Och det vimlar av stressade människor i stan, men det är tomt på strandpromenaden
Sådär, då var det två veckors ledigt från och med idag. I går klev jag av projektet som jag har jobbat med ett tag nu, och det kändes faktiskt lite konstigt, ja nästan lite sorgligt. Mina arbetskamrater under de senaste månaderna kommer att slita vidare, medan jag får börja på något nytt nästa år. Inget konstigt i sig egentligen, jag är bara lite sentimental av mig.
Ännu har inte julefriden infunnit sig. Nej, det handlar mest om dåligt samvete för att jag inte har skickat några julkort, och för att jag är så sent ute med julklapparna i år igen. Så idag har jag gått och trängts med tusentals andra, i en affär fick jag nog köa i 20 minuter för att få glädjen att betala. Men jag får väl skylla mig själv för att jag är så sent ute.
Jag blev i alla fall klar med klappköpandet, så nu behöver jag bara oroa mig för att de inte blir bra. Fast det är ändå skönt att vara klar.
Inte blev jag på humör av det nazistiska demonstrationståget som marscherade igenom staden heller. Snarare illamående, för jag kan inte se vad det är som lockar med fanor, sköldar, marschtrummor och folk som gapar i megafon på torget. Hade de varit fler än 10-15 personer så hade jag kanske upplevt det som skrämmande, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Mer än att det naturligtvis är skrämmande på sitt vis att se 20-åringar (eller hur gamla de nu var) frivilligt så och förknippa sig med nazismen.
Nej, nu ska jag göra som rubriken föreslår och ta en promenad längs åkanten, och bara njuta av att vara ledig.
Men först så ska jag önska god jul!
