Because the chase is all you know, and she stopped running months ago
Jag tror att hösten peakar just nu, vackrare än vad den är för tillfället blir den nog inte i år. Tyvärr så var gårdagen mulen, men framåt kvällen klarnade det upp. Och om man vill fota höstlöv, som jag vill, så är det oftast kvällen som är bäst. Det är då man kan få det där röda ljuset som får björklöven att glöda. Tyvärr var det inte en sådan kväll igår, men jag gav mig ut och fotade ändå. Här är lite av resultatet:
Idag skiner solen, så jag och min kamera har varit ute och promenerat. Det var så vackert att det egentligen bara var att ställa sig på valfri plats, blunda och trycka av. Det kunde inte bli fel. Samtidigt finns det en risk att allt bara blir småputtigt vackert, En bra bild berättar ju något, den är inte bara vacker.
Å andra sidan så är det kanske bara 70-tals wannabeen i mig som är igång och problematiserar. Är det i stället så att det är just förmågan att bli glad varje gång man ser ett vackert höstträd som ger ett lyckligt liv? Att istället för att fundera på vad folk tycker och tänker om en bara ge ett glatt leende till alla man tycker om? (Eller om man är extrem, även till dem man inte tycker om?) Så här kommer lite fler fina höstlöv.
Men det är svårt att se det man har i stället för det man man skulle vilja ha. På jobbet har årets nya löner satts, ett drygt halvår efter att de skulle ha trätt i kraft. Jag har haft lön så att jag har klarat mig, jag har sällan känt att brist på pengar har begränsat mig. Men ändå, när det nu diskuteras nya löner så känns varje promille viktig, trots att jag inte kan säga vad ska ha de extra kronorna till.
0-0 var väl okej?
Idag skiner solen, så jag och min kamera har varit ute och promenerat. Det var så vackert att det egentligen bara var att ställa sig på valfri plats, blunda och trycka av. Det kunde inte bli fel. Samtidigt finns det en risk att allt bara blir småputtigt vackert, En bra bild berättar ju något, den är inte bara vacker.
Å andra sidan så är det kanske bara 70-tals wannabeen i mig som är igång och problematiserar. Är det i stället så att det är just förmågan att bli glad varje gång man ser ett vackert höstträd som ger ett lyckligt liv? Att istället för att fundera på vad folk tycker och tänker om en bara ge ett glatt leende till alla man tycker om? (Eller om man är extrem, även till dem man inte tycker om?) Så här kommer lite fler fina höstlöv.
Men det är svårt att se det man har i stället för det man man skulle vilja ha. På jobbet har årets nya löner satts, ett drygt halvår efter att de skulle ha trätt i kraft. Jag har haft lön så att jag har klarat mig, jag har sällan känt att brist på pengar har begränsat mig. Men ändå, när det nu diskuteras nya löner så känns varje promille viktig, trots att jag inte kan säga vad ska ha de extra kronorna till.
0-0 var väl okej?
