Mats-Olas Fanclub

Idag regnar det ute. Mycket till och med, fast kanske inte så mycket som krävs för att det ska ösa ner. Fast fullt tillräckligt för att det ska kännas som en höstdag i april, himlen är nämligen fullständigt grå. En ganska ljus nyans av grått, men grått likväl.

Jag kan inte säga att jag är förvånad. I min ungdom spelade jag klarinett i ett par olika orkestrar, och valborg är en av de ständigt återkommande speldagarna. Så genom åren har jag stått framför minst fyra olika brasor och spelat. Någon gång har vädret varit underbart, 20 grader under dagen (lite kallare när vi spelade på kvällen förstås, men inte så mycket) och sol, andra gånger har det snöat lite lätt och varit runt nollan. Och så har det regnat, allt som oftast.

Aprilväder kallas det visst.


Väldigt trevligt att ha en gigabytes utrymme i stället för de tidigare 10 megabyten. Hade minnesutrymmet inte blivit utökat hade jag nog fyllt min kvot innan året tagit slut. Tack Roland!

En sak till har jag att berätta. Jag är nervös. Genom kontakter har jag lyckats få en jobbintervju på onsdag! Jag är inte säker på att jag är helt kvalificerad för jobbet egentligen, men det skulle nog lösa sig om jag väl får det. Nu vet jag inte hur stora mina chanser är, och försöker dessutom att tona ner dem för mig själv. Så att jag inte blir besviken om det inte blir något av det. Fast det lyckas inte så bra, för jag är nervös ändå. Jag skulle bra gärna ha det jobbet.

Det var allt.

För ett par år sedan höll jag på med ett exjobb, och när vi fick tid över (eller när jobbet var för tråkigt) fördrev vi den med diverse nätsurfande. En av exjobbarna på bioinformatiken tipsade om den här lilla animationen, och av någon anledning tyckte även jag att den var bland det roligaste jag någonsin sett, alla kategorier. Jag kan meddela att grävlingarnas rörelser är svåra att själv utföra, i alla fall om man ska hålla samma tempo sem de!
Nästan lika mycket skrattade jag när uppföljaren kom.

Här måste jag även slänga med en länk till en specialtrailer för sagan om de två tornen.

Jag har fler länkar på lager. Den här fotbollsbilden leker man inte med, men som tur är blev stackars Ölme i alla fall inte skadad.

Den äldsta inspelningen med U2 (som jag känner till) kan man se här, inspelad 1978! En U2-länk till, den här är från Sverige 1981, från det sedan länge nedlagda programet Måndagsbörsen. Notera den otroligt oengagerade publiken. Typiskt svensk publik!

Och avslutningsvis ytterligare en U2-länk. I mitt tycke är nog Where the Streets have no Name världens bästa livelåt, och här är den bästa inspelningen av den. Tyvärr har jag bara den här konserten på ett utslitet videoband, eftersom den konstigt nog inte finns utgiven på dvd än. Det går ideliga rykten om att den snart ska släppas på dvd, men än har det inte hänt. Vill man vara elak (som en av kommentarerna på länken är) så är anledningen att U2 inte vill att folk ska se hur mycket bättre de var för 15 år sedan!

Under den senaste timmen har jag flera gånger varit övertygad om att det börjat regna. Men det har det inte, det jag har lurats av är en bärbar telefon som låter väldigt konstigt. Som en blandning av häftigt regn mot plåttak och en liten elmotor kan man kanske säga, om det nu är så beskrivande. Väldigt surreallistiskt hur som helst, det känns lite drömlikt.

Men jag är vaken. Nu i alla fall, det var jag nog inte för en timme sedan. Jag spenderade förmiddagen med att passa den yngre av mina systersöner, och det blir man sannerligen trött av. Hur orkar barn? Anledningen till att jag fick passa honom var att min svåger jobbade och min syster följde med den äldre av mina systersöner på hans första fotbollscup. Fem och ett halvt år, och redan fotbollsmatcher. Dagens ungdom har verkligen bråttom! Fast han verkar ha haft det roligt, han var i alla fall väldigt stolt över medaljen som han fick. (Alla deltagarna fick medalj, turligt nog. Hans lag lyckades inte ens göra ett mål på de fyra matcherna de spelade, deras bästa resultat var 0-0.)

