Mats-Olas Fanclub

Inte många av alla de spelare som spelat i IFK Göteborg under de 101 år klubben funnits har gjort sig så förtjänta av en hyllning som Magnus Erlingmark. Det handlar långt ifrån bara om att han på sina 515 A-lagsmatcher gjort 77 mål, eller de 43 målen han gjort på sina 278 allsvenska matcher i blåvitt (han gjorde några säsonger i Örebro innan han kom till blåvitt i början av 90-talet).

Inte heller att han är tredje bästa svenska målskytt i svampligan med sina 6 mål, 4 av dem kom i gruppspelet 94-95 då IFK vann sin grupp före Manchester United, Barcelona och Galatasaray. Bara Zlatan (7 mål) och Ljungberg (12? mål) är bättre. Det handlar inte ens om hans 37 landskamper eller hans VM-brons.

Nej, det jag tänkte hylla honom för är hans insats förra säsongen. Inte för att det var hans spelmässigt bästa, utan för den inställning han visade. Redan innan säsongen insåg han att han nog inte skulle vara ordinarie och avsade sig lagkaptensbindeln. (Det faktum att han i många år var lagkapten trots att Håkan Mild fanns i klubben är också talande.) Under våren var han ordinarie, men någon gång under maj eller juni tog Sebastian Johansson hans plats. Efter att ha varit ordinarie i 15 år hamnade han för en gångs skull på bänken.

Gick han ut och gnällde i media om att han inte fick spela? Nej, det var helt otänkbart. Trots att det blev bänken i A-laget och spel i B-laget fortsatte han träna lika ambitiöst. Han var lika seriös på B-lagsmatcherna som han alltid varit på A-lagsmatcherna. Flera av spelarna i förra årets B-lag (2*Berg, Wendt och Wernbloom) har i år tagit steget in i A-laget och gjort det bra. Jag tror att Erlingmark har en del i det, när han har visat vilken inställning det är som krävs för att man ska lyckas.

Ibland hör man att vinnarkänslan sitter i väggarna på kamratgården, men så är det naturligtvis inte. Snarare är det ett antal av blåvitt veteraner som står för den, som Ölme, Mild och Alexandersson. Den som tror att Alex inte har den riktiga vinarkänslan bör nog läsa det andra halvan av den här träningsrapporten. Även flera av de andra spelarna (Risp och Hjalmar) visar att bara segrar räknas på blåvitts träningar.

 Under många år har även Erlingmark bidragit starkt till den här mentaliteten, och det är han väl värd att hyllas för!

5. Niclas Alexandersson, Vänsterback

Har inte spelat vänsterback så ofta, men var trots detta påtänkt som vänsterback inför VM-kvalet mot Ungern. Lagerbäck valde dock att peta Wilhelmsson och spela med ”Alex” på en mer invand högermittfältsplats. Jag är övertygad om att Niclas hade skött sig utmärkt som vänsterback om han placerats där.

När spelet i Ungernmatchen som nämns ovan gick helt i baklås valde Lagerbäck att flytta runt mittfältarna. ”Chippen” gick från vänster till höger, Ljungberg från mitten ut till vänster och ”Alex” steg in centralt. Efter rockaden lyfte Sverige upp spelet, åtminstone en liten aning. Jag var överraskad att man inte bytte till denna uppställning tidigare, då Niclas har gjort klart fler matcher centralt än Ljungberg de senaste åren.

3. Niclas Alexandersson, Defensiv innermittfältare

I mitt tycke är ”Alex” den givna reserven på den här positionen i landslaget. Linderoth petar han inte, även om Niclas har imponerat de gånger han spelat här i allsvenskan. Ett exempel är matchen mot Malmö för ett par veckor sedan, då blåvitt spelade 3-5-2 med Alexandersson som balansspelare. I den matchen kunde man direkt jämföra med en av konkurrenterna, Daniel Andersson i MFF, och då vet jag vem jag skulle välja!

