspiken, så den kan jag inte säga så mycket om.

När jag tröttnade på guldspiken så började jag att återigen läsa om Nilsons populärvetenskapliga Stjärnvägar, som är riktigt bra. Just de popoulärvetenskapliga verken, som Stjärnvägar och Rymdljus (som är nästa bok att läsa om), är i mitt tycke Peter Nilsons klart bästa verk. Möjligen i konkurrens med den poetiska rymd och vetenskapsromanen projekt Nyaga.

Stjärnvägar var det ja. Varje gång jag läser den fascineras jag av avsnittet kring vårt solsystems skapande. Insikten om att nära nog all materia som jorden består av är skapad av utbrända och exploderade stjärnor. För att skapa tyngre grundämnen än väte krävs nämligen en stjärna, för att skapa grundämnen tyngre än järn (såsom guld) krävs en supernova. Så byggstenarna till allt som finns omkring oss, och även atomerna i oss är skapade i stjärnor för årmiljarder sedan.



Slutligen en länk som inte är bokrelaterad. Idag slank nämligen den sepiafärgade videon på när Björn och Benny spelar Dancing Queen med U2 i globen den 11 juni 1992 ut youtube. Här är den.

Egentligen har jag inte nog att säga för att skriva ett inlägg, men den av blåvitt betalda reklamkampanjen Gais bonito är så fruktansvärt rolig att jag måste skriva om den. Nu. Bara namnet är lysande, Gais bonito låter ju som en äkta självmotsägelse. Om kampanjen är riktigt lika bra som oddset-reklamen där Lagerbäck och Söderberg dribblade runt på Råsunda vet jag ännu inte, de ska komma två nya filmer på onsdag. Först då faller den slutgiltiga domen! (Än så länge är "omklädningsrummet" min favorit.)

Om inte länken ovan funkar så finns filmerna även här.

Och avslutningsvis en beskrivning av hur filmerna spelades in.


Borde det inte funnits ett "anti" i den här rubriken?


Snygga bilder.


Och så den verkliga förklaringen till varför Sverige hade så svårt med Liechtenstein. (Notera att texten skrevs innan matchen.)

Vad gör man när man är själv en lördagskväll? Att spela in en låt kan ju vara trevligt, så det valde jag. När jag väl hade kommit så långt i beslutsfattandet dök nästa problem upp, nämligen vilken låt jag skulle spela in. För bara någon dag sedan gjorde jag en cover på Winnerbäcks Dublin, så den här gången kändes det som att det var dags för ett eget stycke. (Varför jag spelar in covers? För att det är kul att spela in låtar.)

Nu är det ju en del jobb förknippat med att spela in en egen låt, bland annat måste man ju ha en låt att spela in. Det hade jag inte riktigt, men jag hade några ackordföljder på pianot. Så jag bestämde mig för att spela in dem, och på så sätt slippa att skriva en melodistämma och en text. Men de kanske kommer så småningom. Tyvärr är pianot och datorn så långt ifrån varandra att att jag inte kan spela in piano på datorn, utan jag fick ta det via digitalkameran! Inte det bästa för ljudkvaliten, men vad annat kunde jag ha gjort?

Jag tog ljudet från filmen och klippte ner det lite för att slippa ett par felspelningar. Ett problem med pianosnutten var att den lät lite väl mycket som en psalm, så för att testa lite halverade jag tempot, och därmed tonhöjden. Resultatet blev så intressant att jag fortsatte på den vägen, och med att testa alla inspelningsprogrammets effekter. Till slut blev det lite komprimering, basförstärkning och tremoloeffekter. För att fylla ut ljudbilden började jag leka med att lägga låten baklänges lite tyst i bakgrunden. Efter lite testande blev det ett baklängesspår i varje kanal, ett i orginaltempot och ett i det halverade. Men efter en timmes testande bästämde jag mig för att de här spåren knappt skulle höras, men för att kunna säga att det finns baklängesspår i låten fick de ligga kvar.

Hur det låter? Här kan ni lyssna på póstrokklagið, som låten heter. (Namnet är inspirerat av Sigur Rós-låten Rokklagið, som går att ladda ner här.)

(Tyvärr bråkar myspace för mig i kväll, ni får vänta tills i morgon för att lyssna på låten.)

(Nu är jag och myspace kompisar igen, så nu finns låten på länken!)

För ett tag sedan bemödade jag mig att göra en lista över mina favoritlåtar, och det visade sig vara ganska smart. Eftersom jag var tvungen att gå igenom mina skivor och min dator för att få fram låtar till listan så återupptäckte jag en hel del musik som jag glömt att jag tyckte om. I och för sig så är nog risken ganska stor att jag kommer att tröttna på dessa låtar igen, eftersom jag redan har tröttnat på dem en gång, men under tiden blir det ju en del trevligt lyssnande.