Jag har precis läst ut ytterligare en Peter Nilson-bok. Den här gången är det Äventyret som jag tagit mig igenom, och även den här gången gäller att Nilsons bok är mycket märklig. Andra beskrivande adjektiv: konstig, meandrande, lärd, spännande, utmanande och svårtillgänglig. Jag tycker om den!

Jag har fått en ny hobby. Jag har tidigare nämnt att jag spelat in lite låtar på datorn, och i fredags slog det mig att jag kan spela in kompgitarren på datorn och spela solot live till. Jag kan även sjunga (nåja) stämsång med mig själv, eller varför inte kanon? Synd bara att jag inte kan så många solon, hittills har det mest blivit U2:s New year's day och Pink Floyds Wish you were here.

Det verkar som att någon eller några i Häckens ledning har drabbats av storhetsvansinne. För någon dag sedan förkunnade de Hisingens självständighet, och nu har de lagt ut den nya nationens nationalsång på nätet. Jag tar mig friheten att kopiera in texten här:


O Hisingen, O Hisingen

O Hisingen. O Hisingen. Där bryter vi vårt bröd,
Vår vackra ö. Mitt stolta hem. Tills dagen jag är död.
Allt levande som lever här. I källarhål och loft
Vi samlas på vår Rambergsvall, beströdd med stjärnors stoft.

O Hisingen. O Hisingen. Vår ålderstigna mor.
Som fostrat alla Hisingar till syster eller bror.
Det gula är vår sol minsann. Det svarta är vårt land.
Bron, en navelsträng av stål, kopplad till vår strand.

O Hisingen. O Hisingen. Vid Oceanens kant.
Här trivs vi bra. Här mår vi gött, i hjärtat, det är sant!
Ett gul-svartfärgat paradis. Från berg till dalens mull.
Du trygga bas. Du flotta fort. För Getingar av gull.

_{Text och musik: Per-Erik Winberg och Fredrik Ganslandt}


Jag hoppas att det hela är ett skämt, annars är det nog den värsta pekoralen på ett bra tag!




Avslutningsvis så skickar jag med en länk för att visa att det inte bara är jag som insett Niclas Alexanderssons storhet!

IFK Göteborg lanserade i dag en ny hemsida, som bland annat innehöll nya spelarpresentationer. Bland frågorna, som handlade om sådant som bästa fotbollsspelarna och smultronställen i Göteborg, fanns även självporträtt. Som om man skulle behöva tydligliggöra likheterna mellan dagisbarn och elitfotbollsspelare ytterligare.

Ta er gärna en titt på teckningarna signerade Stefan Selakovic, Niclas Alexandersson, Hjálmar Jónsson, Ölme, Pontus Wernbloom, Dennis Jonsson, Marcus Berg eller Mattias Bjärsmyr!


Någon som behöver ett tidsfördriv? Själv har jag helt fastnat i tretris, så om ni ska prova, tänk på att det kan vara lite lätt beroendeframkallande.


Det var allt för i dag!

Jag har i dag tillbringat några av dagens timmar i en bil, och som så ofta då så var det ett och annat som slog mig. Den här gången handlade det om musik.

* Skivbolaget Warner anser att hälften av de svenska popklassikerna (7 av 14) är skrivna av Glenmark, Orup och Strömstedt. 12 av 14 av låtarna på skivan som heter just svenska popklassiker är dessutom skrivna under 80-talet.  Min lillasyster och jag satt och tävlade om vem som först kunde identifiera låtarna och artisterna (vi hade inget skivfodral utan fick gissa) och skrämmande nog var nog jag bäst på det. Får skylla på att min syster missade flera år i början av 80-talet. För säkerhets skull är det väl bäst att säga att skivan inte är min.

* Versen till jumpers När hela världen står utanför låter precis som om det vore en Jakob Hellman-låt. Samma röst och samma typ av melodi. Så ett tag satt systern och jag och undrade om det här var en Jakob Hellman-låt som vi missat, men så kom refrängen och vi kunde konstatera att det var en jumper-låt. Fast det var så likt att jag anser att Jakob bör få eventuella royalties, även om han knappast vill stå för låten.

