Mats-Olas Fanclub

Senast jag skrev så var jag på väg ut på en promenad längs ån, men jag hittade även en väg upp till toppen av kråkberget. (Inte för att det var svårt att hitta vägen egentligen, jag har bara inte letat innan.) Väl uppe så tog jag lite bilder med kameran, som hade fått följa med ut. Tyvärr var dagen för mulen och kanske även timmen för sen, för bilderna blev inte så bra som de borde ha blivit. Jag var tvungen att ta svagt underexponerade bilder och, värre än så, med höjd färgkänslighet. Jag tänker helt klart återvända och ta bilder senare i vinter, under en soligare dag. Då ska det nog kunna bli riktigt bra bilder. Nu så får ni nöja er med en lite brusig bild.



Det har varit jul sedan jag skrev här senast. Trevligt har det varit, och skönt att komma ifrån vardagen ett tag. En helg räcker inte för att riktigt kunna koppla bort jobb och andra tråkigheter, men nu så är de långt borta. Och med en hel vecka kvar innan det är dags att jobba igen så har jag inga planer på att börja oroa mig än. Nej, nu ska jag slappa en vecka, för även om det är trevligt med jul så blir man lite trött av det på något sätt.

Gott nytt år förresten, det här blir säkert mitt sista inlägg för 2007.

Lite skidor måste jag kommentera. Jag är ett fan av tour de ski (till skillnad från Sveriges samlade journalister, känns det som. I alla fall under förra året gnällde de som bara den för att det kom något nytt, och de därför skulle behöva ägna flera minuter åt att lära sig reglerna. Lite som när fotbollsjournalisterna gnäller på Royal League och vädret, men samtidigt tycker att det är oerhört viktigt att svenska lag presterar i UEFA-cupen och Champions Leaugue, som spelas under ... vintern!) och har följt årets upplaga med stort nöje.

Fram till idag i alla fall, för oj vad många fula ord jag sa när Kalla missade semin på grund av en borttrampad stav. Där rök minst 15 sekunder på något som hon inte kunde påverka. Just när jag började undra om hon kanske till och med kunde utmana om totalsegern så gick det så. Nåväl, det finns flera höjdpunkter kvar. När det gäller Kalla så ser jag fram emot jaktstarten på tisdag då hon får en ny chans att göra en Belmondo (galen upphämtning i en jaktstart) och även slutklättringen, som nog kan passa henne riktigt bra. När det gäller de svenska herrarnas insatser hittills så är de väl helt okej. Ingen av dem har något att göra med tätstriden, men det tycker i alla fall jag var väntat.

Ett musiktips. Tomas Andersson Wijs låt Första maj i Piteå ligger upp på hans myspacesida, och den är riktigt  bra.

Vad ska jag avsluta året med? På något sätt känns det passande med en solnedgång, så här är en från idag.

Sådär, då var det två veckors ledigt från och med idag. I går klev jag av projektet som jag har jobbat med ett tag nu, och det kändes faktiskt lite konstigt, ja nästan lite sorgligt. Mina arbetskamrater under de senaste månaderna kommer att slita vidare, medan jag får börja på något nytt nästa år. Inget konstigt i sig egentligen, jag är bara lite sentimental av mig.

Ännu har inte julefriden infunnit sig. Nej, det handlar mest om dåligt samvete för att jag inte har skickat några julkort, och för att jag är så sent ute med julklapparna i år igen. Så idag har jag gått och trängts med tusentals andra, i en affär fick jag nog köa i 20 minuter för att få glädjen att betala. Men jag får väl skylla mig själv för att jag är så sent ute.

Jag blev i alla fall klar med klappköpandet, så nu behöver jag bara oroa mig för att de inte blir bra. Fast det är ändå skönt att vara klar.

Inte blev jag på humör av det nazistiska demonstrationståget som marscherade igenom staden heller. Snarare illamående, för jag kan inte se vad det är som lockar med fanor, sköldar, marschtrummor och folk som gapar i megafon på torget. Hade de varit fler än 10-15 personer så hade jag kanske upplevt det som skrämmande, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Mer än att det naturligtvis är skrämmande på sitt vis att se 20-åringar (eller hur gamla de nu var) frivilligt så och förknippa sig med nazismen.

Nej, nu ska jag göra som rubriken föreslår och ta en promenad längs åkanten, och bara njuta av att vara ledig.

Men först så ska jag önska god jul!

Nu är det, som stina påpekade, verkligen dags att uppdatera bloggen. Eftersom det inte har spelats någon intressant fotboll den senaste tiden så blir det inget fotbollspladder idag. Möjligen att jag skulle kunna skriva något om längdskidorna, men nej. Inte idag. Det får bli jobbprat istället.

Jag har säkert använt rubriken på dagens inlägg innan, men den sammanfattar ganska väl hur det går på jobbet just nu. Det är i sig inte ovanligt, inom min bransch lägger vi hälften av tiden på att göra det vi ska och hälften på att rätta alla fel som vi gjorde under den första halvan. Tidsplanen ser fortfarande väldigt tight ut, men för min del är det lugnt nu. Jag är bara kvar i projektet en vecka till, och har nu gjort det som jag skulle göra. Så om inget nytt dyker upp så får jag väl försöka att läsa hela wikipedia eller titta igenom youtube under veckan som kommer. Det är ganska segt att ha för lite att göra på jobbet, men en vecka ska jag väl klara av.

Dagarna mellan jul och nyår är inarbetade, och jag tar nog ledigt dagarna efter nyår också. Jag kommer ändå inte att ha något att göra innan trettonhelgen. Vad det blir för projekt efter det vet jag inte, det ska bli spännande att se.

Det är snart jul! Som vanligt är jag sent ute med julklapparna, det är nästan som en egen tradition numera. Det brukar ordna sig till slut, men det blir nog till att stressa runt nästa lördag. Fast jag försöker att inte bekymra mig för mycket för det, utan istället se fram emot två veckors sammanhängande ledighet.

 En sak som jag tänkte på tidigare idag är att jag inte har tagit en enda bild på över en månad nu. Jag har nästan glömt att jag har en kamera. Samtidigt har vädret varit så tråkigt att det inte har känts så lockande att promenera. Jag ska försöka att skärpa mig.

En sak som jag är lite nöjd med är att jag har lyckats hålla min målsättning om att springa (minst) en mil i veckan. Konditionen var alldeles i botten efter USA-resan i somras, men efter tre och en halv månads joggande så är den faktiskt okej nu. Bäst av allt är kanske att jag har lärt mig att jogga. Tidigare har jag sprungit och pressat mig till max, men nu har jag till slut insett att man ibland kan ta det lite lugnare, och hellre springa lite längre om man inte känner sig trött nog.

Mitt tidigare problem med att springa i lämplig takt kommer från min gamla fotbollstränare i tonåren. Då var det alltid max som gällde, och varje litet moment i träningen var en tävling i sig. Så efter att jag slutade med fotbollen så försökte jag att börja jogga ett antal gånger, men varje gång startade jag alldeles för hårt. Så jag tröttnade. Men den här gången har jag ökat långsamt, och genast har det blivit riktigt roligt att ge sig ut på en runda. Så numera känns det inte bara bra efteråt, utan även under tiden.

För övrigt så missade ni något om ni inte såg the wire på svt under hösten. Nu är säsongen slut, men det kommer en sista nästa höst. Den tänker i alla fall jag se.

Jag tror att jag ska ge mig av ut på en runda nu, så det här får vara allt för idag.