Igår startade jag även upp min gamla dator för att jag kom på att jag hade låtar kvar på den som jag ville lyssna på. Och eftersom överföringen gick lyckligt kan jag nu lyssna på låtar som Radioheads Where I end and you begin, Winnerbäcks dolda b-sida Dublin, Ryan Adams Come pick me up, David & the Citizens Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark och den danska 80-talsfotbollslåten Vi er røde, vi er hvide. (Vem är förresten den lille store Claus i den sistnämnda låten?)

Och så fick jag över de fyra låtarna jag har från The Langley schools music project. För er som inte känner till det så är det en dubbelskiva inspelad av skolungdomar från den kanadensiska hålan Langley. På mitten av 70-talet fick de en övervintrad hippie som musiklärare, och eftersom han inte hade en aning om hur man lär barn att sjunga så valde ha att spela in en skiva med dem med poplåtar från 60 och 70-talen. Resultatet då? Jag är väl tveksam till en del av inspelningarna (som Space oddity till exempel), men versionen av The long and winding road är riktigt bra!

Länkdags! För den som tycker om rappakalja och har lite tid över kan det kanske vara en idé att plugga in följande lagar?

En omröstning på en U2-sida visade att U2-fansen föredrog Bono framför Gud. Även om ett par stycken ansåg att de var samma person. Och ja, ser man på de här bilderna så är de kanske ganska lika?

Ingen kommentar.

Espen Olsen, som Arne Erlandssen blev så sur för att blåvitt inte värvade att han slutade (enligt den officiella versionen i alla fall), är sämst i tippeligan! I viss konkurrens med blåvittbekantingarna Ijeh och Gerba. Vad skulle vi haft honom till?

Jag hamnade på en kyrkogård idag, och av misstag fastnade jag framför en gravsten som jag egentligen inte hade något att göra med. Gravstenen hade två ofullständiga namn, men eftersom de hade samma efternamn och de var födda ungefär samtidigt, så jag utgår från att det var man och hustru. Dock var förnamnen inte utskrivna, bara initialerna fanns, men jag misstänker att det var maken som stod överst och hustrun under. Det brukar väl vara så tror jag, och annars är det bara att byta genus på allt under, det gör inte så stor skillnad egentligen.

Det märkvärdiga var årtalen. Mannen var född 1885 och dog 1917 (32 år gammal), medan kvinnan var född 1893 och dog 1994 (101 år gammal!). Det skiljer alltså 77 år mellan deras dödsår! Eftersom de var begravda tillsammans antar jag att hon inte hade gift om sig, utan levt vidare som änka. Jag har ingen aning om vilka dessa personer var, men texten på gravstenen fick verkligen igång fantasin.

Tänk vilken skillnad det är mellan 1917 och 1994. 1917 pågick första världskriget, bilar fanns knappt i Sverige och kvinnor saknade rösträtt. 1994 är modern tid. Rymdfärder, datorer, rockmusik, teve, mobiltelefoner och andra moderna välsignelser har kommit. 1917 och 1994 känns som två helt olika världar.


Jag har badat i en sjö idag. Det var kallt.


Idag har jag även tagit lite bilder, delvis på samma platser som för fem veckor sedan. Det konstiga är att landskapet då såg höstigt ut men att grönskan nu var vårintensiv. Det är en uppochnervänd värld vi lever i. Vill ni se några av bilderna kan ni (som vanligt) göra det här. Ett litet smakprov på bloggen får det också bli.



Nu har jag exakt 100 bilder på mitt flickr-konto (och 69 upplagda på bloggen). Hur ska jag fira det?

Det är mindre än två veckor till valet, och jag bryr mig knappt. Riktigt varför vet jag inte, jag tycker vanligtvis att politik är viktigt, men har ändå inte orkat uppbåda någon energi inför valet. Det är inte det att jag är stormsäker på vad hur jag ska rösta, partitesterna på nätet har stärkt min tro på att jag egentligen inte tycker om något parti särskilt väl. Jag brukar ha bestämt mig tidigare inför valen. Ett tag tänkte jag till och med på att strunta i att rösta, men efter lite funderande har jag kommit fram till att i alla fall rösta i riksdagsvalet. Däremot struntar jag nog i landstings och kommunvalet.

Kanske beror min motvilja på att det som pågår just nu mer liknar sju konkurrerande reklamkampanjer än en valrörelse. Eller på att det som ska vara partiledarutfrågningar framstår som retoriktävlingar. Tävlingar som, snarare än att besvara frågorna, går ut på att para ihop varje fråga med en lämplig (av pr-firmor/mediastrateger skapad) one-liner på ett så smidigt sätt som möjligt.