* Om man skapade en väl vald lista med 30-talet ord som inte fick användas i poptexter skulle större delen av artisterna på skivan jag nämnt ovan knappt kunnat skriva några texter alls. Jag tror att en sådan lista skulle vara en bra idé. Förbjud ord som hjärta, ögon, läppar, ängar och hav, så tvingas artisterna vara orginella och nyskapande. Just en sådan lista med förbjudna ord (fast med engelska ord då) försökte producenten Flood tvinga på Bono under skrivandet av Zooropa.

Fast jag ska väl erkänna att mina små försök sannerligen inte är så nyskapande de heller, så jag ska nog testa om mina texter blir bättre om jag har en lista med förbjudna ord. Jag återkommer säkerligen till detta framöver!

* Min Beatlesperiod håller på att klinga av efter några veckors ganska intensivt lyssnande, vilket gör att det finns en möjlighet för annan musik att ta den platsen. Närmast ju nu är Tomas Andersson Wij, speciellt Stjärnorna i oss som är en alldeles briljant, om än melankolisk, skiva.

Nu är det påsk, vilket innebär att jag reser bort från min kära dator för att träffa min kära familj. Förutom att fira påsk har vi ett par viktiga saker att diskutera (får se om jag skriver något om det efter påsken), stora beslut ska fattas.

En sak till angående påsk, det verkar som att den mest utskällde syndabocken i historien har fått en försvarsskrift, läs om den här.

Glad påsk!

Jag har drabbats av min årliga Wakers-nostalgi. (Om ni inte vet vilka Wakers var så är det inte så mycket att göra, mer än möjligen att tycka synd om er.) Mina nostalgitrippar brukar börja med att jag av misstag råkar lyssna på någon låt från någon av de två konserterna som jag har på datorn, vilket får mig att drömma mig tillbaka till de goda gamla tiderna. Jag har väl numera accepterat att musiken inte är så märkvärdig egentligen, men jag hävdar fortfarande att man kan ana en hel del potential i den.

Låten som jag fastnade i det här året var One Way, Wakers första "hit". Speciellt den magnifika texten, även om det är svårt höra vad som sjungs. (Vilket åtminstone delvis beror på att den ligger i helt fel tonart för sångaren.) Här är andra versen (så som jag hör den):

It isn't hard to find a way
just follow him God's son
You just say yes for him to come
be glad cause he has won

[Ohörbar rad]
He sees you when you're in the dark
he is the way, the truth, the light
he doesn't need a place to park
He has a thing for you to sign
a heart examination
He is for the rich and poor *
and even for the common

* Här har jag chansat ordentligt, det enda jag kan höra tydligt är the rich and poor.


Den här gången hittade jag dessutom Wakers supergrymma hemsida. För er som är för unga för att ha varit med, hemsidorna såg faktiskt ut så här för 7 år sedan. Galet.



Uppdatering: Texten korrigerad efter Robodans rättelser.

Jag är oftast en lugn och samlad person (i alla fall så länge som jag inte följer idrott) men det finns tillfällen då även jag kan brusa upp. Ett sådant är i trafiken, och då handlar det ofta om förare som inte har vett nog att hålla avståndet. Det har hänt flera gånger den senaste månaden att en bil krypit upp precis bakom mig utan vettig anledning (som att föraren vill köra om). Nej, bilen bara ligger där en 15-20 meter (klart mindre än en sekund) bakom trots att jag kör i 90. Den som kommer ihåg sin körkortsteori inser att det är alldeles för lite, skulle jag tvärnita skulle föraren bakom knappast ens hinna börja bromsa innan det smäller.

Jag blir förbannad på den typen av beteende. Det är väl en sak om någon vill köra ihjäl sig själv, det bryr jag mig inte så mycket om. Men genom att ligga så nära utsätter de ju även andra för fara, då andra förares handlingsfrihet blir kraftigt begränsad. Jag tycker att det är respektlöst, arrogant och själviskt att inte hålla avståndet. För ett par veckor sedan blev jag så förbannad på att föraren bakom inte fattade mina små tryck på bromspedalen (jag hade hoppats att lite röda bromslyktor skulle få honom/henne att fatta att han/hon låg för nära, men inte) att jag bromsade (långsamt!) och styrde in mot kanten, pekade finger åt föraren när han/hon körde om och slutligen blinkade med helljuset ett antal gånger när omkörningen var klar. Hoppas att föraren förstod vinken.

