Mats-Olas Fanclub

Nu är det, som stina påpekade, verkligen dags att uppdatera bloggen. Eftersom det inte har spelats någon intressant fotboll den senaste tiden så blir det inget fotbollspladder idag. Möjligen att jag skulle kunna skriva något om längdskidorna, men nej. Inte idag. Det får bli jobbprat istället.

Jag har säkert använt rubriken på dagens inlägg innan, men den sammanfattar ganska väl hur det går på jobbet just nu. Det är i sig inte ovanligt, inom min bransch lägger vi hälften av tiden på att göra det vi ska och hälften på att rätta alla fel som vi gjorde under den första halvan. Tidsplanen ser fortfarande väldigt tight ut, men för min del är det lugnt nu. Jag är bara kvar i projektet en vecka till, och har nu gjort det som jag skulle göra. Så om inget nytt dyker upp så får jag väl försöka att läsa hela wikipedia eller titta igenom youtube under veckan som kommer. Det är ganska segt att ha för lite att göra på jobbet, men en vecka ska jag väl klara av.

Dagarna mellan jul och nyår är inarbetade, och jag tar nog ledigt dagarna efter nyår också. Jag kommer ändå inte att ha något att göra innan trettonhelgen. Vad det blir för projekt efter det vet jag inte, det ska bli spännande att se.

Det är snart jul! Som vanligt är jag sent ute med julklapparna, det är nästan som en egen tradition numera. Det brukar ordna sig till slut, men det blir nog till att stressa runt nästa lördag. Fast jag försöker att inte bekymra mig för mycket för det, utan istället se fram emot två veckors sammanhängande ledighet.

 En sak som jag tänkte på tidigare idag är att jag inte har tagit en enda bild på över en månad nu. Jag har nästan glömt att jag har en kamera. Samtidigt har vädret varit så tråkigt att det inte har känts så lockande att promenera. Jag ska försöka att skärpa mig.

En sak som jag är lite nöjd med är att jag har lyckats hålla min målsättning om att springa (minst) en mil i veckan. Konditionen var alldeles i botten efter USA-resan i somras, men efter tre och en halv månads joggande så är den faktiskt okej nu. Bäst av allt är kanske att jag har lärt mig att jogga. Tidigare har jag sprungit och pressat mig till max, men nu har jag till slut insett att man ibland kan ta det lite lugnare, och hellre springa lite längre om man inte känner sig trött nog.

Mitt tidigare problem med att springa i lämplig takt kommer från min gamla fotbollstränare i tonåren. Då var det alltid max som gällde, och varje litet moment i träningen var en tävling i sig. Så efter att jag slutade med fotbollen så försökte jag att börja jogga ett antal gånger, men varje gång startade jag alldeles för hårt. Så jag tröttnade. Men den här gången har jag ökat långsamt, och genast har det blivit riktigt roligt att ge sig ut på en runda. Så numera känns det inte bara bra efteråt, utan även under tiden.

För övrigt så missade ni något om ni inte såg the wire på svt under hösten. Nu är säsongen slut, men det kommer en sista nästa höst. Den tänker i alla fall jag se.

Jag tror att jag ska ge mig av ut på en runda nu, så det här får vara allt för idag.