Och man vill ha det lite bra, men inte fan känns det bra att veta
Jag tipsade om första maj i Piteå i det senaste inlägget, och det tipset gäller förstås fortfarande. Men hittar ni hit så se till så att ni även lysnar på 1980. (Bra år för övrigt.)
Det väller in nytt folk på kontoret just nu, och det ska visst bli ännu fler. I början av året hände det att jag fick äta lunch själv, idag var vi 10. Men det behövs folk, för det blir bara mer och mer att göra. Ett par nya projekt kommer nog in snart, och vi har fullt upp redan som det är. Snart är jag veteran...
Fotboll. Jag har ännu inte kommit över poängtappet mot Norrköping. Jag såg matchen på plats, och det var en jobbig upplevelse. Det syntes att det var klasskillnad mellan lagen, och i inledningen gick det som det skulle. Men allt eftersom den första halvleken gick så kändes det allt mer osäkert, och det i onödan. Det är väl inte hela världen att byta chanser med motståndarna vanligtvis, men när man leder med två noll mot ett sämre lag så ska man kunna gneta ihjäl matchen. Nu lyckades Norrköping nicka in en frispark, och har ett lag sex mittbackar på plan samtidigt (det slår inte ens Lagerbäck) så är det lätt hänt. Men fortfarande var det svårt att vara alltför sur, för det var en välförtjänt ledning i halvtid.
Andra halvlek var egentligen bra. Hyfsat med chanser framåt, men inte en enda Norrköpingschans innan målet kom. Men där satt jag och hade svårt att begripa vad som hade hänt samtidit som puckopubliken jämte mig vrålade. (Går man in i en duell utan att vara nära bollen så är det frispark, de få gånger som Norrköpingspelarna var först in och fick frispark med sig så hade de inget problem att förstå.) Och för att förstöra det hela ännu mer så bråkade ett gäng pojkspolingar i blåvittklacken för att få sätta upp en huliganbanderoll, vilket de lyckades med.
Tänk att jag betalade pengar för det hela...
Annars så var OS en stor besvikelse. Inte för att det gick så halvdant för Sverige (det hade jag räknat med), utan främst för att det kändes så ointressant och oöverskådligt. Det är sannerligen skillnad på kvalitet och kvantitet, egentligen var det väl bara friidrotten som kändes värd att se på. Jag tror inte att jag hade blivit sådär hemskt mycket gladare även om Sverige hade tagit ett guld i brottning, rodd eller fia med knuff heller. Fotbolls-EM var en mycket större upplevelse, och även vinter-OS och fotbolls-VM känns klart mycket intressantare.
Eller så är det bara så att jag håller på att tröttna på idrott, för första gången på många år så struntade jag i finnkampen. Jag tänke se den, men det tog bara en kvart innan jag gav upp. Det har aldrig hänt tidigare. Börjar jag bli vuxen?
Lite nya dussinbilder.
Det väller in nytt folk på kontoret just nu, och det ska visst bli ännu fler. I början av året hände det att jag fick äta lunch själv, idag var vi 10. Men det behövs folk, för det blir bara mer och mer att göra. Ett par nya projekt kommer nog in snart, och vi har fullt upp redan som det är. Snart är jag veteran...
Fotboll. Jag har ännu inte kommit över poängtappet mot Norrköping. Jag såg matchen på plats, och det var en jobbig upplevelse. Det syntes att det var klasskillnad mellan lagen, och i inledningen gick det som det skulle. Men allt eftersom den första halvleken gick så kändes det allt mer osäkert, och det i onödan. Det är väl inte hela världen att byta chanser med motståndarna vanligtvis, men när man leder med två noll mot ett sämre lag så ska man kunna gneta ihjäl matchen. Nu lyckades Norrköping nicka in en frispark, och har ett lag sex mittbackar på plan samtidigt (det slår inte ens Lagerbäck) så är det lätt hänt. Men fortfarande var det svårt att vara alltför sur, för det var en välförtjänt ledning i halvtid.
Andra halvlek var egentligen bra. Hyfsat med chanser framåt, men inte en enda Norrköpingschans innan målet kom. Men där satt jag och hade svårt att begripa vad som hade hänt samtidit som puckopubliken jämte mig vrålade. (Går man in i en duell utan att vara nära bollen så är det frispark, de få gånger som Norrköpingspelarna var först in och fick frispark med sig så hade de inget problem att förstå.) Och för att förstöra det hela ännu mer så bråkade ett gäng pojkspolingar i blåvittklacken för att få sätta upp en huliganbanderoll, vilket de lyckades med.
Tänk att jag betalade pengar för det hela...
Annars så var OS en stor besvikelse. Inte för att det gick så halvdant för Sverige (det hade jag räknat med), utan främst för att det kändes så ointressant och oöverskådligt. Det är sannerligen skillnad på kvalitet och kvantitet, egentligen var det väl bara friidrotten som kändes värd att se på. Jag tror inte att jag hade blivit sådär hemskt mycket gladare även om Sverige hade tagit ett guld i brottning, rodd eller fia med knuff heller. Fotbolls-EM var en mycket större upplevelse, och även vinter-OS och fotbolls-VM känns klart mycket intressantare.
Eller så är det bara så att jag håller på att tröttna på idrott, för första gången på många år så struntade jag i finnkampen. Jag tänke se den, men det tog bara en kvart innan jag gav upp. Det har aldrig hänt tidigare. Börjar jag bli vuxen?
Lite nya dussinbilder.