Men på det stora hela taget har jag haft tur i trafiken. Min svåger däremot. För en vecka sedan var han inblandad i en olycka då en annan förare körde ut från en påfartsväg mot sidan på min svågers bil och prejade in honom i mitträcket. Förklaringen var att den skyldige föraren "trodde att vägen han körde in på var dubbelfilig". Det var den inte. Hade han bemödat sig med att kolla på vägmärkena hade han sett att han skulle lämnat företräde, men det kanske är att begära för mycket.

Men det är inte det enda min svåger drabbats av. För ungefär en månad sedan skulle han fylla på luft i däcken på bensinstationen, satte ner ett knä i backen och och fick foten som då låg på marken bakom honom överkörd! På något otroligt sätt klarade foten sig från allvarliga skador. Föraren hade "visst inte sett foten".

Jag vet inte om det verkligen är rimligt att ge sig ut i trafiken när en del av ens medtrafikanter beter sig som de gör. Vad man ska göra åt problemet vet jag inte riktigt, men kanske vore det bra att ha återkommande tester. Säg att man vart tionde år eller så var tvungen att klara en enklare uppkörning, som det är nu har man ju 50 år på sig att glömma allt vad regler heter.

Fast det värsta problemet är nog inte de dåliga regelkunskaperna. Jag tror att det är bristen på respekt, för farten och för hur illa det kan gå. För mig som en gång (för snart åtta år sedan) har blivit påkörd och kanat tvärs över vägbanan så finns det en viss respekt långt inne i lillhjärnan. Hade det kommit en mötande lastbil just när vi sladdade över på fel sida vägen hade det inte funnits kvar mycket av bilen eller oss som satt i den. Nu kom det som tur var inget mötande fordon.

En del olyckor är svåra att helt undvika (tekniska fel, viltolyckor), men jag är övertygad om att många beror på bristande respekt. Och det gör mig förbannad.




För att muntra upp inlägget lite så kommer här lite orelaterade länkar, en om ett fotbollsderby (eller snarare fylleslag) på 70-talet, en till paggans blogg och en till en flera ton tung fotbollsarena byggd i lego.

Inspirerad av Åsa så postar jag lite nytagna bilder på vårblommor. Håll till godo.

Idag fyller min blogg ett halvt år (hurra!) och jag tänkte fira det genom att länka till de mest ambitiösa/bästa inläggen. Ett "best of"-inlägg för de sex första månaderna skulle man kunna säga. Här är de!


Programförklaring eller något sånt
Kul så här i efterhand.

Sveriges fem mest övervärderade idrottare
Om Foppa och Zlatan, och några andra

Sveriges fem mest undervärderade idrottare
Niclas Alexandersson!

Faraway, so close!
Hjältar som misslyckades

Lite tankar om skapelse, förstörelse och entropi från en fysiker-wannabe


On the side of a hill as the valley explodes
Bilder

Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel
Nog mitt mest personliga inlägg

Liten ordlista för IFK Göteborgsupportrar
Det inlägg som tagit längst tid att skriva

I would rather lose than to have never laid beside at all
Ambitiöst!

En liten betraktelse över en nyupptäckt telemast
Kanske mitt allra bästa inlägg!

Bara sport, bara massor utav sport!
Mitt inte helt lyckade OS-tips.

Svensk damidrott (och så lite falsksång)


Stora händelser och små konsekvenser
Mitt försök att skriva som Peter Englund

Visst är det lite märkligt hur en del mardrömmar kan sätta sig? Så var det för mig i morse, då det tog ett par timmar innan nattens mardröm riktigt hade släppt.

Vad var det då för dröm som satte sådana spår? Något slags krig tror jag att det, jag kan i alla fall komma ihåg bomber, stora bränder och gråtande barn, och allt händer med den stress som nästan bara finns i mardrömmar. Nu finns det ju ofta någon slags bakgrund till drömmarna, och den blodröda himlen som halvt doldes av rök var den ledtråd som jag tog det på.

Jag tror att min inspiration, eller vad jag nu ska kalla det, kom från videon till Sigur Rós låt Vaka. Nu är tempot i videon bra mycket lägre än det var i min dröm, men stämningen stämmer in väl.