2. Niclas Alexandersson, Högerback

”Alex” spelade högerback mot Malta, och kanske är det som högerback han har den största potentialen. I Min värld går han i alla fall klart före Östlund, tack vare att Niclas har bättre spelsinne, bättre teknik, bättre tillslag (och därmed inlägg) och att han inte drar på sig lika många farliga frisparkar nära eget straffområde.

1. Niclas Alexandersson, Högermittfältare

Det är på den här positionen ”Alex” har gjort sina flesta landskamper. På grund av sitt spelsinne och löpstyrka hjälper han Linderoth i defensiven, och ger på så sätt mer utrymme till offensiva insatser från Fredrik Ljungberg och Anders Svensson. Laget blir bättre balanserat med Alexandersson på plan. Dessutom har Niclas en stor och stark vinnarinstinkt, som är till nytta för vilket lag som helst.

Niclas Alexandersson, Mittback

Har på grund av skador varit förste reservback i IFK under en stor del av hösten, och mot Assyriska spelade ”Alex” mittback under matchens fem sista, skälvande minuter.

Har så vitt jag vet aldrig spelat målvakt, och är således grovt underskattad som detta.

Med sitt ordningssinne och sin noggrannhet är ”Alex” som gjord för den här positionen.

Niclas Alexandersson, Förbundskapten

Att ”Alex” kan fotboll är ingen hemlighet. Att han även kan förstå spelarna efter sina många och lyckosamma proffsår är givetvis en fördel. Underskattad är väl det minsta man kan säga om Niclas som förbundskapten. Till exempel är det ingen journalist som tagit upp hur bra det skulle vara för Sverige att ha en lika välkänd storspelare på kaptensposten som Ungern och Bulgarien har (Lothar Matteus och Hristo Stoitchkov).

Niclas Alexandersson, Stjärna i ett pojkband

Med sin look och utstrålning har ”Alex” allt som krävs för att lyckas även här. Jag vet inte om han kan sjunga, men eftersom han var den första mannen på månen så tror jag säkert att han kan det också. Dessutom har han ju en lika mysig dialekt som Per Gessle, och då kan ju inget gå fel.

Känns lite hårt att ta med honom, men faktum är att han fått för mycket uppmärksamhet om man jämför med vad han har presterat. Han har vunnit världscupen, men i ärlighetens namn, hur många kommer ihåg världcupvinnaren om han inte är svensk? På mästerskapen har Mattias haft det desto tyngre, det enda man kan vara säker på är att han kommer att dra på sig en förkylning någon gång under tävlingarna. Annars har han de rätta förutsättningarna för att lyckas i den ”moderna” skidåkningen, dvs. i masstarter. Synd bara att han alltid bränner sina chanser genom att köra för hårt tidigt i loppen. Skidåkare är även allmänt övervärderade i Sverige, längdskidor är inte någon stor sport.

Till skillnad på övriga på listan är Bojan själv skyldig till övervärderandet. Redan under tiden i U21 var han i händelsernas centrum då han inte begrep hur han, som tillhörde Manchester United!, kunde hamna på bänken. Att han fram till dess aldrig hade spelat en tävlingsmatch mot seniorer tänkte han naturligtvis inte på. Även numera dyker han upp på sportsidorna med jämna mellanrum, och numera handlar det alltid om att hans klubbar inte vill behålla honom, utan att han får söka upp nya klubbar att gästspela i. Senaste gången var det en engelsk division ett-klubb som nobbade honom.

Kim var bara 18 år då han slog igenom i BK Häcken. Efter ett par frisparksmål kom experterna fram till att han vid arton års ålder var bättre än vad Ralf Edström, Bosse Larsson, Torbjörn Nilsson Jonas Thern eller Tomas Brolin var i motsvarande ålder, och drog då slutsatsen att han när han blev äldre säkert skulle bli bättre än ovan nämnda spelare. Och det verkar man tro fortfarande. Därför kan ingen av kvällstidningsjournalisterna begripa varför han inte platsar i landslaget. Länge propagerade de för att han skulle ta Anders Svenssons plats (Anders som själv var en mediagunstling 2002), men efter många bra matcher av Anders ville de ha in Kim som defensiv mittfältare. När de efter den senaste Ungernmatchen återigen upptäckte Tobias Linderoths storhet (det gör media en gång per säsong, och presenterar det som ett avslöjande varje gång: Här är Sveriges okände nyckelspelare!) så försökte de få in Kim som offensiv mittfältare igen. För att en sådan världsstjärna som Kim skulle vara ett sämre val till rollerna som offensiv respektive defensiv innermittfältare än Svensson/Linderoth är ju givetvis otänkbart.