En liten tanke till kring valet. Jag hade nog hellre haft möjligheten att lägga en svart röst än en vit i det här valet. Det finns några partier som jag inte alls vill ska sitta vid makten, synd bara att de finns inom båda blocken. Det gör det ännu svårare att välja.


Jag har redan varit inne på derbybråket som var på söderstadion för en vecka sedan, men eftersom straffen nu har kommit så blir det några rader till. Jag tycker att poängavdrag är helt fel. Hammarby kan hållas ansvarigt för arrangemanget, men knappast för åskådarnas uppträdande. Det måste faktiskt åskådarna själva göra. En av grundstenarna i ett sunt rättssystem är att inte utdela kollektiva bestraffningar, utan bara straff till den eller de som begår brottet. I det här fallet kan inte jag se att det är Hammarby som förening (eller lag) som är huvudansvarigt för bråket. Böter för dåliga säkerhetsrutiner är kanske ok, men inte poängavdrag. Poängfördelningen ska avgöras på plan, det enda undantaget är väl om föreningen (anställda eller förtroendevalda) har fuskat, genom till exempel mutor.

Sedan tror jag inte att poängavdrag hindrar bråk, de som ställer till problem tycker nog att det är så häftigt att hamna på tidningarnas löpsedlar att det är värt tre minuspoäng.


Jag var ute och gick igår, och då slog det mig hur trevligt det är med sol. Kanske ingen ny och revolutionerande insikt, men ändå. Jag är ganska varm av mig (temperaturmässigt, inte något annat!) och tycker inte om när det blir för hett, så jag är inte helsåld på sommaren. Men igår var temperaturen precis lagom för att solskenet skulle vara underbart värmade. Hösten har en del fördelar framför sommaren trots allt!

Här är en samling tankar kring matchen mellan Sverige och Lettland. Icke fotbollsintresserade kan med fördel strunta i det här inlägget.

* Skönt med tre poäng och ett på det stora hela taget okej spel.

* Elmander gjorde en jättebra match och Zlatan en godkänd, även om han var långt från toppform. De känns som ett välkomponerat anfallspar, utom på en punkt. Båda är målsumpare. Det var nog inte en slump att det enda målet gjordes av en mittfältare.

* Om Mikael Nilsson hade varit lika dålig som Erik Edman hade morgondagens tidningar varit fulla med krigsrubriker om högerbackskrisen. Edman kommer antagligen komma undan med ett godkänt betyg, för han har ett högt anseende. Lite väl högt kan jag tycka, bland annat pratas det om vilka bra inlägg han slår. Konstigt då att han bara har slagit ett (ok robodan, två) bra inlägg i hela sin landslagskarriär. Nu ska det till Eriks försvar sägas att han varit skadad, och därmed saknar matchtempo. Han har rent allmänt haft många skador på sistone, vilket kanske kan förklara att hans tillbakagång de senaste åren.

* Den enda allsvenska spelaren från start, Niclas Alexandersson, gjorde en riktigt bra match. Bra för landslaget, men kanske framför allt för blåvitt. Det bär emot att säga det, men Alex är nog det som skiljer IFK från att vara ett mittenlag. Den senaste månaden har han varit i en formsvacka, och vips har blåvitts spel börjat hacka. Dock sägs han ha varit på gång i andra halvlek mot Elfsborg senast, och i kväll var han ju utmärkt. Formsvackan kan ha berott på trötthet efter VM (han hamnade i en liknande efter VM 2002), eller kanske troligare på grund av den skada (på Klüftska "känning") han har haft i höften. Under två veckor kunde han inte träna alls, och vad gjorde han direkt efter det? Jo han åkte och spelade 90 minuter i en träningslandskamp. Resten av spelarna i laget tackar nej till sådana på grund av en blånagel, men Alex åkte. Hur som helst, skönt att se att formen var tillbaka.

* Ett glatt taktiskt besked. Nej, jag syftar inte på att långbollarna försvunnit, det tror jag bara berodde på att Lettland lät oss spela efter backen. Jag syftar på Roland Anderssons analys efter matchen. Han konstaterade att Sverige nästan alltid har ett för långt lag, och att detta kan bero på Linderoths position. Han ligger så långt ner att han nästan blir som en egen lagdel, och för att få in denna lagdel har försvaret sjunkit för långt. Att försvaret har fallit för mycket har jag tyckt länge, och det kan nog bero på Linderoths väl tillbakadragna roll. Om han kommer längre upp så borde det dessutom underlätta för den andre innermittfältaren, länge har både Anders Svensson och Kim Källström haft nära nog hopplösa uppgifter. Upp med Lindertoh (och därmed backlinjen) högre i plan!