Vart vill jag komma med det här? Ja, den enda rimliga slutsatsen är väl att införa 26-årsgräns (minst!) för en del musikvideor. I så fall hade jag inte kunnat se den här videon, vilket på sätt och vis vore synd för den är riktigt bra, men jag hade kanske fått lite bättre nattsömn!

Eftersom jag var bortrest i går så hann jag inte lägga ut något allsvenkst tips innan serien började, vilket  kanske hade varit bättre. Nu har ju en match hunnit spelas, men jag slänger ur mig en sluttabell ändå.

1. IFK Göteborg
2. Malmö FF
3. Djurgårdens IF
4. Halmstads BK
5. Hammarby IF
6. Helsingborgs IF
7. Kalmar FF
8. IF Elfsborg
9. BK Häcken
10. Östers IF
11. AIK
12. Örgryte IF
13. GAIS
14. Gefle IF


Kommentarer: Som blåvitt-fans så kan jag inte gärna tippa något annat lag som etta, fast det är förhoppningsvis inte bara önsketänkande. IFK var allsvenskans bästa lag under hösten, och jämför man det laget med årets så är årets lag klart bättre på pappret. Jag hoppas på guld alltså.

På andra plats har jag satt MFF, som har bytt tränare, spelsystem och även många spelare inför säsongen. Svårbedömt alltså, det finns mycket potential i truppen men det är osäkert hur mycket de kan få ut av den.

Trea tror jag att Djurgården blir. Att jag inte placerar dem högre upp beror på att det är svårt att försvara ett guld, samt att de under Royal League blivit utspelade mot både IFK och norska Lilleström. I sammanlagt fyra matcher mot lag som pressat högt har DIF fyra klara förluster. När laget inte har fått så mycket tid på sig har det märkts att mittfältet inte är allsvenskans starkaste.

På fjärde plats har jag satt Halmstad, som i alla andra tips har hamnat långt ner. Lite konstigt tycker jag, visst hade de stora problem under förra våren men under hösten visade de vad de går för. De tog sig till gruppspelet i UEFA-cupen, den bästa svenska insatsen i en europeisk cup på ett bra tag. Dessutom saknade de Martin Fribrock och framför allt lagkaptenen Tommy Jönsson. Se upp för Halmstad i år!

Hammarby gör en normal säsong, Helsingborg är alldeles för svaga utan Henke för att komma högre upp och Kalmar kommer att göra en lite sämre säsong än senast men ha en betryggande marginal till bottenlagen. Elfsborg har hajpats ordentligt, utan att jag kan förstå varför. Försvaret är fortfarande långt ifrån allsvensk toppklass, mittfältet kommer att bli uppätet av fysiskt starkare motstånd och de har sålt sin bästa anfallare. Risken finns att de hamnar ännu längre ner.

Häcken har jag inte så mycket att säga om, Berggren är en utmärkt värvning, men innermittfältet är klart svagare än förra året. Öster tror jag kommer att överraska positivt, har värvat bra och kan mycket väl komma högre än 10:e plats. Örgryte borde klara sig kvar men är skadekänsligt och presterar inte nyckelspelarna riskerar de att åka ur. (Sedan kan de även ryka på grund av ekonomin.)

AIK hoppas på guld men ska vara glada om de hänger kvar. GAIS har en betydligt rimligare målsättning (just att hänga kvar) men jag tror ändå inte att de lyckas. Gefle slutligen, som överraskande hängde kvar förra året, tippar jag som jumbo i år. I år är de bättre kartlagda av motståndarna och har inte fördelen av att vara nykomlingar.




Uppdatering: Ett kul tips går att läsa här. Jag håller med om en del (förstaplatsen!) om än inte allt, men underhållande läsning är det hur som helst.

Tänkte bara meddela lite kort att jag lägger ner bloggen. Anledningen är att jag tagit emot anonyma hot, och då är det inte värt det. Så mycket betyder inte bloggen för mig.

Hoten handlar om att jag förtalat TV 4 och att jag därmed är en fara för den svenska pressfriheten. Hotaren ville som sagt vara anonym, men han råkade skriva att han jobbar som sportkrönikör. Mejlet jag fick var som ni förstår inte undertecknat med något namn utan bara ett kryptiskt "my side of the case".

Slutligen ett stort tack till mina trogna läsare för den tid som varit, det var trevligt med bloggen. Ha det nu så bra allihopa!