Zlatan är tveklöst en av Sveriges bästa fotbollsspelare, kanske till och med den bäste. Men han är inte fullt så fantastisk som media vill ha det till. Kvällstidningarna väljer att till och med staka sig igenom italienska tidningar och referera allt de säger vidare till det svenska folket, för att alla säkert ska förstå hur stor Zlatan är. Som svensk tidningsläsare får man intrycket att Juventus bara består av en spelare, och så några uppassare till honom då. Jag tycker om Zlatan och jag tycker att han är bra, men han kan omöjligt leva upp till svensk medias hype. Det skulle inte ens en tokdopad Maradona anno 1986 kunna göra.

För motivering se Zlatan, men byt ut Zlatan mot Foppa, fotbollsspelare mot ishockeyspelare, italienska mot amerikanska, Juventus mot Philadelfia Flyers och Maradona mot Gretzky.

Varifrån har IFK och Dif värvat sina spelare? (Om spelaren varit i klubben i flera omgångar så räknar jag klubben de kom ifrån när de värvades första gången.)

Siffran är åldern då spelaren kom.                                   

Teneriffa, 32

Egen Produkt

Jönköping Södra, 19
Erkan Saglik

Västra Frölunda (på lån), 20
Mattias Bjärsmyr

Husqvarna FF, 19
Adam Johansson

Västra Frölunda, 21
Hjalmar Jonsson

Keflavik, 22
Magnus Johansson

Ölme (givetvis), 19
Dennis Jonsson

Hisingsstads IF, 13

Trollhättans FK, 16
Martin Ulander

Jönköping Södra, 18
Niclas Alexandersson

Halmstads BK, 25
Samuel Wowoah

Djurgårdens IF, 28
Tommy Lycén

Grimsås, 23
Mikael Sandklef

Västra Frölunda, 27
Martin Smedberg

Gunnilse, 19
Pontus Wernbloom

IK Kongahälla, 17
Oscar Wendt

IFK Skövde FK, 17
Andrés Vasques

Bergsjö IF, 10
Jonatan Berg

Torsby IF, 17

Heerenveen, 28                                           
George Mourad

Västra Frölunda, 21
Marcus Berg

Torsby IF, 17

 

Spelare         

Real de Banjul, 19 (?)
Oskar Wahlström

Västerås SK, 28

Matias Concha

Malmö FF, 24
Fredrik Stenman

IF Elfsborg, 20
Sölvi Ottesen

Vikingur Reykjavik FC, 20
Toni Kuivasto

MyPa, 28
Markus Johannesson

Örgryte IS, 29
Niclas Rasck

Örebro SK, 30
Eldin Kozica

Västerås SK, 19(?)

Vålerånga IF, 24
Feliciano Magro

Landskrona Bois, 26
Stefan Bergtoft

Spånga IS, 21
Kari Árnason

Víkingur Reykjavik FC, 23

RBC Roosendaal, 24
Abgar Barsom

BK Forward, 23

Tobias Hysén

BK Häcken, 22
Jones Kusi-Asare

Vasalund, 19
Daniel Sjölund

Liverpool FC, 20
Mattias Jonson

Norwich City FC, 31

Udinese, 28
Ibrahim Ba

Caykur Rizespor, 31

Egen produkt

(När det gäller Dif kan det ha smugit sig in några fel.)

 

Dif är svensk fotbolls framtid, för det har jag hört i media. Det är alltså bra för svensk fotbolls om det går bra för Dif, så det är tur att det inte finns något som kan stoppa djurgården. Förutom för långt gräs.

Annars brukar man ofta höra att det är viktigt att ge talangerna/juniorerna chansen, men kanske är det så att vår "Drillofotboll" bara förstör de unga spelarna?