Mats-Olas Fanclub

Det blev ingen Japanresa innan jul. Kunderna klantade till det och klarade inte av att fatta beslut, och då var det inte värt att åka. Jag är så nöjd med det att jag nu går runt med ett litet leende som inte går att sudda ut, även om snön och blåsten gör sitt bästa. Lite märkligt var det förresten att packa upp resväskan dagen efter att jag hade packat den.

 

Det bästa med (den inställda) resan är att jag till 89 % är klar med mina julklappar. Redan. Det är inte likt mig. Men väldigt skönt. Det är bara den där sista...

 

En helt annan, ja helt annan, sak som slog mig är hur präglad jag är på mina föräldrar. Hur jag kan bli positivt inställd till en person bara för att han eller hon utseendemässigt påminner om någon av mina päron. Hur en liten detalj på ett foto kan räcka. Och att det kan ta ett tag innan jag kommer på varför jag reagerar som jag gör. Men när jag väl ser likheten så är det uppenbart. Kanske rätt naturligt egentligen, har bara inte tänkt på det innan.

 

Och så kan jag inte sluta lyssna på den här dängan. Så konstig och så bra.

Dåligt med uppdateringar, och dåligt med tagna bilder i november. Tror inte jag har tagit så få bilder under en månad sedan typ 2010. Men för att hålla liv i bloggen så kommer det fyra bilder.

 

 

 

 

 

Men det ska bli bättring här på bloggen, snart blir det en ny (kort) japanresa. Då ska det bli uppdateringar, tänkte jag. Och kanske lite roligare bilder.

En solig oktoberhelg kan bara innebära en sak. Höstlövsporr!

 

 

 

 

 

En veckas bilder. (Vad annat kan det bli när höstlöven ser ut som de gör nu?)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En två veckor gammal bild, och så ett gäng från idag. Det är onekligen höst nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det börjar kännas lite lockande att bara låta bloggen stilla somna in. Skillnaden mot nuvarande inläggsfrekvens skulle ju inte vara så stor. Men så är det det där med att kunna gå tillbaka och läsa och minnas. Även om det är glest mellan inläggen, och de flesta är rätt så meningslösa, så är det ändå bättre än inget. Så jag ska hänga i lite till, tänkte jag.

 

Jag har skrivit en ny låt i helgen. I fredags på jobbet pratade om att vi borde ha en företagssång, som alla anställda skulle stå i givakt och sjunga varje morgon. För att visa vår kärlek och lojalitet till företaget. Vi kom även på en titel. Så i fredags kväll kom jag fram till att det var dags att skriva den låten. Det hela gick ovanligt snabbt, både text och musik mest bara rann ur mig. (Vilket antagligen innebär att jag omedvetet stal musiken från något redan existerande verk. Men även om det är så så kan ni väl vara snälla och inte berätta det för mig. Texten är däremot, med största säkerhet, men helt egna.) Tanken vara att musiken skulle vara både pampig och lite sentimental, typ som den ryska nationalsången. Fast riktigt så storslaget kan jag inte skriva. Och så gick det inte att göra några trumvirvlar i musikskrivarprogrammet, så det fick blå något mer småskaligt istället.

 

Nåväl. Låten (instrumental version) finns här och heter But my love for you.

Sommarens bilder, del 2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dåligt med aktivitet här på sistone (de senaste åren?), men den senaste månaden kan jag skylla på semester. Kanske. Idag (sista semesterdagen) tog jag i alla fall tag i bilderna på kamerorna, la över dem till datorn och rensade. Och det blev nog med blandade bilder för två bildinlägg här på bloggen.

 

Så del ett:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semester! (Sedan en vecka, men det tar lite tid att skriva inlägg när man är ledig.)

 

Inget vidare väder, men annars är naturen rätt så fin just nu. Någonstans mitt emellan vårens gröna färger och sensommarens brända gräs.

 

 

 

 

 

 

 

I helgen blev det ytterligare lite gjort på mitt orkesterstycke, nog mycket för att det skulle kännas värt att lägga upp en ny version. Oklar heter snutten, om ni undrar.

 

Jag har inte inte lagt så värst mycket tid på att balansera instrumenten, så ibland blir det lite för mycket eller lite för lite av något. Men det är väl så det är. Dessutom måste jag göra något åt de sista 40 sekunderna, där har jag lagt till så mycket att det bara är gägga kvar.